Kan vi prata om Sve##nius senaste uttalande?

[Inte_Ung]

Det är inte så att deras liv kommer bli bra bara för att de tvångsutreds och/eller tvångsmedicineras.

Det finns massor med "åtgärder" som inte prövats, om vi nu ska kalla dem det. En fungerande skola och sjukvård, ett fritt kulturliv, stötta lokala småföretag, samarbete med lokala religiösa institutioner, fritidshus som är värda namnet, en närvaro av universitet och högre utbildning, rikt kulturliv etc etc. Framför allt: Att inte trycka till med "åtgärder" ovanifrån som inte önskas, förstås, eller litas på. Att inte marginalisera och straffa och peka ut barn på orten som felet, när det är samhällets uppbyggnad som är felet.


Delvis KL:

Jag tycker hela diskussionen är skev. Det sitter alltså människor som inte har ADHD, som inte vuxit upp i orten, och pratar om dessa barn som vore de enbart statistik. De är människor. JAG är människa.

Ja, jag var en sån unge som ofta stökade till det i klassrummet i lågstadiet. Rev sönder böcker, skrek, var jävligt jobbig helt ärligt. Hade det varit idag hade det väl stämplats ADHD där och då och så hade medicineringen börjat - men då hade jag inte fått en chans att bli den jag är idag. Ingen chans att växa in i mig själv och hitta styrkorna i att ha ADHD (ja, de finns och de är stora!). Att lära mig kanalisera all min energi på rätt sätt, lära mig prioritera mitt fokus, lära mig använda min lättdistraherade hjärna på rätt sätt.

Ja, medicin kan vara en hjälp, som en del i en helhetslösning, men det måste ske för att BARNET och FÖRÄLDRARNA VILL det. Folk vänder sig till gängen till stor del för att ha MAKT, makt över sina egna liv i en maktlös tillvaro, där en under hela sin barndom och ungdom fråntas sitt mänskliga värde av medier och politiker, där en är en statstik och inte en människa, där en är en invandrare och inte ett barn, där ADHD är "störigt för andra" och inte "hur hjälper vi dig på bästa sätt?". Vi kommer ALDRIG få stopp på gängkriminaliteten om vi inte visar att barnen är värdefulla, har autonomi, är älskade och tillräckliga och har makt över sina egna liv och en chans att bli något utanför gängkriminaliteten.

Jag brukar inte skriva såhär rörigt och såhär upprört. Men för mig handlar inte det här om "barnen i förorten". Det handlar om barn som är precis som jag var då. Det handlar om hur fruktansvärt arg jag var som barn, eftersom fokuset konstant låg på hur jag och alla som jag var problem för de andra barnen (de vita, de med akademikerföräldrar, de med villa) och inte hur mitt och alla andra som jags liv skulle förbättras för oss.

Jag hade jävlig tur. För det var inte skolpsykologen eller ADHD-utredning eller politiker som såg mig som statistik som räddade mig från det liv många av mina klasskamrater fick. Vad som räddade mig var de vuxna runt om mig som såg mig för den jag är, som väckte passion för lärande, som visade att det visst det går att vara invandrare/barn till invandrare och bli något annat än kriminell. De som såg min ilska och förstod den och såg mig som ett litet maktlöst barn i ett samhälle som är strukturerat mot sådana som oss. Jag hade tur att det fanns sådana vuxna runt om mig (familjevänner, nån i religiösa samfundet, någons äldre syskon etc) som välkomnade mig in i en annan värld.

På vilket sätt välkomnar en påtvingad ADHD-utredning dessa barn in i en annan värld? På vilket sätt ger tvångsmedicinering av klasskamrater hopp till alla de barn som inte har turen att ha ADHD? På vilket sätt ger det dem makten tillbaka över sina egna liv?

Gängen växer för att det inte finns alternativ för dessa barn. Inte möjligheter. Inte inspiration. Inte vuxna som tror på dem och ser dem som människor även när de blir arga och stökiga.

