Hur ska man få relationen att överleva?

[QueenLilith]

Det ÄR en försvarsmekanism! Den t-shirten äger jag och jag försvarade nog även ett tag efter att relationen tog slut - typ i ett eller ett par år. För att det var så plågsamt mycket skam och skuld kopplat till att ha "älskat" och haft en relation med en sådan person. Vad säger det om mig som inte lyckades stå upp för mig själv bättre? Vad säger det om mig som valde att skaffa barn, inte bara ett utan två, med en sån människa? Varför förstod jag inte tidigare - är jag så korkad? Jag trodde att jag var smart och empatisk, stämmer inte det? Alla tvivel på sin egen verklighetsuppfattning efter år av manipulation och gas-lighting. Och eviga hot om att göra slut vid minsta meningsskiljaktighet.

Det klassiska med att vilket problem som än lyftes så lyckades personen vända bollen tillbaka på mig - att det var mitt fel att han/att han inte. Det har fortsatt efteråt. Efter ytterligare ett uppbrott från en relation så åkte han fast för rattfylla ett par månader efter att den relationen kraschat. Det påverkade ju såklart mig eftersom vi har barn ihop, så han var tvungen att berätta. Men det var ju ändå inte hans fel att han körde rattfull, utan det var exets fel - eftersom deras relation hade varit dålig det sista året.


Till TS: Köp inte att allt är ditt fel. Våga tro på dig själv och lev din sanning. Inte hans.

Jag är glad du lyckades ta dit ut det. Det är starkt! Oftast har folk som hamnar i dom situationer trauma i bagaget från barndom mm som gör dom har låg självkänsla, då är det ännu svårare att ta sig ur en sån relation. Du tog dig ur, det är starkt. Det är många som tyvärr inte gör det. Personen nära mig har inte lämnat än. Jag har fått släppa det helt efter jag försökt kämpa för hon skall lämna honom. Hennes sambo är en enda stor röd flagga. Har inte haft jobb eller NÅGON inkomst alls på 4 år (snart 5?). Hon försörjer honom med sin lön. Han har varit våldsam mot henne. Han kan inte göra något men är som en stor bebis vart hon skall vara mamma. Han har gömt hennes post så hon nästan fick betalningsanmärkningar (räkningar som inte blev betald då han hade gömt dom, anledning oklart). Listan är lång. Men hon är så extremt rädd för att vara själv så hon kommer nog aldrig lämna den relationen. Sen har hon lagt på sig extremt mycket vikt under den relation (tror nog 30-40 kilo), så hennes hälsa tar stryk med. Det är riktigt svårt att se detta utifrån, men där finns verkligen inget jag eller någon annan kan göra. Hon måste vilja lämna själv. Jag har även försökt att få med henne till terapi, men det gick inte.

Jag hoppas verkligen en dag hon vaknar upp ur sin bubbla och ser verkligheten.

 

[Mineur]

Jag tänker att vi kan avstå från att spekulera kring andra människors sexliv, hur lättsamt menat det än är. Särskilt när diskussionen innefattar en tredje, icke närvarande part.

/Mod

 

[nyttnick]

Jag är glad du lyckades ta dit ut det. Det är starkt! Oftast har folk som hamnar i dom situationer trauma i bagaget från barndom mm som gör dom har låg självkänsla, då är det ännu svårare att ta sig ur en sån relation. Du tog dig ur, det är starkt. Det är många som tyvärr inte gör det. Personen nära mig har inte lämnat än. Jag har fått släppa det helt efter jag försökt kämpa för hon skall lämna honom. Hennes sambo är en enda stor röd flagga. Har inte haft jobb eller NÅGON inkomst alls på 4 år (snart 5?). Hon försörjer honom med sin lön. Han har varit våldsam mot henne. Han kan inte göra något men är som en stor bebis vart hon skall vara mamma. Han har gömt hennes post så hon nästan fick betalningsanmärkningar (räkningar som inte blev betald då han hade gömt dom, anledning oklart). Listan är lång. Men hon är så extremt rädd för att vara själv så hon kommer nog aldrig lämna den relationen. Sen har hon lagt på sig extremt mycket vikt under den relation (tror nog 30-40 kilo), så hennes hälsa tar stryk med. Det är riktigt svårt att se detta utifrån, men där finns verkligen inget jag eller någon annan kan göra. Hon måste vilja lämna själv. Jag har även försökt att få med henne till terapi, men det gick inte.

