Modersrollen

[stjarnhimmel]

Jag tror att man inte säger nåt och inte gör nåt, därför att man inte till 100% känner så. Att man vill göra sig av med barnet.

Men bara för att du känner på ett sätt så har du väl ingen aning om hur andra människor känner? Jag föstår att du älskar dina barn och aldrig skulle lämna bort dom.
Men du kan ju inte tolka alla andra människor utifrån hur du känner?

 

[Yrja]

Fast så är det ju tyvärr. Det finns de som ångrar sina barn. Det är en fruktansvärd situation och man kan bara hoppas att den förälder som känner så antingen lämnar bort sitt barn eller iallafall klarar av att vara snäll mot barnet och man kan hoppas att iallafall den ena föräldern inte önskar sitt barn ogjort och kan älska, värna och ta hand om barnet för båda två.
Jag har vuxit upp oönskad och oälskad och det önskar jag inte min värsta fiende. Min pappa sa en gång med ett leende att han en dag skulle döda mig. Han slog mig ofta sönder och samman och misshandlade mig även på andra plan. Det säger och gör man knappast till/mot ett barn man älskar och vill ha. Min mamma flydde istället till jobbet men det gjorde ont att få höra att "det är tur att jag har mitt jobb för annars skulle jag aldrig stå ut". Att se henne gråta var och varannan dag för att hon avskydde sin livssituation så mycket. Att alltid bli bortknuffad och aldrig få sitta i knät, få en kram eller få höra att man är älskad som övriga syskon. Att bli lämnad ensam även som riktigt liten när övriga familjen åkte iväg någonstans. Jag önskar att de hade haft mod nog att adoptera bort mig redan vid födseln istället för att försöka som de gjorde för det gagnade ingen av oss. Så visst finns det de som ångrar sina barn. Jag förstår att det kan vara svårt att förstå och jag har svårt att förstå det också med tanke på hur oerhört mycket jag älskar mina egna barn men visst förekommer det och det skadar alla inblandade.

Det var en väldigt tragisk och sorglig berättelse. Jag hoppas att du inte tar illa upp när jag skriver vad jag tänker, men detta ger inte intryck av en sund familj. Missbruk, mentala sjukdomar och liknande kan skada en relation och livssituation, och skapa hemska omständigheter för alla parter. Jag tror inte att orsaken till att detta hände dig var att dina föräldrar fick ett barn de inte ville ha, för så gör inte en frisk, välmående människa. De hade varit samma personer, med samma problem, samma tendenser till misshandel, även om du inte funnits där.

 

[Yrja]

Men bara för att du känner på ett sätt så har du väl ingen aning om hur andra människor känner? Jag föstår att du älskar dina barn och aldrig skulle lämna bort dom.
Men du kan ju inte tolka alla andra människor utifrån hur du känner?

Det kan jag inte. Jag säger inte att någonting är omöjligt.

 

[Hyacinth]

Jag tror inte heller det är så ovanligt. Jag kan utan att anstränga mig nämnvärt komma på en handfull personer som fått höra från en eller båda sina föräldrar att de är oönskade (och föräldern/föräldrarna i fråga har sannerligen betett sig på ett sätt som backat upp det påståendet). Utöver det kan jag komma på några föräldrar som sagt att de verkligen önskar att de inte hade skaffat barn. Då rör det sig om föräldrar och barn från olika samhällsklasser, "vanliga" ungar och barn med olika typer av problem, föräldrar med missbruksproblem och föräldrar som jobbar med barn.

En mig närstående har fått höra det av sin mamma hela livet, hon har även berättat det för mig.

Tilläggas bör väl att modern är en högutbildad kvinna utan missbruksproblem eller annat.

 

[TinyWiny]

Det var en väldigt tragisk och sorglig berättelse. Jag hoppas att du inte tar illa upp när jag skriver vad jag tänker, men detta ger inte intryck av en sund familj. Missbruk, mentala sjukdomar och liknande kan skada en relation och livssituation, och skapa hemska omständigheter för alla parter. Jag tror inte att orsaken till att detta hände dig var att dina föräldrar fick ett barn de inte ville ha, för så gör inte en frisk, välmående människa. De hade varit samma personer, med samma problem, samma tendenser till misshandel, även om du inte funnits där.