Måste vara skönt att kunna sitta och diskutera inför valet och inte känna hur hela kroppen vänds ut och in. Måste vara skönt att kunna sitta och diskutera inför valet utan att det får ens inre barn att sparka bakut i panik. Jag hatar valupptakten. Alltid måste jag försvara min egen rätt till liv och frihet. Ha ångest i en månad eller två inför resultatet. Önskar att jag kunde välja att inte diskutera. Att det inte spelade någon roll egentligen. Att demokrati var att rösta var fjärde år och inte som nu att konstant behöva med all kraft försvara rätten att existera på lika villkor för mig och människor som mig. Att konstant påminna om att vi inte är ett samhällsproblem, utan problemet är hur samhället behandlar oss.

Något som du verkar glömma här är att du har massor av krav och önskemål på ett samhälle som består av andra människor, människor som du sedan inte på något villkors vis vill ta hänsyn till.
Utan allt handlar bara om dig och din upplevelse medan det i en klass finns kanske 20 elever till som får sin skolgång helt krossad av det stökiga barnet.
Alltså du begär att samma människor vars barn får sin skolgång förstörd av ett annat barn skall fokusera på det störande barnets behov?
Föräldrar är sina egna barn närmast och det vore nog bra att förstå omgivningens reaktioner och ha förståelse för att de inte vill ha ett bråkigt barn i klassrummet.

 

[Trasten]

Hur skall man göra för att skydda omgivning tycker du?
Det är inte okej att andra barns skolgång blir förstörd tycker jag.
Dessutom så måste lärarnas arbetsmiljö fungera, annars så har vi snart inga lärare alls. Kaos i skolan för att människor väljer andra yrken.

Vilka barns skolgång blir förstörd för att vissa barn inte äter adhd-medicin??? Är det verkligen så att de barn i varje klass som har adhd är anledningen till att skolan fungerar dåligt, i de fall skolan fungerar dåligt? Eller finns det kanske viktigare problem att fokusera på. Vem anser att barn med adhd förstör undervisningen för andra. Eller förstör lärarnas arbetsmiljö? Jag känner många lärare och de har helt andra frågor som de lyfter som förstör deras arbetsmiljö. Ingen av de lärare jag känner skulle nedlåta sig till att skylla på barnen!

Det har kommit upp många andra lösningar på problemen i de här skolorna som det syftas på. Många lösningar som inte är integritetskränkande eller riskerar att få så obehagliga konsekvenser. Dubbel bemanning i klasser där läraren upplever problem till exempel.

Men framförallt så har ju de flesta stökiga elever inte adhd. Vad gör vi med dem? Valium kanske?

 

[Inte_Ung]

Vilka barns skolgång blir förstörd för att vissa barn inte äter adhd-medicin??? Är det verkligen så att de barn i varje klass som har adhd är anledningen till att skolan fungerar dåligt, i de fall skolan fungerar dåligt? Eller finns det kanske viktigare problem att fokusera på. Vem anser att barn med adhd förstör undervisningen för andra. Eller förstör lärarnas arbetsmiljö? Jag känner många lärare och de har helt andra frågor som de lyfter som förstör deras arbetsmiljö. Ingen av de lärare jag känner skulle nedlåta sig till att skylla på barnen!

Det har kommit upp många andra lösningar på problemen i de här skolorna som det syftas på. Många lösningar som inte är integritetskränkande eller riskerar att få så obehagliga konsekvenser. Dubbel bemanning i klasser där läraren upplever problem till exempel.

Men framförallt så har ju de flesta stökiga elever inte adhd. Vad gör vi med dem? Valium kanske?

Behandling enligt vetenskap och beprövade metoder.
Det finns problem med stökiga barn som inte löses med mera resurser då åtgärderna inte är tillåtna.
Personligen så tycker jag att de stökiga barnen skall plockas ur klassmiljön och utredas med avseende på vilka behov som de har. Andra barn skall inte användas som verktyg i vare sig integration eller kontroll av stökiga klasskamrater. Alla barn måste få en skola som ger de bästa förutsättningarna för att nå sin fulla potential, även de lugna och begåvade. De skall inte offras som krock-kuddar.

