Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Bara muntligt. Det blir ord mot ord.@alazzi Var det överenskommet vad som skulle lämnas/betalas för? Annars behöver du väl inte betala? Prata med hyresvärden!
Eftersom jag måste störa mig på något också, så kan jag ju passa på att störa mig på det tyska systemet med hyreslägenheter…
Men har de lämnat annat ”skräp” de vill ha betalt för också? Och tagit med sig halva köket - som de skulle lämna?Bara muntligt. Det blir ord mot ord.
Hon frågade om jag ville ha det som hon inte behövde i sin nya lägenhet. Klart att jag sa ja, det underlättar ju för mig när gardinder och lampor finns. Jag är inte så kinkig med utseendet. Men att hon kräver betalt var en överraskning. Och köket, jag frågade om köket stannar och hon sa ja...Men har de lämnat annat ”skräp” de vill ha betalt för också? Och tagit med sig halva köket - som de skulle lämna?
Men är det inte överenskommet att man ska betala för något så går det inte att komma i efterhand och kräva betalt.Hon frågade om jag ville ha det som hon inte behövde i sin nya lägenhet. Klart att jag sa ja, det underlättar ju för mig när gardinder och lampor finns. Jag är inte så kinkig med utseendet. Men att hon kräver betalt var en överraskning. Och köket, jag frågade om köket stannar och hon sa ja...
50 € för duschstången är ett rån.
Alltså barn är nog bland det vidrigaste jag vet när det gäller att vara elaka. Jag blev fruktansvärt mobbad hela min uppväxt, ja jag var nog 5 eller 6 år när det började, och alla dom barnen gjorde precis det du skriver att barn inte gör.Får jag skriva att jag "stör mig" på människor? I synnerhet då vuxna (i alla fall i juridisk mening) människor...
Sedan två veckor tillbaka har jag ett nytt jobb, där jag träffar många barn. Desto fler barn jag blir bekant med, desto mer stör jag mig på vuxna
Barn är raka och enkla. De kör mestadels med öppna kort och ärliga konflikter. Undrar de något, så frågar de. Visst, det kanske inte alltid är helt lämpliga frågor eller sätt att visa sina känslor och de behöver förstås vägledning och stöttning av oss vuxna. Men i bland undrar jag om det inte borde vara tvärt om i bland, så att barnen fick vägleda oss i stället?
Häromdagen hade vi två barn som hamnade i en konflikt och inte betedde sig bra. Det var gråt och intensiva känslor, "du sa" och "hen gjorde". Jag klev in och hjälpte barnen att prata på ett bra sätt. Det tog inte många minuter så hade de båda fått förmedla sin känsla och uppfattning av situationen, den som inledningsvis "gjorde fel" bad om förlåt vilket accepterades direkt, och i och med det var konflikten borta och barnen vänner igen. Raka, öppna och kommunikativa.
Vad de däremot inte gjorde var att bete sig som vuxna (och det är här jag börjat störa mig på vuxna!)
De vände sig inte till en mängd andra för att prata illa om sin kompis, som de just då var osams med.
De försökte inte få en chef eller kollegor att frysa ut kompisen.
De var inte bittra när konflikten var över.
De sa inte annat än vad de menade, gav inte subtila "hintar", de förväntade sig inte att kompisen "borde förstå".
När en fråga uppstod, gick de inte runt till alla andra för att försöka tolka och lista ut vad kompisen kanske menade.
Och när de inte själva klarade att reda ut situationen tog de emot hjälp av någon som kunde det, i stället för att behandla varandra illa och tänka otrevliga tankar om varandra.
Tänk om vi vuxna kunde lära oss att hantera konflikter lika rakt som barn gör? Efter att ha umgåtts med barn så här mycket, känner jag att det nog mest är vuxna som är "störiga" och krånglar till allt.
Säkert är jag själv en sådan där störig vuxen också, alldeles för ofta!
Precis så. Jag mobbades hela låg- och mellanstadiet. På låg för att de sa jag var ful. Det var anledningen till att de turades om att slå på mig.Alltså barn är nog bland det vidrigaste jag vet när det gäller att vara elaka. Jag blev fruktansvärt mobbad hela min uppväxt, ja jag var nog 5 eller 6 år när det började, och alla dom barnen gjorde precis det du skriver att barn inte gör.
Ja, dom sa att jag var ful jag med och det var också anledningen till att dom både slog mig och frös mig ute.Precis så. Jag mobbades hela låg- och mellanstadiet. På låg för att de sa jag var ful. Det var anledningen till att de turades om att slå på mig.
Jag har sedan liten varit rädd för barn och är det fortfarande i viss mån. För barn kan vara djävulska.
Stör mig på när folk säger att de älskar barn. Barn är ju bara en ålder. Jag älskar inte 39-åringar eller 51- åringar heller. Jag gillar människor - helt oberoende av deras ålder.
