Störiga saker vi stör oss på, del 27

[_Elly_]

Jag blev så ställd och har svårt att återge samtalet på ett korrekt sätt och nu 24 timmar senare undrar jag vad han menade med att han ville gå ut med sina sköldpaddor i koppel och att vi störde honom. Jag tror jag är så lurad

Kan det kanske varit en busringnings-app som du blev uppringd igenom? Sånt är jobbigt nog dagtid om man tror sig gjort något fel men någon idiot driver med en

 

[Scata]

Vi har förvisso en på vår gata som brukar gå ut och rasta sin sköldpadda i allén som löper längs mitten av gatan, men han brukar göra det utan koppel. Något säger mig att det inte är riktigt tillräckligt mycket hejsan i en sköldpadda för att koppel ska behövas

Där vill jag lägga in ett veto!
Syrran gav sin sköldis till en vän som hade lite mer tid och plats för den. Bl.a så gjorde dom en rastgård utomhus åt den med egen damm och det var väldigt fint - MEN den hade för vana att smita... även om man såg den smita ut under staketet så var det ett h-vete att hinna ikapp den, den var snabb och den satsade på att komma in under huset, så den måste fångas in innan!!
Lösningen blev en liten orange vimpel på pinne fastsatt på sköldis, så att man hela tiden kunde se på avstånd var den var någonstans

 

[MiaMia]

Där vill jag lägga in ett veto!
Syrran gav sin sköldis till en vän som hade lite mer tid och plats för den. Bl.a så gjorde dom en rastgård utomhus åt den med egen damm och det var väldigt fint - MEN den hade för vana att smita... även om man såg den smita ut under staketet så var det ett h-vete att hinna ikapp den, den var snabb och den satsade på att komma in under huset, så den måste fångas in innan!!
Lösningen blev en liten orange vimpel på pinne fastsatt på sköldis, så att man hela tiden kunde se på avstånd var den var någonstans

Jag tänker genast på den orange vimpeln som ALLA hade på sina barncyklar när jag var liten.

 

[TinyWiny]

Skönt att höra. Ibland känner jag mig hopplöst anal och präktig kring dem och som att jag reagerar alldeles för starkt eftersom jag själv är en väldigt organiserad person som kommer från en väldigt organiserad familj, men de testar verkligen mina gränser till max. Ibland låter jag helt enkelt bli att medverka när de ska göra saker tillsammans, för jag orkar inte.

Alltså, jag hade blivit så förtvivlad över deras respektlöshet att jag hade valt bort dem ur mitt liv. Jag kan verkligen inte ha sådana i mitt liv. Jag far så illa! Så, om det innebär att jag är hopplöst anal eller om det innebär att de är respektlösa puckon är väl en fråga om synsätt. Jag tycker iallafall inte att det är något någon ska behöva stå ut med.

 

[TinyWiny]

Vi har förvisso en på vår gata som brukar gå ut och rasta sin sköldpadda i allén som löper längs mitten av gatan, men han brukar göra det utan koppel. Något säger mig att det inte är riktigt tillräckligt mycket hejsan i en sköldpadda för att koppel ska behövas

Säg inte det! Senast idag såg jag en efterlysningsannons om en sköldpadda som hade rymt!

 

[tanten]

.

Där vill jag lägga in ett veto!
Syrran gav sin sköldis till en vän som hade lite mer tid och plats för den. Bl.a så gjorde dom en rastgård utomhus åt den med egen damm och det var väldigt fint - MEN den hade för vana att smita... även om man såg den smita ut under staketet så var det ett h-vete att hinna ikapp den, den var snabb och den satsade på att komma in under huset, så den måste fångas in innan!!
Lösningen blev en liten orange vimpel på pinne fastsatt på sköldis, så att man hela tiden kunde se på avstånd var den var någonstans

En av mina lärare på högstadiet hade en sköldpadda som envisades med att rymma. De borrade ett litet hål i utkanten av skölden och knöt dit en lina. Den var alltså tjudrad på tomten.

