Störiga saker vi stör oss på, del 35.

[pepp]

Vaktmästaren har ramlat och jag går semester efter idag stör mig på mitt kontrollbehov.. allt löser sig, det är inte mitt ansvar.

 

[karamelldrottningen]

Är sugen på kaffe. Störigt som tusan.

 

[karamelldrottningen]

Folk som saknar hjärna. Och hjärta också kanske.
När jag skriver att jag inte mår bra. Att det är mycket just nu och har sjuk häst osv. Och får tillbaka ”ok när är hästen frisk då?”
Men HUUUR ska jag veta det

 

[alazzi]

Så här ser det ut när man flyttar in och det hette att köket skulle vara kvar. T.o.m ta alla skåpluckor...

 

[karamelldrottningen]

Så här ser det ut när man flyttar in och det hette att köket skulle vara kvar. T.o.m ta alla skåpluckor...
Visa bifogad fil 152355

Men gardinerna och ugnen lämnades kvar

 

[alazzi]

Men gardinerna och ugnen lämnades kvar

Jag fick en räkning på gardinerna...

 

[karamelldrottningen]

Jag fick en räkning på gardinerna...

Åh herregud
Betala den inte!
Finns det någon du kan vända dig till? Orimligt att det går till så där.

 

[Lingon]

Jag fick en räkning på gardinerna...

Du skojar?!

 

[alazzi]

Åh herregud
Betala den inte!
Finns det någon du kan vända dig till? Orimligt att det går till så där.

Tyskland...tyvärr normalt

 

[alazzi]

Jag fick en räkning på gardinerna...

 

[MML]

Får jag skriva att jag "stör mig" på människor? I synnerhet då vuxna (i alla fall i juridisk mening) människor...

Sedan två veckor tillbaka har jag ett nytt jobb, där jag träffar många barn. Desto fler barn jag blir bekant med, desto mer stör jag mig på vuxna

Barn är raka och enkla. De kör mestadels med öppna kort och ärliga konflikter. Undrar de något, så frågar de. Visst, det kanske inte alltid är helt lämpliga frågor eller sätt att visa sina känslor och de behöver förstås vägledning och stöttning av oss vuxna. Men i bland undrar jag om det inte borde vara tvärt om i bland, så att barnen fick vägleda oss i stället?

Häromdagen hade vi två barn som hamnade i en konflikt och inte betedde sig bra. Det var gråt och intensiva känslor, "du sa" och "hen gjorde". Jag klev in och hjälpte barnen att prata på ett bra sätt. Det tog inte många minuter så hade de båda fått förmedla sin känsla och uppfattning av situationen, den som inledningsvis "gjorde fel" bad om förlåt vilket accepterades direkt, och i och med det var konflikten borta och barnen vänner igen. Raka, öppna och kommunikativa.

Vad de däremot inte gjorde var att bete sig som vuxna (och det är här jag börjat störa mig på vuxna!)

De vände sig inte till en mängd andra för att prata illa om sin kompis, som de just då var osams med.
De försökte inte få en chef eller kollegor att frysa ut kompisen.
De var inte bittra när konflikten var över.
De sa inte annat än vad de menade, gav inte subtila "hintar", de förväntade sig inte att kompisen "borde förstå".
När en fråga uppstod, gick de inte runt till alla andra för att försöka tolka och lista ut vad kompisen kanske menade.
Och när de inte själva klarade att reda ut situationen tog de emot hjälp av någon som kunde det, i stället för att behandla varandra illa och tänka otrevliga tankar om varandra.

Tänk om vi vuxna kunde lära oss att hantera konflikter lika rakt som barn gör? Efter att ha umgåtts med barn så här mycket, känner jag att det nog mest är vuxna som är "störiga" och krånglar till allt.

Säkert är jag själv en sådan där störig vuxen också, alldeles för ofta!

 

[nightcrawler]

Folk som saknar hjärna. Och hjärta också kanske.
När jag skriver att jag inte mår bra. Att det är mycket just nu och har sjuk häst osv. Och får tillbaka ”ok när är hästen frisk då?”
Men HUUUR ska jag veta det

Känner igen det där. Min häst är ju skadad och det har varit strikt boxvila. Jag har inte vetat nått mer om hennes tillstånd mer än det veterinären har sagt varje gång vi röntgat. Ändå tjatar vissa hela tiden, hur är det med hästen? Även om jag dagen innan sa att jag inte vet mer så kommer samma fråga från samma person dagen efter. Hon står där hon står liksom, jag har förklarat läget tusen gånger

 

[Lingon]

Får jag skriva att jag "stör mig" på människor? I synnerhet då vuxna (i alla fall i juridisk mening) människor...

