Modersrollen

[Petruska]

Du får gärna citera vart jag gjort detta, för jag har inte gjort det med vilje. Jag har aldrig påstått att det är en kvinnas funktion att bli mamma. Jag har heller aldrig påstått att kvinnan är ett objekt som är till för någon annan. Det är din egen tolkning. Men att få vara en mamma, att få uppleva ynnesten med barn, det är något jag älskar.

Nej, jag tror inte att du har gjort det med vilje. Det är därför du inte förstår motargumenten mot dina inlägg, skulle jag tro.

 

[Lovisaleonora]

...och inte man behöver oroa sig för när man överväger valet att skaffa barn.

WHAT?! SJÄLVKLART ska man väl ta detta under övervägande om man är osäker på om man vill ha barn/barn nu/barn med mannen etc. SJÄLVKLART.

För det är INTE självklart att man kommer att älska sitt barn. Det finns de som inte gör det. Det finns de som ångrar sina barn. Att du sitter här och garanterar att så kommer det att bli, du kommer att älska ditt barn (underförstått att det är normen och allt annat är förkastligt intill onormalt) är ju helt världsfrånvänt.

 

[Kattennizze]

Jag har aldrig beskrivit normen av den goda modern. Citera gärna.

Men du har ju själv uttryckt det som kärleksfull, god och närvarande. Men det är irrelevant, jag syftade på normen om den goda moden som ständigt reproduceras i samhället. En samhällsnorm i samhället som bygger på värderingar som jag inte ställer upp på. Nu kan jag inte skriva det klarare. Over and out.

 

[Kattennizze]

WHAT?! SJÄLVKLART ska man väl ta detta under övervägande om man är osäker på om man vill ha barn/barn nu/barn med mannen etc. SJÄLVKLART.

För det är INTE självklart att man kommer att älska sitt barn. Det finns de som inte gör det. Det finns de som ångrar sina barn. Att du sitter här och garanterar att så kommer det att bli, du kommer att älska ditt barn (underförstått att det är normen och allt annat är förkastligt intill onormalt) är ju helt världsfrånvänt.

Öh instämmer till fullo. Jag verkar inte bo på den här modersplaneten helt enkelt.

 

[Lovisaleonora]

Öh instämmer till fullo. Jag verkar inte bo på den här modersplaneten helt enkelt.

You and me, baby. You and me both... Jag blir nästan lite rädd för vissa synsätt i den här tråden.

"För det finns inget bättre än att få vara en god, kärleksfull, och närvarande mamma. Gå inte miste om det."

Detta är det yttersta en kvinna kan uppnå. Och vill man inte ha barn, så är man verkligen en andra klassens människa som inte har förstått att det bästa som finns i livet är barn.

Eller så är man bara en annan typ av människa, som tycker något annat är mycket bättre än att vara förälder.

Skönt när andra är ödmjuka och avstår från att berätta för omgivningen vad som är norm, vad som är bra, vad som är bättre och bäst. För mig och för alla andra...

 

[Petruska]

"För det finns inget bättre än att få vara en god, kärleksfull, och närvarande mamma. Gå inte miste om det."

Detta är det yttersta en kvinna kan uppnå. Och vill man inte ha barn, så är man verkligen en andra klassens människa som inte har förstått att det bästa som finns i livet är barn.

Vi kanske skulle skaffa varsin unge och bli onda, kärlekslösa och frånvarande mammor? Kunde vara intressant att prova på.

 

[Lovisaleonora]

Hade jag skaffat barn hade jag automatiskt blivit en ond, kärlekslös och frånvarande mamma. För att jag är helt ointresserad av uppgiften och vad det innebär. Jag skulle inte vara sämre på det faktiska omhändertagandet, bara totalt oengagerad.

För mig är frågan ungefär lika relevant som "varför skaffar du inte orm?" Öh. För att jag inte vill ha orm, inte gillar ormar, inte vill ta hand om en orm och finner dem ointressanta på gränsen till motbjudande. Varför i hela friden skulle jag utsätta mig och ormen för det? Det finns många som gillar ormar, och det är ju underbart för dem. Att få fylla livet med det de tycker är intressant. Jag fyller mitt liv med det jag tycker är intressant. D v s allt annat än ormar.

Det är jag som väser ondskefullt åt andras ungar på Willys, när de klättrar på varubandet och stjäl mina varor. Lätt att känna igen.

 

[Raderad medlem 19815]

Jag har framförallt kollegor som i första hand är föräldrar. De presenterar sig till och med så.

"Hej, jag heter susanne, mamma till två underbara barn, Kalle 4 år och Stina 6 år."

