Vi dejtar vidare - del 14

[mandalaki]

Intressen behöver jag nog inte dela. Däremot värderingar, någorlunda. Brukar dra gränsen vid ungefär om det gemensamma nyhetskonsumerandet leder till tjafs eller diskussion. Kollar man på Rapport, småkommenterar under tiden och det hela tiden hakar upp sig för att man är djupt oeniga, då funkar det inte. Däremot får det gärna leda till vettiga diskussioner.

 

[emma-vsm]

Intressen behöver jag nog inte dela. Däremot värderingar, någorlunda. Brukar dra gränsen vid ungefär om det gemensamma nyhetskonsumerandet leder till tjafs eller diskussion. Kollar man på Rapport, småkommenterar under tiden och det hela tiden hakar upp sig för att man är djupt oeniga, då funkar det inte. Däremot får det gärna leda till vettiga diskussioner.

Vettig måttstock!

 

[Petruska]

Intressen behöver jag nog inte dela. Däremot värderingar, någorlunda. Brukar dra gränsen vid ungefär om det gemensamma nyhetskonsumerandet leder till tjafs eller diskussion. Kollar man på Rapport, småkommenterar under tiden och det hela tiden hakar upp sig för att man är djupt oeniga, då funkar det inte. Däremot får det gärna leda till vettiga diskussioner.

Jag håller med. Och tänker att värderingar och intressen flyter ihop, när jag kallar det för intressen. Men det är nog lite hårklyveri.

 

[emma-vsm]

För mig är det en av sakerna som känns knepiga med nätdejting. Det är stor skillnad mellan att träffa någon ny i sina hemmavatten och att göra det på så allmän plats som en dejtingsajt. Dem vi träffar i hemmavattnen, är det ju mycket mer sannolikt att vi är lika än dem vi träffar på nätet.

Jag tror också det.
När jag läste ”Att veta sin klass- kvinnors uppåtgående klassresor i Sverige” reflekterade jag över att det gemensamma för mina tidigare partners har varit att vi delar ungefär samma klassbakgrund. Det är intressant tycker jag, och det kanske delvis hängt ihop med det du menar med hemmavatten (både rent praktiskt i vilka sammanhang man befinner sig men också mentalt och som en del av identiteten, hur man ser på sig själv).

När det gäller dejten i det här fallet så träffades vi ju dock inte via nätdejtning, även om vi fick kontakt så ”omgång 2” av vårt dejtande.

 

[mandalaki]

Vettig måttstock!

Jag håller med. Och tänker att värderingar och intressen flyter ihop, när jag kallar det för intressen. Men det är nog lite hårklyveri.

Ja, så är det nog. Många intressen kan säkert grundas i värderingar.

Ett av mina och dåvarande sambons första gräl handlade om Mellanösternkonflikten. Och tidigare, när jag träffade en dramatisk grek ett tag, så krigade vi i flera dagar om Mona Sahlin. Han var på nivån "Man kan inte SAMTIDIGT vara med mig och med Mona Sahlin!" (han menade INTE att jag var ihop med henne)

 

[emma-vsm]

Ja, så är det nog. Många intressen kan säkert grundas i värderingar.

Ett av mina och dåvarande sambons första gräl handlade om Mellanösternkonflikten. Och tidigare, när jag träffade en dramatisk grek ett tag, så krigade vi i flera dagar om Mona Sahlin. Han var på nivån "Man kan inte SAMTIDIGT vara med mig och med Mona Sahlin!" (han menade INTE att jag var ihop med henne)

En sak som har triggat, och triggar, mig är att partners har en mycket starkare biologistisk syn på fenomen, när jag har ett socialt perspektiv. Det behöver ju inte vara ett problem, diskussionerna kan ju bli djupare och kompletterande, men jag hinner oftast bli frustrerad innan..

 

[mandalaki]

En sak som har triggat, och triggar, mig är att partners har en mycket starkare biologistisk syn på fenomen, när jag har ett socialt perspektiv. Det behöver ju inte vara ett problem, diskussionerna kan ju bli djupare och kompletterande, men jag hinner oftast bli frustrerad innan..

Biologism skulle jag inte klara tror jag. Åtminstone inte om det var på den vanliga internetnivån där folk slänger sig med hemmasnickrade teorier om vad "vi är skapta för" osv.

 

[emma-vsm]

Åtminstone inte om det var på den vanliga internetnivån där folk slänger sig med hemmasnickrade teorier om vad "vi är skapta för" osv.

Så illa har det inte varit tack och lov!

 

[nyttnick]

En sak som har triggat, och triggar, mig är att partners har en mycket starkare biologistisk syn på fenomen, när jag har ett socialt perspektiv. Det behöver ju inte vara ett problem, diskussionerna kan ju bli djupare och kompletterande, men jag hinner oftast bli frustrerad innan..

