Lämna toxiskt förhållande, hur?

[tanten]

Tack! Och sant! Problemet är att det blir min komplikation när han inte gör sin del, dvs ordnar en egen adress till sig. Och jag står kvar fast i en för mig toxisk relation.

Han behöver - krasst sett - ingen ny adress.
Han behöver bara lämna ditt hus.

Fixa inget, och lös inte hans bekymmer.

 

[Lingon]

Jag jobbar med dom frågorna det är därför jag är nyfiken . Mig veterligen kan man inte reglera i detaljplan huruvida en bostad ska vara fritidshus eller ej men @Breaktown kanske vet? Eller så får jag vänta tills jag är tillbaka på jobbet igen så jag kan fråga kollegorna.

Det finns ju t.ex. koloniområden där man inte får bo året runt. För att äga en koloni är det iaf här så att man måste vara skriven i kommunen kolonin ligger. Men det går alltså inte att skriva sig i kolonin eftersom man bara får bo där mellan april-oktober (eller nåt i den stilen).

 

[nullo-modo]

Eftersom det är olagligt att vara skriven någon annans än där den huvudsakliga vilan är (med få undantag som att det är under en kortare period) så kan du få hjälp med att få så han inte är skriven hos dig redan nu idag.

 

[Lingon]

Eftersom det är olagligt att vara skriven någon annans än där den huvudsakliga vilan är (med få undantag som att det är under en kortare period) så kan du få hjälp med att få så han inte är skriven hos dig redan nu idag.

Det är nog inte så lätt om adressen han spenderar den mesta tiden på inte är godkänd som permanentboende. Då blir ts hus den han ska vara skriven på länge han bor kvar där det minsta lilla.

 

[Rie]

Någon som vet om/var man kan kolla om det går att skriva sig på en viss adress där det är fritidshus?
Tex Ett fritidshusområde som för länge sedan blev detaljplanelagt, där det numera bor några bofasta och där fastigheterna numera har gatuadress. Till exempel obebyggda tomter kan ju ha gatuadress på sådana ställen, och ägarna till dessa kan ju vara ovetandes om att deras adress används av andra.

 

[Rie]

Det är nog inte så lätt om adressen han spenderar den mesta tiden på inte är godkänd som permanentboende. Då blir ts hus den han ska vara skriven på länge han bor kvar där det minsta lilla.

TS borde ringa Skatteverket Folkbokföringen och fråga om alla dessa saker. I morgon bitti när de öppnar.

 

[nullo-modo]

Det är nog inte så lätt om adressen han spenderar den mesta tiden på inte är godkänd som permanentboende. Då blir ts hus den han ska vara skriven på länge han bor kvar där det minsta lilla.

Det spelar ingen roll faktiskt. Vet 2 som fått hjälp med att få bort personer från deras adresser. I dessa fall helt okänd som skrivit sig på deras adress.

 

[Lingon]

Det spelar ingen roll faktiskt. Vet 2 som fått hjälp med att få bort personer från deras adresser. I dessa fall helt okänd som skrivit sig på deras adress.

Först måste nog ts man flytta ut. Så länge han bor där blir det svårt.

 

[monster1]

Det finns ju t.ex. koloniområden där man inte får bo året runt. För att äga en koloni är det iaf här så att man måste vara skriven i kommunen kolonin ligger. Men det går alltså inte att skriva sig i kolonin eftersom man bara får bo där mellan april-oktober (eller nåt i den stilen).

Ja men där kan det regleras in användning i detaljplan( https://www.boverket.se/sv/PBL-kuns...stammelser/anvandning-av-kvartersmark/Odling/ ) eller som att man arrenderar i arrendekontraktet. Det är skillnad när det gäller ett fritidshus (bostad enligt detaljplan) som är en ägd fastighet.

