Störiga saker vi stör oss på, del 38

[mars]

Man kan beställa på hemsidan, få det lägre onlinepriset, välja att hänta upp det på ett fysiskt apotek två timmar senare. Då slipper man dessutom fraktkostnaden.

Det är bra när det funkar, men mitt närmsta apotek ca 7 km har inte den tjänsten utan det går bara på det som ligger 2 mil bort.

 

[Enya]

Sov inte en blund i natt alls. Rejält med magkramper istället som höll mig vaken. Kändes ju "lyckat" med tanke på att det är arbetsdag i dag, men som tur var jobbade jag hemma. Just nu gör jag mitt bästa för att hålla mig vaken lite till så att jag verkligen kan sova ordentligt sedan, ser fram emot det!

 

[Thaliaste]

Ungefär allt är dubbelt så dyrt i fysiskt apotek än på nätet, upptäckte jag till min förtret när jag nödköpte värktabletter. Det blir alltid nätapotek hädanefter.

Jag klandrar dig inte, men om fysiska apotek ska finnas kvar så behöver vi handla där ibland också.

(Och då hellre medicin än smink, som verkar vara det många hellre vill sälja...)

 

[Mia_R]

Jag fortsätter att spara så får vi se. Man kanske inte ens blir så gammal.
När två av mamma och pappas grannar dog för unga sa min pappa till min mamma ”Nu går vi i pension för man vet aldrig hur lång tid man har”. Han var 64 och hon 63. Nu är de snart 73 och 72 och har levt livet precis som dom önskat. Det är jag väldigt glad för.

Pappa fick ett erbjudande om förtida pension av sin arbetsgivare och jag är väldigt glad att han tog chansen och slutade när han var 58. Han blev bara 68 innan cancern tog honom. Jag pensionssparar ingenting men har haft turen att mina arbetsgivare betalat in tjänstepensioner åt mig sedan jag fick mitt första fasta jobb. Jag har även haft förmånen att aldrig varit arbetslös, aldrig långtidssjukskriven och alltid jobbat heltid.

Jag hade tänkt jobba tills jag blev 68 men så fick jag covid-19 och blev jättesjuk i post-covid. Mitt immunförsvar försökte verkligen ha ihjäl mig.
Jag har med hjälp av tung medicinering kunnat andas någorlunda normalt i något år nu och sedan i somras så börjar det kännas som vanligt i alla fall några timmar om dagen.
Tur att jag hade andra pengar så att jag inte har behövt trassla med sjukskrivningar och sjukersättning och så.

Men det stör mig att det inte blev som jag hade planerat.
Jag saknar att jobba och jag gillade mitt jobb.

Det är livet i ett nötskal, man kan planera hur mycket som helst och sedan händer något annat. Jag har slutat planera så mycket, det händer alltid någonting så det skiter sig och utan för stora planer slipper jag stora besvikelser. Jag har lite lösa planer för framtiden, men sen får jag se hur det blir. Jag har nog större chanser att leva tills jag är 68 nu än hos min förra arbetsgivare.

 

[Mia_R]

Jag klandrar dig inte, men om fysiska apotek ska finnas kvar så behöver vi handla där ibland också.

(Och då hellre medicin än smink, som verkar vara det många hellre vill sälja...)

Jag brukar hämta ut mina recept i fysisk butik och beställer ofta varor på nätet som sedan hämtas i fysik butik, som beskrivits ovan.

 

[Lilla]

Pappa fick ett erbjudande om förtida pension av sin arbetsgivare och jag är väldigt glad att han tog chansen och slutade när han var 58. Han blev bara 68 innan cancern tog honom. Jag pensionssparar ingenting men har haft turen att mina arbetsgivare betalat in tjänstepensioner åt mig sedan jag fick mitt första fasta jobb. Jag har även haft förmånen att aldrig varit arbetslös, aldrig långtidssjukskriven och alltid jobbat heltid.

Det är livet i ett nötskal, man kan planera hur mycket som helst och sedan händer något annat. Jag har slutat planera så mycket, det händer alltid någonting så det skiter sig och utan för stora planer slipper jag stora besvikelser. Jag har lite lösa planer för framtiden, men sen får jag se hur det blir. Jag har nog större chanser att leva tills jag är 68 nu än hos min förra arbetsgivare.