Biologism skulle jag inte klara tror jag. Åtminstone inte om det var på den vanliga internetnivån där folk slänger sig med hemmasnickrade teorier om vad "vi är skapta för" osv.

Era kommentarer får mig att tänka på alla de gånger jag fått höra vilken paradox det är att jag har en magisterexamen i biologi OCH är feminist

 

[Singoalla]

När jag läste ”Att veta sin klass- kvinnors uppåtgående klassresor i Sverige” reflekterade jag över att det gemensamma för mina tidigare partners har varit att vi delar ungefär samma klassbakgrund.

Det där skriver jag under på. Gemensamt för nästan alla jag träffat senaste åren har varit att vi är förortsungar som gjort någon form av klassresa in till innerstan. Då var det snabbmakaroner, falukorv och svensk hiphop som gällde och nu är det råbiff och cava. Jag tycker om att dejta personer som har gemensamma intressen som jag och där ingår bland annat att dricka vin i trevliga miljöer, laga mat eller söndagsbruncha ute. Samtidigt upplever jag att många som enbart rört sig inom tull i sitt liv saknar en hel del kunskap om hur livet ser ut ute i förorterna och att ekonomiska förutsättningar varierar kraftigt. I min uppväxt hade vi mångfald och många familjer som hade det tufft hemma. En del klasskompisar levde med ensamstående mamma och fick hjälpa till hemma med syskonen och hemma. Vissa hade våldsamma familjemedlemmar, andra hade inte råd att följa med på skolresor. Det är den bakgrunden som jag kommer ifrån, och som mina föräldrar kommer ifrån. Varken pengar eller hälsa är någonting som tas för givet. För mig är det extremt viktigt att personer jag dejtar har förståelse och ödmjukhet inför detta, och ser sitt eget privilegium. Då blir det lätt så att jag hittar folk som kommer från orten, men som idag befinner sig på ungefär samma plats som jag i livet. Ja, inte nödvändigtvis inne i stan då rent geografiskt. Men vi förstår vad jag greppar efter.

 

[Bison]

Gemensamma intressen är inte viktigt för mig. Har haft hästintresserade killar och nja, jag föredrar att vara själv i stallet.
Sen är det bra om de inte är rädda för hästar och har lite koll.

Annars räcker det med att vi kan spela tv-spel, chilla i soffan, hänga med kompisar och mer i den stilen.
Jag inte kulturell, pratar aldrig politik, kollar inte på nyheter om det inte innefattar ridsport så några djupa diskussioner blir det icke.

 

[Petruska]

En sak som har triggat, och triggar, mig är att partners har en mycket starkare biologistisk syn på fenomen, när jag har ett socialt perspektiv. Det behöver ju inte vara ett problem, diskussionerna kan ju bli djupare och kompletterande, men jag hinner oftast bli frustrerad innan..

För mig hade det blivit besvärligt om det där biologistiska innefattade att sociala och mänskliga fenomen hela tiden tolkas individualistiskt.

 

[emma-vsm]

För mig hade det blivit besvärligt om det där biologistiska innefattade att sociala och mänskliga fenomen hela tiden tolkas individualistiskt.

Ja det är verkligen också en aspekt som skulle kunna försvåra en eventuell relation.

 

[stjarnhimmel]

För att jag vill ha någon som förstår skapandeprocessen, någon som kan sätta sig in i mina kval och kunna förstå mig och det jag gör. Någon att prata med och dela sitt innersta med, vilket blir svårt med någon som inte skapar konst. Att skapa konst är för mig ett sätt att förhålla sig till världen på, ett sätt att se på och ett sätt att kommunicera på.
Det behöver såklart inte vara just konsthantverk och ljudkonst som är det jag håller på med, utan det kan vara vad som helst, dans, foto, musik, träslöjd, film.. Något som man lägger ned sig själv i, och kommunicerar med.

Så svårt att beskriva, men har försökt nu i alla fall.

Jag tänker lite lika.
Allra mest attraherad blir jag av människor som håller på med skapande. Sen kan det vara olika saker såsom konst, musik, film, foto, silvermsmide eller vad som helst.
Själv håller jag på med musik, skrivande och en del hantverk.
Har mest dejtat folk som inte har såna intressen men på nåt sätt har jag lättast att falla för de som har något estetiskt intresse eller hur jag ska uttrycka mig. Sen även en viss likhet i värderingar etc. Lite medveten i feministiska frågor tex gillar jag.

Mitt problem med dejtandet har väl mest varit att de som jag gillar inte vill vara med mig. Och de som vill vara med mig- är personer som jag inte mår bra att vara med. Dvs de som gillar mig är nästan alltid "snälla killar" . Och jag har flera gånger prövat att vara med "snälla killar" och varje gång blivit rejält illa behandlad så nu backar jag direkt. Dessutom orkar jag inte med någon som ska tycka synd om sig själv och gnälla hela tiden.
Men de verkar se mig som snäll och ofarlig och därför så dras de till mig.

