Vi dejtar vidare - del 14

[strawberrysylt]

Angående diskussion om ekonomi! Intressant!

Det är något jag själv också gått här och funderat på. Jag funderar på det då jag själv hoppar in som vikarie på ett äldreboende och alltså inte har några djupa skattkistor fulla med guld att ösa ur direkt (är dock billig i drift och kan unna mig resor osv). Jag är dock (snart) utbildad och kan söka andra jobb om jag vill. Men, jag trivs väldigt bra med mitt liv nu! Jag trivs bra med att vara fri att kunna åka och hälsa på mormor fyra dagar mitt i veckan om jag vill och sen jobba mer veckan efter osv. Så, jag har kommit på att är detta en dealbreaker för någon så får nog han hitta nån annan. Visst förstår jag att det kan vara bra med en fast anställning/högre lön (och pension I know), men isf känner jag att då ska ju jag vilja ha det för att jag vill. Sen vill jag ju bo i hus nån gång så då får jag ju fixa det ekonomiskt på nåt sätt förstås!
Sen tror jag det kan vara bra också att inte ha för mycket pengar, tror man värdesätter mer då det man faktiskt tycker är värt att göra (min personliga åsikt). Lite så tänker jag kring framtida partner också, vill ha nån som har koll på ekonomin, som ni andra skriver också, sen vad han tjänar i kronor spelar mycket mindre roll!

//r

 

[Singoalla]

Ordnad ekonomi är en fördel. Mkt av det jag vill göra kostar pengar. Hon behöver inte vara högavlönad bara ordnad ekonomi.

Ungefär så tänker jag också.

 

[Milosari]

Malmökillen gjorde hembesök idag . Nu dröjer det tyvärr innan jag har möjlighet att träffa honom igen.

Men det verkar som om det blir en dejt med amerikanen trots allt. På min födelsedag. Två dejter till inbokade men vi får se vad som händer. Den närmaste har inte hört av sig på ett par dagar.

 

[Killaloe]

jag är van vid att kunna resa när lusten faller på och det är nu jag insett att jag har svårt att se mig själv med någon som inte har samma möjligheter.

Det här är ju inte heller bara en fråga om ekonomi tänker jag - utan även vilken typ av jobb en har eftersom framförallt lågavlönade jobb innebär svårt att vara spontant ledig. Så även om en kanske har ekonomi, så innebär det ju inte automatiskt att en kan vara spontan med pengarna pga att jobbet är inflexibelt

 

[Singoalla]

Det här är ju inte heller bara en fråga om ekonomi tänker jag - utan även vilken typ av jobb en har eftersom framförallt lågavlönade jobb innebär svårt att vara spontant ledig. Så även om en kanske har ekonomi, så innebär det ju inte automatiskt att en kan vara spontan med pengarna pga att jobbet är inflexibelt

Så är det absolut. För mig handlar det också vilken personlighetstyp jag dras till. Jag blir ofta attraherad av drivna människor, som jobbar hårt och sitter på kontoret sena kvällar ibland. Som vet vad dom vill med sitt jobb och strävar efter uppsatta mål. Dom personerna har oftast rätt bra löner också. Men drivet kan ju återfinnas i vilken bransch som helst och jag skulle tycka att det var lika attraktivt med en sjuksköterska som älskar sitt jobb och jobbar hårt. Eller bonde. Det är drivet och passionen i sig som jag gillar, inte ekonomin som ibland men verkligen inte alltid kommer ur det. En person på lättare tjänst med låg lön som inte riktigt bryr sig om sitt jobb eller vill ta sig vidare hade nog inte attraherat mig.

 

[stjarnhimmel]

Sen handlar det ju också om hur man vill leva och vilken livsstil man vill ha. Saker som att resa, och gå ut att äta och ha dyrt boende är saker som många verkar ta för givet att man vill lägga pengar på om man har bättre lön.
Men man kanske faktiskt inte vill resa och inte har något intresse av dyrare mat. Eller vill bo i ett område där boendet inte är så dyrt.. Istället kanske man gör något annat av pengarna.

Tidigare la jag tex mkt pengar på krogen. Numera lägger jag mer pengar på att gå kurser inom det jag är intresserad av och att köpa musikinstrument och garn och sånt jag är intresserad av.

