Modersrollen

[Korven]

Bara en i min närmaste släkt använder förnamnet. Och det lät mycket konstigt i mina öron och gör fortfarande.

 

[vallhund]

I min familj använder vi förnamnet om våra föräldrar sedan ett par generationer tillbaka. Jag växte upp med att tilltala mina föräldrar med förnamn. Mina egna barn har gått steget längre, och använder förnamn både till oss föräldrar, och till far- och morföräldrar. Jag trivs väldigt bra med det. Tycker det känns mer personligt med mitt namn, än att bli kallad mamma.

Samma här. Mina föräldrar kallades för sina namn av oss barn, mina morförädrar för bestemor o bästefar vid tilltal, annars omnämndes de med namn. Mina farföräldrar tilltalades alltid med sina namn.

Min son har alltid tilltalat mig med mitt förnamn, när han var yngre o ville smöra mig använde han tilltalet mor. Hur hans barn tilltalar honom har jag faktiskt aldrig funderat över.

 

[Kattennizze]

Vem säger vad som ingår i identiteten mamma? Det bestämmer ju bara du.

Jag tror inte du förstår vad jag menar. Jag vill inte ha en identitet som MAMMA utan som kattennizze. Så enkelt är det. Det är samma sak som att klumpa ihop alla barn som just barn, de är människor men i en annan ålder än jag, vissa gillar jag, andra inte.

 

[Kattennizze]

Dessutom är det visst att det finns en norm kring vad som utgör en GOD mamma, baka bullar, ha förkläde, ständigt leende, mjuk och varm, ordning och reda, leende överseende när maken misslyckas med att klä på barnen, är bara några saker som ingår i den normen och rollen. Att vara lite kvinnlig sådär. Och eftersom jag då fallerar på alla punkter vill jag inte vara en del av den normen. Simple as that.

 

[Amha]

Jag tror inte alls att jag misstolkar dig, jag tycker bara inte som du. Jag hade helst velat att mina barn kallade mig för mitt förnamn, och inte mamma, eftersom jag inte direkt känner mig som en mamma med stort M. Jag vet inte riktigt vad som ingår i den identiteten, men jag tror att jag fallerar på de flesta punkterna, jag kan t ex inte baka eller laga mat direkt eller städa eller hålla ordning på alla praktiska bestyr. Jag är heller ingen bra tröstare utan de får deras pappa sköta. Jag är jag, men att jag sen råkar ha barn är bara en del av mig.

Jag måste fråga, verkligen inte menat som kritik, känns det inte konstigt och jobbigt att vara förälder när man känner sig så främmande för rollen? Eller tolkar jag dig skumt?

 

[Kattennizze]

Jag måste fråga, verkligen inte menat som kritik, känns det inte konstigt och jobbigt att vara förälder när man känner sig så främmande för rollen? Eller tolkar jag dig skumt?

Jag tror nog inte jag förstår riktigt vad du menar? Jag beskriver ju bara en schablon av den goda modern. En gammal unken kvarleva tycker då jag. Hur jag är som förälder är jag inte rätt person att bedöma, jag är ofta helkass på det uppdraget, men ibland glimtar det väl till.

 

[Amha]

Jag tror nog inte jag förstår riktigt vad du menar? Jag beskriver ju bara en schablon av den goda modern. En gammal unken kvarleva tycker då jag. Hur jag är som förälder är jag inte rätt person att bedöma, jag är ofta helkass på det uppdraget, men ibland glimtar det väl till.

Jag syftade nog i huvudsak på det sista att du inte är en bra tröstare. Bakning och städning är väl mindre viktiga saker tycker jag. Kanske borde ha citerat bara sista meningen

 

[Yrja]

Jag tror inte du förstår vad jag menar. Jag vill inte ha en identitet som MAMMA utan som kattennizze. Så enkelt är det. Det är samma sak som att klumpa ihop alla barn som just barn, de är människor men i en annan ålder än jag, vissa gillar jag, andra inte.

Okej, men nu pratar vi ju om nåt helt annat. Du vill inte bli förknippad med ordet mamma. Men det betyder inte att du inte är en. Och att vara en mamma, att ha barn och få ta del av allt det som det innebär att ha barn, att vara någons mamma, det är det jag pratar om. Oavsett vad den rollen kallas eller innebär eller gör en till.