Jaha? Och vem är du? Tänker jag då.
Jag berättade inte att jag hade barn när jag började jobba på nytt jobb, och min partner omnämndes som just "partner". Mycket snabbt blev jag lesbisk i allas ögon. Hur man beskriver sig har enorm betydelse tycker jag, det är ju hur man framställer sig inför andra.

Jag var på en kurs i jobbet för några månader sedan där kursledaren presenterade sig såhär: "Ja hejsan jag heter Berit och jag bor i Åmål och jag är gift och har två barn och en katt". Okeeeeej.

(OT men hon skickade även runt en korg med leksaker som de som hade en "motorisk personlighet" kunde klämma på medan hon pratade).

 

[Raderad medlem 19815]

Det här är intressant, och något som kanske går att få svar på den här forumdelen. Att på vuxenfest, helt utan barn, komma fram och presentera sig:

"Hejsan, det är jag som är Kalle och Stinas mamma"

Jahadu. Men tjena. Och vad heter du?

VARFÖR gör man så? På dagis/skola/mullegruppen kanske det är ett naturligt sätt att presentera sig, men på en fest med enbart vuxna människor, helt utan barninslag och ingen diskussion till den tidpunkten rör sig om föräldrarskap eller barn. Jag fattar det inte.

"Hej, det är jag som äger den stora Volvon därute/hästen i hagen/hunden i hallen". Jag hade nog själv satt mig i facket byfåne om jag gjort något i den stilen...

Hon kanske fick hjärnsläpp? Typ som när man skriver Puss i ett jobbmejl?

 

[Sedna]

Skönt när andra är ödmjuka och avstår från att berätta för omgivningen vad som är norm, vad som är bra, vad som är bättre och bäst. För mig och för alla andra...

Men du raljerar ju över de som identifierar sig genom sin föräldraroll, alltså är du inte en sekund bättre själv.

 

[Lovisaleonora]

Upprepade gånger eftersom ingen fick veta vad människan heter/hette. Hon var BARA mamma (till Kalle & Stina).

Det finns ju varianten (vanligt på jobb-bjudningar med respektive) där frun blir "Hejsan, jag är Oskars fru". Jahadu. Jag är nog mer intresserad av vem du är, Oskar har jag koll på. Det blir en extra knorr på den situationen i o m att jag är ensam tjej i min bransch, och kommer ensam.

Det är alltid lika jobbigt för fruarna, som bara kan identifiera sig genom mannen när jag inte är där med min man utan där av egen kraft...

 

[Lovisaleonora]

Men du raljerar ju över de som identifierar sig genom sin föräldraroll, alltså är du inte en sekund bättre själv.

Har jag verkligen talat om för alla vad de ska tycka och tänka? Jag har snarare framfört min åsikt.

 

[Sedna]

Har jag verkligen talat om för alla vad de ska tycka och tänka? Jag har snarare framfört min åsikt.

Nej, det har jag väl inte sagt? Men du gör dig lustigt över de som identifierar sig som förälder. Rimmar dåligt med att inte lägga någon värdering i vad som bra, bättre och bäst.

 

[Lovisaleonora]

Tycker du? Det får nog stå för dig. Å andra sidan är jag inte i diskussionen för att göra mig populär, jag kan leva med att bli utröstad av ö-rådet...

 

[Narcissa]

Du har inte trampat mig på tårna överhuvudtaget. Det är inte alls det jag ser som problemet.

Jag tycker att det av många skäl är problematiskt att pumpa ut sådan moderskult som du gör, det innefattar en syn på människor, kvinnor, mödrar, föräldraskap, barn som jag helt enkelt inte delar, och som jag inte ser någon fördel med att reproducera så som du gör. Det förmedlar ett slags ideal, som jag inte tror att vare sig vuxna eller barn har så himla stor nytta av, helt enkelt.

För alla måste tänka och tycka som du gör eller? Eller vad är meningen med att hoppa på @tintilar så som du gör?

 

[Myrten]

Du kommer att älska ditt barn oavsett vad. Du kommer inte att ångra ditt barn. Du kommer att kunna få en partner trots att du har barn. Du kommer att kunna vara lycklig. Du kommer att mogna och förändras som person. På ett eller annat sätt.

Att få barn är verkligen det bästa som kan hända, det är det verkligen. När du väl gör det, välj en tidpunkt då du verkligen vill vara en mamma. Det förtjänar ditt barn och det förtjänar du. För det finns inget bättre än att få vara en god, kärleksfull, och närvarande mamma. Gå inte miste om det. Fundera på om du vill vara det nu, åt det här barnet.

