Störiga saker vi stör oss på, del 29

[Snowball]

När andra på jobbet gör fel, vilket leder till att jag måste lösa problem som inte är mina att lösa.

Lös dom inte
Så känner jag många gånger

 

[Voeux]

Att dygnet inte har några timmar till.

 

[Elo]

Lös dom inte
Så känner jag många gånger

Problemet med att 'inte lösa' innebär att vi skulle få 110+ extra elever i korridorerna. Dvs inte hållbart.

 

[MCP]

Mängden irrelevant skräp på Facebook gör att jag allvarligt funderar varför jag inte inaktiverat mitt konto, och varför jag fortfarande använder tjänsten

Samma här. Har stört mig på detta i denna tråd förut. Vore det inte för att jag har en del (främst äldre) släktingar som endast är aktiva på facebook så skulle jag antagligen inaktivera det.
Ja, och otyget att de flesta evanemang marknadsförs endast på facebook idag.

 

[Tuvstarr]

Min mamma, igen.
Hon har fått någon total fixering på att försöka se till att jag inte får äta. Nu träffas vi inte mer än några gånger per år, men det är ändå förbannat störigt.

Jag försöker undvika att det ska bli så att vi ska äta hos mina föräldrar, eller någonstans där hon kan påverka tidtabell eller annat, för hon hittar på allt listigare sätt att se till att jag inte får mat, t.ex att de precis redan ätit då jag anländer till den gemensamma lunchen, och det finns inget kvar. Eller att de "i misstag" meddelat mig fel tid, och vi nu genast måste iväg från restaurangen innan jag ens suttit nerför att hinna till en annan bokad programpunkt. Eller envisas med att laga en av de ytterst få rätter jag inte kan äta.

Nu ska vi fira jul hos dem, och jag börjar redan oroa mig. Senast vi gjorde det fanns det så galet lite mat att ingen av oss blev ens nära på mätt, jag har två matglada idrottande tonåringar. Mina föräldrar har absolut ingen brist på pengar, och jag hade flera gånger frågat om jag skulle hämta något till julbordet men nej, det behövdes absolut inte, de hade redan skaffat mer än nog av allt...

Visst hade vi kunnat låta bli att åka dit på julen, men jag vill ändå inte helt förlora kontakten med familjen. Jag har ofta gjort så att jag hämtar något ätbart med mig när vi ska fika hos dem, annars har de "glömt" att skaffa. Men det är väl ändå lite galet, att komma med en kasse mat med sig på julen och börja tillaga eller värma den i deras kök, om det ser ut att bli lika knapert som senast?

Att fira jul hos oss är tyvärr inget alternativ, för de vill inte åka hit, för långt och svårt och de vill i vilket fall som helst vara hemma på julen.

 

[parellikusken]

Min mamma, igen.
Hon har fått någon total fixering på att försöka se till att jag inte får äta. Nu träffas vi inte mer än några gånger per år, men det är ändå förbannat störigt.

Jag försöker undvika att det ska bli så att vi ska äta hos mina föräldrar, eller någonstans där hon kan påverka tidtabell eller annat, för hon hittar på allt listigare sätt att se till att jag inte får mat, t.ex att de precis redan ätit då jag anländer till den gemensamma lunchen, och det finns inget kvar. Eller att de "i misstag" meddelat mig fel tid, och vi nu genast måste iväg från restaurangen innan jag ens suttit nerför att hinna till en annan bokad programpunkt. Eller envisas med att laga en av de ytterst få rätter jag inte kan äta.

Nu ska vi fira jul hos dem, och jag börjar redan oroa mig. Senast vi gjorde det fanns det så galet lite mat att ingen av oss blev ens nära på mätt, jag har två matglada idrottande tonåringar. Mina föräldrar har absolut ingen brist på pengar, och jag hade flera gånger frågat om jag skulle hämta något till julbordet men nej, det behövdes absolut inte, de hade redan skaffat mer än nog av allt...

Visst hade vi kunnat låta bli att åka dit på julen, men jag vill ändå inte helt förlora kontakten med familjen. Jag har ofta gjort så att jag hämtar något ätbart med mig när vi ska fika hos dem, annars har de "glömt" att skaffa. Men det är väl ändå lite galet, att komma med en kasse mat med sig på julen och börja tillaga eller värma den i deras kök, om det ser ut att bli lika knapert som senast?