Jag hoppas verkligen en dag hon vaknar upp ur sin bubbla och ser verkligheten.

Grejen är att jag vet inte om "jag" lyckades. Eller, han ville göra slut, det skrämde skiten ur mig (barn på halvtid, flytta, sälja hästar osv), men jag var egentligen aldrig ledsen över relationen. Sen någonstans ändrade han sig, fast då kände jag att det fick vara. Så det var lite jag, lite han... Jag har inte ångrat det en dag, men jag skulle ljuga om jag inte sa att det inte är skittufft fortfarande. Då vi har barn ihop.

Jag tror inte att du kan göra så mycket för din nära, men jag hade önskat i min relation att någon tydligt bara sa att de såg vad som pågick, och att de alltid skulle backa mig om jag behövde det. Jag hoppas att du orkar stå bredvid och lyssna och stötta, för även för de runtomkring finns en gräns såklart.

 

[QueenLilith]

Grejen är att jag vet inte om "jag" lyckades. Eller, han ville göra slut, det skrämde skiten ur mig (barn på halvtid, flytta, sälja hästar osv), men jag var egentligen aldrig ledsen över relationen. Sen någonstans ändrade han sig, fast då kände jag att det fick vara. Så det var lite jag, lite han... Jag har inte ångrat det en dag, men jag skulle ljuga om jag inte sa att det inte är skittufft fortfarande. Då vi har barn ihop.

Jag tror inte att du kan göra så mycket för din nära, men jag hade önskat i min relation att någon tydligt bara sa att de såg vad som pågick, och att de alltid skulle backa mig om jag behövde det. Jag hoppas att du orkar stå bredvid och lyssna och stötta, för även för de runtomkring finns en gräns såklart.

Förstår jag är glad du tog dig ur det, oavsett hur!

Nej som sagt har jag många gånger sprungit mig blodig mot en vägg när det kommer till hennes relation. Hon vet vad jag tycker. Vi hade ett uppehåll på 1 år vart vi inte pratade då det blev så infekterat. (hon kunna bete sig ett gränslöst mot mig då hon inte själv mår bra, och då blev jag någon sorts punching bag). Men jag älskar henne av hela mitt hjärta och vi hittade tillbaka till vår relation, men har varit på det villkoret att jag har fått släppa mina åsikter om hennes förhållande och bara håller tyst kring det, förutom att ge stöd när hon behöver prata av sig etc. Om dagen kommer när hon är redo till att lämna så vet hon att jag finns där 100%. (och min sambo med). Så hon har stöd och ett säkerhetsnät. Det som är mest tråkigt är att hon inte kan få utlevad sina drömmar som att ta körkort, plugga vidare, resa etc. då ekonomin inte finns då hon måste betala för 2 personers levnadskostnader på en helt vanlig lön.

 

[Piaff]

Även utan att diskutera sexliv vill jag ändå slå ett slag på den där bastrumman för att dumpa böset… helt enkelt för att det låter som en rätt dålig relation.

 

[Whoever]

Nu har jag skrivit om min relation i andra trådar åxå. Men jag tycker att mitt förhållande är ett superbra exempel att ta upp när det skrivs om komplicerade relationer.

Både jag och min sambo har varit i dåliga relationer innan och vi båda visste vad vi ville ha och inte ville ha. Han visste att han skulle gifta sig med mig efter första dejten. Det var verkligen kärlek vid första ögonkastet. Men vi hade ingen sjuårskris. Vi hade sju år av kris. Men under alla domdär kaosiga åren så fanns det liksom en "lätthet". BÅDA ville lösa saker. INGEN ville den andra något illa. BÅDA ville försöka och INGEN gav upp. Visst att det fanns perioder där den ena inte försökte lika mycket som den andra. Men hela tiden fanns det en grundande vänskap och en respekt. Och ur domhär massa åren så har vi lyckats fila till en relation som hela tiden blir finare ju mer vi putsar.

Men vi är TVÅ som hela tiden putsar och är lyhörda för varandra. Nu med facit i hand, så har vi en stor fördel i att vi fått jobba så hårt för att få OSS att funka. För nu när saker är lätt, så går det av sig själv att investera i relationen i vardagen. Vi gjorde saker bakvänt och jag misstänker att för många som gör saker åt "rätt" håll så kommer det svåra som en chock och det blir svårt att sortera känslorna från det praktiska när dom rosa molnen skingrar sig. Och då gäller det att man är två som är villiga att hugga tag.