Jag kör Modifast och har stort tuggbehov. Dessutom vill jag äta varm mat - speciellt den här årstiden.
Alltså skippar jag shakes helt och hållet.
Jag beställer alltid från Modifast egen hemsida där hela sortimentet finns. Och som kostersättning använder jag flöljande
Pasta Bolognese
Pasta med svamp
Havregrynsgröten
Sparrissoppa
Spenatsoppa
Dessa påsar är mina luncher/middagar. När jag går på ren Modifastkur så äter jag Havregrynsgröten till frukost. Kompletterar em-mål med chokladpudding eller vaniljpudding - de är bättre i konsistensen än de rena shakesen.
Att du är konstant hungrig beror förmodligen på leptinhormonet. Fördelen med att gå på en ren modifastkur är att då har du inget annat att välja på än 4 påsar Modifast per dag. Dessutom är det viktigt att man dricker ordentligt också. kaffe/te utan socker. Vatten så klart, men även sockerfria drycker går bra.
För att få ordning på leptinhormonet så behöver man gå ner i vikt - vilket är supersvårt om det hormonet är åt skogen.
Sedan kan det vara svårt att veta om man verkligen är HUNGRIG eller om det bara handlar om ett SUG. Jag blir mer sugen när jag har tråkigt och för mig har räddningen blivit sockerfri dricka.
Man måste också inse att det inte är farligt att vara hungrig. Man dör inte. Jag får äta om någon timme etc.
Mitt leptinhormon är i obalans och det är nu som medelålders som jag förstår att det är därför jag tidigare har gått upp i vikt efter att jag lyckats gå ner många kilon. Det känns alltid som om jag har "hål i magen". Det har blivit bättre nu är jag lyckats gå ner 23 kg och gått länge på Modifast. Jag börjar äntligen lära mig att känna efter att jag är nöjd när jag ätit. Men jag kommer aldrig kunna "slappna av" i intaget av mat och släppa på att hålla koll på storlek när det gäller matportionen. Gå ut och käka buffé går helt bort för min del t ex. För då kan jag äta hur mycket som helst. Jag tar aldrig om när det ätit, även om det är hur gott som helst.
Man kan säga att jag är i full gång att programmera min hjärna till att fatta hur stor en portion ska vara och att det faktiskt räcker åt mig. Även när magen skriker att det typ är "tomt"
Enkelt är det inte! En ständig kamp snarare...
/Lizzie