Modersrollen

[Monstermom]

Människor som delar åsikt har för vana att hamna på samma ställe, så det är inte konstigt om fler personer med samma tänk befann sig i samma forum. Det märks ofta här på bukefalos, både på hundsidan, kattsidan och hästsidan. Lika barn leka bäst sas. Jag är ganska övertygad om att reaktionerna hade sett annorlunda ut i ett annat forum.

Extrema åsikter har vi alla i så fall. Men om du läser hela meningen så skrev jag extrema åsikter som kan skada andra, och det finns inget i mitt lyckliga föräldraskap som kan skada nån annan.

De hade garanterat sett annorlunda ut i en annan grupp (den här gruppen är ju inte heller homogen i sina åsikter), men betyder det att de åsikter du möter här är fel, ointressanta, inkorrekta, eller vad?

Jag anser att "gå inte miste om att bli mamma, för det är det bästa som händer i livet" är en extrem åsikt som kan skada andra. Det kan skada ett eventuellt barn, som blir fött in i en mycket olämplig situation; det kan skada en eventuell mamma som väljer att behålla ett barn hon kanske egentligen inte ville ha, för att hon får något slags garanti för att det är heeeeeelt underbart alldeles oavsett hur hon känner just nu; det kan skada människor som valt bort att bli föräldrar, för att de är onormala, olyckliga, konstiga och inkompletta enligt ett sådant påstående... Jag ser inte ditt uttalande som det minsta harmlöst faktiskt.

Jag vill påpeka att jag inte står bakom att jag nånsin menat eller uttryckt mig "det fulländade stadiet mamma". Det där är din uppfattning och tolkning, det var inte det jag menade och det var inte det jag skrev. Jag har inte heller givit några direkta uppmaningar om att man ska bli mamma.

Och nej, jag tror inte att man ångrar sitt barn. Att man tänker att om jag kunde så skulle jag göra dig ogjord, jag önskar att jag aldrig fått uppleva dig. Det tror jag inte, men jag säger inte att det jag tror är så. ag säger inte att det är omöjligt att kunna se sitt barn i ögonen och verkligen genuint i sitt hjärta känna - jag önskar att du aldrig funnits. Jag vill inte ha dig.

Fast "gå inte miste om det" är väl just en direkt uppmaning? Gör så, helt enkelt? Och "Att få barn är verkligen det bästa som kan hända, det är det verkligen.", "det finns inget bättre än att få vara en god, kärleksfull, och närvarande mamma." är väl just påståenden om att det optimala är att få bli förälder/mamma? Att det är så, och det finns inget bättre... Och jag vet att du backat något från det nu och menar att du avsåg det absolut bästa för dig har varit att bli mamma, och det säger jag inget om. Men du skrev det här i en tråd där en gravid kvinna övervägde om hon skulle behålla ett barn eller inte, så kontexten är verkligen en direkt uppmaning att bli mamma till någon annan... Och ja, du säger nu att du inte menade det så, och jag hoppas såklart att det stämmer.

Vad gäller att du inte kan acceptera att det finns människor som genuint ångrar sina barn så får du ju ha det huvudet i sanden om du vill. Det kan jag inte göra annat åt än att ge en annan bild av det, och säga att jo det händer visst. Så får vi ha olika åsikt i det, vilket såklart är tillåtet. Problemet som jag ser med sådana kategoriska förnekanden är dock att det upprätthåller svårigheten för någon att erkänna att de har problem med sin situation så de öppet kan försöka göra något åt det, såväl som att det målar upp falska garantier för människor som överväger om de ska bli föräldrar eller ej, med potentiell katastrof som följd.

Fast jag tycker också att det finns inget bättre än att vara en god kärleksfull och närvarande mamma. Får jag inte tycka det?

Självklart får du det, jag kan inte förbjuda vad du tycker på något sätt! Men jag i min tur tycker att det är väldigt tråkigt att man i så fall tycker att det inte finns något bättre än att vara mamma, istället för att tycka att det inte finns något bättre för mig än att vara mamma. Skillnaden där är enorm, och jag tycker att det generella är både fel och obehagligt, medan det specifika är helt OK...