Att fira jul hos oss är tyvärr inget alternativ, för de vill inte åka hit, för långt och svårt och de vill i vilket fall som helst vara hemma på julen.

Det låter väldigt sjukt av henne, vet du varför hon gör så?

 

[Tonto]

Min mamma, igen.
Hon har fått någon total fixering på att försöka se till att jag inte får äta. Nu träffas vi inte mer än några gånger per år, men det är ändå förbannat störigt.

Jag försöker undvika att det ska bli så att vi ska äta hos mina föräldrar, eller någonstans där hon kan påverka tidtabell eller annat, för hon hittar på allt listigare sätt att se till att jag inte får mat, t.ex att de precis redan ätit då jag anländer till den gemensamma lunchen, och det finns inget kvar. Eller att de "i misstag" meddelat mig fel tid, och vi nu genast måste iväg från restaurangen innan jag ens suttit nerför att hinna till en annan bokad programpunkt. Eller envisas med att laga en av de ytterst få rätter jag inte kan äta.

Nu ska vi fira jul hos dem, och jag börjar redan oroa mig. Senast vi gjorde det fanns det så galet lite mat att ingen av oss blev ens nära på mätt, jag har två matglada idrottande tonåringar. Mina föräldrar har absolut ingen brist på pengar, och jag hade flera gånger frågat om jag skulle hämta något till julbordet men nej, det behövdes absolut inte, de hade redan skaffat mer än nog av allt...

Visst hade vi kunnat låta bli att åka dit på julen, men jag vill ändå inte helt förlora kontakten med familjen. Jag har ofta gjort så att jag hämtar något ätbart med mig när vi ska fika hos dem, annars har de "glömt" att skaffa. Men det är väl ändå lite galet, att komma med en kasse mat med sig på julen och börja tillaga eller värma den i deras kök, om det ser ut att bli lika knapert som senast?

Att fira jul hos oss är tyvärr inget alternativ, för de vill inte åka hit, för långt och svårt och de vill i vilket fall som helst vara hemma på julen.

Inte galet alls. Jag hade tagit med mig mat och fixat iordning det på plats om det inte fanns någon utlovad mat.

 

[Tuvstarr]

Det låter väldigt sjukt av henne, vet du varför hon gör så?

Jag tänker att det har att göra med att försöka kontrollera mig. Det har hon alltid gjort, men nu då jag är vuxen sedan länge har hon inte så många sätt kvar. Hon kan ju t.ex inte mer vägra hämta mig på busshållplatsen 15 km bort, då jag nuförtiden har egen bil.

Men varför hon beter sig så har jag aldrig fattat. Tänker att det på något vis käns bra för henne att jag är beroende av henne eller då hon kan styra mig. Nu är hon inte annars heller riktigt frisk, utan tror på konspirationsteorier och lever väldigt, vad ska man nu säga, alternativt, med kristaller i stället för medicin, osv.

 

[karamelldrottningen]

Min mamma, igen.
Hon har fått någon total fixering på att försöka se till att jag inte får äta. Nu träffas vi inte mer än några gånger per år, men det är ändå förbannat störigt.

Jag försöker undvika att det ska bli så att vi ska äta hos mina föräldrar, eller någonstans där hon kan påverka tidtabell eller annat, för hon hittar på allt listigare sätt att se till att jag inte får mat, t.ex att de precis redan ätit då jag anländer till den gemensamma lunchen, och det finns inget kvar. Eller att de "i misstag" meddelat mig fel tid, och vi nu genast måste iväg från restaurangen innan jag ens suttit nerför att hinna till en annan bokad programpunkt. Eller envisas med att laga en av de ytterst få rätter jag inte kan äta.

Nu ska vi fira jul hos dem, och jag börjar redan oroa mig. Senast vi gjorde det fanns det så galet lite mat att ingen av oss blev ens nära på mätt, jag har två matglada idrottande tonåringar. Mina föräldrar har absolut ingen brist på pengar, och jag hade flera gånger frågat om jag skulle hämta något till julbordet men nej, det behövdes absolut inte, de hade redan skaffat mer än nog av allt...