 

[Singoalla]

Sen handlar det ju också om hur man vill leva och vilken livsstil man vill ha. Saker som att resa, och gå ut att äta och ha dyrt boende är saker som många verkar ta för givet att man vill lägga pengar på om man har bättre lön.
Men man kanske faktiskt inte vill resa och inte har något intresse av dyrare mat. Eller vill bo i ett område där boendet inte är så dyrt.. Istället kanske man gör något annat av pengarna.

Ja så är det ju. Men det är en sån sak som jag tänker att man märker i ett ganska tidigt dejtingskede? En persons prioriteringar och intressen.

 

[strawberrysylt]

@Milosari Vad kul med flera dejter på G!

//r

 

[stjarnhimmel]

Ja så är det ju. Men det är en sån sak som jag tänker att man märker i ett ganska tidigt dejtingskede? En persons prioriteringar och intressen.

Precis och det tänker jag inte bara har med ekonomi att göra.
Ekonomi, intressen och annat tänker jag handlar om vilken livsstil man vill ha och hur man vill leva sitt liv.

 

[Red_Chili]

Så är det absolut. För mig handlar det också vilken personlighetstyp jag dras till. Jag blir ofta attraherad av drivna människor, som jobbar hårt och sitter på kontoret sena kvällar ibland. Som vet vad dom vill med sitt jobb och strävar efter uppsatta mål. Dom personerna har oftast rätt bra löner också. Men drivet kan ju återfinnas i vilken bransch som helst och jag skulle tycka att det var lika attraktivt med en sjuksköterska som älskar sitt jobb och jobbar hårt. Eller bonde. Det är drivet och passionen i sig som jag gillar, inte ekonomin som ibland men verkligen inte alltid kommer ur det. En person på lättare tjänst med låg lön som inte riktigt bryr sig om sitt jobb eller vill ta sig vidare hade nog inte attraherat mig.

Så olika det kan vara! Personer som sitter länge på jobbet, som verkligen lägger enormt fokus på allt i jobbet osv upplever jag ofta som tråkiga De jag träffat som är sådana, de har jobbat mycket, tjänat mycket, och sedan som bäst lagt all fritid på att umgås med vänner/partner. Det har varit människor som haft otroligt svårt att vara själva, som jobbar mycket för att "det är det enda de är bra på" osv.

 

[gul_zebra]

Det här med ordnad ekonomi är för övrigt nånting som alltid förvirrat mig i mäns profiler - vad innebär det ens?

 

[Singoalla]

Så olika det kan vara! Personer som sitter länge på jobbet, som verkligen lägger enormt fokus på allt i jobbet osv upplever jag ofta som tråkiga De jag träffat som är sådana, de har jobbat mycket, tjänat mycket, och sedan som bäst lagt all fritid på att umgås med vänner/partner. Det har varit människor som haft otroligt svårt att vara själva, som jobbar mycket för att "det är det enda de är bra på" osv.

Jaså? Det är inte min erfarenhet alls. Nu pratar jag ju inte om workoholics alltså utan drivna personer med en sund relation till jobb och fritid En person som identifierar sig själv med sitt jobb är en helt annan sak i mina ögon.

 

[Bison]

Det här med ordnad ekonomi är för övrigt nånting som alltid förvirrat mig i mäns profiler - vad innebär det ens?

För mig innebär det att den är just ordnad.
Inte skuldsatt, betalningsanmärkningar osv.

 

[the_connemara]

Hur ställer ni er till en eventuell partners ekonomi? Hur viktigt är det på det stora hela?
Jag träffar en kille nu som är jättetrevlig på alla sätt och vis men som har ett lågkvalificerat yrke med dåligt betalt och dåliga möjligheter att avancera. Jag tycker om honom som person men inser samtidigt att jag inte kommer kunna ha det livet jag vill ha med honom på grund av hans ekonomiska förutsättningar. Jag får ut nästan dubbelt så mycket i månaden och har mycket större frihet, men jag vill inte hamna i ett förhållande där jag står för merparten av kostnaderna bara för att han annars inte skulle ha råd att hänga med på resan/middagen/shoppingturen eller vad det nu kan vara.

Jag lägger alla mina pengar på min häst (tränar massor bla) och vill inte ha en partner som önskar att vi delar resor för x0 kkr/år. Men viktigast av allt är att partnern förstår att jag VILL lägga största delen av både mina pengar och min tid på min häst.

