Vi dejtar vidare - del 14

[pontiacfarmer]

Jovars- det knallar på tackar som frågar . 3 dejter blev det förra året .... 2 blev KK o inget mer
/s

Ett förtydligande här ... KK betyder KAFFEKOMPIS o inget annat

 

[monster1]

Jag är inte ordningsam med min ekonomi, typexempel av adhd-ekonomisinne. Är dessutom rejält fattig då jag har ett dåligt betalt brödjobb och en häst som äter upp mina pengar. Har dock inga skulder och sånt.
Jag kan inte riktigt ha några krav på ekonomiskt sinne alltså, vore lite konstigt att begära att den andra har bra koll och högavlönad medan jag själv är tvärtom.

Haha, får nog bara hoppas att den andra inte har så mycket krav på sånt.

Min sambo har skulder hos fogden efter att han kraschade och hade eget företag, har också adhd diagnos och depression vilket inte direkt är till någon hjälp när det gäller att hålla ordning och reda. För oss har det mest varit viktigt att hålla isär våra ekonomier. Nu räknar ju fogden ändå in min inkomst i hans, så de smetar ju till det hela. Det är inte en idealisk situation men det går. Han är på många sätt en trevligare och mer ödmjuk person på grund av det han gått igenom. Vi hade inte alls gillat varandra innan han var med om det här kaoset.

 

[Calmiche]

Angående det här med ekonomi så håller jag med om att det viktigaste är att ha en ordnad ekonomi men jag vill gärna att personen har ungefär liknande inkomst/pengar att röra sig med. Jag älskar att gå ut och äta eller ta en fika så det skulle vara väldigt tråkigt med en person som bara kan ta en fika direkt efter löning t.ex. och sen inte kan göra något mer på resten av månaden. Däremot bryr jag mig inte om några stora utsvävningar, vill jag resa så kan jag göra det med en kompis.

 

[emma-vsm]

Alltså jag vet inte om det funkar för mig att träffa någon som är så inkapabel att prata om sina egna känslor.
Tex:
Situation uppstår
Jag känner av att något är fel
Frågar
”Nej inget är fel”
Jag mår dåligt för min känsla säger en sak men den är uppenbarligen fel och jag blir förvirrad.
Två dagar senare kryper det fram att han visst hade reagerat och blivit sur/irriterad/valfri känsla

Men säg något då för tusan!!

Jag försöker också förklara att jag har behov av att veta vart vi står och då känner han sig pressad. Jag vill INTE pressa någon,och inte bli pressad själv, men det känns inte bra för mig när han vet både hur jag känner och hur han känner men jag är i princip clueless om vad han tänker om vår relation och vad han känner för mig. Är jag krävande?

Å andra sidan jämför jag med Chattjejen, som pratade känslor hela tiden och det blev jag helt utmattad av.

 

[Bison]

Alltså jag vet inte om det funkar för mig att träffa någon som är så inkapabel att prata om sina egna känslor.
Tex:
Situation uppstår
Jag känner av att något är fel
Frågar
”Nej inget är fel”
Jag mår dåligt för min känsla säger en sak men den är uppenbarligen fel och jag blir förvirrad.
Två dagar senare kryper det fram att han visst hade reagerat och blivit sur/irriterad/valfri känsla

Men säg något då för tusan!!

Jag försöker också förklara att jag har behov av att veta vart vi står och då känner han sig pressad. Jag vill INTE pressa någon,och inte bli pressad själv, men det känns inte bra för mig när han vet både hur jag känner och hur han känner men jag är i princip clueless om vad han tänker om vår relation och vad han känner för mig. Är jag krävande?

Nej det är du verkligen inte.
Jag hatar sånt, vill ha raka besked.

 

[emma-vsm]

Nej det är du verkligen inte.
Jag hatar sånt, vill ha raka besked.

Tack, det verkar vara lätt för mig att känna så. Min bild av honom är egentligen att han är rak men uppenbarligen inte när det handlar om hans egna känslor. Då är han som en jävla mur och jag vet inte om jag pallar det.

 

[Bison]

Tack, det verkar vara lätt för mig att känna så. Min bild av honom är egentligen att han är rak men uppenbarligen inte när det handlar om hans egna känslor. Då är han som en jävla mur och jag vet inte om jag pallar det.

Jag hade nog haft svårt för det

 

[monster1]

Tack, det verkar vara lätt för mig att känna så. Min bild av honom är egentligen att han är rak men uppenbarligen inte när det handlar om hans egna känslor. Då är han som en jävla mur och jag vet inte om jag pallar det.