Fast så är det ju tyvärr. Det finns de som ångrar sina barn. Det är en fruktansvärd situation och man kan bara hoppas att den förälder som känner så antingen lämnar bort sitt barn eller iallafall klarar av att vara snäll mot barnet och man kan hoppas att iallafall den ena föräldern inte önskar sitt barn ogjort och kan älska, värna och ta hand om barnet för båda två.
Jag har vuxit upp oönskad och oälskad och det önskar jag inte min värsta fiende. Min pappa sa en gång med ett leende att han en dag skulle döda mig. Han slog mig ofta sönder och samman och misshandlade mig även på andra plan. Det säger och gör man knappast till/mot ett barn man älskar och vill ha. Min mamma flydde istället till jobbet men det gjorde ont att få höra att "det är tur att jag har mitt jobb för annars skulle jag aldrig stå ut". Att se henne gråta var och varannan dag för att hon avskydde sin livssituation så mycket. Att alltid bli bortknuffad och aldrig få sitta i knät, få en kram eller få höra att man är älskad som övriga syskon. Att bli lämnad ensam även som riktigt liten när övriga familjen åkte iväg någonstans. Jag önskar att de hade haft mod nog att adoptera bort mig redan vid födseln istället för att försöka som de gjorde för det gagnade ingen av oss. Så visst finns det de som ångrar sina barn. Jag förstår att det kan vara svårt att förstå och jag har svårt att förstå det också med tanke på hur oerhört mycket jag älskar mina egna barn men visst förekommer det och det skadar alla inblandade.

Jag tycker det är jättesorgligt att du tvingats växa upp så, och tack för att du delar med dig av din erfarenhet! Det är hemskt att ett enda barn fått utstå något sådant, men tyvärr lär du inte heller ha varit ensam...

Dock vill jag tillägga att den extrem du tar upp inte heller är det enda sättet det kan yttra sig att vara oönskad. Det kan också vara betydligt mindre dramatiskt, men ändå en olycklig situation som borde ha undvikits.

 

[Mabuse]

Det är en sak att diskutera extema åsikter såsom feminism, rasism, extrem islamism eller annat som kan skada andra. Men att kritisera att någon älskar att vara mamma, det handlar ju bara om att vilja provocera.

Eh, nej? varför tror du det?

Det handlar om att opponera sig mot en bild av kvinnlighet och moderskap som åtminstone jag anser förstärker könsroller och skapar en hårdare struktur kring vilka vi vill och har möjlighet att vara.

Att du buntar ihop feminism med rasism och extrem islamism som "extrema åsikter som kan skada andra" är i mina ögon anmärkningsvärt. På vilket sätt är idén att det finns en könsordning (dvs, en manlig och kvinnlig könsroll, där den manliga är överordnad den kvinnliga) och att den bör förändras en extrem åsikt som kan skada andra? Vilka skadas av att vi blir mindre hårt styrda av könsroller?

Att ta sig tolkningsföreträdet att avgöra vad som är åsikter som är rimliga att diskutera, och vad som är åsikter som inte bör argumenteras mot, känns dessutom väldigt märkligt. Om någon vill diskutera något, så tycker de väl att det är värt att diskutera? Att jag tycker att en åsikt är självklar eller harmlös betyder ju inte att alla andra också måste tycka så, och bara är ute efter att provocera om de säger emot.

Om det kommer oväntat mothugg angående något man själv upplevde som harmlöst, så kan det ju ofta bero på att man själv inte förstått vad det hela är uttryck för. Ta t ex debaclet om Stina Wirséns figur lilla hjärtat, som ju ur svensk synvinkel kan verka överspänd, jag har läst böckerna med lilla hjärtat för mina barn, och har aldrig tänkt på att figuren skulle vara rasistisk. Och sen läste jag på lite om pickaninnys, och nu förstår jag. Förstår man figurens historiska bakgrund, och vad den ger uttryck för, så är det ju helt absurt att se den dyka upp i en modern barnbok.

 

[stjarnhimmel]

Därför att ett barn är inte detsamma som en hund. Eller en väska, eller ett nytt jobb. Naturen har gjort det så att ett barn delar ett speciellt band med sin mamma. Det händer saker i kroppen, rent hormonellt, när ett barn blir buret och föds. Detta för att vi ska vilja ta hand om barnet, trots allt.

Så det du säger är att en mamma inte kan ångra sitt barn pga biologin? Men en pappa då som inte har burit barnet?
Jag gillar egentligen inte att jämföra människor med djur men nu gör jag ändå det. För jag har flera gånger sett djur som stöter bort sin nyfödda. Varför gör biologin så då?