 

[MiaMia]

Huset är riktigt med alla bekvämligheter men området det är beläget i är ännu inte planerat för fast året runt boende så därför. T ex kan man som gammal inte få hemtjänst till sådana ställen eller skolskjuts för sina barn. Och då heller inte stå skriven där som fast boende. Ett fritidsområde med fritidshus.

Ett bygglov som är begränsat till fritidsboende men som inte tillåter permanentboende, tolkar jag dig som?

(Jag undrar om det faktiskt betyder att skv inte kan skriva en på den adressen eller om det bara innebär att man inte vill att det ska ske för att det blir svårt att dölja för kommunen att man bor olagligt då...)

Då har han rätt stort intresse av att inte åka på dels sanktionsavgifter från kommunen, dels kontroller som skulle kunna gör att han i praktiken inte kan fortsätta med sitt olagliga boende.

Alla människor känner inte till att man kan vara "skriven på kommunen", dvs. avregistreras från en adress utan att ha en ny att gå till.
Jag undrar vad som skulle hända om du erbjöd honom valet att den dag skillsmässan går igenom anmäla utflyttning från din adress, tills han själv löst hur han efter det ska skenskriva sig i framtiden, mot att du i gengäld inte pratar mer om saken? (läs: inte anmäler till skv för utredning av var han egentligen bor, eller inte behöver vidta andra myndighetsprocesser för att få ut honom ur huset som kan innefatta att lyfte frågan om han anses ha bott där eller inte)

 

[cassiopeja]

Tack!!!

Exakt så där går mina tankar och känslor nu också och har gjort senaste året.

Hur var det efter uppbrottet? Förmodar tvivlen slår till ibland då också, hjälper det då med att läsa igenom dokumentet?

Beklagar innerligt dina erfarenheter men är mycket tacksam för att du orkade dela med dig. Ser också vikten av ett sånt dokument för egen del. Har inget men bör påbörja ett.

Det svåraste var att driva igenom skilsmässan. Han ville inte.
Nu var vi gifta och hade gemensamt boende i ett gemensamt hus som var tvunget att säljas, så vi "satt ihop" rätt mycket och att jag drev igenom skilsmässa tvingade ju honom till att bryta upp från ett älskat hem.
Han var aldrig fysiskt hotfull men jag blev ändå rädd för honom - för hans beteende och för hans blick, som blev helt svart. Det gick inte att kommunicera med honom, alls. Har aldrig tidigare upplevt att vara rädd för någon jag bott med, det var enormt jobbigt.

Men jag fortsatte defensivt men envist, mjukt men bestämt, att driva igenom. Försökte hela tiden bete mig sjysst, försökte få med mig honom på tåget, försökte prata med honom, hålla honom uppdaterad och inkluderad, även om jag inte fick svar. Inte göra nånting som kunde räknas som elakt eller triggande. Bara hjälpa honom så mycket jag kunde.

Det gick bra tillslut - när vi väl var ute på andra sidan helvetet. Jag har kontakt med honom idag och umgås. Det går bra, nu har han ingen makt över mig längre så nu beter han sig trevligt.

När jag i efterhand läser mitt dokument så är det helt absurt att läsa. Jag borde ha brutit upp LÅNGT tidigare! Det är förihelvete inte klokt hur det var. Men när jag levde i det så hade jag på något sätt vant mig. Galet. Jag blir rädd för mig själv... Men jag kan säga att jag INTE EN SEKUND har ångrat att jag tog mig ur det, nu i efterhand! Tvivlen fanns bara där innan uppbrottet var genomfört. Som jag ser på det nu så tror jag att tvivlen fanns där både av rädsla för förändringen och det okända livet på andra sidan uppbrottet, men också för att jag var så indoktrinerad med att mina åsikter aldrig räknades utan jag bara fick höra att jag var larvig och dum, vilket omedvetet hade fått mig till att tvivla på allt jag tyckte och tänkte.