Puh, vissa problem löser sig uppenbarligen bara om man nämner dom på BukeJag kommer inte in på Pinterest Vet att jag haft problem tidigare i år, inte lika beroende längre så är sällan där men nu provade jag även en annan webbläsare än vanligt och fortfarande laddas inte sidan. Testade downforeveryoneorjustme och problemet är "just me"
Buke är fantastiskt!Puh, vissa problem löser sig uppenbarligen bara om man nämner dom på Buke
Alltså barn är nog bland det vidrigaste jag vet när det gäller att vara elaka. Jag blev fruktansvärt mobbad hela min uppväxt, ja jag var nog 5 eller 6 år när det började, och alla dom barnen gjorde precis det du skriver att barn inte gör.
Precis så. Jag mobbades hela låg- och mellanstadiet. På låg för att de sa jag var ful. Det var anledningen till att de turades om att slå på mig.
Jag har sedan liten varit rädd för barn och är det fortfarande i viss mån. För barn kan vara djävulska.
Stör mig på när folk säger att de älskar barn. Barn är ju bara en ålder. Jag älskar inte 39-åringar eller 51- åringar heller. Jag gillar människor - helt oberoende av deras ålder.
Alltså barn är nog bland det vidrigaste jag vet när det gäller att vara elaka. Jag blev fruktansvärt mobbad hela min uppväxt, ja jag var nog 5 eller 6 år när det började, och alla dom barnen gjorde precis det du skriver att barn inte gör.
Får jag skriva att jag "stör mig" på människor? I synnerhet då vuxna (i alla fall i juridisk mening) människor...
Sedan två veckor tillbaka har jag ett nytt jobb, där jag träffar många barn. Desto fler barn jag blir bekant med, desto mer stör jag mig på vuxna
Barn är raka och enkla. De kör mestadels med öppna kort och ärliga konflikter. Undrar de något, så frågar de. Visst, det kanske inte alltid är helt lämpliga frågor eller sätt att visa sina känslor och de behöver förstås vägledning och stöttning av oss vuxna. Men i bland undrar jag om det inte borde vara tvärt om i bland, så att barnen fick vägleda oss i stället?
Häromdagen hade vi två barn som hamnade i en konflikt och inte betedde sig bra. Det var gråt och intensiva känslor, "du sa" och "hen gjorde". Jag klev in och hjälpte barnen att prata på ett bra sätt. Det tog inte många minuter så hade de båda fått förmedla sin känsla och uppfattning av situationen, den som inledningsvis "gjorde fel" bad om förlåt vilket accepterades direkt, och i och med det var konflikten borta och barnen vänner igen. Raka, öppna och kommunikativa.
Vad de däremot inte gjorde var att bete sig som vuxna (och det är här jag börjat störa mig på vuxna!)
De vände sig inte till en mängd andra för att prata illa om sin kompis, som de just då var osams med.
De försökte inte få en chef eller kollegor att frysa ut kompisen.
De var inte bittra när konflikten var över.
De sa inte annat än vad de menade, gav inte subtila "hintar", de förväntade sig inte att kompisen "borde förstå".
När en fråga uppstod, gick de inte runt till alla andra för att försöka tolka och lista ut vad kompisen kanske menade.
Och när de inte själva klarade att reda ut situationen tog de emot hjälp av någon som kunde det, i stället för att behandla varandra illa och tänka otrevliga tankar om varandra.
Tänk om vi vuxna kunde lära oss att hantera konflikter lika rakt som barn gör? Efter att ha umgåtts med barn så här mycket, känner jag att det nog mest är vuxna som är "störiga" och krånglar till allt.
Säkert är jag själv en sådan där störig vuxen också, alldeles för ofta!
Men helt sjukt?Så här ser det ut när man flyttar in och det hette att köket skulle vara kvar. T.o.m ta alla skåpluckor...
Visa bifogad fil 152355
Någonting jag tänkt på är att jag tror att vi vuxna många gånger skulle vara behjälpta av att snabbt få in en medlare som hjälper oss i att bli sådär konstruktiva som du beskriver - kanske är det en del av förklaringen? Vi vuxna ska alltid klara av att lösa allting själva, även när vi är i affekt, men jag tror att en tredjepart ofta är en hjälpande faktor i sådan konflikthantering som du beskriver, snarare än ålder.
(Sen har jag synpunkter på förväntan om att allt ska vara löst i och med ett snabbt utkastat "förlåt", som det var när jag var barn, men nu utgår jag från scenarier som är just så lyckade som du beskriver, de fanns också.)
Det tror jag också. Många gånger är man kanske lite för låst i sin egen situation (fullt rimligt) att den där tredje parten verkligen skulle kunna vara till en stor hjälp?
Allt behöver verkligen inte vara löst av ett förlåt! Men just när det går så där smidigt, barnen förstår situationen och ursäkten accepteras direkt, då tycker jag att många barn är väldigt bra på att lägga konflikten bakom sig.