Avsluta relationer.

[Elefantöra]

Jag tänker att du vet allting. Men redan i trådstarten visar du, och visar att du vet att du visar, att du inte fullt ut ser din situation som den är. Du värjer dig mot att se den veklighet du lever i.

Vill du inte hellre leva i en verklighet som du slipper värja dig mot att se?

Det vore helt underbart!

 

[Elefantöra]

Fast det är väl ändå att gripa efter halmstrån. En verkligt USEL anledning till att stanna.

folk lämnar för massor av orsaker. Få i omgivningen gräver i varför.
Jag lämnade mn man för att jag tröttnade på att alltid vara rädd oh för att jag såg att avkomman ockå började bli rädd för pappas utbrott.
Klart att jag skäms för att jag hamnade i den situationen. Men skammen hindrade mig inte från att lämna. Det var helt andra saker som höll mig kvar tills det blev omäjligt.

Inte diskuteras mina orsaker av någon enda! De bara konstaterar att jag är skild. Precis som hälften av alla andra som gift sig.

Du gör för stor sak av det.
Komfortzon? Du vet vad du har?

Nej jag förstorar säkert upp det hela, det är ju väldigt vanligt att man både gör slut och skiljer sig... jag tror de sitter så i normerna att man ska hålla ihop och att man ”ska” leva i en tvåsamhet för jag är även orolig att jag inte kommer träffa någon annan senare. Jag är också så otroligt trött på att vara rädd för hans utbrott och ha känslan att tassa på tå. Det vore så skönt att få slippa det.

 

[Elefantöra]

I ett bra förhållande är man snälla mot varandra. Man stöttar varandra när det är tufft. Man peppar varandra att utvecklas och växa. Man gör saker för att underlätta för varandra. Man gör saker för att glädja varandra. Av allt det där blir man lyckligare, starkare och tryggare.

Ditt förhållande verkar inte vara så, och då är du förmodligen starkare utan nuvarande partner. Plus att du ger dig själv möjligheten att få allt det där. Du är värd drt. Gå!

Nej du har rätt, mitt förhållande är allt annat än de där, samtidigt som de har bra stunder. Men de är väl variationerna som gör de svårt att lämna.

 

[Elefantöra]

Jag vill tillägga att man inte alls måste känna sig superstark osv. Man kan bo själv och vara nöjd ändå.
I ett dåligt förhållande ska man ju inte vara kvar i vilket fall, även om det är där det känns som att tryggheten fins. Lättare sagt än gjort, jag vet.

Nej precis, det är verkligen svårt.

 

[tanten]

Nej jag förstorar säkert upp det hela, det är ju väldigt vanligt att man både gör slut och skiljer sig... jag tror de sitter så i normerna att man ska hålla ihop och att man ”ska” leva i en tvåsamhet för jag är även orolig att jag inte kommer träffa någon annan senare. Jag är också så otroligt trött på att vara rädd för hans utbrott och ha känslan att tassa på tå. Det vore så skönt att få slippa det.

Nej du har rätt, mitt förhållande är allt annat än de där, samtidigt som de har bra stunder. Men de är väl variationerna som gör de svårt att lämna.

Vet du - de där normerna försvann för väldigt många år sedan. De finns nog mest i ditt huvud.

Variationerna som du kallar det - de är ju en klassisk del i en destruktiv relation!
Det ska inte variera. Det ska vara bra hela tiden.

 

[ameo]

Ja det är det, är rädd att de ska komma fram varför jag lämnar. Känner skam över det, för människor i min närhet som vetat om hur de varit, men inte att de försiggår än. Samtidigt tänker jag att dom inte behöver få veta, eller att inte ”alla” behöver få veta åtminstone. Tack verkligen för att du svarar och ställer frågor så jag får reflektera, de betyder mycket.

Om det känns viktigt för dig vad omgivningen anser om anledningen till varför du lämnar, så skapa en "alternativ sanning" som du kan berätta för människor i din omgivning.
"Kärleken har tagit slut och jag behöver få leva ensam och lära känna mig själv" är ett exempel på ett fullgott svar som ingen kommer ifrågasätta.

