Sa ni ”du” till era föräldrar när ni var barn/unga?

[Rosett]

Jag Niade mina ända till 20-årsåldern. Fast det var nog mest för att jag menade ni i plural, vet inte riktigt.
Eller så sa jag ”Mamma” och ”Pappa” även när jag pratade med dem.

 

[Wysiwyg]

Jag Niade mina ända till 20-årsåldern. Fast det var nog mest för att jag menade ni i plural, vet inte riktigt.
Eller så sa jag ”Mamma” och ”Pappa” även när jag pratade med dem.

Jag har alltid sagt du. Har aldrig tilltalat mina föräldrar som mamma och pappa när jag pratat med dem, bara om dem.

 

[Görel]

Definitivt! Har aldrig niat en person i hela mitt liv.

Kallade dom omväxlande mamma och pappa eller deras förnamn.

 

[Wysiwyg]

Jag har alltid sagt du. Har aldrig tilltalat mina föräldrar som mamma och pappa när jag pratat med dem, bara om dem.

Eller ja, det är inte riktigt sant i och för sig. Ropar jag på dem så säger jag mamma eller pappa men jag säger ju du till dem i samtalet. "Vad tycker du om det?" och inte "vad tycker mamma om det?". Jag har helt enkelt bytt ut mamma eller pappa mot där jag istället skulle sagt ett namn om jag pratade med någon annan.

 

[Kilauea]

Kan inte påminna mig att jag niat någon någonsin. Definitivt inte mina föräldrar. Mamma, pappa eller du, beroende på meningen liksom.

 

[Breaktown]

Du såklart. Tror inte heller att jag niat någon person på svenska någonsin. Och blir ruskigt irriterad när förvirrade historielösa ungdomar i tex butiker får för sig att säga ni till mig

Men har någon någonsin niat sina föräldrar? Alltså i bemärkelsen att det var det man "skulle" göra. Innan det var ok att dua sina föräldrar tilltalades de väl med "titel". Dvs "vad tycker mamma om det?" eller "vill far ha lite mer kaffe"?

 

[MiaMia]

Det gamla tilltalet var inte att säga ni istället för du. Det var att använda en titel/namn på den plats i meningen där vi idag har pronomenet du. Dessutom var du på det sätt vi använder det idag etablerat i vissa kretsar sedan lång tid (framför allt bondemiljöer?) så det är inte så enkelt som att det bara finns ett förr och ett nu heller.

Min pappa har använt tilltalet mamma så sent att jag minns det. "Vill mamma ha något från affären?" Hon bad dock barnen övergå till du när hon blev äldre och han vande väl bort det mestadels även om den gamla vanan slog igenom ibland. Kan ha varit 90-talet (?) som de gjorde växlingen.
Men då kan jag säga också att han kommer från en miljö som lär ha varit präglad av att korrekt tilltal följde med modersmjölken. Inga tendenser att vara konservativ i familjen annars men detta tror jag levde kvar eftersom ens tilltal till föräldrarna är så tidigt och djupt etablerat.

 

[skogaliten]

Jag har inte heller träffat på någon som sagt "ni" till sina föräldrar, eller använt "ni" som tilltal, annat än i pluralis.

Min mamma, född på 1920-talet, tilltalade sina föräldrar med "mamma" eller "pappa", och använde det före du-reformen gängse sättet att vara artig, genom att t.ex. säga "Ska mamma följa med till affären", eller "Vill pappa vara snäll och räcka mig tidningen" istället för att säga "du" eller använda förnamn.

Jag har omväxlande sagt "du", eller använt mamma/pappa, hade pappa suttit bredvid mig, så hade sagt "kan du räcka mig tidningen", snarare än använt det mer ålderdomliga tilltalssätt, som min mamma använde. (Min pappa var inte född i Sverige, så hur han tilltalade sina föräldrar är ointressant).

På 1960-talet, så användes ju inte sällan det där komplicerade tilltalssätten, där man använde titel, eller efternamn, och undvek att säga du och ni, på en massa komplicerade, rent av krystade sätt. Att använda "ni" som tilltalsord, var i många stycken värre, än att misstag råka säga "du", till någon man inte var ordentligt presenterad för.

Rätt vanligt, i mitten av 1960-talet var att man träffade någon, tog i hand, sa sitt namn, och så kom det ett "vi säger väl du", från den part som kunde anses hade "högst rang".
Barn var inte riktigt inkluderade, utan skulle gärna säga "tant" eller "farbror" till folk...

 

[Lingon]

Mamma, pappa eller du. Aldrig ni och aldrig deras förnamn.