 

[Yrja]

De hade garanterat sett annorlunda ut i en annan grupp (den här gruppen är ju inte heller homogen i sina åsikter), men betyder det att de åsikter du möter här är fel, ointressanta, inkorrekta, eller vad?

Jag anser att "gå inte miste om att bli mamma, för det är det bästa som händer i livet" är en extrem åsikt som kan skada andra. Det kan skada ett eventuellt barn, som blir fött in i en mycket olämplig situation; det kan skada en eventuell mamma som väljer att behålla ett barn hon kanske egentligen inte ville ha, för att hon får något slags garanti för att det är heeeeeelt underbart alldeles oavsett hur hon känner just nu; det kan skada människor som valt bort att bli föräldrar, för att de är onormala, olyckliga, konstiga och inkompletta enligt ett sådant påstående... Jag ser inte ditt uttalande som det minsta harmlöst faktiskt.

Jag skulle vilja att du citerade hela meningen, eller visade mig vart jag uttryckt mig så.

Jag har aldrig sagt eller garanterat att det är heeeeeeelt underbart alldeles oavsett hur hon känner just nu. Visa mig gärna vart jag har skrivit det om du inte håller med mig.

Fast "gå inte miste om det" är väl just en direkt uppmaning? Gör så, helt enkelt? Och "Att få barn är verkligen det bästa som kan hända, det är det verkligen.", "det finns inget bättre än att få vara en god, kärleksfull, och närvarande mamma." är väl just påståenden om att det optimala är att få bli förälder/mamma? Att det är så, och det finns inget bättre... Och jag vet att du backat något från det nu och menar att du avsåg det absolut bästa för dig har varit att bli mamma, och det säger jag inget om. Men du skrev det här i en tråd där en gravid kvinna övervägde om hon skulle behålla ett barn eller inte, så kontexten är verkligen en direkt uppmaning att bli mamma till någon annan... Och ja, du säger nu att du inte menade det så, och jag hoppas såklart att det stämmer.

Om du citerar hela meningen så framträder budskapet oftast med mindre risk för misstolkning. Så det får du gärna göra. Det jag menade med min text - därifrån jag tror att du hämtat denna del av citat - är att hasta dig inte in i någon utan gör dig själv den tjänsten att tänka efter och väla rätt tillfälle, för att det är fantastiskt att få vara en sån mamma. Att få barn i en tid då man verkligen vill. Den upplevelsen önskar jag ingen att gå miste om, som väljer att skaffa barn. Skaffa barn när du vill ha barn, så att du får chansen att uppleva hur det är att ha ett barn när du verkligen vill ha ett. Mao. välj din tidpunkt rätt - baserat utifrån dig sälv, dina känslor och din framtidsbild. Det var absolut inte ett uppmaning att behålla barnet i fråga som hon väntade i detta nu. Snarare tvärt om - tänk efter om tidpunkten är rätt för dig. En uppmaning till eftertanke.

Vad gäller att du inte kan acceptera att det finns människor som genuint ångrar sina barn så får du ju ha det huvudet i sanden om du vill. Det kan jag inte göra annat åt än att ge en annan bild av det, och säga att jo det händer visst. Så får vi ha olika åsikt i det, vilket såklart är tillåtet. Problemet som jag ser med sådana kategoriska förnekanden är dock att det upprätthåller svårigheten för någon att erkänna att de har problem med sin situation så de öppet kan försöka göra något åt det, såväl som att det målar upp falska garantier för människor som överväger om de ska bli föräldrar eller ej, med potentiell katastrof som följd.

Stoppa huvudet i sanden gör jag inte mer än nån annan i det här forumet. Ni låter ingen annan övertyga er heller om ni inte blir övertygade - eller gör du?

Självklart får du det, jag kan inte förbjuda vad du tycker på något sätt! Men jag i min tur tycker att det är väldigt tråkigt att man i så fall tycker att det inte finns något bättre än att vara mamma, istället för att tycka att det inte finns något bättre för mig än att vara mamma. Skillnaden där är enorm, och jag tycker att det generella är både fel och obehagligt, medan det specifika är helt OK...

Du kan inte mena att detta hela handlar om att du vill lära mig att formulera mig rätt. Därför att jag började direkt att förklara - när reaktionerna kom - att ni missförstått mig och förklarade då hur jag menade. Jag skrev utifrån mig, och jag skrev ingenstans att det inte finns något annat som kan mäta sig med att få bli mamma.