Visst hade vi kunnat låta bli att åka dit på julen, men jag vill ändå inte helt förlora kontakten med familjen. Jag har ofta gjort så att jag hämtar något ätbart med mig när vi ska fika hos dem, annars har de "glömt" att skaffa. Men det är väl ändå lite galet, att komma med en kasse mat med sig på julen och börja tillaga eller värma den i deras kök, om det ser ut att bli lika knapert som senast?

Att fira jul hos oss är tyvärr inget alternativ, för de vill inte åka hit, för långt och svårt och de vill i vilket fall som helst vara hemma på julen.

Så märkligt beteende
Har hon varit sån sen du var liten eller är det något som kommit på senare år?
På julen brukar det ju annars vara lite problem åt andra hållet att man äter för mycket gottis överallt

 

[parellikusken]

Jag tänker att det har att göra med att försöka kontrollera mig. Det har hon alltid gjort, men nu då jag är vuxen sedan länge har hon inte så många sätt kvar. Hon kan ju t.ex inte mer vägra hämta mig på busshållplatsen 15 km bort, då jag nuförtiden har egen bil.

Men varför hon beter sig så har jag aldrig fattat. Tänker att det på något vis käns bra för henne att jag är beroende av henne eller då hon kan styra mig. Nu är hon inte annars heller riktigt frisk, utan tror på konspirationsteorier och lever väldigt, vad ska man nu säga, alternativt, med kristaller i stället för medicin, osv.

Så jobbigt för dig att relationen är så dålig och att hon inte är så rationell.

 

[MidnightSoul]

Min mamma, igen.
Hon har fått någon total fixering på att försöka se till att jag inte får äta. Nu träffas vi inte mer än några gånger per år, men det är ändå förbannat störigt.

Jag försöker undvika att det ska bli så att vi ska äta hos mina föräldrar, eller någonstans där hon kan påverka tidtabell eller annat, för hon hittar på allt listigare sätt att se till att jag inte får mat, t.ex att de precis redan ätit då jag anländer till den gemensamma lunchen, och det finns inget kvar. Eller att de "i misstag" meddelat mig fel tid, och vi nu genast måste iväg från restaurangen innan jag ens suttit nerför att hinna till en annan bokad programpunkt. Eller envisas med att laga en av de ytterst få rätter jag inte kan äta.

Nu ska vi fira jul hos dem, och jag börjar redan oroa mig. Senast vi gjorde det fanns det så galet lite mat att ingen av oss blev ens nära på mätt, jag har två matglada idrottande tonåringar. Mina föräldrar har absolut ingen brist på pengar, och jag hade flera gånger frågat om jag skulle hämta något till julbordet men nej, det behövdes absolut inte, de hade redan skaffat mer än nog av allt...

Visst hade vi kunnat låta bli att åka dit på julen, men jag vill ändå inte helt förlora kontakten med familjen. Jag har ofta gjort så att jag hämtar något ätbart med mig när vi ska fika hos dem, annars har de "glömt" att skaffa. Men det är väl ändå lite galet, att komma med en kasse mat med sig på julen och börja tillaga eller värma den i deras kök, om det ser ut att bli lika knapert som senast?

Att fira jul hos oss är tyvärr inget alternativ, för de vill inte åka hit, för långt och svårt och de vill i vilket fall som helst vara hemma på julen.

Hade lätt tagit med mig en omgång mackor eller något som jag lagt i bilen, kylbox vid behov och sedan demonstrativt gott och hämtat dom och ätit dom efter middagen varit över. Framför föräldrarna.

 

[Teilani]

Min mamma, igen.
Hon har fått någon total fixering på att försöka se till att jag inte får äta. Nu träffas vi inte mer än några gånger per år, men det är ändå förbannat störigt.

Jag försöker undvika att det ska bli så att vi ska äta hos mina föräldrar, eller någonstans där hon kan påverka tidtabell eller annat, för hon hittar på allt listigare sätt att se till att jag inte får mat, t.ex att de precis redan ätit då jag anländer till den gemensamma lunchen, och det finns inget kvar. Eller att de "i misstag" meddelat mig fel tid, och vi nu genast måste iväg från restaurangen innan jag ens suttit nerför att hinna till en annan bokad programpunkt. Eller envisas med att laga en av de ytterst få rätter jag inte kan äta.