 

[Mia_R]

Inte min störning som omväxling utan min kollegas.

Hans tyget i hans shorts sprack, utan att han märkte det. En annan kollega uppmärksammade honom på det och jag svarade glatt att jag kände mig kränkt att han flashar sina kalsonger på jobbet!

Erbjöd honom snällt att gå ut och ta en lunch medan jag höll ställningarna på jobbet men han valde av någon anledning att sitta kvar inne.

Jag erbjöd mig såklart att gå ut och handla lunch till honom men han avböjde och nu har han häftat ihop byxorna så han kan gå ut på kontoret och till bilen när han slutar utan att skämmas.

 

[manda]

.

En av mina lärare på högstadiet hade en sköldpadda som envisades med att rymma. De borrade ett litet hål i utkanten av skölden och knöt dit en lina. Den var alltså tjudrad på tomten.

Det skulle jag verkligen störa mig på! Att ha ett hål borrat i min hypotetiska sköld alltså. Får lite panik bara att tänka på sådana där nagelsmycken som sitter som ett hänge genom nageln. Att vara tjudrad i skölden verkar helt hemskt!

 

[MidnightSoul]

.

En av mina lärare på högstadiet hade en sköldpadda som envisades med att rymma. De borrade ett litet hål i utkanten av skölden och knöt dit en lina. Den var alltså tjudrad på tomten.

Det är inte okej, det är djurplågeri. Sköldpaddornas skal är levande vävnad med känsel.

 

[manda]

Det är inte okej, det är djurplågeri. Sköldpaddornas skal är levande vävnad med känsel.

Ja, tack. Det är ju vad jag for efter när jag svarade.

 

[Mineur]

Där vill jag lägga in ett veto!
Syrran gav sin sköldis till en vän som hade lite mer tid och plats för den. Bl.a så gjorde dom en rastgård utomhus åt den med egen damm och det var väldigt fint - MEN den hade för vana att smita... även om man såg den smita ut under staketet så var det ett h-vete att hinna ikapp den, den var snabb och den satsade på att komma in under huset, så den måste fångas in innan!!
Lösningen blev en liten orange vimpel på pinne fastsatt på sköldis, så att man hela tiden kunde se på avstånd var den var någonstans

Wow! Det kanske är med sköldpaddor som det är med sengångare - det finns en massa myter om att de alltid rör sig superlångsamt, men när det väl gäller kan de komma upp i oanade hastigheter?

 

[Mineur]

Alltså, jag hade blivit så förtvivlad över deras respektlöshet att jag hade valt bort dem ur mitt liv. Jag kan verkligen inte ha sådana i mitt liv. Jag far så illa! Så, om det innebär att jag är hopplöst anal eller om det innebär att de är respektlösa puckon är väl en fråga om synsätt. Jag tycker iallafall inte att det är något någon ska behöva stå ut med.

Jag förstår att man kan känna så. Mig stör det oftast inte mer än just i stunden, och de stunderna är som sagt förhållandevis få eftersom vi inte ses så ofta, men de andra verkar rätt oberörda. De har väl vant sig...

 

[Mineur]

Känner också att jag här vill tillägga att framförallt svägerskan är en underbar person på många andra sätt, hon har ett stort hjärta och menar inget illa med det hon gör. Men som sagt, självinsikten och insikten i hur hennes beteende påverkar andra brister ganska rejält emellanåt.

 

[Lingon]