 

[Yrja]

Eh, nej? varför tror du det?

Det handlar om att opponera sig mot en bild av kvinnlighet och moderskap som åtminstone jag anser förstärker könsroller och skapar en hårdare struktur kring vilka vi vill och har möjlighet att vara.

Nu vill jag att du förklarar vad du menar med könsroll - är det alltså förstärkande av könsrollen att påstå att det är fantastiskt att vara mamma?

Att du buntar ihop feminism med rasism och extrem islamism som "extrema åsikter som kan skada andra" är i mina ögon anmärkningsvärt. På vilket sätt är idén att det finns en könsordning (dvs, en manlig och kvinnlig könsroll, där den manliga är överordnad den kvinnliga) och att den bör förändras en extrem åsikt som kan skada andra? Vilka skadas av att vi blir mindre hårt styrda av könsroller?

Du menar att feminism endast handlar om jämställdhet? Det finns extremism inom feminism - och den uttryckes gärna eftersom att allt som heter feminism står för godhet. Man kan förkasta andra människor och deras åsikt och yttrandefrihet, man kan tvinga människor att vara på ett visst sätt pga sitt kön, man kan öppet uttrycka hat mot andra grupper och även mot det manliga könet. Feminister kan, som precis alla andra grupper, bli extrema. Och det blir dom, precis som alla andra. Men inte alla - precis som alla andra. Den som inte ser det är blind. Men låt oss inte börja bråka om feminism, detta handlar inte om det.

Att ta sig tolkningsföreträdet att avgöra vad som är åsikter som är rimliga att diskutera, och vad som är åsikter som inte bör argumenteras mot, känns dessutom väldigt märkligt. Om någon vill diskutera något, så tycker de väl att det är värt att diskutera? Att jag tycker att en åsikt är självklar eller harmlös betyder ju inte att alla andra också måste tycka så, och bara är ute efter att provocera om de säger emot.

Jag säger inte att man inte får diskutera något. Men att göra kräk-smiley till någon som beskriver hur fantastiskt hon tycker att det är att få bli mamma, det är ju bara ett hån. Och leder ju inte till någonting. mer än att den som gjorde det kanske fick avreagera sig lite, eller vad som nu var syftet. Det finns ju andra sätt att föra en diskussion på. Man hade kunnat skriva bara att man sågpå det på ett annat sätt men ändå kunde respektera att jag kände så.

Om det kommer oväntat mothugg angående något man själv upplevde som harmlöst, så kan det ju ofta bero på att man själv inte förstått vad det hela är uttryck för. Ta t ex debaclet om Stina Wirséns figur lilla hjärtat, som ju ur svensk synvinkel kan verka överspänd, jag har läst böckerna med lilla hjärtat för mina barn, och har aldrig tänkt på att figuren skulle vara rasistisk. Och sen läste jag på lite om pickaninnys, och nu förstår jag. Förstår man figurens historiska bakgrund, och vad den ger uttryck för, så är det ju helt absurt att se den dyka upp i en modern barnbok.

Därför för ag gärna en diskussion, men den enda slutsatsen jag kommit fram till är att de som reagerade starkt negativt på detta tog det personligt eller läste in saker som jag inte skrev utan som de själva valde att lägga in i min text.

 

[Yrja]

Så det du säger är att en mamma inte kan ångra sitt barn pga biologin? Men en pappa då som inte har burit barnet?
Jag gillar egentligen inte att jämföra människor med djur men nu gör jag ändå det. För jag har flera gånger sett djur som stöter bort sin nyfödda. Varför gör biologin så då?

Vad gäller pappor vet jag inte fakiskt. Det finns forskning som säger att det sker hormonella förändringar hos mannen också. Men jag har inte funderat på det speciellt mycket. Jag tror att få pappor ångrar sina barn också, om de får chansen att skapa ett band dem.

I slutändan tror jag att pappor och mammor älskar sina barn lika mycket. Men sen är det ju också individuellt hur kärleken ser ut, hur stark den är osv. Det har inget med deras kön att göra.

 

[Hyacinth]

Du menar att en fullt frisk, normal kvinna med empati säger rakt ut till sitt barn att det inte är önskat?

