TS, har du alexitymi? En del av hur du resonerar och tänker om känslor, som att det är något som liksom ska komma till dig utifrån, om du bara träffar rätt kille osv., skulle kunna stämma in på det. Google it!
Hursomhelst så ska du förstås inte ha relationer på fel grunder (om man nu med "rätt" grund menar "kärlek") . Jag förstår din terapeuts förslag att du ska testa att stanna istället för att gå, det är ett bra råd för de flesta, men i ditt fall, där du har svårt att på "rätt" grund hitta in i en relation, blir det kanske mest förvirrande för dig. Du verkar mer "hamna" i en relation än att verkligen bli kär och därefter utveckla en relation. Att stanna i det förstår jag kan föra med sig en ständig undran över vad du gör där!
Ditt sätt att resonera kring både partnern och den andra killen som du "tror du skulle kunna känna något för" (ej ordagrant citat) är lite distanserat och ytligt, som om olika bestämda egenskaper hos de olika killarna skulle avgöra vilka känslor du kan känna.
Du återkommer till att du vill uppleva diverse starka känslor som du hört om, tindrande ögon och att längta efter någons doft tex., men egentligen är det ju bara schabloner. I verkligheten kanske kärlek inte alls känns just så för just dig, och kärlek kan också kännas olika i olika konstellationer. Med en kille kan det kännas si och med en annan på ett annat sätt, och som sagt, sig själv kan man inte rymma från. Kärleken är något man behöver öppna sig för och våga ta emot i den form den nu kommer, snarare än att vänta sig att den ska följa en slags mall. Har man svag känslomässig guidning från sig själv är det lätt att missa eventuella kärlekståg och istället börja försöka "skapa" kärlek av vad som man nu tänker verkar vara lämpligt material.
Bara några reflektioner från mig! Jag vill bara tillägga, utifall att jag låter "hård", att jag inte tycker att det måste vara fel att ha relationer som är baserade på annat än "den stora kärleken". Om du, som du skriver, ändå vill stanna i det du har, så är det självklart inget fel i det. Så länge det inte är något som skadar dig eller partnern, och så länge ni båda är införstådda med vad som gäller och hur du känner eller inte känner, så är väl allt frid och fröjd. Just nu är det kanske precis det du klarar av i relationsväg och isåfall tycker jag du ska tillåta dig själv att vila i det
.