 

[Yrja]

Dessutom är det visst att det finns en norm kring vad som utgör en GOD mamma, baka bullar, ha förkläde, ständigt leende, mjuk och varm, ordning och reda, leende överseende när maken misslyckas med att klä på barnen, är bara några saker som ingår i den normen och rollen. Att vara lite kvinnlig sådär. Och eftersom jag då fallerar på alla punkter vill jag inte vara en del av den normen. Simple as that.

Det där är förutfattade meningar och inget annat. Det finns inget som säger att en god mamma är en mamma som bakar bullar. Och det har jag aldrig skrivit i något av mina inlägg.

 

[em-pirre]

@tintilar men du skriver i princip "Nej, jag pratar inte om att flyga, jag menar det där som fåglar gör när de flaxar med vingarna".

 

[Yrja]

@tintilar men du skriver i princip "Nej, jag pratar inte om att flyga, jag menar det där som fåglar gör när de flaxar med vingarna".

Jag förstår inte, hur menar du?

 

[em-pirre]

Men du skriver ju om och om igen att du tycker att det bästa är att få vara en god mor, medan de andra pratar om att det bästa är barnet. Ser du inte skillnaden?

 

[Yrja]

Men du skriver ju om och om igen att du tycker att det bästa är att få vara en god mor, medan de andra pratar om att det bästa är barnet. Ser du inte skillnaden?

En god, kärleksfull och närvarande mamma skrev jag. Och det är vad jag menar. Och allt som hör till att få vara en mamma. Dvs även barnet. Fröjden att få vara en mamma - att få ha ett barn och att kunna glädjas över det. Ni väljer ju att misstolka det jag skriver.

Om det handlar om att ni helt enkelt inte gillar att vara en mamma men att ni tycker om era barn - varför då göra kräk-smiley efter att ha citerat mitt inlägg? :/ Väldigt stark reaktion för att markera att man inte tycker om att vara en mamma även om nån annan gör det,

 

[em-pirre]

Men man gör väl inte barn för att få bli förälder? Barnet är inget objekt, ingen ny väska eller fin bil. Jag antar att kräksmileyn handlade om det, för det är ganska sjukt att tänka på barnet som något objekt. Man gör väl barn för att man vill ha barn. Att man samtidigt blir förälder är en helt annan sak. Du verkar fortfarande inte förstå alls vad vi pratar om.

 

[TinyWiny]

En god, kärleksfull och närvarande mamma skrev jag. Och det är vad jag menar. Och allt som hör till att få vara en mamma. Dvs även barnet. Fröjden att få vara en mamma - att få ha ett barn och att kunna glädjas över det. Ni väljer ju att misstolka det jag skriver.

Om det handlar om att ni helt enkelt inte gillar att vara en mamma men att ni tycker om era barn - varför då göra kräk-smiley efter att ha citerat mitt inlägg? :/ Väldigt stark reaktion för att markera att man inte tycker om att vara en mamma även om nån annan gör det,

Jag tror iallafall att jag förstår hur du menar. Först missförstod jag också när jag läste det första du skrev men sen förstod jag när jag läste ditt förklarande inlägg. Ni pratar om precis samma saker som jag tolkar det men väljer att uttrycka det med olika ord.

 

[Tassetass]

En god, kärleksfull och närvarande mamma skrev jag. Och det är vad jag menar. Och allt som hör till att få vara en mamma. Dvs även barnet. Fröjden att få vara en mamma - att få ha ett barn och att kunna glädjas över det. Ni väljer ju att misstolka det jag skriver.

Det är väl där det skaver lite, tror jag, just tanken på och konceptet att "vara mamma". Det är ett laddat ord, fullt med värderingar och traditioner och kultur. Kanske är det lite hårklyverier och allmänt ordmärkande, men jag ser inte fram emot att "bli mamma" i april, jag ser fram emot att få träffa en alldeles ny liten människa som jag får låna under ett antal år framöver, en person som naturen sett till att jag har en massa biologiska band till och som jag även kommer skapa en massa starka känslomässiga band till.

(Nu kommer det spåra ur lite, tror jag...)