Sedan två veckor tillbaka har jag ett nytt jobb, där jag träffar många barn. Desto fler barn jag blir bekant med, desto mer stör jag mig på vuxna

Barn är raka och enkla. De kör mestadels med öppna kort och ärliga konflikter. Undrar de något, så frågar de. Visst, det kanske inte alltid är helt lämpliga frågor eller sätt att visa sina känslor och de behöver förstås vägledning och stöttning av oss vuxna. Men i bland undrar jag om det inte borde vara tvärt om i bland, så att barnen fick vägleda oss i stället?

Häromdagen hade vi två barn som hamnade i en konflikt och inte betedde sig bra. Det var gråt och intensiva känslor, "du sa" och "hen gjorde". Jag klev in och hjälpte barnen att prata på ett bra sätt. Det tog inte många minuter så hade de båda fått förmedla sin känsla och uppfattning av situationen, den som inledningsvis "gjorde fel" bad om förlåt vilket accepterades direkt, och i och med det var konflikten borta och barnen vänner igen. Raka, öppna och kommunikativa.

Vad de däremot inte gjorde var att bete sig som vuxna (och det är här jag börjat störa mig på vuxna!)

De vände sig inte till en mängd andra för att prata illa om sin kompis, som de just då var osams med.
De försökte inte få en chef eller kollegor att frysa ut kompisen.
De var inte bittra när konflikten var över.
De sa inte annat än vad de menade, gav inte subtila "hintar", de förväntade sig inte att kompisen "borde förstå".
När en fråga uppstod, gick de inte runt till alla andra för att försöka tolka och lista ut vad kompisen kanske menade.
Och när de inte själva klarade att reda ut situationen tog de emot hjälp av någon som kunde det, i stället för att behandla varandra illa och tänka otrevliga tankar om varandra.

Tänk om vi vuxna kunde lära oss att hantera konflikter lika rakt som barn gör? Efter att ha umgåtts med barn så här mycket, känner jag att det nog mest är vuxna som är "störiga" och krånglar till allt.

Säkert är jag själv en sådan där störig vuxen också, alldeles för ofta!

Jag som tycker att tonåringar direkt otäcka mot varandra med sina sociala spel samtidigt som de inte alltid har den mest välutvecklade förmågan att sätta sig in i hur andra människor känner. Jag tycker att vuxna ofta är rakare i kommunikationen. Mer okomplicerade.

 

[MML]

Jag som tycker att tonåringar direkt otäcka mot varandra med sina sociala spel samtidigt som de inte alltid har den mest välutvecklade förmågan att sätta sig in i hur andra människor känner. Jag tycker att vuxna ofta är rakare i kommunikationen. Mer okomplicerade.

"Mina" barn är långt ifrån tonåren ännu. Jag vet inte riktigt när det börjar spreta åt olika håll, i mellanstadieåldern kanske?

 

[Lingon]

"Mina" barn är långt ifrån tonåren ännu. Jag vet inte riktigt när det börjar spreta åt olika håll, i mellanstadieåldern kanske?

Jag tycker att barn kan vara rätt otäcka de också... som det klassiska när tre flickor leker och två fryser ut den tredje.

 

[MML]

Jag tycker att barn kan vara rätt otäcka de också... som det klassiska när tre flickor leker och två fryser ut den tredje.

Absolut, men då är det ju inte riktigt att lösa/hantera en konflikt det handlar om, utan något mer bestående.

Min erfarenhet är att allt för många vuxna tar till utfrysning vid alla möjliga situationer, inklusive tillfälliga konflikter.

 

[athena_arabians]

Patetiska och manipulativa nättroll.

 

[alazzi]

Jag dör av värmeslag.

 

[Lingon]

Absolut, men då är det ju inte riktigt att lösa/hantera en konflikt det handlar om, utan något mer bestående.

Min erfarenhet är att allt för många vuxna tar till utfrysning vid alla möjliga situationer, inklusive tillfälliga konflikter.

Vi har helt klart olika erfarenheter.

 

[Catsu]

Sommarvärme.
Jag är redo för höst och behagliga temperaturer.