 

[monster1]

Det svåraste var att driva igenom skilsmässan. Han ville inte.
Nu var vi gifta och hade gemensamt boende i ett gemensamt hus som var tvunget att säljas, så vi "satt ihop" rätt mycket och att jag drev igenom skilsmässa tvingade ju honom till att bryta upp från ett älskat hem.
Han var aldrig fysiskt hotfull men jag blev ändå rädd för honom - för hans beteende och för hans blick, som blev helt svart. Det gick inte att kommunicera med honom, alls. Har aldrig tidigare upplevt att vara rädd för någon jag bott med, det var enormt jobbigt.

Men jag fortsatte defensivt men envist, mjukt men bestämt, att driva igenom. Försökte hela tiden bete mig sjysst, försökte få med mig honom på tåget, försökte prata med honom, hålla honom uppdaterad och inkluderad, även om jag inte fick svar. Inte göra nånting som kunde räknas som elakt eller triggande. Bara hjälpa honom så mycket jag kunde.

Det gick bra tillslut - när vi väl var ute på andra sidan helvetet. Jag har kontakt med honom idag och umgås. Det går bra, nu har han ingen makt över mig längre så nu beter han sig trevligt.

När jag i efterhand läser mitt dokument så är det helt absurt att läsa. Jag borde ha brutit upp LÅNGT tidigare! Det är förihelvete inte klokt hur det var. Men när jag levde i det så hade jag på något sätt vant mig. Galet. Jag blir rädd för mig själv... Men jag kan säga att jag INTE EN SEKUND har ångrat att jag tog mig ur det, nu i efterhand! Tvivlen fanns bara där innan uppbrottet var genomfört. Som jag ser på det nu så tror jag att tvivlen fanns där både av rädsla för förändringen och det okända livet på andra sidan uppbrottet, men också för att jag var så indoktrinerad med att mina åsikter aldrig räknades utan jag bara fick höra att jag var larvig och dum, vilket omedvetet hade fått mig till att tvivla på allt jag tyckte och tänkte.

Jag har brutit upp ur två dåliga relationer och det enda jag ångrat är att jag inte gjorde det tidigare.

 

[MiaMia]

Först måste nog ts man flytta ut. Så länge han bor där blir det svårt.

Det är enligt min mening lite av poängen med att genomdriva skillsmässan. Man kan (i viss mån) anses bo med sin partner även om man tillbringar rätt många nätter borta. Det är mycket lättare för ts att hävda att han de facto inte bor där om relationen är uppenbart avslutad. Tolkningsutrymmet och bevisbördan förskjuts av det.

Nu utgår jag ifrån att det på ts låter som att de lever såpass separata liv och han är så lite i huset att det inte skulle vara något tvivel om att de faktiskt hade separata boenden, bara att det möjligen kan vara svårt för henne att bevisa det tillräckligt väl om han började bråka om det.

 

[monster1]

Det är enligt min mening lite av poängen med att genomdriva skillsmässan. Man kan (i viss mån) anses bo med sin partner även om man tillbringar rätt många nätter borta. Det är mycket lättare för ts att hävda att han de facto inte bor där om relationen är uppenbart avslutad. Tolkningsutrymmet och bevisbördan förskjuts av det.

Nu utgår jag ifrån att det på ts låter som att de lever såpass separata liv och han är så lite i huset att det inte skulle vara något tvivel om att de faktiskt hade separata boenden, bara att det möjligen kan vara svårt för henne att bevisa det tillräckligt väl om han började bråka om det.

TS behöver inte bevisa att partnern inte bor där. Så fort skilsmässan och bodelningen är klart kan han avhysas oavsett.

 

[monster1]

TS behöver inte bevisa att partnern inte bor där. Så fort skilsmässan och bodelningen är klart kan han avhysas oavsett.

https://lawline.se/answers/vad-gor-man-nar-en-make-vagrar-flytta-efter-skilsmassa

 

[vilde]

En fundering bara: är det verkligen en bra ingång att börja med att svartmåla den andra och redan på förhand planera för tvångsmedel, byta lås etc. när man bestämt sig för att man vill skiljas?

