Hatad av svärföräldrarna

[Lickety]

Japp. Jag pratar inte med dem nu mer än nödvändigt. Hälsar bara om jag skulle råka möta dem. Frågar de nåt är jag väldigt kort i svaret och leder aldrig vidare med nån motfråga. Artigt förstås men väldigt kort.

Bra där. Utöver att interagera så lite som möjligt för att inte skadas mer så jobba på det ljusa och din lycka, se det positiva i ditt liv. Blocka ut dem och deras påverkan på alla sätt, bygg en stor mental mur där deras negativitet får finnas i en lerpöl utanför muren. Innanför finns allt det viktiga, sanna och äkta i livet. Rikta fokus på det.

 

[susanne]

Jag försöker verkligen intala mig att de inte är monster, men de har gjort det så svårt.
Men jag ska absolut öva in några fraser. Det gjorde jag under tiden jag bodde där och det fungerade ibland. Ibland inte.
De ska ju alltid leda in samtalen på sånt som handlar om nåt de gjort osv. Allt för att få lite uppmärksamhet...

Gå med i spelet för att skydda dig själv. Spela en roll. Rollen är att du berömmer dem och bekräftar dem. Du behöver inte mena det du säger, fokusera på att det är rollen du spelar som berömmer och bekräftar. Det går ju inte att bråka med någon som håller med om allt. Förhoppningsvis kommer de att bli glada av ditt strykande medhårs och vara snällare mot dig. Styr samtalet till att bara handla om dem och sånt de tycker om. Ta det i små portioner så att du kan hålla fast vid din rollfigur. Gå in i rollen så fort de kommer i sikte. Du ska vara den första som säger något, och det ska vara beröm.

 

[Lingon]

Gå med i spelet för att skydda dig själv. Spela en roll. Rollen är att du berömmer dem och bekräftar dem. Du behöver inte mena det du säger, fokusera på att det är rollen du spelar som berömmer och bekräftar. Det går ju inte att bråka med någon som håller med om allt. Förhoppningsvis kommer de att bli glada av ditt strykande medhårs och vara snällare mot dig. Styr samtalet till att bara handla om dem och sånt de tycker om. Ta det i små portioner så att du kan hålla fast vid din rollfigur. Gå in i rollen så fort de kommer i sikte. Du ska vara den första som säger något, och det ska vara beröm.

Det tycker jag inte alls är en bra idé. Jag tycker att det är bättre att bara hålla sig på avstånd och inte ge dem en chans att sätta igång. Att låtsas spela deras spel ändrar inget.

 

[Lickety]

Gå med i spelet för att skydda dig själv. Spela en roll. Rollen är att du berömmer dem och bekräftar dem. Du behöver inte mena det du säger, fokusera på att det är rollen du spelar som berömmer och bekräftar. Det går ju inte att bråka med någon som håller med om allt. Förhoppningsvis kommer de att bli glada av ditt strykande medhårs och vara snällare mot dig. Styr samtalet till att bara handla om dem och sånt de tycker om. Ta det i små portioner så att du kan hålla fast vid din rollfigur. Gå in i rollen så fort de kommer i sikte. Du ska vara den första som säger något, och det ska vara beröm.

Många rekommenderar det mot narcissister. Funkar kortsiktigt, men tillslut blir det inte alls bra att bekräfta dem. För om de får medhåll och smicker från sina offer blir de värre med tiden, för offret bekräftar att de har rätt och deras beteende och världsbild. De kanske blir smickrade nog att låta bli just den personen (tillfälligt) men blir värre mot andra. Tillslut kan de helt tappa verklighetskontakten.

 

[Roheryn]

Gå med i spelet för att skydda dig själv. Spela en roll. Rollen är att du berömmer dem och bekräftar dem. Du behöver inte mena det du säger, fokusera på att det är rollen du spelar som berömmer och bekräftar. Det går ju inte att bråka med någon som håller med om allt. Förhoppningsvis kommer de att bli glada av ditt strykande medhårs och vara snällare mot dig. Styr samtalet till att bara handla om dem och sånt de tycker om. Ta det i små portioner så att du kan hålla fast vid din rollfigur. Gå in i rollen så fort de kommer i sikte. Du ska vara den första som säger något, och det ska vara beröm.

Det där skulle jag må sämre av än ett öppet bråk! Det skulle kännas som att inte vara ärlig mot mig själv. Mycket bättre att bara ligga lågt, hålla kommunikationen till ett minimum, bara säga hej och inget mer typ.

 

[RedQueen]

Många rekommenderar det mot narcissister. Funkar kortsiktigt, men tillslut blir det inte alls bra att bekräfta dem. För om de får medhåll och smicker från sina offer blir de värre med tiden, för offret bekräftar att de har rätt och deras beteende och världsbild. De kanske blir smickrade nog att låta bli just den personen (tillfälligt) men blir värre mot andra. Tillslut kan de helt tappa verklighetskontakten.

