Att folk inte kan se hur bra vi har det, och vad som är normalt i ett liv. Att det är normalt att ibland vara ledsen utan att det behöver redas så mycket i, att relationer kan vara operfekta men ändå bra, att vi ibland behöver omgivningens validering för att må bra. Ibland kan jag bli tokig på hur präktigt allting är. Var och en får såklart bedöma vilka delar i ens eget liv som behöver åtgärder men ibland undrar jag vilken standard vi håller oss emot och om den är sund. Kanske är det bra nog att bara.. få vara ibland.