Det svenska styckmordet - SVT dokumentär

[Lillgrådis]

Fast vad finns det för anledning att gå igenom en 2-årings berättelse, i det här fallet?

Ja numera hade det ju förväntats att åklagaren och utredarna skulle ha lyssnat på "berättelsen" om den påstås vara bevis i ett mordärende, och att det skulle leda till ett beslut om ej åtal. Men eftersom det i rättegångarna 1988 var grundbevisningen som de s k experterna byggde sina tolkningar och vittnesmål på, så framstår det nu som orimligt att i rättegången bara lyssna på deras filtrerade uppgifter utan att alls ta del av det material som de hade att tolka. Enligt principen om det bästa (="bästa") bevismedlet.

 

[Lillgrådis]

Jag säger bara tragedin Palme-utredningen.
Det var en konstig tidsålder -80 och -90-talen.
Men den stora frågan är om "vi" lärt oss av misstagen? Jag hoppas det innerligt.

Jag blir själv rädd för att någon ska komma och göra en kritisk intervju när jag är 80 år och bara "men hur kunde du resonera så här år 2025, det här var ju något helt vansinnigt som du höll på med" och så sitter alla 35-40-åringar och skakar på huvudet vad det var för dårar som fick hållas på den tiden. Och därför är jag extra noga med att på djupet verkligen försöka fatta varför det blivit som det blivit i fall som da Costa och Quick och Kevin. Var skulle jag ha sett varningssignalerna i samma situation, och hur kommer det sig att de inte gjorde det där och då?

Å ena sidan tycker jag det är en lärdom att man hela tiden måste våga ifrågasätta auktoriteter som både Rajs och Christiansson och Lambertz var då, måste stanna upp och verkligen lyssna inåt - är detta alls rimliga och övertygande argument för mig som o-expert på rättsmedicin och psykologi? Eller finns det en risk att jag låter mig manipuleras av någon som säkert själv tror på vad den säger men där verkligheten om tio år har dragit ner brallorna helt på denna expert?

Å andra sidan är materian och bevisningen många gånger mer och mer komplex. Det finns särskilda analytiker för it-, telefon- och datatrafik, vapenjämförelser, dna, komplicerade betalningsströmmar etc. Och de analytikerna måste vi helt enkelt våga lita på i de flesta fallen för att komma någonstans. Mycket kan vi ju också hjälpligt se och jämföra. Men ta misstankar om skakvåld av barn t ex, där är vi ju helt utlämnade till experterna och rättsmedicinen när det inte ens finns en målsägande som kan lämna en berättelse. Känns som att det är ett område med experter åt olika håll och i framtiden kanske det visar sig att det ena hållet var fel.

 

[vilde]

Det är väl lite olika saker i de tre fallen? I Quick var det psykolog, åklagare och polis som såg en karriärmöjlighet, kanske inte enbart men helt klart en betydande faktor. Som polisen Jan Olsson uttryckte det i Quick-fallet: det var den typen av åklagare som ställde sig frågan: Går det att få honom fälld? och om han faktisk var skyldig. Kevinfallet nog mer dåligt polisarbete uppfattade jag det som och ganska mycket i da Costa-fallet också?

Psykologutlåtanden har nog alltid setts som mer eller mindre ovetenskapliga och utan egentligt bevisvärde i brottmål av den här typen. Rent tekniska utlåtande om dna, it, vapen mm. är inte lika problematiska om de inte misstolkas. Eller så är det kanske hur jag ser på det som naturvetare och att domare har en annan syn?

 

[Görel]

Jag blir själv rädd för att någon ska komma och göra en kritisk intervju när jag är 80 år och bara "men hur kunde du resonera så här år 2025, det här var ju något helt vansinnigt som du höll på med" och så sitter alla 35-40-åringar och skakar på huvudet vad det var för dårar som fick hållas på den tiden. Och därför är jag extra noga med att på djupet verkligen försöka fatta varför det blivit som det blivit i fall som da Costa och Quick och Kevin. Var skulle jag ha sett varningssignalerna i samma situation, och hur kommer det sig att de inte gjorde det där och då?

Å ena sidan tycker jag det är en lärdom att man hela tiden måste våga ifrågasätta auktoriteter som både Rajs och Christiansson och Lambertz var då, måste stanna upp och verkligen lyssna inåt - är detta alls rimliga och övertygande argument för mig som o-expert på rättsmedicin och psykologi? Eller finns det en risk att jag låter mig manipuleras av någon som säkert själv tror på vad den säger men där verkligheten om tio år har dragit ner brallorna helt på denna expert?