Ja. Hon är oerhört empatisk i många situationer, tyvärr inte när det gäller barnet ifråga (som numer är vuxen)

 

[Gnist]

Men att göra kräk-smiley till någon som beskriver hur fantastiskt hon tycker att det är att få bli mamma, det är ju bara ett hån.

Fortfarande så är inte en kräksmiley, men visst jag hade med text kunnat inleda mitt inlägg med WHAT THE FUCK????? om du hade tyckt det var trevligare? för det var min reaktion när jag läste ditt ursprungsinlägg som det var formulerat!

 

[Monstermom]

Jag skulle vilja att du citerade hela meningen, eller visade mig vart jag uttryckt mig så.

Jag har aldrig sagt eller garanterat att det är heeeeeeelt underbart alldeles oavsett hur hon känner just nu. Visa mig gärna vart jag har skrivit det om du inte håller med mig.


Om du citerar hela meningen så framträder budskapet oftast med mindre risk för misstolkning. Så det får du gärna göra. Det jag menade med min text - därifrån jag tror att du hämtat denna del av citat - är att hasta dig inte in i någon utan gör dig själv den tjänsten att tänka efter och väla rätt tillfälle, för att det är fantastiskt att få vara en sån mamma. Att få barn i en tid då man verkligen vill. Den upplevelsen önskar jag ingen att gå miste om, som väljer att skaffa barn. Skaffa barn när du vill ha barn, så att du får chansen att uppleva hur det är att ha ett barn när du verkligen vill ha ett. Mao. välj din tidpunkt rätt - baserat utifrån dig sälv, dina känslor och din framtidsbild. Det var absolut inte ett uppmaning att behålla barnet i fråga som hon väntade i detta nu. Snarare tvärt om - tänk efter om tidpunkten är rätt för dig. En uppmaning till eftertanke.

Jag har inga invändningar mot allt du skrev, därför har jag inte tagit upp det jag höll med om. Jag vet att du inte uppmanade henne att behålla just det barnet, utan istället tyckte hon skulle tänka igenom sitt beslut. Men nedan är citat från ditt inlägg som jag har reagerat på, min fetning:

Du kommer att älska ditt barn oavsett vad. Du kommer inte att ångra ditt barn. Du kommer att kunna få en partner trots att du har barn. Du kommer att kunna vara lycklig. Du kommer att mogna och förändras som person. På ett eller annat sätt.

Att få barn är verkligen det bästa som kan hända, det är det verkligen. När du väl gör det, välj en tidpunkt då du verkligen vill vara en mamma. Det förtjänar ditt barn och det förtjänar du. För det finns inget bättre än att få vara en god, kärleksfull, och närvarande mamma. Gå inte miste om det. Fundera på om du vill vara det nu, åt det här barnet.

Du ger direkta garantier till en annan människa att hon kommer att bli lycklig i rollen som mamma, att hon garanterat kommer att älska sitt barn och aldrig ångra det. Du uttalar, till någon annan (det är alltså inte en lös formulering som lätt missuppfattas, det är väldigt tydligt riktat ut ifrån dig själv om och till en annan person) att hon inte ska gå miste om att få bli mamma i sitt liv, eftersom det är det bästa som händer. Inte det bästa som hänt dig, utan i allmänhet och specifikt riktat mot henne.

Stoppa huvudet i sanden gör jag inte mer än nån annan i det här forumet. Ni låter ingen annan övertyga er heller om ni inte blir övertygade - eller gör du?

Både ja och nej. När jag diskuterar med någon utgår jag från mina egna erfarenheter och åsikter, men om någon annan tar upp erfarenheter utöver mina egna är jag fullt benägen att acceptera och ta till mig att någon annan upplevt något annat än jag själv. Senast igår, om jag inte missminner mig, i frågan om huruvida en hanhund rimligen kan dregla stora pölar i timmar efter han känt lukten av en löptik utan att i övrigt visa sig påverkad - inget jag någonsin upplevt eller hört talas om, men kommer en användare och säger sig ha personlig erfarenhet av just det så är jag inte dum nog att hävda att min begränsade erfarenhet är generell och därför avgör hur världen faktiskt är.

Du kan inte mena att detta hela handlar om att du vill lära mig att formulera mig rätt. Därför att jag började direkt att förklara - när reaktionerna kom - att ni missförstått mig och förklarade då hur jag menade. Jag skrev utifrån mig, och jag skrev ingenstans att det inte finns något annat som kan mäta sig med att få bli mamma.