 

[monster1]

En fundering bara: är det verkligen en bra ingång att börja med att svartmåla den andra och redan på förhand planera för tvångsmedel, byta lås etc. när man bestämt sig för att man vill skiljas?

Tja, det slår ju att bli ihjälskjuten av ett jaktgevär efter att ha tagit upp skilsmässa (verkligt exempel från en relation där inget våld förekommit före).

 

[FriSomPensionär]

Det svåraste var att driva igenom skilsmässan. Han ville inte.
Nu var vi gifta och hade gemensamt boende i ett gemensamt hus som var tvunget att säljas, så vi "satt ihop" rätt mycket och att jag drev igenom skilsmässa tvingade ju honom till att bryta upp från ett älskat hem.
Han var aldrig fysiskt hotfull men jag blev ändå rädd för honom - för hans beteende och för hans blick, som blev helt svart. Det gick inte att kommunicera med honom, alls. Har aldrig tidigare upplevt att vara rädd för någon jag bott med, det var enormt jobbigt.

Men jag fortsatte defensivt men envist, mjukt men bestämt, att driva igenom. Försökte hela tiden bete mig sjysst, försökte få med mig honom på tåget, försökte prata med honom, hålla honom uppdaterad och inkluderad, även om jag inte fick svar. Inte göra nånting som kunde räknas som elakt eller triggande. Bara hjälpa honom så mycket jag kunde.

Det gick bra tillslut - när vi väl var ute på andra sidan helvetet. Jag har kontakt med honom idag och umgås. Det går bra, nu har han ingen makt över mig längre så nu beter han sig trevligt.

När jag i efterhand läser mitt dokument så är det helt absurt att läsa. Jag borde ha brutit upp LÅNGT tidigare! Det är förihelvete inte klokt hur det var. Men när jag levde i det så hade jag på något sätt vant mig. Galet. Jag blir rädd för mig själv... Men jag kan säga att jag INTE EN SEKUND har ångrat att jag tog mig ur det, nu i efterhand! Tvivlen fanns bara där innan uppbrottet var genomfört. Som jag ser på det nu så tror jag att tvivlen fanns där både av rädsla för förändringen och det okända livet på andra sidan uppbrottet, men också för att jag var så indoktrinerad med att mina åsikter aldrig räknades utan jag bara fick höra att jag var larvig och dum, vilket omedvetet hade fått mig till att tvivla på allt jag tyckte och tänkte.

Tack för ditt svar, ger mig kraft och hopp!

Jag ser samma likheter i personligheten till min make. Jag lever i precis det, han skrämmer mig utan att vara fysisk mot mig och just det där att hans blick blir alldeles svart och att det i vissa lägen är totalt låst att kommunicera. Han, som är en smart man normalt sett, tappar totalt all logik och all rim och reson. Man fullständigt häpnar över hur det är möjligt.

Det är också min fundering i vårt fall, att om vi skulle vara i läget att han inte har någon makt över mig, att skulle läget då vara helt annat. Nu används jag som allmän pysventil när han är på dåligt humör och behöver avreagera sig.

Tufft jobbat av dig med eran skilsmässa!

 

[Nepenthe]

Det kommer bli en så stor lättnad när ni gått isär
Slippa ge till någon som bara tar.
Ge all den tiden, orken, pengarna till dig och till de som faktiskt bryr sig istället
Det är befriande
Hejja dig! Det är ett berg att ta sig över men på andra sidan är det ljust

 

[vilde]

Tja, det slår ju att bli ihjälskjuten av ett jaktgevär efter att ha tagit upp skilsmässa (verkligt exempel från en relation där inget våld förekommit före).

Om det är något sådant man tror kan komma att ske är det läge att kontakta myndigheter, polis etc.