Modersrollen

[stjarnhimmel]

Jag vill påpeka att jag inte står bakom att jag nånsin menat eller uttryckt mig "det fulländade stadiet mamma". Det där är din uppfattning och tolkning, det var inte det jag menade och det var inte det jag skrev. Jag har inte heller givit några direkta uppmaningar om att man ska bli mamma.

Och nej, jag tror inte att man ångrar sitt barn. Att man tänker att om jag kunde så skulle jag göra dig ogjord, jag önskar att jag aldrig fått uppleva dig. Det tror jag inte, men jag säger inte att det jag tror är så. ag säger inte att det är omöjligt att kunna se sitt barn i ögonen och verkligen genuint i sitt hjärta känna - jag önskar att du aldrig funnits. Jag vill inte ha dig.

Nu hoppar jag in...
Angående att ångra sitt barn så har jag en vän som i förtroende sa detta.
Hennes ord var ordagrant att "ångrar att jag skaffade barn eftersom jag tror att jag hade varit lyckligare utan barn. Jag känner att det har inneburit uppoffringar, mkt jobb och jag känner att jag har fått ge upp så mkt. Om jag skulle leva om mitt liv så skulle jag inte ha skaffat barn."

Hon skämdes enormt över att känna detta men har senaare också sagt samma saker.
Hon har sagt flera gånger att hon inte kan prata med mammor om detta och hon har pratat med mig eftersom hon upplevde att jag inte bedömde eller la någon värdering i det. Så om du aldrig har hört ngn säga såna saker så kanske bara ingen pratat med dig om det? Det kanske finns människor i din bekantskapskrets som känner så men inte pratar med dig om det.

 

[Lovisaleonora]

Jag tror det är fullt möjligt att titta på sin situation och känna "jag önskar att jag aldrig skaffat barn, jag ångrar att jag gjorde det".

Att det sedan inte är personligt, som att titta på sitt barn och konstatera att man avskyr ungen, det är en annan femma. Du gör det till något personligt, titta i ögonen och önska ogjort. Även om det i förlängningen kan betyda det också.

Att känna "jag vill inte ha barn, jag vill leva ett annat liv" är nog inte fullt så omöjligt som du tror. Om man då redan har barn är det nog oerhört trist för den avkomman.

Om man då tar in din glorifierade uppmaning att skaffa barn för man aldrig ångrar sin unge, kan du ju faktiskt medverka till att ett av dessa oönskade, ångrade barn kommer till världen.

 

[Yrja]

Nu hoppar jag in...
Angående att ångra sitt barn så har jag en vän som i förtroende sa detta.
Hennes ord var ordagrant att "ångrar att jag skaffade barn eftersom jag tror att jag hade varit lyckligare utan barn. Jag känner att det har inneburit uppoffringar och jag känner att jag har fått ge upp så mkt. Om jag skulle leva om mitt liv så skulle jag inte ha skaffat barn."

Hon skämdes enormt över att känna detta men har senaare också sagt samma saker.

Jag kan inte säga att det inte är så. Men om man verkligen, verkligen inte vill ha sitt barn så undrar jag varför man inte adopterar bort det.

 

[Tora]

Fast vad hon tyckte var "För det finns inget bättre än att få vara en god, kärleksfull, och närvarande mamma. Gå inte miste om det.", bland annat. Det handlar inte om att hon tycker något jag inte håller med om, det handlar om en ren uppmaning att uppnå det fulländade stadiet "mamma", vilket man inte ska gå miste om. Nu har @tintilar själv backat från vad hon skrev i någon mån, men andra tycker i sin tur att det bara var fint... Visst får man tycka precis vad som helst, men när man kommer med generella påståenden om att bli mamma är det bästa och direkta uppmaningar om att det ska man minsann bli - menar du att det är konstigt att folk diskuterar emot?

Detsamma när det gäller att ångra sina barn, det är långt ifrån bara tintilar som gett uttryck för att nä, det kan de minsann inte tänka sig faktiskt händer. Medan andra (däribland jag) upplevt att jo, det händer visst - är det då tänkt att man ska sitta på händerna och låta saker stå obemötta? Varför?