Nu ska vi fira jul hos dem, och jag börjar redan oroa mig. Senast vi gjorde det fanns det så galet lite mat att ingen av oss blev ens nära på mätt, jag har två matglada idrottande tonåringar. Mina föräldrar har absolut ingen brist på pengar, och jag hade flera gånger frågat om jag skulle hämta något till julbordet men nej, det behövdes absolut inte, de hade redan skaffat mer än nog av allt...

Visst hade vi kunnat låta bli att åka dit på julen, men jag vill ändå inte helt förlora kontakten med familjen. Jag har ofta gjort så att jag hämtar något ätbart med mig när vi ska fika hos dem, annars har de "glömt" att skaffa. Men det är väl ändå lite galet, att komma med en kasse mat med sig på julen och börja tillaga eller värma den i deras kök, om det ser ut att bli lika knapert som senast?

Att fira jul hos oss är tyvärr inget alternativ, för de vill inte åka hit, för långt och svårt och de vill i vilket fall som helst vara hemma på julen.

Jag hade iskallt tagit med allt som min familj kunde tänkas vilja äta till jul. Och sen skyllt lika iskallt på tonåringarna, att de äter så mycket, och jag vill inte det ska bli dyrt eller besvärligt för föräldrarna. Om jag inte orkat ta konfrontationen, och det måste du faktiskt inte.

 

[Tuvstarr]

Så märkligt beteende
Har hon varit sån sen du var liten eller är det något som kommit på senare år?
På julen brukar det ju annars vara lite problem åt andra hållet att man äter för mycket gottis överallt

Hon har alltid varit den som ska styra och ställa med andra, som barn tänkte jag inte så mycket på det för det var liksom så det var. Ibland fanns det inte mat, för att hon inte tyckt att hon behövde gå till butiken trots att allt var slut.
Men allt eftersom åren går börjar jag tycka att det blir extremare, kanske därför att det är allt färre områden där hon kan kontrollera mig på något vis. Det här med maten har varit en grej i många år, men gått helt över styr det senaste året. Jag försöker så gott jag kan att förutse situationerna, men hon är fantasifullare än jag.

Min tanke är att hon på något vis njuter av att andra är beroende av henne, och då de, eller först och främst jag, råkar i en utsatt situation då hon gör något irrationellt eller annat än överenskommet, får hon en kännsla av att vara viktig och behövas.

 

[Scata]

När andra på jobbet gör fel, vilket leder till att jag måste lösa problem som inte är mina att lösa.

Medhåll på den störningen!!

 

[Scata]

Hon har alltid varit den som ska styra och ställa med andra, som barn tänkte jag inte så mycket på det för det var liksom så det var. Ibland fanns det inte mat, för att hon inte tyckt att hon behövde gå till butiken trots att allt var slut.
Men allt eftersom åren går börjar jag tycka att det blir extremare, kanske därför att det är allt färre områden där hon kan kontrollera mig på något vis. Det här med maten har varit en grej i många år, men gått helt över styr det senaste året. Jag försöker så gott jag kan att förutse situationerna, men hon är fantasifullare än jag.

Min tanke är att hon på något vis njuter av att andra är beroende av henne, och då de, eller först och främst jag, råkar i en utsatt situation då hon gör något irrationellt eller annat än överenskommet, får hon en kännsla av att vara viktig och behövas.

Men det är ju ett sjukligt beteende!
Vad skulle hända om du säger det du skriver här till henne, rakt på - utan omskrivningar?

Jag har faktiskt haft min mor på paus i relationen pga annat sjukligt beteende, det tog några år med konstiga försök till samtal med allt från tårar till bortförklaringar. Men faktiskt så har vi lyckats laga relationen hyggligt, såpass att vi kan umgås över en fika eller en loppisrunda och fira födesedagar.

Jag skriver mitt eget relationskaos så att du ska få en inblick i "andras" liv, och det är nog fler än jag som har/har haft samma problem som du. Du är inte ensam

 

[Tuvstarr]

Men det är ju ett sjukligt beteende!
Vad skulle hända om du säger det du skriver här till henne, rakt på - utan omskrivningar?