 

[Trasten]

Utan allt handlar bara om dig och din upplevelse medan det i en klass finns kanske 20 elever till som får sin skolgång helt krossad av det stökiga barnet.

Jag är mållös. Det här synsättet som krossar barns skolgång. Det finns inget mer att diskutera liksom. Vi lever på helt olika planeter.

 

[MiaMia]

Något som du verkar glömma här är att du har massor av krav och önskemål på ett samhälle som består av andra människor, människor som du sedan inte på något villkors vis vill ta hänsyn till.
Utan allt handlar bara om dig och din upplevelse medan det i en klass finns kanske 20 elever till som får sin skolgång helt krossad av det stökiga barnet.
Alltså du begär att samma människor vars barn får sin skolgång förstörd av ett annat barn skall fokusera på det störande barnets behov?
Föräldrar är sina egna barn närmast och det vore nog bra att förstå omgivningens reaktioner och ha förståelse för att de inte vill ha ett bråkigt barn i klassrummet.

Men @Nahar talar ju FÖR att man ska hantera barnets svårigheter.
På ett funktionellt och långsiktigt sätt.
Så att varken barnet själv eller omgivningen behöver lida av det.

Hur i hela världen kan du få det han säger till att mena att man ska skita i arbetsmiljön för andra elever och personal?

 

[Nahar]

Något som du verkar glömma här är att du har massor av krav och önskemål på ett samhälle som består av andra människor, människor som du sedan inte på något villkors vis vill ta hänsyn till.
Utan allt handlar bara om dig och din upplevelse medan det i en klass finns kanske 20 elever till som får sin skolgång helt krossad av det stökiga barnet.
Alltså du begär att samma människor vars barn får sin skolgång förstörd av ett annat barn skall fokusera på det störande barnets behov?
Föräldrar är sina egna barn närmast och det vore nog bra att förstå omgivningens reaktioner och ha förståelse för att de inte vill ha ett bråkigt barn i klassrummet.

Hur fick du det från mitt inlägg? Vad jag skriver är att alla barn ska ha rätt och möjlighet att få stöd, men att vi framför allt måste ha ett samhälle där alla människor kan känna sig trygga nog att ta emot stödinsatser.

Mina krav och önskemål är att ALLA barn ska få leva med hopp och framtidstro. Det görs inte av att peka ut NPF-barn som orsak till gängkriminalitet (de flesta barnen i gängen är fortsatt inte NPF-barn), utan genom att förändra samhället så att det är lika för alla. Inget i det jag skriver skulle försämra för något barn, utan det skulle förbättra för alla.

Det handlar inte om mig. Det handlar om alla barn som växer upp med liknande eller sämre villkor. Jag är vuxen och det har gått bra för mig, och jag kan se att den enda anledningen till det är att jag hade tillgång till hopp och stöd som inte fanns från samhället. Vill vi att fler barn ska skippa gängen för att leva laglydiga och positiva liv, så behövs det hopp och stöd.

Tvångsutredningar kommer inte ta bort stökiga barn, utan det kommer skapa fler och mer stökiga barn. Barn som blir arga och utåtagerande eftersom de blir ännu mer maktlösa. Gängen handlar inte om ADHD. Gängen handlar om maktlöshet. Ta bort maktlösheten.

Ser du inte de sjuka parallellerna mellan din "lösning" (tvångsutred och medicinera NPF-barn för att ta bort "problemet") och den "lösning" som testades en gång (tvångsinstitutionalisera och döda NPF-barn för att ta bort "problemet")? Ser du inte hur extremt rädda föräldrarna är för att tillåta staten att göra åtgärder de inte förstår på barnen de älskar, när de vet att de lever oönskade och marginaliserade? När de vet att politikerna konstant talar om att ta ifrån dem makten över sina egna liv, ta ifrån barnen det bättre liv föräldrarna försöker ge dem? Tror du inte att folk i orten ser dessa paralleller och blir ännu mer rädda och arga? Och inte är det någon som hjälps av rädda och arga människor.

