Det här med vikt är en hel vetenskap!
Det pendlar väldigt för mig. Gick ner till 103,9 kg i måndags. Hurra liksom, äntligen!!! I torsdags skulle jag till läkaren så innan jag gick så passade jag på att väga mig när jag ändå stod där näck innan duschen, 105,1! Får jag svära? Vad fan i helvetes jävlar?! Gick till läkaren och GIVETVIS var jag tvungen att väga mig där (hur skulle det se ut om jag vägrar...) och med alla kläder och mina rejäla merrellskor på vägde jag 106 kg, så det står i min journal att jag väger 106! Det är ju inte långt ifrån de 108 jag vägde när jag valde att sluta med medicinen!!! SÅ besviken!
I går vägde jag mig igen, näck, 103,7. Kunde jag inte vägt det när jag gick till läkaren????????? Mög!
Jag slarvar med maten igen. Är faktiskt inte hungrig. Alls. Eller jo, kan känna lite svag hunger en mycket kort stund, sedan försvinner den helt innan jag hinner äta. Så märkligt. Äter för att jag måste, men petar i maten känner jag. Jag är inte hungrig, jag är inte sugen. Så trots den redan lilla portionen för min mage så äter jag nog inte ens hälften utan ger hunden resten. Han blir ju glader, han! Är trött på knäckemackor också. Jättemärklig vändning. Från att alltid vara vrålhungrig av medicinen till att helt tappat matlusten. Jag mår ju inte dåligt eller så, som tidigare har gjort att jag inte har lust att äta (jo, det har funnits en del stress pga Arbetsförmedlingen, men det är på bättringsvägen och inte alls i nivå som tidigare) utan det känns bara som att matlusten helt är borta, och inte bara det utan hungern saknas helt med.
I dag borde jag ha ätit två måltider redan, alltså 6 måltider per dag pga min operation. Jag har inte ätit något, snart dags för lunch så får värma en matlåda. Frågan är om jag måste börja sätta klockan igen för mina måltider.
Trött jag blir på mig själv i bland.