Har jag blandat ihop dig med någon annan eller brukar den här snubben bli sur när du försöker prata känslor och relation?

 

[emma-vsm]

Har jag blandat ihop dig med någon annan eller brukar den här snubben bli sur när du försöker prata känslor och relation?

Så länge vi pratar om vad JAG känner är det inga problem, men om jag försöker få veta vad han känner eller tänker kring det jag pratar om är det oftast stopp. Så upplever jag det just nu iaf, utan att reflektera över hur det varit tidigare. Borde läsa igenom mina egna inlägg om detta kanske.

 

[monster1]

Så länge vi pratar om vad JAG känner är det inga problem, men om jag försöker få veta vad han känner eller tänker kring det jag pratar om är det oftast stopp. Så upplever jag det just nu iaf, utan att reflektera över hur det varit tidigare. Borde läsa igenom mina egna inlägg om detta kanske.

Att inte kunna prata om sina känslor är väll en sak att bli sur över att någon försöker eller frågar skulle jag se som en varningsignal.

 

[Monkie]

Alltså jag vet inte om det funkar för mig att träffa någon som är så inkapabel att prata om sina egna känslor.
Tex:
Situation uppstår
Jag känner av att något är fel
Frågar
”Nej inget är fel”
Jag mår dåligt för min känsla säger en sak men den är uppenbarligen fel och jag blir förvirrad.
Två dagar senare kryper det fram att han visst hade reagerat och blivit sur/irriterad/valfri känsla

Men säg något då för tusan!!

Jag försöker också förklara att jag har behov av att veta vart vi står och då känner han sig pressad. Jag vill INTE pressa någon,och inte bli pressad själv, men det känns inte bra för mig när han vet både hur jag känner och hur han känner men jag är i princip clueless om vad han tänker om vår relation och vad han känner för mig. Är jag krävande?

Å andra sidan jämför jag med Chattjejen, som pratade känslor hela tiden och det blev jag helt utmattad av.

Kan ju flika in att jag är i detta fallet som din dejt. Jag har lite i bagaget och reagerar över något, men vet med mig att det egentligen ligger på mig. Min partner frågar vad det är och jag säger "inget" för att jag inte vill ta upp det just då utan försöka komma över det och gå vidare. När jag känner mig harmonisk pratat jag gärna om det, en annan dag.

Tydligen upplevs jag som sur i dessa situationer fast jag oftast känner mig lite ledsen, besviken eller svartsjuk till och med.

Personligen hade jag tyckt det varit jobbigt om någon pressade mig just då. Samtidigt förstår jag att det är jobbigt att inte veta vad det är!

 

[emma-vsm]

Kan ju flika in att jag är i detta fallet som din dejt. Jag har lite i bagaget och reagerar över något, men vet med mig att det egentligen ligger på mig. Min partner frågar vad det är och jag säger "inget" för att jag inte vill ta upp det just då utan försöka komma över det och gå vidare. När jag känner mig harmonisk pratat jag gärna om det, en annan dag.

Tydligen upplevs jag som sur i dessa situationer fast jag oftast känner mig lite ledsen, besviken eller svartsjuk till och med.

Personligen hade jag tyckt det varit jobbigt om någon pressade mig just då. Samtidigt förstår jag att det är jobbigt att inte veta vad det är!

Jag känner igen mig mycket i det här också! Jag kan också reagera precis som du.
Men som sagt, det känns viktigt att kunna prata om det, även om man inte gör det direkt.

 

[emma-vsm]

Att inte kunna prata om sina känslor är väll en sak att bli sur över att någon försöker eller frågar skulle jag se som en varningsignal.

Dom sura minerna kommer, som jag upplever, när han känner sig pressad. Sen tycker jag iofs att det krävs jävligt lite för att han ska känna sig pressad. Det är nog det som är mitt problem med det här.

 

[stjarnhimmel]

Alltså jag vet inte om det funkar för mig att träffa någon som är så inkapabel att prata om sina egna känslor.
Tex:
Situation uppstår
Jag känner av att något är fel
Frågar
”Nej inget är fel”
Jag mår dåligt för min känsla säger en sak men den är uppenbarligen fel och jag blir förvirrad.
Två dagar senare kryper det fram att han visst hade reagerat och blivit sur/irriterad/valfri känsla

Men säg något då för tusan!!