Förklara gärna för mig på vilket sätt din politik ska ta bort maktlösheten och rädslan. På vilket sätt din politik ger barnen alternativ till gängen. På vilket sätt din politik skapar tillit och framtidstro för alla barn på orten.

Ingen säger att åtgärder inte ska sättas in. Men de måste göras TILLSAMMANS MED föräldrarna och barnen, inte MOT föräldrarna och barnen. Sluta prata om ADHD-barn som att vi är problemet. Vi är en stor möjlighet, vi har så många styrkor, vi har så mycket att ge. Jag tror på ortens barn, jag älskar ortens barn (NPF-eller ej), jag ser deras behov av hjälp, inte politikernas behov av att ge NPF-barn skulden för den gängkriminalitet som politikerna själva gjort möjlig.

 

[Inte_Ung]

PåJag är mållös. Det här synsättet som krossar barns skolgång. Det finns inget mer att diskutera liksom. Vi lever på helt olika planeter.

Men samtidigt så begär du att "andra" skall lösa problemet.
Vilka är dessa andra?
Politikerna som är de som till slut kommer att ha makten att bestämma har ansvaret för alla barn och inte bara för de stökiga barnen.
De har också ansvar för att begåvade barn går möjligheten att bli välutbildade, begåvade vuxna som löser svåra, vetenskapliga problem. Då så duger det inte att barn är rädda för att gå till skolan för att de har en klasskamrat som går bärsärk i klassrummet.

 

[Trist]

Jag är mållös. Det här synsättet som krossar barns skolgång. Det finns inget mer att diskutera liksom. Vi lever på helt olika planeter.

Verkligen. Jag var rädd i 6 år , varje dag var en pina p.g.a utåtagerande pojkar.

Att varje dag försöka göra sig osynlig för att inte vara en av dem som råkade ut för elakheter. Så såg min planet ut.

 

[Trasten]

Verkligen. Jag var rädd i 6 år , varje dag var en pina p.g.a utåtagerande pojkar.

Att varje dag försöka göra sig osynlig för att inte vara en av dem som råkade ut för elakheter. Så såg min planet ut.

Vad synd att de vuxna på skolan inte styrde upp situationen! Och ännu mera synd att det tycks ha lett till att du idag skuldbelägger barn för att skolan fungerar dåligt.

kl
Man ska inte heller underskatta lärarnas kompetens. Ge dem en rimlig arbetsmiljö så ska de nog kunna hantera både stökiga elever och elever med adhd. Om de tror att någon elev mår dåligt på ett sätt som går utanför deras pedagogiska uppdrag finns skolhälsovården och även BUP. Men att genomföra undervisning i en vanlig klass klarar de allra flesta lärare av om de får rätt förutsättningar. Utan medicin.
Om någon elev själv, i samråd med vården och sina föräldrar, upplever sig bli hjälpt av medicin, fine. Men så hjälplösa är inte lärare i allmänhet att de inte klarar av att sköta sitt uppdrag med en eller ett par stökiga elever i klassen.
Dessutom är det inget klockrent samband mellan att störa i klassen och ha adhd. Den övervägande majoriteten av barn med adhd växer upp utan att bli mer kriminella än vanliga svenssons.

 

[EmmaBovary]

Men samtidigt så begär du att "andra" skall lösa problemet.
Vilka är dessa andra?
Politikerna som är de som till slut kommer att ha makten att bestämma har ansvaret för alla barn och inte bara för de stökiga barnen.
De har också ansvar för att begåvade barn går möjligheten att bli välutbildade, begåvade vuxna som löser svåra, vetenskapliga problem. Då så duger det inte att barn är rädda för att gå till skolan för att de har en klasskamrat som går bärsärk i klassrummet.