Å andra sidan är materian och bevisningen många gånger mer och mer komplex. Det finns särskilda analytiker för it-, telefon- och datatrafik, vapenjämförelser, dna, komplicerade betalningsströmmar etc. Och de analytikerna måste vi helt enkelt våga lita på i de flesta fallen för att komma någonstans. Mycket kan vi ju också hjälpligt se och jämföra. Men ta misstankar om skakvåld av barn t ex, där är vi ju helt utlämnade till experterna och rättsmedicinen när det inte ens finns en målsägande som kan lämna en berättelse. Känns som att det är ett område med experter åt olika håll och i framtiden kanske det visar sig att det ena hållet var fel.

Många intressanta reflektioner. Har som sagt själv deltagit i demonstrationen mot att läkarna frikändes. Har också varit nämndeman i samma tingsrätt och socialsekreterare i många år.

Man kan ju inte vara specialist på allt, man måste förlita sig på de som är det. Men man behöver inhämta info från flera håll, inte ett och samma hela tiden. Det man får försöka lära sig är att tänka på de som gör det till en karriär att vara expertvittne etc. Tänker på Christianson som under en period var den självklara experten på vittnespsykologi och inte fick ifrågasättas. Har själv undervisats av honom på Stockholms universitet och han tålde inte att bli ifrågasatt. Känner till flera som delar den upplevelsen.

Som socialsekreterare har vi inte heller alla de medicinska kunskaper som krävs för att kunna bedöma skakvåld etc, där måste vi också förlita oss på medicinsk expertis. Det vi kan göra är att ställa frågor till experterna, att ha en diskussion om det kan finnas andra anledningar till situationen, se saker från flera olika vinklar. Vi behöver också utbilda oss i sånt som t ex mongolfläckar. Har flera gånger varit med om att både förskole- och vårdpersonal misstagit det för blåmärken och orosanmält istället för att prata om det.

 

[vilde]

Lärdomen tycker jag bör vara att den här typen av människor som var involverade i främst Quick-fallet men delvis även i de andra två fallen fortfarande finns och verkar inom rättsväsendet, inom medicinen och inom andra yrken. För några var det inkompetens, andra karriärslystnad och egen vinning som var drivkraften och för vissa båda sakerna.

De finns även idag och kommer alltid finnas och den viktigaste frågan är hur systemet hanterar det och varför kontrollen inte fungerade i de här fallen, tänker då främst på Quick.

Den nya förverkanslagstiftningen har varit uppe för diskussion här och jag tycker det finns lärdom att dra av de här fallen när det gäller att se riskerna med den.

I da Costa-fallet var det också mycket politik, från feministiskt håll fanns det en vilja att utmåla män som onda våldsverkare i manliga nätverk som skyddade varandras övergrepp mot kvinnor. Hanna Olsson dök upp i programmet, en annan ledande person var professor Eva Lundgren som på den tiden menade att det fanns manliga mördarsekter i Sverige som begått hundratals ritualmord på barn. Det mest extrema är väl numera borta men grundsynen är i mycket kvar och är bakgrunden till nuvarande lagstiftning när det gäller sexualbrott och bevisvärderingen i dessa som skiljer sig från hur man bedömer brott inom andra områden.

 

[Springer]

Jag har sett alla avsnitten och det mesta är skrivet ovan.
Men har jag missat att någon skrev om kasettbanden som aldrig kom fram. Jag tror de hade kunnat påverka utgången, det var ju mammans berättelse och inte barnets.
Min syn på rättvisan har fått sig en törn.

 

[vilde]

Åklagaren i da Costa, Anders Helin, var även med på ett hörn som biträdande åklagare i spaningarna efter Palmes mördare. Lyssnade för några dagar sedan till ett program med en sk privatspanare som är övertygad om att det var ett teatermord, alltså fejkat och att Palme sen gömde sig i Frankrike, och som skrivit flera böcker om det. Hur han ledde det i bevis var bland det stolligaste jag hört och av kommentarerna att döma finns det en hel del som tror på honom, alltså man upphör aldrig att förvånas över människor.

Sorry för OT

 

[Rosett]

Jag läste Cathrine och rättvisan på 90-talet och förfasades men tänkte att jag skulle läsa Döden är en man också, så gjorde det. Sen fattade jag att den första boken inte var nåt att hänga i granen.
Om jag minns rätt så stod det i den andra boken att den lilla flickan hade en bilderbok med figurer i delar (typ en tomteverkstad) och att det var därifrån hon fick en del ord som ”tomt(e)”, ”hamra/banka”(?) och ”tanten blev mos”.

Hoppas TH och TA kan få ersättning ex gratia åtminstone.

 

[tanten]

Fast vad finns det för anledning att gå igenom en 2-årings berättelse, i det här fallet?

Kanska pga hur det utfördes.
En mor som ställer ledande frågor och lägger ord i munnen på barnet? Dvs om jag får tro media så säger inte barnet speciellt mycket självmant utan instämmer i påståenden, typ...