Jag försöker också förklara att jag har behov av att veta vart vi står och då känner han sig pressad. Jag vill INTE pressa någon,och inte bli pressad själv, men det känns inte bra för mig när han vet både hur jag känner och hur han känner men jag är i princip clueless om vad han tänker om vår relation och vad han känner för mig. Är jag krävande?

Å andra sidan jämför jag med

Håller med både dig och dejten. Tycker också det ät jobbigt att inte veta. Men samtidigt så är jag inte så spontan som person så jag kan behöva fundera lite och kan inte alltid vara så direkt.
Sen kan jag tycka att om personen säger att det inte är något så lämna det så och fråga inte mer just då. För vill man inte prata då så är det skitirriterande med någon som ska fråga vad det är.
Istället är det bättre att ta upp det en annan gång. Och typ säga att jag fungerar såhär- jag behöver det här. Så kan den andra personen ta upp hur den reagerar och funkar.

 

[Monkie]

Jag känner igen mig mycket i det här också! Jag kan också reagera precis som du.
Men som sagt, det känns viktigt att kunna prata om det, även om man inte gör det direkt.

Ja, absolut! Min partner blev från början sur tillbaka, frustrerad och irriterad. Nu kommer han och kramar mig och pratar om något annat, det funkar bra på mig .

 

[monster1]

Dom sura minerna kommer, som jag upplever, när han känner sig pressad. Sen tycker jag iofs att det krävs jävligt lite för att han ska känna sig pressad. Det är nog det som är mitt problem med det här.

Så gammal och bitter som jag är så är det en av mina dealbreakers, att inte kunna prata om sina känslor och att dessutom bli sur om någon annan gör det. Orka med den känslomässiga omognaden.

 

[stjarnhimmel]

Ja, absolut! Min partner blev från början sur tillbaka, frustrerad och irriterad. Nu kommer han och kramar mig och pratar om något annat, det funkar bra på mig .

Precis.. Nånstans om man vill leva med någon så får man ju hitta sätt. Och man behöver ju inte göra en grej av allt tänker jag. Jag har tex en kompis som verkligen inte är någon morgonmänniska. När vi är ute och reser så behöver jag inte ta upp värsta diskussionen tidigt på morgonen då jag vet att hon vill ha lugn och ro på morgonen.
Dvs då vet jag det och då behöver man inte heller dra igång hela "Är du sur?"-grejen.
Så jag tänker att det viktiga är att veta hur man funkar och kommunicera det.

 

[Monkie]

Precis.. Nånstans om man vill leva med någon så får man ju hitta sätt. Och man behöver ju inte göra en grej av allt tänker jag. Jag har tex en kompis som verkligen inte är någon morgonmänniska. När vi är ute och reser så behöver jag inte ta upp värsta diskussionen tidigt på morgonen då jag vet att hon vill ha lugn och ro på morgonen.
Dvs då vet jag det och då behöver man inte heller dra igång hela "Är du sur?"-grejen.
Så jag tänker att det viktiga är att veta hur man funkar och kommunicera det.

Håller med!

 

[Petruska]

Så tänker nog jag med. Jag tycker inte att någon ska jobba ”för mycket”. Jag gillar verkligen folk som är bra på sitt jobb, vilket jobb det är är inte lika viktigt. Men en massa övertid har ingen attraktionskraft för mig.

Framförallt är det oattraktivt med en massa strategisk karriärplanerande. Jag står verkligen inte ut när allting bara är ett steg på vägen mot - något för mig oklart mål. Det gäller både jobb och bostäder.

 

[Killaloe]

Så tänker nog jag med. Jag tycker inte att någon ska jobba ”för mycket”. Jag gillar verkligen folk som är bra på sitt jobb, vilket jobb det är är inte lika viktigt. Men en massa övertid har ingen attraktionskraft för mig.

Jag är också inne på ert spår (@Red_Chili ). Tycker inte alls att det är attraktivt med folk som alltid prioriterar absurda mängder jobb eller som bara vill klättra på karriärstegen (att plugga på Handels fick mig många gånger att överväga celibat ). För mig kommer det väldigt ofta med en massa andra åsikter/förhållningssätt som jag inte alls uppskattar och som går ihop med mina värderingar. Och då är en ju tillbaka till att dela det här med värderingar och ha liknande utgångsläge.

Så det är ju verkligen tur att en fungerar olika och gillar olika!
(hemma hos oss räknar vi ner åren till pension typ - det har alltid varit min och sambons största gemensamma dröm )