Det är alltid lika kul när folk tror saker Mina föräldrar är högutbildade, var när jag växte upp nykterister och har inga mentala problem. Min pappa hade i sitt yrkesliv en framträdande roll i samhället och min mamma hade ett mycket ansvarsfyllt jobb. Både hade arbeten där de var omhändertagande. Mina syskon har haft en bra uppväxt enligt dem själva. De blev varken misshandlade eller bortstötta utan omhändertagna och älskade. Det var just mig de inte ville ha av olika orsaker. Självklart beror inte det på att jag är jag eller att jag är på ett visst sätt utan det beror på omständigheter runt graviditeten och förlossningen. Man kan säga som så att jag var önskad fram till graviditetens fjärde månad ungefär. Sen gick det åt helvete precis.

 

[Yrja]

En mig närstående har fått höra det av sin mamma hela livet, hon har även berättat det för mig.

Tilläggas bör väl att modern är en högutbildad kvinna utan missbruksproblem eller annat.

Du menar att en fullt frisk, normal kvinna med empati säger rakt ut till sitt barn att det inte är önskat?

 

[Yrja]

Det är alltid lika kul när folk tror saker Mina föräldrar är högutbildade, var när jag växte upp nykterister och har inga mentala problem. Min pappa hade i sitt yrkesliv en framträdande roll i samhället och min mamma hade ett mycket ansvarsfyllt jobb. Både hade arbeten där de var omhändertagande. Mina syskon har haft en bra uppväxt enligt dem själva. De blev varken misshandlade eller bortstötta utan omhändertagna och älskade. Det var just mig de inte ville ha av olika orsaker. Självklart beror inte det på att jag är jag eller att jag är på ett visst sätt utan det beror på omständigheter runt graviditeten och förlossningen. Man kan säga som så att jag var önskad fram till graviditetens fjärde månad ungefär. Sen gick det åt helvete precis.

En frisk människa med empati misshandlar inte barn. Varesej sina egna eller andras. Oavsett om man har ett bra jobb eller inte. Det finns pedofiler som är högt uppsatta chefer med högskoleutbildning också, det betyder inte att dom inte är sjuka.

 

[Amha]

Du menar att en fullt frisk, normal kvinna med empati säger rakt ut till sitt barn att det inte är önskat?

Nu vet jag inte vad du besitter för kompetens men jag tror att du är fel person att bedöma huruvida någon är sjuk utifrån den lilla informationen du har.

 

[Yrja]

Nu vet jag inte vad du besitter för kompetens men jag tror att du är fel person att bedöma huruvida någon är sjuk utifrån den lilla informationen du har.

Därför att människor innehar något som heter empati. Att man saknar empati har ingenting med önskan av sitt barn att göra.

 

[escodobe]

Jag tror att man inte säger nåt och inte gör nåt, därför att man inte till 100% känner så. Att man vill göra sig av med barnet.

Jag har pratat med en hel del som ångrar att de skaffat barn.
Genomgående är att det finns en stor skam inför känslorna eftersom det är så stort tabu.
Tabun är svåra att gå emot. Och det stärks av påståenden som dina. Att hyckla om att fenomenet finns gör det svårare för den som är drabbad att söka stöd och hjälp.

 

[TinyWiny]

En frisk människa med empati misshandlar inte barn. Varesej sina egna eller andras. Oavsett om man har ett bra jobb eller inte. Det finns pedofiler som är högt uppsatta chefer med högskoleutbildning också, det betyder inte att dom inte är sjuka.

Det kan jag till viss del hålla med dig om men hur förklarar du då att de tog väl hand om övriga barn och hur förklarar du då att de kunde ha omhändertagande jobb som de var jäkligt bra på och dessutom väldigt omtyckta på? Nej mycket kan man kalla dem men sjuka varken var de eller är de. Någon brist på empati har de nog inte heller utan det var helt enkelt så att jag kom i vägen för deras planer och det gick ut över mig. Barn kan vara oönskade. Svårare än så är det inte.