För att inte säga hur mycket värre det kan bli för offret som konstant kommer behöva lägga mer energi på att till slut konstant bekräfta narcissisten och får bli allt mer försiktig i vad den säger om det slår fel.

 

[Kiwifrukt]

Det där sista är så himla tydligt att bekräftelsen aldrig räcker till. De är väldigt duktiga på att berätta om folk som dåliga och framhäva sig själva som felfria och bäst. Som att skryta om medaljer som vanns för 30 år sedan och att hävda att alla som syns i media är sämre än dem men att de är så bra på att prata och synas och skryta så de får uppmärksamheten som de själva hade velat ha. Har aldrig sett sån stor avundsjuka förut faktiskt och tyvärr är det ett drag jag ibland skymtar hos min kille med, men när jag frågat om varför han känner avund så starkt att han måste dra en tråkig suck och klaga över det så kan han inte riktigt motivera det. Han blev förvånad över att jag kan vara glad åt eller att det inte bekommer mig när tex någon är bättre än mig i samma gren/yrke.

Det här låter precis som min energitjuv som jag tyvärr har fått lite på halsen. Den här personen är expert på att framhäva sig själv och sina bedrifter, oberoende om det är bedrifter i yrkeslivet, på fritidsintressen eller i relationer. Det finns inte en så perfekt, ofelbar människa i hela världen som hen. Gärna då dra en jämförelse med någon annan som är mindre lyckad. Tidigare har dessa jämförelser oftast riktats mot en frånvarande tredje part, men sista halvåret har den gevärspipan alltför ofta riktats mot mig. När det gällde en person som inte var närvarande och som jag kanske inte ens kände var det lite irriterande att lyssna på, men nu är det helt olidligt. Jag kan inte göra någonting rätt, särskilt värdelös är jag på att sköta mitt jobb och att rida, de sakerna kan jag tydligen inte alls. Är någon person duktig på riktigt så är det den mest malliga, överlägsna, fruktansvärda person som någonsin förorenat vår jord, och inte sällan går det till rena personangrepp om typ hur personen ser ut (har ni sett vilka fula tänder hen har, typ).

Det enda som funkat hjälpligt är att jag i princip har gått under jorden, tar aldrig kontakt med den här personen frivilligt, tar personen kontakt med mig svarar jag så enstavigt jag bara kan utan att vara direkt otrevlig och bara hoppas att personen ska sikta in sig på ett nytt offer. För sluta kommer människan aldrig göra. Däremot oroar det mig ganska rejält att vi post-covid kanske kommer att behöva träffas/befinna oss på samma ställe under regelbunden basis som jag sluppit helt med hänvisning till pandemin och en önskan om att bara träffa sina närmaste, och att personen då kommer återuppta sitt hackande på mig. Så taktiken är fortsatt "gå under jorden-läge" och undvika ställen där personen kan vara.

 

[Lickety]

För att inte säga hur mycket värre det kan bli för offret som konstant kommer behöva lägga mer energi på att till slut konstant bekräfta narcissisten och får bli allt mer försiktig i vad den säger.

Och det du dem ett finger så tar de hela handen - utan undantag. Då får man man ångra sin strategi dubbelt upp.

 

[Lickety]

En annan bra sak är att berätta så lite som möjligt om sitt liv. All info kan användas emot dig!

 

[Lobelia]

Gå med i spelet för att skydda dig själv. Spela en roll. Rollen är att du berömmer dem och bekräftar dem. Du behöver inte mena det du säger, fokusera på att det är rollen du spelar som berömmer och bekräftar. Det går ju inte att bråka med någon som håller med om allt. Förhoppningsvis kommer de att bli glada av ditt strykande medhårs och vara snällare mot dig. Styr samtalet till att bara handla om dem och sånt de tycker om. Ta det i små portioner så att du kan hålla fast vid din rollfigur. Gå in i rollen så fort de kommer i sikte. Du ska vara den första som säger något, och det ska vara beröm.

Det låter jobbigt att trycka ner den man är och ta skit hela tiden även om man skapar någon slags roll.

Det är väl bättre att stärka sig själv, ta hand om sina egna känslor, bearbeta händelserna så man står stark i den man är och låta dem ta hand om sin egen "skit" och umgås så lite som möjligt. Behöver man svara på tokigheter så behöver man ju inte gå i konflikt mer än nödvändigt utan uttrycka sig i still med "Tycker du så", "Det var ett nytt perspektiv för mig", "Det funkar inte riktigt för mig, men är säkert bra för dig" eller kanske bara "okej"

 

[Jojo]

Gå med i spelet för att skydda dig själv. Spela en roll. Rollen är att du berömmer dem och bekräftar dem. Du behöver inte mena det du säger, fokusera på att det är rollen du spelar som berömmer och bekräftar. Det går ju inte att bråka med någon som håller med om allt. Förhoppningsvis kommer de att bli glada av ditt strykande medhårs och vara snällare mot dig. Styr samtalet till att bara handla om dem och sånt de tycker om. Ta det i små portioner så att du kan hålla fast vid din rollfigur. Gå in i rollen så fort de kommer i sikte. Du ska vara den första som säger något, och det ska vara beröm.