Alla barn ska ha möjligheten att bli välutbildade.

 

[Inte_Ung]

Men @Nahar talar ju FÖR att man ska hantera barnets svårigheter.
På ett funktionellt och långsiktigt sätt.
Så att varken barnet själv eller omgivningen behöver lida av det.

Hur i hela världen kan du få det han säger till att mena att man ska skita i arbetsmiljön för andra elever och personal?

Jag skall läsa igen.
Men min uppfattning hittills är bara svepande om resurser hit och dit. Det känns inte det minsta konkret.
Har någon en bra handlingsplan att föreslå?
Vi hittar på lilla Bertil som exempel. Han kan inte sitta stilla och koncentrera sig alls i ett klassrum och problemet blir tydligt i första klass när kraven på att prestera kommer. Före förskoleklass så har Bertil varit hemma tillsammans med sin mamma som inte klarade slutbetyg i Grundskolan och därför gillar att vara hemmafru.

 

[Fruentimber]

Men min uppfattning hittills är bara svepande om resurser hit och dit. Det känns inte det minsta konkret.

Det är ju inte så konstigt att man hela tiden återkommer till mer resurser eftersom det är just det som saknas inom både vård och skola. Oavsett handlingsplan kommer du ändå ingenstans utan resurser.

 

[Inte_Ung]

Förklara gärna för mig på vilket sätt din politik ska ta bort maktlösheten och rädslan. På vilket sätt din politik ger barnen alternativ till gängen. På vilket sätt din politik skapar tillit och framtidstro för alla barn på orten.

Det är väldigt mycket inte och svepande ordalag.
Det vore mer konstruktivt att förklara vad som rent handgripligen behövs.
Förslagen som du tycker så illa om kommer ur en maktlöshet där man faktiskt inte vet vad man skall ta sig till i eländet.
Du kan upplysa om det genom att "hjälpa Bertil" i mitt exempel.
Och jo, det är meningsfullt då jag vidarebefordrar bra idéer till platser där de gör nytta. T.ex. en eller annan Kommunfullmäktige.

 

[Trist]

Vad synd att de vuxna på skolan inte styrde upp situationen! Och ännu mera synd att det tycks ha lett till att du idag skuldbelägger barn för att skolan fungerar dåligt.

Vad synd att de vuxna på skolan inte styrde upp situationen! Och ännu mera synd att det tycks ha lett till att du idag skuldbelägger barn för att skolan fungerar dåligt.

kl
Man ska inte heller underskatta lärarnas kompetens. Ge dem en rimlig arbetsmiljö så ska de nog kunna hantera både stökiga elever och elever med adhd. Om de tror att någon elev mår dåligt på ett sätt som går utanför deras pedagogiska uppdrag finns skolhälsovården och även BUP. Men att genomföra undervisning i en vanlig klass klarar de allra flesta lärare av om de får rätt förutsättningar. Utan medicin.
Om någon elev själv, i samråd med vården och sina föräldrar, upplever sig bli hjälpt av medicin, fine. Men så hjälplösa är inte lärare i allmänhet att de inte klarar av att sköta sitt uppdrag med en eller ett par stökiga elever i klassen.
Dessutom är det inget klockrent samband mellan att störa i klassen och ha adhd. Den övervägande majoriteten av barn med adhd växer upp utan att bli mer kriminella än vanliga svenssons.

Vilket oförskämt svar...

 

[MiaMia]

Så var syftet med förslaget uppnått...

Diskussionen polariseras, schablonbilder av vad NPF är tar utrymme på bekostnad av kunskapsspridning.

Bredare frågeställningar om skola, arbetsmarknad, kriminalitet, psykisk ohälsa, boendesegregation, delaktighet osv. reduceras till att handla om diagnoser och mediciner.

Vilka är förlorarna på det? Alla barn. Och hela samhället.

 

[Inte_Ung]

Det är ju inte så konstigt att man hela tiden återkommer till mer resurser eftersom det är just det som saknas inom både vård och skola. Oavsett handlingsplan kommer du ändå ingenstans utan resurser.