 

[Yrja]

Jag har pratat med en hel del som ångrar att de skaffat barn.
Genomgående är att det finns en stor skam inför känslorna eftersom det är så stort tabu.
Tabun är svåra att gå emot. Och det stärks av påståenden som dina. Att hyckla om att fenomenet finns gör det svårare för den som är drabbad att söka stöd och hjälp.

Kalla det hyckleri om du vill. Men jag har rätt till min åsikt och jag står för den.

 

[Amha]

Det kan jag till viss del hålla med dig om men hur förklarar du då att de tog väl hand om övriga barn och hur förklarar du då att de kunde ha omhändertagande jobb som de var jäkligt bra på och dessutom väldigt omtyckta på? Nej mycket kan man kalla dem men sjuka varken var de eller är de. Någon brist på empati har de nog inte heller utan det var helt enkelt så att jag kom i vägen för deras planer och det gick ut över mig. Barn kan vara oönskade. Svårare än så är det inte.

Jag önskade att du skulle ta på dig att svara

Jag tror att man kan ha olika förutsättningar för saker och ting. Tidigare var det okej och i princip standard att aga barn. Saknade föräldrar empati då? Jag tror att det är miljöer vi är uppväxta i som påverkar vad man gör och inte gör mer än sjukdomar. Kan även ge ett exempel på att min mamma, när jag var liten, blev riktigt arg och slog till mig i ryggen. Det har min mamma inget minne av idag och hon saknar inte alls empati.

Man reagerar inte alltid sunt i alla situationer. Föräldrar som skakar sina spädbarn är inte nödvändigtvis sjuka även om de ligger under press.

 

[Yrja]

Det kan jag till viss del hålla med dig om men hur förklarar du då att de tog väl hand om övriga barn och hur förklarar du då att de kunde ha omhändertagande jobb som de var jäkligt bra på och dessutom väldigt omtyckta på? Nej mycket kan man kalla dem men sjuka varken var de eller är de. Någon brist på empati har de nog inte heller utan det var helt enkelt så att jag kom i vägen för deras planer och det gick ut över mig. Barn kan vara oönskade. Svårare än så är det inte.

Vi är inne på något annat nu. Nämligen huvida det kan anses friskt att med gott samvete misshandla barn - vems det än är. Jag tycker inte om barn, har aldrig gjort och kommer aldrig att göra, men det gör inte att jag saknar empati och kan misshandla eller såra dem medvetet. Det skulle jag må mycket dåligt av. Empati. Det har inget att göra med om jag tycker om barnet eller inte.

 

[Yrja]

Jag önskade att du skulle ta på dig att svara

Jag tror att man kan ha olika förutsättningar för saker och ting. Tidigare var det okej och i princip standard att aga barn. Saknade föräldrar empati då? Jag tror att det är miljöer vi är uppväxta i som påverkar vad man gör och inte gör mer än sjukdomar. Kan även ge ett exempel på att min mamma, när jag var liten, blev riktigt arg och slog till mig i ryggen. Det har min mamma inget minne av idag och hon saknar inte alls empati.

Man reagerar inte alltid sunt i alla situationer. Föräldrar som skakar sina spädbarn är inte nödvändigtvis sjuka även om de ligger under press.

Detta var inte riktat till mig men jag svarar ändå om det går bra. Det är en intressant vinkel. Jag tror att en desperat person kan ta till metoder som inte är bra, som personen i fråga tror är det enda sättet. Jag tror också att man handlar med de medel man har, i en svår situation. Och jag tror också att man kan hamna i depression eller andra mentala problem. Jag vet föräldrar som till sina vuxna barn har bett om ursäkt för saker de gjort som var fel, och de säger att de inte visste bättre. Jag kan köpa att man gör misstag, men det finns orsaker. Och att den orsaken är att man ångrar att man satte ungen till världen är inte trovärdig hos en person som har en normal mental förmåga - i den stunden.