Det här skulle jag aldrig klara av. Jag har för stor integritet för det.
Jag vet att min kille gör så här och har gjort hela sitt liv, men han mår hemskt dåligt av det och har ju i princip tappat allt sitt egenvärde. Allt som spelar roll för honom är att föräldrarna är glada. Samtidigt som han slits mellan den verkligheten han upplever med mig så dras han tillbaka in i bubblan på gården.

En gång när det var som värst innan jag flyttade, föreslog han att vi skulle spela med på deras noter för att slippa maktkampen de utspelade. Det skulle bli så mycket lättare då. Men jag sa ifrån. Inte tänker jag ljuga för mig själv resten av deras liv.

Just nu står vi i ett otroligt sorgligt vägskäl. Efter alla era kommentarer och samtal med nära och kära så gick det upp för mig varför jag mår så dåligt i detta. Jag mår dåligt av att se honom lida, att vara fånge i sitt eget hem och vara blind för hur illa de faktiskt behandlar oss. Det här går inte längre. Han är rädd för sina egna föräldrar.
Antingen lämnar han gården eller så lämnar jag honom.

 

[Lickety]

Det här skulle jag aldrig klara av. Jag har för stor integritet för det.
Jag vet att min kille gör så här och har gjort hela sitt liv, men han mår hemskt dåligt av det och har ju i princip tappat allt sitt egenvärde. Allt som spelar roll för honom är att föräldrarna är glada. Samtidigt som han slits mellan den verkligheten han upplever med mig så dras han tillbaka in i bubblan på gården.

En gång när det var som värst innan jag flyttade, föreslog han att vi skulle spela med på deras noter för att slippa maktkampen de utspelade. Det skulle bli så mycket lättare då. Men jag sa ifrån. Inte tänker jag ljuga för mig själv resten av deras liv.

Just nu står vi i ett otroligt sorgligt vägskäl. Efter alla era kommentarer och samtal med nära och kära så gick det upp för mig varför jag mår så dåligt i detta. Jag mår dåligt av att se honom lida, att vara fånge i sitt eget hem och vara blind för hur illa de faktiskt behandlar oss. Det här går inte längre. Han är rädd för sina egna föräldrar.
Antingen lämnar han gården eller så lämnar jag honom.

Det är hemskt att vara rädd för sina egna föräldrar. Det är skadligt att alltid behöva trycka bort sina egna känslor, åsikter och upplevelser. Det är också tragiskt att föräldrarna därför inte ens känner sitt eget barn, för barnet får inte vara sig själv och har ingen frihet att uttrycka eller yttra sig.

 

[em-pirre]

@Jojo ni har varit ihop 2,5 år och redan gått igenom så mycket tråkigheter? Nej, dumpa säger jag.

 

[Lovisaleonora]

Du anar inte hur mycket som kan irritera fast man bor många mil bort

Ja, jag tänker ofta - med djup och innerlig tillfredställande- hur jag kan bo hyresfritt i huvudet på vissa antagonister. Trots över 10 mil emellan.

Det var så kraftfullt att folk vek undan bara jag kom. Endast de som umgåtts med djur inser kraften i det.

 

[Jojo]

Det är hemskt att vara rädd för sina egna föräldrar. Det är skadligt att alltid behöva trycka bort sina egna känslor, åsikter och upplevelser. Det är också tragiskt att föräldrarna därför inte ens känner sitt eget barn, för barnet får inte vara sig själv och har ingen frihet att uttrycka eller yttra sig.

Ja det är ju det som har gjort att han inte vet vem han är egentligen. Han är rädd för vad som ska ske om han lämnar och han är rädd för vad som sker om han stannar. Han är rädd att jag ska lämna honom så småningom om han ändå väljer att lämna gården och då stå ensam kvar.
Vår relation är såklart lite skakig efter allt som hänt, så det går ju inte att lämna några garantier för man vet aldrig hur saker artar sig, mer än att om han inte lämnar gården så blir han ensam kvar där. Men jag är beredd att ge honom chansen om han bara tar sig därifrån.

Det kändes som en stor lättnad att bestämma mig för ett ultimatum i alla fall. Ångestklumpen i magen är mindre och jag kan börja tänka framåt. Jag kan äntligen släppa gården ur mitt sinne, och om han nu väljer att flytta till mig så behöver jag ju inte sätta min fot där mer eller möta hans föräldrar.