Nej, jag är inte ute efter att "lära dig formulera dig rätt". Jag är ute efter att diskutera de påståenden du kommit med. En del av dessa har du sedan i viss mån backat ifrån, men istället har andra tagit upp det du sagt som något himla fint och jättebra så det är fortfarande aktuellt att bemöta detta oavsett vad du faktiskt avsåg. Sedan har du själv fortsatt att komma med väldigt märkliga påståenden, som även de är väl värda att bemöta.

Och jag håller helt enkelt inte med dig om att du aldrig sagt ett eller annat. Din text står citerad här ovanför, och att säga att det där är en direkt uppmaning till någon annan att bli mamma, med garantier om att det är rätt väg att gå, det är inte en långsökt tolkning på något vis.

 

[Yrja]

Fortfarande så är inte en kräksmiley, men visst jag hade med text kunnat inleda mitt inlägg med WHAT THE FUCK????? om du hade tyckt det var trevligare? för det var min reaktion när jag läste ditt ursprungsinlägg som det var formulerat!

Jag vet inte vad du vill med ditt inlägg. Varför ifrågasätta vad jag kallar en smiley? Tycker du att det är relevant?

 

[Yrja]

Jag har inga invändningar mot allt du skrev, därför har jag inte tagit upp det jag höll med om. Jag vet att du inte uppmanade henne att behålla just det barnet, utan istället tyckte hon skulle tänka igenom sitt beslut. Men nedan är citat från ditt inlägg som jag har reagerat på, min fetning:

Men detta har jag ju redan kommenterat, att jag instämmer med att jag borde ha formulerat mig annorlunda där. Det har dock inget med könsroller att göra, snarare då om föräldrarollen. Som ju inte har nåt med kvinnosyn att göra. Men som sagt, där har jag uttryckt mig felaktigt, jag skulle ha skrivit "med största sannolikhet".

Du ger direkta garantier till en annan människa att hon kommer att bli lycklig i rollen som mamma, att hon garanterat kommer att älska sitt barn och aldrig ångra det. Du uttalar, till någon annan (det är alltså inte en lös formulering som lätt missuppfattas, det är väldigt tydligt riktat ut ifrån dig själv om och till en annan person) att hon inte ska gå miste om att få bli mamma i sitt liv, eftersom det är det bästa som händer. Inte det bästa som hänt dig, utan i allmänhet och specifikt riktat mot henne.

ag har inte skrivit att hon kommer att bli lycklig. Jag skriver att hon kommer att kunna vara lycklig. Om vi nu ska märka ord så är det en väldigt stor skillnad på dessa två ord. Det jag skrev, och menade, var att det går att vara lycklig trots att man får ett barn och trots att man får ett barn som ensamstående mamma, i en situation som inte är normen. Detta vill jag intyga. Att det går att vara lycklig trots att man inte har en livssituation som är "ultimat" ur samhällets ögon. Även om man får ett barn vid fel tidpunkt - eller rätt tidpunkt. Det var faktiskt precis så jag menade och det var också så jag skrev. Det var menat som en intygan om att om hon vill behålla det här barnet trots att det ur samhällets ögon kanske inte är rätt, så har hon ändå möjlighet att finna både lycka, ny partner och älska sitt barn.

Både ja och nej. När jag diskuterar med någon utgår jag från mina egna erfarenheter och åsikter, men om någon annan tar upp erfarenheter utöver mina egna är jag fullt benägen att acceptera och ta till mig att någon annan upplevt något annat än jag själv. Senast igår, om jag inte missminner mig, i frågan om huruvida en hanhund rimligen kan dregla stora pölar i timmar efter han känt lukten av en löptik utan att i övrigt visa sig påverkad - inget jag någonsin upplevt eller hört talas om, men kommer en användare och säger sig ha personlig erfarenhet av just det så är jag inte dum nog att hävda att min begränsade erfarenhet är generell och därför avgör hur världen faktiskt är.

Det du säger är att du accepterar att det kan vara så som någon annan säger, men du säger inte att du tror på det bara för att nån annan sagt det. Och det är precis samma sak som jag säger. Jag säger inte att det är omöjligt, men jag tror inte att det är vanligt - om ens möjligt.

