Jämställt förhållande

[strawberrysylt]

Jag har vänner som är biologiska kvinnor som tex alltid handlar byxor på herravdelningen eftersom deras ben och rumpa har en passform som stämmer bättre överens på herrkläderna än på dam.

Hugger ett svar, ska svara mer sen också.

Jag tycker Jack'n'Jones herrjeans i baggymodell är det snyggaste som finns i jeansväg❤ för både män och kvinnor.
Har haft flera par själv och fler blir det.

Kommer ihåg när min bästa vän skulle med när jag skulle handla ett par, hon typ bleknade och hickade fram "...men... men... detta är ju HERR-avdelningen?!?".
Jag lovar att om jag ringt butiken innan och bett dem hänga "mina" jeans på damavdelningen hade hon sagt "snygga jeans!". Det var inte jeansen, det var att de hängde på "fel" avdelning.

Min poäng är alltså inte att vara taskig mot min kompis, utan hur djupt rotade normerna är.

 

[Palermo]

Du får gärna förklara närmare vad du menar, för jag förstår faktiskt inte.
Ska jag då börja betala någon för att tvätta och diska som jag lika gärna kan göra själv?
Varför skulle mitt liv bli bättre för att min pappa och min bror lämnar in cykeln på reparation istället för att fixa det själv när de kan?
Jag säger ju också att jag vill jämna ut detta, men det är liksom inga kvinnor som anmäler sig.

Jag vet inte hur du ska göra. Om något. Om du vill att det ska finnas en medveten rörelse mot jämställdhet i din vardag, så verkar det finnas en del att göra. Om du inte vill det, så är det ju din (er) ensak.

Jag tror inte att jämställdhetsarbete i privatlivet, eller på jobbet, särskilt ofta känns som en trivselhöjare i början, eller före början. Det är två olika saker.

 

[Sassy]

Hugger ett svar, ska svara mer sen också.

Jag tycker Jack'n'Jones herrjeans i baggymodell är det snyggaste som finns i jeansväg❤ för både män och kvinnor.
Har haft flera par själv och fler blir det.

Kommer ihåg när min bästa vän skulle med när jag skulle handla ett par, hon typ bleknade och hickade fram "...men... men... detta är ju HERR-avdelningen?!?".
Jag lovar att om jag ringt butiken innan och bett dem hänga "mina" jeans på damavdelningen hade hon sagt "snygga jeans!". Det var inte jeansen, det var att de hängde på "fel" avdelning.

Min poäng är alltså inte att vara taskig mot min kompis, utan hur djupt rotade normerna är.

Vi lever verkligen i olika normsystem. Bland mina vänner (många av dem är män) provar vi kläder från alla möjliga avdelningar för att se vad som sitter bäst. Mitt ex har tex både damjacka och byxor i dammodell för att han tyckte den satt bättre än motsvarande herrmodeller, och min fd sambo har sneakers i dammodell för att de både sitter bättre på honom och finns i fler färger. Själv går jag ofta i herrskjortor och herrtröjor om de finns i tillräckligt små storlekar, men ogillar herrbyxor eftersom det brukar vara massa överflödigt tyg i skrevet.

Majoriteten av mina parfymer är "herrparfymer", och männen i min närhet använder en och annan "damparfym", osv.

 

[Badger]

Jag tror inte att jämställdhetsarbete i privatlivet, eller på jobbet, särskilt ofta känns som en trivselhöjare i början, eller före början. Det är två olika saker.

Det är ju onekligen det som är haken. Det är att ta den oinvanda och jobbiga vägen.

För vi är ju invanda och tränade till att tycka att den andra vägen är lite mer invand och trivsam. Mycket direkt och snabb belöning kommer på den enkla vägen även om det är jobbigt i längden sedan.

Jämförelsevis är det ju praktiskt taget alltid enklare och mer belönande att göra någonting själv än att ha ett (gnälligt)barn med i ekvationen, ännu jobbigare om man har en inre känsla av att det ändå är lite fel att ha just den här typen av slynglig sur 180 cm lång tonåring med i tvätten och lite mer rätt att ha en annan typ av tonåring så man är lite mer bestämd och självsäker med den senare sorten. Även om det är så att på tio års sikt så vinner man (och barnet) väldigt mycket på att blanda in det.

 

[Badger]

Sedan arbetar man ju emot konsumtionen också. Våra företag lever ju verkligen på att lyckas sälja en extra onödig borrsats och en skruvmickel till män och på att lyckas sälja fem extra toppar varav två aldrig används, kläder till sin man (trope? jag gör det inte) och ett nytt kök med diskbänk i carreramarmor, vart femte år, till en kvinna (mina kollegor, jämt jämt nytt kök). Och en överblåst gigantisk Suv till familjen, så kan man sälja extra bensin också.
Att sälja en rosaglittrig linjal, hårgrejs och ett blommigt skumsvärd till en flicka och tja, helt ärligt vet jag inte vad pojkar köper, knappt något alls?, typ ett nytt skin i dataspelet.