Min svägerska och svärfar. Jag vill verkligen tycka om dem, jag vill verkligen kunna njuta av att vara i deras sällskap, men varenda jäkla gång vi hittar på något ihop så är det bara så jobbigt. De är sådana där personer som aldrig planerar någonting, alltid kommer för sent, aldrig tänker igenom saker i förväg, alltid glömmer något och rent allmänt är väldigt vana vid att leva i kaos. De verkar rätt nöjda med det, och det är väl bra antar jag, men det är så sjukt jäkla dränerande för mig, min man och min svärmor. Det gör också att det ofta uppstår stress och frustration när vi väl ses, och att allt tar dubbelt så lång tid som det borde eftersom vi måste börja med att vänta på folk och/eller lösa en massa problem. Det går verkligen ut över oss andra, och tillställningar som hade kunnat vara supertrevliga blir istället ganska jobbiga. Nu ses vi inte särskilt ofta, och både mannen och svärmor vet hur jobbigt jag tycker att det är (och de också för den delen, men de har hunnit vänja sig vid det mer än jag), men det gör lite ont i mig att aldrig riktigt kunna känna att jag uppskattar hela familjen helhjärtat. Att aldrig helt kunna se fram emot att göra saker med dem. Samtidigt kan jag inte låta bli att känna att de får väl för fan ta och skärpa sig lite, men de har kommit undan med det här beteendet så länge nu att det aldrig kommer att förändras.

Exempel från kvällen: Svärmors födelsedag. Vi var hembjudna till svägerskan kl 17. Vi kommer dit och då är ingen hemma, eftersom svägerskan glömt tiden och åkt iväg för att handla. En halvtimme senare kommer hon hem och då visar det sig att hon köpt ingredienser till ca 2/3 middag, men inte tänkt igenom resten. Min man får åka och handla det som saknas. Svärfar anländer 18:15, alltså en dryg timme för sent, och säger ingenting om sin försening. Efterrätten han sa att han skulle göra och ta med lyser med sin frånvaro och inte heller den nämns. Det blev ingen efterrätt. När maken och jag senare lämnar över vår present försvinner svägerskan iväg och kommer sedan tillbaka med ett nyutskrivet A4-blad som knappt går att läsa (eftersom skrivaren hon nyss använt hade ont om bläck). På pappret finns ett presentkort på en upplevelse som endast går att utnyttja fram till slutet av juni, vilket kommer att bli svårt för svärmor att hinna med. Svägerskan hade inte kollat upp detta, och det var pinsamt tydligt att det rörde sig om en hastigt påkommen sista minuten-present. Svärfar hade ingen present alls.

Min man väntar för övrigt fortfarande på födelsedagspresent från sin syster. Den har varit "på gång" i mer än en månad nu...

Oj, vad långt det blev Behövde nog skriva av mig lite!

Om någon bjudit hem mig kl. 17 och inte är hemma när jag kommer och inte hört av sig (och detta var femtioelfte gången nåt liknande hände) hade jag nog bara vänt och åkt hem igen. Jag hade inte väntat utanför i en halvtimme om de inte ens hört av sig och meddelat att de blir sena.

 

[Lingon]

Jag tänker genast på den orange vimpeln som ALLA hade på sina barncyklar när jag var liten.

Jag såg några vuxna med såna vimplar på sina cyklar i stan häromveckan!

 

[sthu]

Jag har börjat hosta nåt så väldigt. Dålig tajming.

 

[monster1]

Min svägerska och svärfar. Jag vill verkligen tycka om dem, jag vill verkligen kunna njuta av att vara i deras sällskap, men varenda jäkla gång vi hittar på något ihop så är det bara så jobbigt. De är sådana där personer som aldrig planerar någonting, alltid kommer för sent, aldrig tänker igenom saker i förväg, alltid glömmer något och rent allmänt är väldigt vana vid att leva i kaos. De verkar rätt nöjda med det, och det är väl bra antar jag, men det är så sjukt jäkla dränerande för mig, min man och min svärmor. Det gör också att det ofta uppstår stress och frustration när vi väl ses, och att allt tar dubbelt så lång tid som det borde eftersom vi måste börja med att vänta på folk och/eller lösa en massa problem. Det går verkligen ut över oss andra, och tillställningar som hade kunnat vara supertrevliga blir istället ganska jobbiga. Nu ses vi inte särskilt ofta, och både mannen och svärmor vet hur jobbigt jag tycker att det är (och de också för den delen, men de har hunnit vänja sig vid det mer än jag), men det gör lite ont i mig att aldrig riktigt kunna känna att jag uppskattar hela familjen helhjärtat. Att aldrig helt kunna se fram emot att göra saker med dem. Samtidigt kan jag inte låta bli att känna att de får väl för fan ta och skärpa sig lite, men de har kommit undan med det här beteendet så länge nu att det aldrig kommer att förändras.

