Ts behöver inte älska sitt bonusbarn, men barnets pappa har ett ansvar att ta professionell hjälp när det är en sådan kris i familjen att hans sambo upplever att det är femåringes fel att hon tappar livslusten och de inte kan reda ut det på egen hand.Mest intressant är att i denna tråden är det accepterat att ångra eller att inte älska sina barn, medans TS som har svårt att älska sin bonus i andra tråden blir nästintill halshuggen.
Märkligt!
Att man känner en känsla ger en inte frikort att bete sig illa. Är det mindre tabu att gå ifrån normen att skaffa barn, så att det blir ett mer aktivt val och att man dessutom kan prata om att det inte är enkelt alla gånger så hade det kanske inte behövt bli så illa som i den andre tråden.