 

[Trissa]

Om det känns viktigt för dig vad omgivningen anser om anledningen till varför du lämnar, så skapa en "alternativ sanning" som du kan berätta för människor i din omgivning.
"Kärleken har tagit slut och jag behöver få leva ensam och lära känna mig själv" är ett exempel på ett fullgott svar som ingen kommer ifrågasätta.

Min erfarenhet är att väldigt få människor frågar varför man har separerat. De allra flesta verkar tänka precis som du har skrivit, att kärleken tagit slut. Antingen från ett håll eller bägge.

 

[Petruska]

Jag vet inte var i landet du bor, men det finns en mycket fin föreställning nu, som heter Jag skulle då gå vid första slaget.

Om du skulle vilja få prata med någon som har samma inriktning som terapeuten i den föreställningen, kan jag med lite tur förmedla ett namn.

 

[Mabuse]

Min erfarenhet är att väldigt få människor frågar varför man har separerat. De allra flesta verkar tänka precis som du har skrivit, att kärleken tagit slut. Antingen från ett håll eller bägge.

Dessutom är väl orsaken till en skilsmässa superprivat, och definitivt inget jag skulle känna mig komfortabel att börja fråga om. Jag har aldrig frågat någon om varför de skilde sig, man har väl sina orsaker, som man berättar om ifall man vill.
Men om nån nu till äventyrs skulle berätta att de lämnade för att det fanns misshandel i relationen, så skulle man väl snarast lyckönska den som lämnade. Det är ju den som slår som har något att skämmas för.

 

[Kattennizze]

Nej jag förstorar säkert upp det hela, det är ju väldigt vanligt att man både gör slut och skiljer sig... jag tror de sitter så i normerna att man ska hålla ihop och att man ”ska” leva i en tvåsamhet för jag är även orolig att jag inte kommer träffa någon annan senare. Jag är också så otroligt trött på att vara rädd för hans utbrott och ha känslan att tassa på tå. Det vore så skönt att få slippa det.

Men det är ju så jobbigt och energikrävande att tassa på tå och leva så instängt. Vad tror du det beror på att väljer att leva såhär?

 

[ameo]

Min erfarenhet är att väldigt få människor frågar varför man har separerat. De allra flesta verkar tänka precis som du har skrivit, att kärleken tagit slut. Antingen från ett håll eller bägge.

Så är det. Men om TS tycker att det känns viktigt att omgivningen inte känner till den riktiga anledningen, så är det ju ganska enkelt att förbereda ett "intetsägande svar" på eventuella frågor.

 

[Lovisaleonora]

Nej jag förstorar säkert upp det hela, det är ju väldigt vanligt att man både gör slut och skiljer sig... jag tror de sitter så i normerna att man ska hålla ihop och att man ”ska” leva i en tvåsamhet för jag är även orolig att jag inte kommer träffa någon annan senare. Jag är också så otroligt trött på att vara rädd för hans utbrott och ha känslan att tassa på tå. Det vore så skönt att få slippa det.

Jag tycker du ska vara mer rädd för att vara i fel förhållande, tänk om du missar chansen att vara den du är OCH hitta den som älskar den du verkligen är.

 

[Petruska]

Det vore helt underbart!

Vad skulle kunna göra att du vågar börja förändra ditt liv i riktning mot det målet?

 

[Görel]

Nej jag förstorar säkert upp det hela, det är ju väldigt vanligt att man både gör slut och skiljer sig... jag tror de sitter så i normerna att man ska hålla ihop och att man ”ska” leva i en tvåsamhet för jag är även orolig att jag inte kommer träffa någon annan senare. Jag är också så otroligt trött på att vara rädd för hans utbrott och ha känslan att tassa på tå. Det vore så skönt att få slippa det.

Den typen av utbrott brukar vara ett sätt att kontrollera en partner. När partnern gör som man vill är man varm och omtänksam, man visar upp alla de sidorna som gjorde att partnern föll för en. När partnern vill följa sin egen vilja/vara olydig får man utbrott och annat som gör att man behåller sitt övertag över partnern.