När jag läser det här och speciellt det fetstilade förstår jag inte hur man kan undgå att se moderskulten och de modersmoraliserande inslagen. Det är ju en predikan!

Om en kvinna väljer att inte skaffa barn så förlorar hon chansen till sitt livs största upplevelse. Däri läser jag in objektifieringen. Det viktigaste för en kvinna är att bli mor. Så gå inte miste om det!

Och nej - ingen kan garantera att någon annan kommer att älska sitt barn. Faktiskt är världen full av barn som inte är älskade.

 

[Narcissa]

Nej, så är det inte alls. Ordet god skapar inga känslor hos mig överhuvudtaget, inte i det här sammanhanget i alla fall.

Det jag problematiserar är att lägga ut texten om ett ideal där kvinnan blir till (finner sin roll) genom en annan människa (ett barn) och det gör henne till någon (en mamma). Och att detta dessutom är bland det mest fantastiska som kan ske med en kvinna.

Kvinnan är i dina utläggningar ett objekt som är till för någon annan, som är till för att fylla sin funktion.

Det gör mig beklämd.

Men alltså snälla!! En pappa blir en pappa på samma sätt som en mamma blir en mamma. Måste vara jobbigt att leva med att hela tiden se ojämlikhet överallt....

 

[Kattennizze]

Men alltså snälla!! En pappa blir en pappa på samma sätt som en mamma blir en mamma. Måste vara jobbigt att leva med att hela tiden se ojämlikhet överallt....[/QUOTE
Ja, det är det. Jobbigt alltså.

 

[Kattennizze]

Jag var på en kurs i jobbet för några månader sedan där kursledaren presenterade sig såhär: "Ja hejsan jag heter Berit och jag bor i Åmål och jag är gift och har två barn och en katt". Okeeeeej.

(OT men hon skickade även runt en korg med leksaker som de som hade en "motorisk personlighet" kunde klämma på medan hon pratade).

Men du vet ju inte, kanske Berit var gift med en kvinna? Dom kanske delade på föräldraskapet med två män???
Jag misstänker alltid en massa konstigt och otäckt när folk presenterar sig sådär. Men då är jag ju å andra sidan bara en ond, kärlekslöst samt frånvarande lektant så vad vet jag.

 

[Tassetass]

Om man säger såhär.
Du behåller barnet = du måste ta hänsyn till barnet.
Du behåller inte barnet = du kan ta hänsyn till dina egna behov och önskemål.

Ditt barn har rätt att ha kontakt med sin pappa. Sen hurvida ni kommer överens om hurvida han ska finnas med i bilden eller inte, är ju upp till er. Men att barnet i framtiden ska kunna kontakta sin biologiska pappa måste du ändå ha med i beräkningarna. Du kan skita i det, men du skiter inte i ditt barn. Det kommer du inte att vilja göra.

Du kommer att behöva prioritera bort egna intressen. Både ekonomiskt och tidsmässigt. Känner du att du kommer att göra allt för att inte behöva det, lämna ditt barn till höger och vänster för att hinna med dina hästar - varför då behålla det? Nu menar jag inte att det inte går att vara en bra förälder och satsa på sina hästar, men det är verkligen ingenting man ska räkna med.

Du kommer att älska ditt barn oavsett vad. Du kommer inte att ångra ditt barn. Du kommer att kunna få en partner trots att du har barn. Du kommer att kunna vara lycklig. Du kommer att mogna och förändras som person. På ett eller annat sätt.

Att få barn är verkligen det bästa som kan hända, det är det verkligen. När du väl gör det, välj en tidpunkt då du verkligen vill vara en mamma. Det förtjänar ditt barn och det förtjänar du. För det finns inget bättre än att få vara en god, kärleksfull, och närvarande mamma. Gå inte miste om det. Fundera på om du vill vara det nu, åt det här barnet.

Okej, det här inlägget hade jag missat! Här var det moderskult så det bara stänkte om det. En anledning till att jag varit enormt osäker på att skaffa barn är just rädslan att inte kunna leva upp till det där (älska barnet oavsett vad, prioritera barnet före allt annat, mogna, förändras, känna att barnet är det bästa som hänt mig osv). Jag är fortfarande lite rädd för det men jag känner mig någorlunda säker på att jag kommer göra ett hyggligt jobb. Hade dock aldrig skaffat barn om jag visste att jag skulle bli ensam, men så ramlade jag över ett fantastiskt föräldramaterial i min partner (och med honom en fantastisk familj) vilket gjorde att jag ändå vågade ta steget.