Vi börjar med resurserna.
Om det avsattes pengar till detta, vad är det första som du skulle vilja satsa på?
Alla är ju överens om att något måste göras.

 

[Görel]

Något som du verkar glömma här är att du har massor av krav och önskemål på ett samhälle som består av andra människor, människor som du sedan inte på något villkors vis vill ta hänsyn till.
Utan allt handlar bara om dig och din upplevelse medan det i en klass finns kanske 20 elever till som får sin skolgång helt krossad av det stökiga barnet.
Alltså du begär att samma människor vars barn får sin skolgång förstörd av ett annat barn skall fokusera på det störande barnets behov?
Föräldrar är sina egna barn närmast och det vore nog bra att förstå omgivningens reaktioner och ha förståelse för att de inte vill ha ett bråkigt barn i klassrummet.

Ja, det finns elever som är väldigt stökiga och på det sättet påverkar både lärare och andra elever mycket negativt. Men det betyder inte att alla de barnen har ADHD, det finns oerhört många andra anledningar till utåtagerande beteenden. Ja, det är inte roligt att vara en av de andra eleverna. Gick själv på samma fritids som en kille som fick utbrott, slogs och förstörde ens saker, som gjorde mig så rädd och otrygg att jag var lättad när jag slutade fritids trots att jag älskade det.
Lösningen kan ju aldrig vara att tvångsutreda och tvångsmedicinera alla de utåtagerande barnen för ADHD. En del har det säkert, en del skulle antagligen må bättre av medicinering. Men det finns så väldigt många andra orsaker till att barn agerar utåt i skolan. Vi är alla individer med unika situationer och bekymmer. För många finns lösningen i förändring av skol- eller hemmiljön. Att enögt tro att det finns en universallösning är att tänka väldigt snävt och leder sannolikt att resurser läggs på något som inte ger önskvärt resultat.

 

[Trist]

Det är ju inte så konstigt att man hela tiden återkommer till mer resurser eftersom det är just det som saknas inom både vård och skola. Oavsett handlingsplan kommer du ändå ingenstans utan resurser.

Och det saknas föräldravett... hur många lärare vittnar inte om en total ignorans när problem tas upp angående ens guldklimpar.

Men jag håller med om att resurser behöver ses över och omfördelas.

Problemet handlar inte om resurser endast.

 

[Badger]

Behandling enligt vetenskap och beprövade metoder.
Det finns problem med stökiga barn som inte löses med mera resurser då åtgärderna inte är tillåtna.
Personligen så tycker jag att de stökiga barnen skall plockas ur klassmiljön och utredas med avseende på vilka behov som de har. Andra barn skall inte användas som verktyg i vare sig integration eller kontroll av stökiga klasskamrater. Alla barn måste få en skola som ger de bästa förutsättningarna för att nå sin fulla potential, även de lugna och begåvade. De skall inte offras som krock-kuddar.

Jo men det händer absolut i dagens skola att barn som inte klarar den vanliga klassrumsmiljön kan få undervisning i mindre grupp och få mer hjälp, kanske på annan skola. Hänt på vår skola. Den biten tror jag håller på att förändras lite jämfört med för 5-10 år sedan. (kanske olika i olika kommuner dock)

 

[Inte_Ung]

Det är ju inte så konstigt att man hela tiden återkommer till mer resurser eftersom det är just det som saknas inom både vård och skola. Oavsett handlingsplan kommer du ändå ingenstans utan resurser.

Men även när resurser finns så kvarstår andra hinder.
Som t.ex. föräldrar som vägrar låta barnet byta till en mindre grupp med mera hjälp.
Det var bara omgivning som var känslig i fallet med högstadieeleven som sprang runt i skolan och störde allt och alla.
Elever i alla klasser var rädda för att gå till skolan under tiden som eleven fanns där och föräldrarna motsatte sig all form av insatser.