Detta kan hända vem som helst, det har varit en artikelserie i DN om det nyligen. Det är inget att skämmas för, det är partnern som vill utöva makt och kontroll över en som ska skämmas. Tala med en kvinnojour eller en nära vän om du har någon som kan ge stöd. Gör upp en plan för hur du ska lämna honom och se till att du är trygg den första tiden eftersom den bukar vara värst. Du skriver att han har ångrat m m men det är också en del av spelet i att få makt och kontroll över dig.
Gå därifrån nu.

 

[Ramona]

Dels att jag hamnat i sitsen jag är i, att jag inte lämnat tidigare fast de egentligen fanns varningsklockor. För att jag inte sätter värde på mig själv och lämnar nu i dagsläget. Troligtvis tar jag på mig ansvar för att relationen är och har varit som den är, om jag gjort si eller så kanske de varit annorlunda.

Mest tror jag ärligt att jag är rädd att ångra mig, hur konstigt de än låter. Att jag ska tänka om nått är att jag borde gjort på massa andra sätt, även om mitt sunda jag säger att de jag möjligen kommer ångra är att jag inte gick tidigare.

Just stunden jag skulle säga att jag skulle berätta för honom att jag vill lämna kan jag vara lite orolig för om han ska bli arg eller inte. Men jag försökt lämna gånger förut och då har han blivit ledsen bara och ångrat allt han gjort. Jag har dock aldrig stått på mig helt, så de har alltid börjat om på nytt. Jag är inte orolig att han inte skulle respektera och lämna mig i fred efter ett avslut, han är fullt införstådd i varför och hur jag känner, vi har pratat om de många gånger.

Men du, du känner och tänker sådär irrationellt för att han har sett till så att du gör det. Det är det som är helt normaliseringsprocessen! Han lägger över ansvaret på dig och att har gjort så att du tror att allting är ditt fel och att oavsett vad som händer i framtiden så är du fortfarande värdelös. Men det där är ju vad han har tutat i dig och det är ju just därför du har anledning att lämna. Han plockar ju bort mer och mer av din självkänsla, av ditt självförtroende och av ditt egenvärde.

Jag kan dessutom sätta min högra arm, och jag är högerhänt så jag vill egentligen ha min högerarm kvar, att du inte alls kommer att ångra dig när du väl lämnat och fått distans till förhållandet. Men du behöver bryta förhållandet, inte lämna och sen fortfarande behålla kontakt och försöka vara vänner. Han är uppenbarligen expert på att manipulera och övertala dig eftersom du efter flera försök att lämna fortfarande är kvar. Så låt honom inte få utrymme i ditt liv. Ta tillbaka makten och behåll makten. Du kommer inte att ångra dig. För grejen är att du är värd all lycka i livet, du är värd att må bra och du är värd att få leva i frid i ditt eget hem. Denna mannen kommer aldrig att ge dig det du förtjänar, för han är en riktig rövhatt!

 

[DazKanin]

Hej Elefantöra! Jag rekomenderar dig och välkommnar dig till FB gruppen "Frigör dig ifrån narcissisten".
Här hittar du oss i liknande situation som du är i, eller har varit i.

 

[Voeux]

Du har inte möjlighet att ta hjälp av någon? Hjälp att lämna alltså. Om jag kände som du, att jag vet om att jag måste göra en sak men lyckas inte förmå mig, så hade jag nog lyckats bättre om någon höll mig i handen. Som jag kunde bolla dessa tankar med. Dels för att få stöd, men också för att få en "puff". Kanske kan personen vänta på dig medan du tar samtalet med mannen, eller rentav vara med? På så vis har du både skydd om han blir aggressiv, du får stöd direkt efteråt och det är dessutom "bestämt" att du ska göra detta och på så vis svårare att skjuta upp det ytterligare.

Ta tjuren vid hornen, det kommer att kännas läskigt med det kommer vara det bästa du någonsin gjort för dig själv. Se bara till att ha skydd på vägen så att han inte får möjligheten att skada dig mer än vad han redan gjort. Kvinnojour som många redan nämnt är ett väldigt bra alternativ, de har kunskap kring det här. Släpp allt grubblande på egen kammare och låt dem vägleda dig, de finns till just för sånna här situationer.