Beklagar att du förlorade din pappa så tidigt…
Jag pensionssparar inte heller själv men jag är en duktig sparare så på sätt och vis sparar jag ju till pensionen.
Och jag har också haft tur med jobb och hälsa.

 

[parellikusken]

Jag gör mitt bästa för att undvika att tänka på pensionen. Med tanke på hur mycket jag varit sjukskriven och pluggat känns det kört.

 

[Glimra]

Vi har en lista över vem som sköter köket en vecka i taget på jobbet. Dvs tömmer diskmaskinen och fyller på kaffe/tömmer sump osv. Det sköts rätt ok men det som är störande är att ALLA är med på listan, även de som jobbar hemifrån. Vilket innebär att det är kaos de veckorna dessa personer är ansvariga.

 

[Enya]

Jag gör mitt bästa för att undvika att tänka på pensionen. Med tanke på hur mycket jag varit sjukskriven och pluggat känns det kört.

Jag tänker mer positivt på den. Mamma har visserligen alltid jobbat, förutom arbetslös 5 månader i sitt liv, men hon har haft halvtidsjobb bara, lågavlönad städerska mest. Hon har en ok pension, ingen hög, ingen lyx, men så att hon överlever ändå. Med bostadstillägg förstås. Har man inte det kan man få äldreförsörjningsstöd har jag för mig det heter, jag tror på vårt skyddsnät- om man inte själv sätter sig i skiten genom att inte lämna in de papper de behöver eller sätter sin lägenhet i skiten osv. Jag tror man överlever.

Och jag som haft så jag "överlever" hela livet räknar inte med mer än så sedan heller.

I mitt nästa liv hoppas jag på ett bättre, mer lyckat ett.

 

[Krålus]

Vi har en lista över vem som sköter köket en vecka i taget på jobbet. Dvs tömmer diskmaskinen och fyller på kaffe/tömmer sump osv. Det sköts rätt ok men det som är störande är att ALLA är med på listan, även de som jobbar hemifrån. Vilket innebär att det är kaos de veckorna dessa personer är ansvariga.

Hos oss sköter var och en sina saker istället.

 

[Mia_R]

Jag gör mitt bästa för att undvika att tänka på pensionen. Med tanke på hur mycket jag varit sjukskriven och pluggat känns det kört.

Jag tycker du gör rätt i att inte tänka för mycket på det, du kommer få garantipension när den dagen kommer. Ägna dina tankar åt att må bra, utveckla din konst, träffa dina vänner, skriva på Buke och gulla med Björn mm.

 

[kma]

Jag orkar inte tänka på pensionen, det blir som det blir. Jag har aldrig klarat av att jobba heltid, eller ja ett knappt halvår kanske det blev… men jag har haft tur att jag hade en riktig anställning med bra lön och tjänstepension när jag var doktorand och sen fick min forskarttjänst direkt när jag disputerat och har den fortfarande kvar. Jag har inte fallit ur skyddsnätet än och nu har jag inte jobbat alls på 9,5 år. Faller jag ur så får jag ta det den dagen.

Men annars så vill jag ju jobba. Hade ett något klarare känsla i huvet i fredags för första gången på ett halvår. Och kände direkt och nu vill jag jobba, jag vill vara kreativ.

Men men.
Så jag tror det är bäst att inte oroa sig alltför mycket för pensionen.

 

[Catsu]

Mina stampande grannar
78 dagar kvar till flytt...

 

[MJLee]

Jag har bott och jobbat utomlands i merparten av mitt liv. Pluggat en hel del i Sverige, plus varit arbetslös och sjukskriven. Så ja, min pension kommer vara riktigt usel. Det enda jag äger är en br med relativt låg belåning. Brukar skämta om att det är min pensionsförsäkring.

Sedan har jag ju diverse fysiska skavanker som gör att jag inte räknar med att bli särskilt gammal. Tidigare sa man ju att diabetiker generellt dör tio år tidigare än genomsnittet. Numera har de väl ändrat sig på den punkten?

 

[Glimra]

Hos oss sköter var och en sina saker istället.

Okej? Vi har inte så. Det är en bestämd lista.