Det där låter förlåt att jag skriver det men det låter elakt.Hon har alltid varit den som ska styra och ställa med andra, som barn tänkte jag inte så mycket på det för det var liksom så det var. Ibland fanns det inte mat, för att hon inte tyckt att hon behövde gå till butiken trots att allt var slut.
Men allt eftersom åren går börjar jag tycka att det blir extremare, kanske därför att det är allt färre områden där hon kan kontrollera mig på något vis. Det här med maten har varit en grej i många år, men gått helt över styr det senaste året. Jag försöker så gott jag kan att förutse situationerna, men hon är fantasifullare än jag.
Min tanke är att hon på något vis njuter av att andra är beroende av henne, och då de, eller först och främst jag, råkar i en utsatt situation då hon gör något irrationellt eller annat än överenskommet, får hon en kännsla av att vara viktig och behövas.
Först tänkte jag att det var någon variant på ätstörning men ju mer du skrivet ju mer rubbat låter det.
Du väljer givetvis hur du vill göra men julen måste inte vara så som du har det
![Red heart :heart: ❤️](https://cdn.jsdelivr.net/joypixels/assets/8.0/png/unicode/64/2764.png)
Jag tycker själv att julen är jobbig men av helt andra orsaker. Och man måste inte umgås med släkten om kan inte vill eller orkar.
Och om du/ni åker dit kanske det är bra att ni precis innan har ätit redan? Och bara stannar ett kort tag?