Åh herregud. Jag är/lider med dig. Dåliga inläsare utgör en allvarlig hälsorisk. Plötsligt känns stubinen max tre millimeter lång.
Värst var ju när jag lyssnade på alla Britta & Silver-böckerna i sträck; inläsarna hade ingen koll på varken hästar eller inläsning och jag slets mellan böckernas über-myskänsla och den rad av akuta stressymtom jag började uppvisa.
Jag skulle gärna skriva en lista på allt jag störde mig på. Samtidigt försöker jag tänka att det måste bero på att inläsning är en sjukt prispressad bransch och man måste ta sig igenom texten i ett jäkla tempo, inte har tid för omtagningar eller googlingar av
facktermer man uppenbarligen inte har den
koll på. Ahem. Dock ingen ursäkt/förklaring för att man liksom bara är dålig på att läsa högt, som i ditt exempel.
Numera lyssnar jag på en preview innan jag köper ljudboken. Hugh Bonneville är bäst hittills.