Fast jag tycker också att det finns inget bättre än att vara en god kärleksfull och närvarande mamma. Får jag inte tycka det?

 

[stjarnhimmel]

Jag kan inte säga att det inte är så. Men om man verkligen, verkligen inte vill ha sitt barn så undrar jag varför man inte adopterar bort det.

Och det är bara enkelt att göra? Man blir inte bedömd av omgivningen då?

 

[Yrja]

Jag tror det är fullt möjligt att titta på sin situation och känna "jag önskar att jag aldrig skaffat barn, jag ångrar att jag gjorde det".

Att det sedan inte är personligt, som att titta på sitt barn och konstatera att man avskyr ungen, det är en annan femma. Du gör det till något personligt, titta i ögonen och önska ogjort. Även om det i förlängningen kan betyda det också.

Att känna "jag vill inte ha barn, jag vill leva ett annat liv" är nog inte fullt så omöjligt som du tror. Om man då redan har barn är det nog oerhört trist för den avkomman.

Om man då tar in din glorifierade uppmaning att skaffa barn för man aldrig ångrar sin unge, kan du ju faktiskt medverka till att ett av dessa oönskade, ångrade barn kommer till världen.

Jag tycker inte att det är samma sak som att ångra sitt barn. För det betyder att det barnet aldrig hade blivit till. Jag tror inte att man önskar sina barn det. Om inte annat är det nog väldigt, väldigt ovanligt.

 

[Lovisaleonora]

Fast jag tycker också att det finns inget bättre än att vara en god kärleksfull och närvarande mamma. Får jag inte tycka det?

Givetvis. Men därifrån till att hävda att det är så som sanning och att ingen någonsin ångrar sitt barn - långt steg.

Åsikt och sanning är inte samma sak.

 

[stjarnhimmel]

Fast jag tycker också att det finns inget bättre än att vara en god kärleksfull och närvarande mamma. Får jag inte tycka det?

Jag anser att du får absolut tycka att det är det bästa för dig.
Men- bestäm inte att alla måste tänka likadant och att det är ngt universiellt.

 

[Lovisaleonora]

Jag tycker inte att det är samma sak som att ångra sitt barn. För det betyder att det barnet aldrig hade blivit till. Jag tror inte att man önskar sina barn det. Om inte annat är det nog väldigt, väldigt ovanligt.

Nej, det är inte så ovanligt.

Och jo, det är ju samma sak när jag pratat med de som gjort just det, ångrat sina barn. De hade kunnat vara utan att träffat just det har barnet, om det hade inneburit att de fick sitt gamla - pre barn - liv tillbaka.

De hade dessutom en övertygelse att om de aldrig träffat denna unge, hade de ju inte vetat vad de missat. Inget att ångra.

 

[stjarnhimmel]

Jag tycker inte att det är samma sak som att ångra sitt barn. För det betyder att det barnet aldrig hade blivit till. Jag tror inte att man önskar sina barn det. Om inte annat är det nog väldigt, väldigt ovanligt.

Varför är det inte samma sak? blir nyfiken på skillnaden.

 

[Yrja]

Och det är bara enkelt att göra? Man blir inte bedömd av omgivningen då?

Du menar att man väljer att ha kvar barn man inte vill ha bara för att man tror att nån annan tycker att man gör fel om man adopterar bort det?

 

[Lovisaleonora]

Ja, det är ju otvetydigt så.

 

[stjarnhimmel]

Du menar att man väljer att ha kvar barn man inte vill ha bara för att man tror att nån annan tycker att man gör fel om man adopterar bort det?

Om man inte ens vågar säga till människor hur man känner..hur skulle man då klara av att genomföra det?

 

[Yrja]

Nej, det är inte så ovanligt.

Och jo, det är ju samma sak när jag pratat med de som gjort just det, ångrat sina barn. De hade kunnat vara utan att träffat just det har barnet, om det hade inneburit att de fick sitt gamla - pre barn - liv tillbaka.