Jag är så fånigt löjlig att det är skrattretande åt det.
Mötte idag en man som bor någonstans i närheten. Vi umgicks lite för många(!) år sedan, men bröt kontakten delvis för att han hade rutten kvinnosyn och var allmänt skum. Vi möts lite då och då. Och varje jävla gång så tappar jag hjärnan totalt. Helt enkelt för att den där mannen råkar vara så löjligt snygg att det inte borde vara möjligt. Dessutom vet jag ju att han kan (eller åtminstone har kunnat) vara otroligt trevlig, rolig, attraktiv och han har fått mig att tänka mycket bättre kring allt möjligt. Men de dåliga sidorna överskuggar de bra sidorna och ja, jag borde alltså inte bry mig ett smack om honom. Och så tappar jag alla tankar, glömmer nästan bort att andas och kan inte bete mig vettigt ens för en sekund om jag ser honom. Hamnar han i samma kö i mataffären glömmer jag bort hur man betalar, möts vi ute på gatan så glömmer jag bort vart jag är på väg osv.

Det är så fruktansvärt jävla tokirriterande!!! Han är inte någon jag vill ha kontakt med och jag vill inte påverkas en sekund av honom. Men nädå. Inte fan går det att ignorera honom.

Jag behöver glass nu. Och kanske sällskap av någon man som får mig att bete mig ordentligt istället som för en totalfjant.

Jag har lyckligtvis avverkat min sådan. Glad det inte gav mig mer men alla de åren vi träffades. Litar fyllt på att man bara får en i livet

 

[Singoalla]

För mig innebär det att den är just ordnad.
Inte skuldsatt, betalningsanmärkningar osv.

Lägger till sparande och långsiktig planering. Oavsett om det är 50 kronor i månaden eller 10 000.

 

[Anna]

Instämmer med övriga, det är inte inkomsten som är avgörande för mig utan hur han sköter sin ekonomi. Numera så skulle jag kunna tänka mig att faktiskt göra en kreditupplysning då jag träffat på för många lögnare.

Oh captain, my captain...

 

[gul_zebra]

För mig innebär det att den är just ordnad.
Inte skuldsatt, betalningsanmärkningar osv.

Jag tänker nog lika, och det är där jag blir förvirrad.
Det är ju en jävla skillnad mellan en VD-lön och ett socialbidrag liksom - men bägge går ju att ha utan att vara varken skuldsatt eller ha betalningsanmärkningar.

 

[Red_Chili]

Det här med ordnad ekonomi är för övrigt nånting som alltid förvirrat mig i mäns profiler - vad innebär det ens?

Jag tycker mig mest se det hos män som verkar tycka att det bästa i livet är att vimsa runt i stan med fina kläder och dricka vin på något tjusigt ställe. Med andra ord har jag börjat tänka "ordnad ekonomi = mycket pengar hos prydlig och ordentlig person = absolut inte mig"

Jaså? Det är inte min erfarenhet alls. Nu pratar jag ju inte om workoholics alltså utan drivna personer med en sund relation till jobb och fritid En person som identifierar sig själv med sitt jobb är en helt annan sak i mina ögon.

Hm. Ja... Jag har nog träffat en sådan person i så fall. Han gillar verkligen sitt jobb, jobbar stundtals jättemycket men kan då kompensera med att ibland inte jobba mycket alls (får betalt för vad han gör oavsett vilken tid han lägger ner på det). Men ja, det känns som att den typen av människor är ovanliga. Eller så får jag kontakt med helt fel människor.

 

[the_connemara]

Lägger till sparande och långsiktig planering. Oavsett om det är 50 kronor i månaden eller 10 000.

Lagom till att jag är 37 hoppas jag alltså på att börja min ordnade ekonomi

 

[mandalaki]

Så olika det kan vara! Personer som sitter länge på jobbet, som verkligen lägger enormt fokus på allt i jobbet osv upplever jag ofta som tråkiga De jag träffat som är sådana, de har jobbat mycket, tjänat mycket, och sedan som bäst lagt all fritid på att umgås med vänner/partner. Det har varit människor som haft otroligt svårt att vara själva, som jobbar mycket för att "det är det enda de är bra på" osv.

Så tänker nog jag med. Jag tycker inte att någon ska jobba ”för mycket”. Jag gillar verkligen folk som är bra på sitt jobb, vilket jobb det är är inte lika viktigt. Men en massa övertid har ingen attraktionskraft för mig.