Det är lite som att "vara gift". När jag gifte mig hörde jag från flera håll "Nu är du fru, grattis grattis, livet som gift är alldeles underbart" som att det skulle förändra min identitet. Jag älskar min man och det kombinerat med juridiken (är ju inte juriststudent för intet) så kändes det rätt att gifta sig, men det hade inget att göra med att "bli fru" eller "bli gift". Juridiken hade kunnat ersättas av ett vanligt avtal och känslorna förändras ju inte, så att jag nu "är gift" förändrar liksom ingenting.

Som sagt, det är kanske hårklyverier, men jag är lite inne på samma linje som @Kattennizze varit inne på; jag är Jenny, varken mer eller mindre. Sedan har jag en massa olika roller beroende på situation, men det handlar ju bara om hur olika relationer och situationer gör att olika delar av Jenny kommer fram och sätts i relation till andra människor. Jag identifierar mig inte med mina roller på det sättet, för de är bara konstruktioner. I förhållande till mitt barn kommer jag att vara förälder (biologin slumpade fram "mamma" för mig), för det är den relation vi har och den relationen kommer högst troligt att utveckla mig (så som relationer tenderar att göra). Men att jag är "mamma" ger ju i sig ingenting utan det är hur jag agerar som Jenny som kommer att göra barnet till en glad skit (förhoppningsvis).

Äh, jag tror jag borde ha funderat mer innan jag började skriva det här, eller åtminstone ätit frukost först (vilket dock inte har gått eftersom nämnda knytt ligger och trycker så att det känns som att jag gjort en magsäcksförminskning... ).

 

[Yrja]

Men man gör väl inte barn för att få bli förälder? Barnet är inget objekt, ingen ny väska eller fin bil. Jag antar att kräksmileyn handlade om det, för det är ganska sjukt att tänka på barnet som något objekt. Man gör väl barn för att man vill ha barn. Att man samtidigt blir förälder är en helt annan sak. Du verkar fortfarande inte förstå alls vad vi pratar om.

Men stopp nu. Nu är det du som inte läser vad jag skriver. Jag har skrivit att jag inte tänder på mamma-identiteten. Jag njuter av att få vara en mamma - dvs att få ha barn - att få glädjas och älska och vara med mina barn. Sen i vilken ordning man skriver det, om man älskar sitt liv med barn i sin helhet och allt därikring, eller om man bara älskar barnet men avskyr livet med barn så betyder det ju inte att jag som älskar allt med livet och mina barn bara älskar min roll. Jag älskar inte min roll, jag älskar mina barn och vad det innebär att ha dem. Inte bara barnen utan även allt dom bidrar med. Att vara mamma är inte en roll, att vara mamma är att ha barn.

 

[Yrja]

Jag tror iallafall att jag förstår hur du menar. Först missförstod jag också när jag läste det första du skrev men sen förstod jag när jag läste ditt förklarande inlägg. Ni pratar om precis samma saker som jag tolkar det men väljer att uttrycka det med olika ord.

Tack

 

[Tassetass]

Men stopp nu. Nu är det du som inte läser vad jag skriver. Jag har skrivit att jag inte tänder på mamma-identiteten. Jag njuter av att få vara en mamma - dvs att få ha barn - att få glädjas och älska och vara med mina barn. Sen i vilken ordning man skriver det, om man älskar sitt liv med barn i sin helhet och allt därikring, eller om man bara älskar barnet men avskyr livet med barn så betyder det ju inte att jag som älskar allt med livet och mina barn bara älskar min roll. Jag älskar inte min roll, jag älskar mina barn och vad det innebär att ha dem. Inte bara barnen utan även allt dom bidrar med. Att vara mamma är inte en roll, att vara mamma är att ha barn.

För vad det är värt är åtminstone jag lite mer med på vad du menar nu (så du kan ju läsa mitt inlägg ovan utifrån det).

 

[Petruska]

varför då göra kräk-smiley efter att ha citerat mitt inlägg? :/

Det har en person gjort och det var inte em-pirre.

Jag tyckte den smileyn var att ta i, trots att andan i det inlägget för övrigt liknade vad jag skrev. Jag skulle inte kräkas över det du skriver, men jag tycker att du går extremt långt i något slags moderskult i dina inlägg.