Jag andas igen

 

[Lickety]

Ja det är ju det som har gjort att han inte vet vem han är egentligen. Han är rädd för vad som ska ske om han lämnar och han är rädd för vad som sker om han stannar. Han är rädd att jag ska lämna honom så småningom om han ändå väljer att lämna gården och då stå ensam kvar.
Vår relation är såklart lite skakig efter allt som hänt, så det går ju inte att lämna några garantier för man vet aldrig hur saker artar sig, mer än att om han inte lämnar gården så blir han ensam kvar där. Men jag är beredd att ge honom chansen om han bara tar sig därifrån.

Det kändes som en stor lättnad att bestämma mig för ett ultimatum i alla fall. Ångestklumpen i magen är mindre och jag kan börja tänka framåt. Jag kan äntligen släppa gården ur mitt sinne, och om han nu väljer att flytta till mig så behöver jag ju inte sätta min fot där mer eller möta hans föräldrar.

Jag andas igen

Om man inte tar sig loss tillräckligt så kommer man inte lära känna sig själv. Man gör inte det om man stora delar av tiden ägnar sig åt att trycka bort sina egna känslor och åsikter.

Något som också ofta händer i en sådan här familjebubbla är att man har svårt att lita på folk utanför familjen. Alla baktalas ju, förr eller senare, under hela ens uppväxt och det sätter sina spår. Dessutom vet man ju vad som händer med de som går emot reglerna. Budorden i familjen blir ofta: Tala inte, känn inte, lita inte på någon. Det tar en hel del mod och övning att kunna gå emot de reglerna.

Jag var i samma sits litegrann: den utsedda arvtagaren till gården. Nu blev det inte så, gården är numera såld. Jag vann min frihet.

Jag tror du gör rätt här för din egen del. Man kan ju som bekant bara rädda sig själv när det kommer till kritan - du kan leda en häst till vattnet men kan aldrig tvinga den att dricka.

 

[ginnies]

Gå med i spelet för att skydda dig själv. Spela en roll. Rollen är att du berömmer dem och bekräftar dem. Du behöver inte mena det du säger, fokusera på att det är rollen du spelar som berömmer och bekräftar. Det går ju inte att bråka med någon som håller med om allt.

Det låter ruggigt självkränkande.

 

[Jojo]

Om man inte tar sig loss tillräckligt så kommer man inte lära känna sig själv. Man gör inte det om man stora delar av tiden ägnar sig åt att trycka bort sina egna känslor och åsikter.

Något som också ofta händer i en sådan här familjebubbla är att man har svårt att lita på folk utanför familjen. Alla baktalas ju, förr eller senare, under hela ens uppväxt och det sätter sina spår. Dessutom vet man ju vad som händer med de som går emot reglerna. Budorden i familjen blir ofta: Tala inte, känn inte, lita inte på någon. Det tar en hel del mod och övning att kunna gå emot de reglerna.

Jag var i samma sits litegrann: den utsedda arvtagaren till gården. Nu blev det inte så, gården är numera såld. Jag vann min frihet.

Jag tror du gör rätt här för din egen del. Man kan ju som bekant bara rädda sig själv när det kommer till kritan - du kan leda en häst till vattnet men kan aldrig tvinga den att dricka.

Ja usch, det är ett sjukt maktspel. Har hört så mycket historier om deras släktingar. Man inser ju att inget eller i bästa fall mycket lite är sant! Sån tur du har att du är fri idag Jag började lyssna på boken Omgiven av narcissister idag och känner igen såå mycket! Det gav en form av tröst till att jag tog rätt beslut. Jag har inte fel. Det skulle aldrig bli bättre på gården. Jag måste lyssna på min magkänsla. Det är ju trots allt min inre guide till överlevnad.

 

[Lickety]

Ja usch, det är ett sjukt maktspel. Har hört så mycket historier om deras släktingar. Man inser ju att inget eller i bästa fall mycket lite är sant! Sån tur du har att du är fri idag

Priset var väldigt högt, men för mig var alternativet inte längre ett alternativ.

 

[Motacilla]

Ja usch, det är ett sjukt maktspel. Har hört så mycket historier om deras släktingar. Man inser ju att inget eller i bästa fall mycket lite är sant! Sån tur du har att du är fri idag Jag började lyssna på boken Omgiven av narcissister idag och känner igen såå mycket! Det gav en form av tröst till att jag tog rätt beslut. Jag har inte fel. Det skulle aldrig bli bättre på gården. Jag måste lyssna på min magkänsla. Det är ju trots allt min inre guide till överlevnad.

Jag vill vara lite tråkig och påpeka att författaren till den boken saknar både beteendevetenskaplig och psykologisk utbildning. Hans böcker har sågats många gånger om, de är totalt ovetenskapliga och bör inte läsas om man vill ha insikter i mänskligt beteende.