Nej, jag är inte ute efter att "lära dig formulera dig rätt". Jag är ute efter att diskutera de påståenden du kommit med. En del av dessa har du sedan i viss mån backat ifrån, men istället har andra tagit upp det du sagt som något himla fint och jättebra så det är fortfarande aktuellt att bemöta detta oavsett vad du faktiskt avsåg. Sedan har du själv fortsatt att komma med väldigt märkliga påståenden, som även de är väl värda att bemöta.

Jag har inte tagit tillbaka något av det jag menade, endast att ag formulerat mig dåraktigt på ett ställe - det jag tog upp ovan i detta inlägg. Och eftersom att du sett det undrar jag varför du återigen tar upp det förresten? I början av mitt inlägg här.

Och jag håller helt enkelt inte med dig om att du aldrig sagt ett eller annat. Din text står citerad här ovanför, och att säga att det där är en direkt uppmaning till någon annan att bli mamma, med garantier om att det är rätt väg att gå, det är inte en långsökt tolkning på något vis.

Så läs mina svar i detta inlägg.

 

[Petruska]

Det är en sak att diskutera extema åsikter såsom feminism, rasism, extrem islamism eller annat som kan skada andra. Men att kritisera att någon älskar att vara mamma, det handlar ju bara om att vilja provocera.

Jag tycker att du gav uttryck för om inte direkt extrema åsikter, så normer som jag faktiskt ser som skadliga. Jag tror att världen vore en bättre plats utan den sortens normering. (Däremot tycker jag givetvis inte att det du har skrivit är det värsta jag har läst någonsin, eller något åt det hållet.)

Det som jag skrivit som svar, behöver man varken vara feminist, rasist eller extrem muslim (vad det nu är) för att tycka.

 

[Modest]

Det är en sak att diskutera extema åsikter såsom feminism, rasism, extrem islamism eller annat som kan skada andra. Men att kritisera att någon älskar att vara mamma, det handlar ju bara om att vilja provocera.

Varför ska just detta diskussionsämne behandlas med särskild respekt? Där kan vi verkligen snacka om att sätta modersrollen på piedestal.

Jag tror att man inte säger nåt och inte gör nåt, därför att man inte till 100% känner så. Att man vill göra sig av med barnet.

Återigen ett budskap om att det verkligen inte är ok att ångra sitt val att bli förälder - om man ändå gör det så kan man ju omöjligen känna detta till fullo. Alltså, va

 

[Yrja]

Jag tycker att du gav uttryck för om inte direkt extrema åsikter, så normer som jag faktiskt ser som skadliga. Jag tror att världen vore en bättre plats utan den sortens normering. (Däremot tycker jag givetvis inte att det du har skrivit är det värsta jag har läst någonsin, eller något åt det hållet.)

Det som jag skrivit som svar, behöver man varken vara feminist, rasist eller extrem muslim (vad det nu är) för att tycka.

Jag har inte fått visat för mig någonting konkret som skulle kunna skada någon. Mer än att folk som läser kan bli ledsna om de inte känner samma lycka som jag. Nu bortser jag från det stycke som jag vid 3 tillfällen sagt att jag formulerat illa. Dvs där jag säger att hon inte kommer att ångra sitt barn. I övrigt ser jag inte hur något av det jag skrev skulle kunna skada någon, och ingen här har kunnat förklara det heller. Och jag har inte sagt att någon här är feminist, rasist eller muslim. Om jag skrev extrem muslim så var det ett fruktansvärt misstag, extrem islamist skrev jag när jag gjorde inlägget.

 

[Yrja]

Varför ska just detta diskussionsämne behandlas med särskild respekt? Där kan vi verkligen snacka om att sätta modersrollen på piedestal.

Varför är det det? Det är inte duskussionsämnet i sig jag anser är konstigt, utan varför man så otrevligt kritiserar det jag skrev. Jag uttrycke ingen extrem åsikt i mina inlägg.

Återigen ett budskap om att det verkligen inte är ok att ångra sitt val att bli förälder - om man ändå gör det så kan man ju omöjligen känna detta till fullo. Alltså, va

Jag skriver tror i mitt inlägg - är det fel av mig att örligt säga vad jag tror? Jag säger inte att det är så. Om någon av erfarenhet vet att nej så är det inte, för jag vill inte ha mitt barn, så vet ju den personen det och behöver inte gråta över att jag tror nånting annat?

 

[Yrja]

VILKA normer har jag tillskrivit modersrollen? Detta har jag inte fått svar på.
Och nu - för fjärde(?) gången - bortser jag från det stycke där jag uttryckte mig väldigt dåligt - dvs skrev "du kommer att ångra ditt barn". Utöver det, vilka normer har ag tillskrivit modersrollen? Citera gärna.