Jag har faktiskt haft min mor på paus i relationen pga annat sjukligt beteende, det tog några år med konstiga försök till samtal med allt från tårar till bortförklaringar. Men faktiskt så har vi lyckats laga relationen hyggligt, såpass att vi kan umgås över en fika eller en loppisrunda och fira födesedagar.

Jag skriver mitt eget relationskaos så att du ska få en inblick i "andras" liv, och det är nog fler än jag som har/har haft samma problem som du. Du är inte ensam

Det här med maten har jag inte tagit upp, mer än att några gånger sätta mig på tvären genom att t.ex helt sonika gå in på första bästa pizzeria och beställa mat, då lunchen uteblev pga vad hon menade var en kommunikationsmiss. Hon stod ropande i dörren om att jag inte fick äta här pga det ena och det andra, ägaren till pizzerian såg minst sagt förundrad ut

Men jag har gjort flera försök att säga till då hennes teorier om ett eller annat gått överstyr. Ibland med att lägga på telefonluren, ibland med att säga jaha 10 ggr i rad då hon pladdrat på om helt tokiga grejer, ibland genom att skriva ett långt sms om hur hon måste sluta lägga sig i. Jag har mötts med allt från flera månaders tystnad till rabiata utskällningar.

Så jag har nog lite gett upp där, och väljer i stället alternativen där jag undviker att på minsta vis vara beroende av hennes handlingar eller idéer, och förutse så mycket jag kan för att hitta vägar runt troliga problem.

 

[Mia_R]

Min mamma, igen.
Hon har fått någon total fixering på att försöka se till att jag inte får äta. Nu träffas vi inte mer än några gånger per år, men det är ändå förbannat störigt.

Jag försöker undvika att det ska bli så att vi ska äta hos mina föräldrar, eller någonstans där hon kan påverka tidtabell eller annat, för hon hittar på allt listigare sätt att se till att jag inte får mat, t.ex att de precis redan ätit då jag anländer till den gemensamma lunchen, och det finns inget kvar. Eller att de "i misstag" meddelat mig fel tid, och vi nu genast måste iväg från restaurangen innan jag ens suttit nerför att hinna till en annan bokad programpunkt. Eller envisas med att laga en av de ytterst få rätter jag inte kan äta.

Nu ska vi fira jul hos dem, och jag börjar redan oroa mig. Senast vi gjorde det fanns det så galet lite mat att ingen av oss blev ens nära på mätt, jag har två matglada idrottande tonåringar. Mina föräldrar har absolut ingen brist på pengar, och jag hade flera gånger frågat om jag skulle hämta något till julbordet men nej, det behövdes absolut inte, de hade redan skaffat mer än nog av allt...

Visst hade vi kunnat låta bli att åka dit på julen, men jag vill ändå inte helt förlora kontakten med familjen. Jag har ofta gjort så att jag hämtar något ätbart med mig när vi ska fika hos dem, annars har de "glömt" att skaffa. Men det är väl ändå lite galet, att komma med en kasse mat med sig på julen och börja tillaga eller värma den i deras kök, om det ser ut att bli lika knapert som senast?

Att fira jul hos oss är tyvärr inget alternativ, för de vill inte åka hit, för långt och svårt och de vill i vilket fall som helst vara hemma på julen.

Även din pappa måste ju vara helknepig som i alla år har låtit det här fortgå.

 

[Tuvstarr]

Även din pappa måste ju vara helknepig som i alla år har låtit det här fortgå.

Han är helknepig, men på andra vis.... Bland annat har han ett hiskeligt temperament, så deras största gemensamma nöje är att sitta hela kvällar och tjafsa om allt mellan himmel och jord.
Det var inte alltid så trevlig stämning hemma

 

[Snowball]

Problemet med att 'inte lösa' innebär att vi skulle få 110+ extra elever i korridorerna. Dvs inte hållbart.

Utomhus lektion

 

[Elo]

Utomhus lektion

Det var väl iofs del av problemet.

Åk 6 från angränsande skola hade haft friluftsdag hela dagen. I pissregn, blåst och 14 plusgrader. De tänkte då att det inte skulle göra så mycket att de kom "lite tidigt" (läs 40 minuter) till vår skola (högstadiet) för de har språkval här.

Det var pölar med vatten där eleverna suttit. Ett par elever var blå om läpparna pga kyla. Vi har INTE plats med dem. Men visst.