 

[stjarnhimmel]

@parellikusken

Sen förstår jag vad du menar med skapande. Jag håller på att skriva en roman och håller på med musik. När jag skriver så behöver jag hamna i ett flöde. Jag kan inte bara skriva en timme här eller där. Utan när jag skriver så är det bästa om jag kan ta en hel helg eller några dar och bara skriva konstant. Sist jag gjorde det så skrev jag 25 sidor på tre dagar till min bok. För det är då det går bäst för mig...
Men de som inte håller på med skapande kan typ säga att "kan du inte skriva en timme varje kväll istället." Men då på en timme kan jag inte hamna i flödet. Jag måste få typ en dag utan planer för att kunna göra det.
Och det där har jag märkt att vissa har svårt att förstå. Det blev konstanta diskussioner med mitt ex som tog väldigt illa upp av att jag ibland sa att jag ville vara själv en hel helg.

Om någon ska vara med mig måste den förstå att skapandet är en stor del av den jag är. Sen skulle ju jag vilja ha familj och då får man ju se hur det skulle gå att kombinera..

 

[Petruska]

Ja det är verkligen också en aspekt som skulle kunna försvåra en eventuell relation.

Dessa aspekter mot all oro för längd.

 

[Zinfernia]

Hur ställer ni er till en eventuell partners ekonomi? Hur viktigt är det på det stora hela?
Jag träffar en kille nu som är jättetrevlig på alla sätt och vis men som har ett lågkvalificerat yrke med dåligt betalt och dåliga möjligheter att avancera. Jag tycker om honom som person men inser samtidigt att jag inte kommer kunna ha det livet jag vill ha med honom på grund av hans ekonomiska förutsättningar. Jag får ut nästan dubbelt så mycket i månaden och har mycket större frihet, men jag vill inte hamna i ett förhållande där jag står för merparten av kostnaderna bara för att han annars inte skulle ha råd att hänga med på resan/middagen/shoppingturen eller vad det nu kan vara.

 

[Petruska]

Hur ställer ni er till en eventuell partners ekonomi? Hur viktigt är det på det stora hela?
Jag träffar en kille nu som är jättetrevlig på alla sätt och vis men som har ett lågkvalificerat yrke med dåligt betalt och dåliga möjligheter att avancera. Jag tycker om honom som person men inser samtidigt att jag inte kommer kunna ha det livet jag vill ha med honom på grund av hans ekonomiska förutsättningar. Jag får ut nästan dubbelt så mycket i månaden och har mycket större frihet, men jag vill inte hamna i ett förhållande där jag står för merparten av kostnaderna bara för att han annars inte skulle ha råd att hänga med på resan/middagen/shoppingturen eller vad det nu kan vara.

Jag tjänar ungefär dubbelt så mycket som min partner. Hen arbetar i detaljhandel, alltså utan avancemang men med stor trivsel och engagemang. Jag hade aldrig valt bort någon av det skälet.

 

[Bison]

Ibland undrar jag vad det är för killar jag träffar
Ryssen är i Riga och slåss, va fan liksom, skärp dig!
Kollegan bytte jag av igår. Pratade lite och jag hann tänka att han är ju himla gullig ändå. Så kom två manliga kollegor och direkt bröstar han upp sig, blir kaxig som fan och får så jävla tråkig attityd. Blev snabbt påmind om varför jag inte gillade honom tidigare
SJ beter sig som en unge när jag inte gör som han vill och verkar tro att han äger mig
Lust att blocka alla tre och gå i ide.

 

[Red_Chili]

Hur ställer ni er till en eventuell partners ekonomi? Hur viktigt är det på det stora hela?
Jag träffar en kille nu som är jättetrevlig på alla sätt och vis men som har ett lågkvalificerat yrke med dåligt betalt och dåliga möjligheter att avancera. Jag tycker om honom som person men inser samtidigt att jag inte kommer kunna ha det livet jag vill ha med honom på grund av hans ekonomiska förutsättningar. Jag får ut nästan dubbelt så mycket i månaden och har mycket större frihet, men jag vill inte hamna i ett förhållande där jag står för merparten av kostnaderna bara för att han annars inte skulle ha råd att hänga med på resan/middagen/shoppingturen eller vad det nu kan vara.

Så länge en eventuell partner kan sköta sin egna ekonomi så struntar jag fullständigt i den. Jag vill varken vara beroende av någon annans ekonomi eller att någon ska vara beroende av min.

Att resa runt, äta på fina ställen osv har aldrig intresserat mig, så vill en partner göra det så får hen göra det antingen ensam, med vänner eller bjuda mig. Någon som inte klarar sig själv utan måste ha med mig på allt har jag inget som helst intresse av. Så det där att någon skulle stå för merparten av kostnaderna, det ser jag inte som en nödvändighet och därmed ser jag inte heller inkomstskillnader som ett problem.