Jag har två nya ungkatter (typ 9 månader), som blev klappade en del när de var små men som senaste månaderna innan de kom till mig inte har blivit klappade alls och alltså var mer eller mindre "vilda" när de kom till mig för en dryg månad sedan. Den ena av dem (hanen) uppskattar numera att bli klappad om han ligger ner, men man kan forfarande inte komma fram till honom när han står upp. Han har ett par gånger lagt sig nära mig i sängen och kommer nog bli en väldigt social katt när han är färdigtämjd.
Honkatten är betydligt mer reserverad. Första veckan låg hon bara bakom soffan, numera är hon sällan där utan är framme och går runt, leker och ligger gärna uppe på klösmöbeln. Jag har kommit så långt med henne att hon tillåter att jag stryker henne över ryggen medan hon äter mjukmat. Hon kan också tänka sig att sträcka fram nosen och nosa på mitt finger om jag sträcker det mot henne. Jag brukar då ta bort fingret direkt när hon nått fram till det, för att minska pressen mot henne.
Men...
Det är fortfarande katter som gärna "försvarar" sig. Honan klipper till med öppna klor om hon inte samtycker till mina försök att nå fram till henne. (henne har jag mer förståelse för eftersom hon inte kommit så långt i processen än) Men hanen kan ju ligga utsträckt på sidan och njuta av att bli klappad, för att sedan plötsligt sätta klorna i mig eller riva mig. Det är ju inte ovanligt att katter gör liknande, men här upplever jag att det är lite mer pga obehag och typ som försvar eller nåt. Och det blir ju hål och revor på mig eftersom de har vassa klor...
Och här är då min fundering. Jag har tidigare bara haft katter från kattungeålder, som varit lätta att hantera. Så jag funderar på om någon här har erfarenhet av att tämja lite mindre tama katter? Hur gör man för att få dem att förstå att jag inte är farlig? Kan man få dem att förstå att det är "fel" att göra mig illa med klorna? Givetvis utan bestraffning, utan med någon form av positiv förstärkning eller nåt. Andra tips?
Honkatten är betydligt mer reserverad. Första veckan låg hon bara bakom soffan, numera är hon sällan där utan är framme och går runt, leker och ligger gärna uppe på klösmöbeln. Jag har kommit så långt med henne att hon tillåter att jag stryker henne över ryggen medan hon äter mjukmat. Hon kan också tänka sig att sträcka fram nosen och nosa på mitt finger om jag sträcker det mot henne. Jag brukar då ta bort fingret direkt när hon nått fram till det, för att minska pressen mot henne.
Men...
Det är fortfarande katter som gärna "försvarar" sig. Honan klipper till med öppna klor om hon inte samtycker till mina försök att nå fram till henne. (henne har jag mer förståelse för eftersom hon inte kommit så långt i processen än) Men hanen kan ju ligga utsträckt på sidan och njuta av att bli klappad, för att sedan plötsligt sätta klorna i mig eller riva mig. Det är ju inte ovanligt att katter gör liknande, men här upplever jag att det är lite mer pga obehag och typ som försvar eller nåt. Och det blir ju hål och revor på mig eftersom de har vassa klor...
Och här är då min fundering. Jag har tidigare bara haft katter från kattungeålder, som varit lätta att hantera. Så jag funderar på om någon här har erfarenhet av att tämja lite mindre tama katter? Hur gör man för att få dem att förstå att jag inte är farlig? Kan man få dem att förstå att det är "fel" att göra mig illa med klorna? Givetvis utan bestraffning, utan med någon form av positiv förstärkning eller nåt. Andra tips?