 

[Modest]

Varför är det det? Det är inte duskussionsämnet i sig jag anser är konstigt, utan varför man så otrevligt kritiserar det jag skrev. Jag uttrycke ingen extrem åsikt i mina inlägg.

Jaha, jag förstod det mer som att det var diskussionsämnet (modersrollen) som var orubblig och odiskutabel. Men ok.

Jag skriver tror i mitt inlägg - är det fel av mig att örligt säga vad jag tror? Jag säger inte att det är så. Om någon av erfarenhet vet att nej så är det inte, för jag vill inte ha mitt barn, så vet ju den personen det och behöver inte gråta över att jag tror nånting annat?

Jag tror ingen gråter över dina inlägg, men jag reagerar däremot på att du ständigt proklamerar något slags 7th heaven-liv. Att du tror att när man ångrar sina barn ändå inte kan göra det till "100 %" är för mig ytterligare en del av generaliseringen kring hur underbart det ändå är att vara förälder (till och med när man ångrar sig).

 

[Lamborghini]

Citera mig var jag skrivit att det är fult att identifiera sig som mamma. Och kom inte dragande med att det är "underförstått" eller att "du tolkat det så". Citera mig.



Det är OK att ångra sitt barn. Om man har de känslorna så är det okej. De går ju inte gärna att ändra på genom förnekelse. Kanske går inställningen att ändra med jobb, kanske inte. Men då måste man vilja förändra inställningen.

Det är OK att ångra sitt barn. Är det så, så är det så. Vad menar du att man skulle vara skydlig att göra om man skulle ångra sitt barn? Tjära och fjädrar? Gatlopp? Prygel?

Och hur många fäder har jag inte träffat som säger sig ångra sitt/sina barn - MÅNGA. Är det mer OK att de ångrar sitt barn, än att modern gör det?

Jag tycker inte att det är okej! Vadå levde inte barnet upp till dina förväntningar? Visste man inte vad man gav sig in på? Okej att ångra att men skaffade barn men när du lärt känna ditt barn? Det går inte att dölja för ett barn, att vara likgiltig inför det är en form av barnmisshandel.

Adoptera bort? Inget barn borde få känna sig oönskat! Hur "okej" det än är att känna så. Usch vilken sjuk värld om det är..

 

[Yrja]

Jag tror ingen gråter över dina inlägg, men jag reagerar däremot på att du ständigt proklamerar något slags 7th heaven-liv. Att du tror att när man ångrar sina barn ändå inte kan göra det till "100 %" är för mig ytterligare en del av generaliseringen kring hur underbart det ändå är att vara förälder (till och med när man ångrar sig).

Jo men när det kommer till vad jag tror kring detta med att ångra sina barn så är det ju inget jag väljer. Och jag sitter ju inte här och lådsas att jag är övertygad om nåt annat.

Det där med 7th-heaven-liv vet jag fortfarande inte vad ni får ifrån. Om du syftar på min beskrivning av min upplevelse av att få ha barn så måste väl jag, som alla andra, få uttrycka att livet som mamma är så för mig. Varför är det fel? Varför har man anledning att håna mig för att jag är lycklig och uttrycker det?

Eller syftar du på det inlägget där jag tog upp exempel på vad i mitt eget liv som mamma som jag älskar? Jag tillskrev inte mammarollen dom sakerna, jag skrev att det är saker jag älskar med mitt liv som mamma. JAG älskar. Och däribland fanns även punkter såsom att ag älskar när barnen äntligen sover på kvällen. Jag älskar den stunden. Några få timmar av "inget ansvar", tyst och lugnt, inget gnäll, inget bråk, inget som stökas ner. Jag kan sitta där för mig själv och äta chips på en torsdag med min man. Lyx!

 

[Trani]

Jo men när det kommer till vad jag tror kring detta med att ångra sina barn så är det ju inget jag väljer. Och jag sitter ju inte här och lådsas att jag är övertygad om nåt annat.

Men du tar ju inte in vad andra skriver heller. När folk berättar om fall de faktiskt känner till så bara ignorerar du det för att det inte går ihop med din åsikt.

Och är åsikter något som liksom bara drabbar en? Man har ingen makt över vad man tycker och tror?