De hade dessutom en övertygelse att om de aldrig träffat denna unge, hade de ju inte vetat vad de missat. Inget att ångra.

Men nu har de träffat det här barnet, varpå de inte vill göra sig av med det. Av en anledning. Moderskänslor kanske.

Vi kan nog enas om en sak och det är uppfattningen om hur vanligt det är att man ångrar sina barn. Där tycker vi olika och ingen av oss kan bevisa varken det ena eller det andra. Jag respekterar din åsikt och tro, och du får gärna respektera min.

 

[Yrja]

Om man inte ens vågar säga till människor hur man känner..hur skulle man då klara av att genomföra det?

Därför att det inte är 100% genomgående så. Tror jag.

 

[stjarnhimmel]

Därför att det inte är 100% genomgående så. Tror jag.

hur menar du? förstår inte meningen du skrev.

 

[TinyWiny]

Och nej, jag tror inte att man ångrar sitt barn. Att man tänker att om jag kunde så skulle jag göra dig ogjord, jag önskar att jag aldrig fått uppleva dig. Det tror jag inte, men jag säger inte att det jag tror är så. ag säger inte att det är omöjligt att kunna se sitt barn i ögonen och verkligen genuint i sitt hjärta känna - jag önskar att du aldrig funnits. Jag vill inte ha dig.

Fast så är det ju tyvärr. Det finns de som ångrar sina barn. Det är en fruktansvärd situation och man kan bara hoppas att den förälder som känner så antingen lämnar bort sitt barn eller iallafall klarar av att vara snäll mot barnet och man kan hoppas att iallafall den ena föräldern inte önskar sitt barn ogjort och kan älska, värna och ta hand om barnet för båda två.
Jag har vuxit upp oönskad och oälskad och det önskar jag inte min värsta fiende. Min pappa sa en gång med ett leende att han en dag skulle döda mig. Han slog mig ofta sönder och samman och misshandlade mig även på andra plan. Det säger och gör man knappast till/mot ett barn man älskar och vill ha. Min mamma flydde istället till jobbet men det gjorde ont att få höra att "det är tur att jag har mitt jobb för annars skulle jag aldrig stå ut". Att se henne gråta var och varannan dag för att hon avskydde sin livssituation så mycket. Att alltid bli bortknuffad och aldrig få sitta i knät, få en kram eller få höra att man är älskad som övriga syskon. Att bli lämnad ensam även som riktigt liten när övriga familjen åkte iväg någonstans. Jag önskar att de hade haft mod nog att adoptera bort mig redan vid födseln istället för att försöka som de gjorde för det gagnade ingen av oss. Så visst finns det de som ångrar sina barn. Jag förstår att det kan vara svårt att förstå och jag har svårt att förstå det också med tanke på hur oerhört mycket jag älskar mina egna barn men visst förekommer det och det skadar alla inblandade.

 

[Yrja]

hur menar du? förstår inte meningen du skrev.

Jag tror att man inte säger nåt och inte gör nåt, därför att man inte till 100% känner så. Att man vill göra sig av med barnet.

 

[Hyacinth]

Därför att det inte är 100% genomgående så. Tror jag.

Jag tror det handlar om normer och sociala tabun. Man gör helt enkelt inte så utan biter ihop och gör det bästa av det.

 

[Tassetass]

Jag tycker inte att det är samma sak som att ångra sitt barn. För det betyder att det barnet aldrig hade blivit till. Jag tror inte att man önskar sina barn det. Om inte annat är det nog väldigt, väldigt ovanligt.

Jag tror inte heller det är så ovanligt. Jag kan utan att anstränga mig nämnvärt komma på en handfull personer som fått höra från en eller båda sina föräldrar att de är oönskade (och föräldern/föräldrarna i fråga har sannerligen betett sig på ett sätt som backat upp det påståendet). Utöver det kan jag komma på några föräldrar som sagt att de verkligen önskar att de inte hade skaffat barn. Då rör det sig om föräldrar och barn från olika samhällsklasser, "vanliga" ungar och barn med olika typer av problem, föräldrar med missbruksproblem och föräldrar som jobbar med barn.