 

[Red_Chili]

Haha, hade jag sagt "Ni" till min mor, då hade hon blivit tokig Det brukar räcka med att tex säljare i butik säger "Ni" till henne för att hon ska berätta för mig vilket hemskt bemötande hon fick.

Jag säger "mamma" eller "min mor" där det (om det handlat om någon annan) hade passat med vanliga tilltalsnamnet, annars säger jag "du".

 

[athena_arabians]

Har aldrig använt "ni" annat än i plural. Det är ett sabla otyg att många yngre försöker kleta in "ni" i singular i språket igen, jag säger till om någon ni:ar mig. Det är inte ett dugg respektfullt idag utan ett försök att få tillbaka en stenålderskvarleva.

 

[Araminta]

Vi (födda sent 80-/tidigt 90-tal) säger mamma/pappa och du. Har några enstaka jämnåriga kompisar som kallar sina föräldrar för mor/far/du men ingen som så ni.

Pappa kallade båda sina föräldrar vid förnamn (60-tal), inget niande (farmor hade gått i taket). Mamma är född i ett annat land så det går inte att jämföra rakt av.

 

[Ramona]

Jag har under större delen av mitt liv kallat mina föräldrar vid förnamn. Pratar jag om dem kallar jag de för päronen eller för mamma eller pappa om de benämns som individer, men aldrig niat dem till deras ansikten. Varför skulle jag göra det?

 

[MiaMia]

Har aldrig använt "ni" annat än i plural. Det är ett sabla otyg att många yngre försöker kleta in "ni" i singular i språket igen, jag säger till om någon ni:ar mig. Det är inte ett dugg respektfullt idag utan ett försök att få tillbaka en stenålderskvarleva.

Det är inte något som plockats upp från svensk stenålder. Det är import från utlandet som har annan historisk bakgrund. Annat användningssätt och annan innebörd som kommer ur en tilltalskultur som inte alls hänger ihop med den som fanns i Sverige.

 

[Breaktown]

Jag har under större delen av mitt liv kallat mina föräldrar vid förnamn. Pratar jag om dem kallar jag de för päronen eller för mamma eller pappa om de benämns som individer, men aldrig niat dem till deras ansikten. Varför skulle jag göra det?

Men tilltalade du dem aldrig med "du"? Sa du "Kan Kalle hjälpa mig skala potatisen"?

Tänker att de som kallar sina föräldrar vid förnamn gör det ju oftast istället för mamma/pappa. Inte istället för "du"

 

[Breaktown]

Det är inte något som plockats upp från svensk stenålder. Det är import från utlandet som har annan historisk bakgrund. Annat användningssätt och annan innebörd som kommer ur en tilltalskultur som inte alls hänger ihop med den som fanns i Sverige.

Jo faktiskt. På medeltiden sa man I/ni som hövlighetsfras. Men det ersattes sen av massa titlar och det ni som sen kom tillbaka var inte samma "ni". Och jag tänker alla ungdomar som ska nia hit och dit knappast försöker leva upp till sina medeltidsideal

 

[Snubbelfot]

Jag som är född i slutet av 60-talet har alltid tilltalat mina föräldrar med "du". Min mamma, född på 40-talet, tilltalade sina föräldrar likadant.
Min pappa, född på 20-talet, tilltalade dock sina föräldrar "mamma" och "pappa". Till exempel "Kom så skall pappa få se på mitt fina skolbetyg". Men det var en uppväxt i en annan tidsålder och delvis en annan samhällsklass.

 

[tanten]

Min far - född 1919 i en fisförnäm familj - niade sina föräldrar och sa att något annat hade varit otänkbart.

Det är den enda person jag hört talas om som behövt göra så.

 

[Lejanna]

Jag har inte niat mina föräldrar. Dock vill min far inte kallas "pappa" utan just far. Nu använder jag mest hans tilltalsnamn.

 

[MiaMia]

Jo faktiskt. På medeltiden sa man I/ni som hövlighetsfras. Men det ersattes sen av massa titlar och det ni som sen kom tillbaka var inte samma "ni". Och jag tänker alla ungdomar som ska nia hit och dit knappast försöker leva upp till sina medeltidsideal

Iofs. Men alla linjer av språkligt arv därifrån är redan brutna så irrelevant för nutidsanvändningar även om ordet som sådant är samma.

Jag tolkade "stenålder" som att det i detta fallet syftade på pre-Rexhed-ish.
Menade att den användning som förekommer idag har sitt ursprung i ren import, trots att folk gärna verkar inbilla sig att det hänger ihop med den erans tilltal.