 

[TinyWiny]

Jag önskade att du skulle ta på dig att svara

Jag tror att man kan ha olika förutsättningar för saker och ting. Tidigare var det okej och i princip standard att aga barn. Saknade föräldrar empati då? Jag tror att det är miljöer vi är uppväxta i som påverkar vad man gör och inte gör mer än sjukdomar. Kan även ge ett exempel på att min mamma, när jag var liten, blev riktigt arg och slog till mig i ryggen. Det har min mamma inget minne av idag och hon saknar inte alls empati.

Man reagerar inte alltid sunt i alla situationer. Föräldrar som skakar sina spädbarn är inte nödvändigtvis sjuka även om de ligger under press.

Nej det var ju inte så att alla saknade empati förr och det har funnits tider då aga påbjöds för att man menade att det danade karaktären. Det låter ju helt vansinnigt idag. Det som är lite lustigt i mina föräldrars fall är att min mamma aldrig blev slagen som barn men ändå hade hon så lätt för att slå själv. (Pappas uppväxt vet jag väldigt lite om då min farmor och farfar dog långt innan jag föddes och honom pratar jag inte med och har aldrig gjort. Jag känner honom överhuvudtaget inte.) Det borde egentligen varit så att eftersom mamma inte blev slagen själv så skulle hon haft svårare för att slå medans jag som blev slagen borde slagit mina barn och jag har aldrig ens höjt handen mot dem. Jag tror helt enkelt att det är lättare att slå någon som man inte tycker om och att det var det som gjorde att det blev som det blev för de brydde sig helt enkelt inte. Jag var bara en jobbig unge som de hade fått på halsen. Särskilt min pappa kunde bli helt rosenrasande bara han såg mig och det måste ha berott på något och det var inte brist på empati.

 

[TinyWiny]

Vi är inne på något annat nu. Nämligen huvida det kan anses friskt att med gott samvete misshandla barn - vems det än är. Jag tycker inte om barn, har aldrig gjort och kommer aldrig att göra, men det gör inte att jag saknar empati och kan misshandla eller såra dem medvetet. Det skulle jag må mycket dåligt av. Empati. Det har inget att göra med om jag tycker om barnet eller inte.

Så förr hade ingen någon empati då med ditt resonemang?

 

[TinyWiny]

Detta var inte riktat till mig men jag svarar ändå om det går bra. Det är en intressant vinkel. Jag tror att en desperat person kan ta till metoder som inte är bra, som personen i fråga tror är det enda sättet. Jag tror också att man handlar med de medel man har, i en svår situation. Och jag tror också att man kan hamna i depression eller andra mentala problem. Jag vet föräldrar som till sina vuxna barn har bett om ursäkt för saker de gjort som var fel, och de säger att de inte visste bättre. Jag kan köpa att man gör misstag, men det finns orsaker. Och att den orsaken är att man ångrar att man satte ungen till världen är inte trovärdig hos en person som har en normal mental förmåga - i den stunden.

Varför är det inte trovärdigt att man ångrar att man satte ett barn till världen? Folk ångrar sig hela tiden om allt möjligt så varför är det så omöjligt enligt dig?

 

[Yrja]

Så förr hade ingen någon empati då med ditt resonemang?

Att man saknar empati är inte den enda orsaken till att man skadar någon annan som jag nämnde i mitt inlägg ovan. Läs det igen.

 

[Yrja]

Varför är det inte trovärdigt att man ångrar att man satte ett barn till världen? Folk ångrar sig hela tiden om allt möjligt så varför är det så omöjligt enligt dig?

Därför att ett barn är inte detsamma som en hund. Eller en väska, eller ett nytt jobb. Naturen har gjort det så att ett barn delar ett speciellt band med sin mamma. Det händer saker i kroppen, rent hormonellt, när ett barn blir buret och föds. Detta för att vi ska vilja ta hand om barnet, trots allt.