Exempel från kvällen: Svärmors födelsedag. Vi var hembjudna till svägerskan kl 17. Vi kommer dit och då är ingen hemma, eftersom svägerskan glömt tiden och åkt iväg för att handla. En halvtimme senare kommer hon hem och då visar det sig att hon köpt ingredienser till ca 2/3 middag, men inte tänkt igenom resten. Min man får åka och handla det som saknas. Svärfar anländer 18:15, alltså en dryg timme för sent, och säger ingenting om sin försening. Efterrätten han sa att han skulle göra och ta med lyser med sin frånvaro och inte heller den nämns. Det blev ingen efterrätt. När maken och jag senare lämnar över vår present försvinner svägerskan iväg och kommer sedan tillbaka med ett nyutskrivet A4-blad som knappt går att läsa (eftersom skrivaren hon nyss använt hade ont om bläck). På pappret finns ett presentkort på en upplevelse som endast går att utnyttja fram till slutet av juni, vilket kommer att bli svårt för svärmor att hinna med. Svägerskan hade inte kollat upp detta, och det var pinsamt tydligt att det rörde sig om en hastigt påkommen sista minuten-present. Svärfar hade ingen present alls.

Min man väntar för övrigt fortfarande på födelsedagspresent från sin syster. Den har varit "på gång" i mer än en månad nu...

Oj, vad långt det blev Behövde nog skriva av mig lite!

Finns det inget sätt att arbeta runt det, att helt enkelt sluta förvänta sig att de ska klara av att göra de där sakerna de aldrig klarar av. Tex om ni ska ses, gå ut och ät. Möts på restaurangen, om de alltid är sena säg en tid en timme innan den egentliga tiden till dessa personer. Liksom släpp förhoppningen om att de ska skärpa sig och bara arbeta runt problemet utan att själva göra jobbet. Kanske är jag helt skadad av att leva ihop med ett gäng helt ofunktionella människor men det har räddat mig i varje fall. Har de inga uppdrag behöver jag heller inte projektleda dom, de behöver inte klanta till det och vi slipper alla en massa frustration. Uppdragen som de fått blir ju ändå aldrig gjorda till fullo så ingen förlust där. Om syrran nu får för sig att ni absolut ska ses hos henne, se till att ha en bra takeaway på speeddial så ni kan beställa mat om hon fallerat osv eller föreslå hämtmat från början (varken hon eller pappan får hämta eller beställa). Ge dom inget att ansvara för utom att ta sig dit ni skall helst påklädda möjligen inom rimlig tid, om inte skit i dom och börja ät eller kör alltid med förrätt som de inte hinner vara med på eftersom de är sena.

 

[MJLee]

Suck, med värmen och solen kommer halvnakna men ut. Såg tre stycken idag med bara shorts på sig. Extremt ohygieniskt ffa i matvaruaffärer men även annars. Eftersom jag är kort är det inte roligt att stå med näsan i en svettig, hårig, armhåla på tunnelbana eller pendel.

 

[tanten]

Det är inte okej, det är djurplågeri. Sköldpaddornas skal är levande vävnad med känsel.

Hela skölden? Det visste jag inte.
Även den yttersta kanten som sticker vid baken? Alltså inte mitt på skalet? Trodde det var som en nagel.

 

[Tonto]

Känner också att jag här vill tillägga att framförallt svägerskan är en underbar person på många andra sätt, hon har ett stort hjärta och menar inget illa med det hon gör. Men som sagt, självinsikten och insikten i hur hennes beteende påverkar andra brister ganska rejält emellanåt.

Min sambo har sådana vänner. Vår kompromiss är att om dom är sena/inte planerar så åker vi utan dom/dom får skylla sig själva om dom misslyckas. Jag gör ingenting för dom längre.