 

[Badger]

Det handlar kanske mer om att man inte behöver ange dam respektive herr utan kan skriva bredaxlad , vid nacke eller kurvad stort bröstomfång etc. Man behöver helt enkelt inte koda efter kön utan efter kroppsform istället. Jag har vänner som är biologiska kvinnor som tex alltid handlar byxor på herravdelningen eftersom deras ben och rumpa har en passform som stämmer bättre överens på herrkläderna än på dam. Så det skulle väll öppna för en mer okönad klädstil, så det handlar ju inte om att alla kläder ska ha samma form utan att de helt enkelt sorteras annorlunda och använder en annan nomenklatur.

Arbetskläder är väl ofta unisex? ändå tycker jag att folk verkar klaga hela tiden över att det liksom inte går att få plats i som kvinna utan att ta ngra storlekar stort och rulla upp benen? Skyddsvästar för poliser var ju ett arbetsmiljöproblem för att de var unisex-för män, dvs farliga och skyddade inte så väl och skavde. Militären verkar också ha haft problem med att saker inte var skurna för kvinnor, speciellt verkligen viktiga saker som skyddsvästar, men ändå verkade passa majoriteten män. Eftersom militären och polisen inte tycker att uniform är att dö för så försöker de ju ändra så att saker ska passa kvinnor.

Det har ju också varit en sak för feminismen att övertyga om att även den kvinnliga formen hos de som har den ska få ta plats i arbetskläder och skyddskläder. Även om det självklart finns kvinnor som inte har några som helst problem med unisexkläder. (jag är verkligen inte en av dem, jag kan inte handla någonting på herravdelningen)

 

[Roheryn]

Ja alltså, jag menar inte att kvinnor och män ser likadana ut i kroppen, bara att det finns en enorm variation inom båda grupperna vilket ju gör att alla kläder ändå inte passar alla på resp avdelning.

Men det är väl ingen som har sagt att alla kläder på damavdelningen passar alla kvinnor eller att alla kläder på herravdelningen passar alla män? Men samtidigt kan jag, som utseendemässigt ganska "typisk kvinna" med smalare midja, bredare höfter/rumpa och bröst, vara nästan 100% säker på att inte hitta passande kläder på herravdelningen. Självklart kan/vill jag inte ha allt på damavdelningen heller, men jag förstår verkligen inte vilken nytta det skulle göra att slå ihop avdelningarna alternativt bara ha unisexkläder?

 

[Roheryn]

Arbetskläder är väl ofta unisex? ändå tycker jag att folk verkar klaga hela tiden över att det liksom inte går att få plats i som kvinna utan att ta ngra storlekar stort och rulla upp benen? Skyddsvästar för poliser var ju ett arbetsmiljöproblem för att de var unisex-för män, dvs farliga och skyddade inte så väl och skavde. Militären verkar också ha haft problem med att saker inte var skurna för kvinnor, speciellt verkligen viktiga saker som skyddsvästar, men ändå verkade passa majoriteten män. Eftersom militären och polisen inte tycker att uniform är att dö för så försöker de ju ändra så att saker ska passa kvinnor.

Det har ju också varit en sak för feminismen att övertyga om att även den kvinnliga formen hos de som har den ska få ta plats i arbetskläder och skyddskläder. Även om det självklart finns kvinnor som inte har några som helst problem med unisexkläder. (jag är verkligen inte en av dem, jag kan inte handla någonting på herravdelningen)

Jag är en av dem som har problem med arbetskläder, särskilt byxor som brukar vara för stora i midjan och strama över lår/rumpa. Sanslöst obekvämt!!!

 

[Badger]

Men det är väl ingen som har sagt att alla kläder på damavdelningen passar alla kvinnor eller att alla kläder på herravdelningen passar alla män? Men samtidigt kan jag, som utseendemässigt ganska "typisk kvinna" med smalare midja, bredare höfter/rumpa och bröst, vara nästan 100% säker på att inte hitta passande kläder på herravdelningen. Självklart kan/vill jag inte ha allt på damavdelningen heller, men jag förstår verkligen inte vilken nytta det skulle göra att slå ihop avdelningarna alternativt bara ha unisexkläder?

(Exakt, det faktum att man inte passar i mycket på damavdelningen eftersom man är för mycket ut, in, ut i kroppsformen hjälper ju inte på herravdelningen.)

 

[Badger]

Jag är en av dem som har problem med arbetskläder, särskilt byxor som brukar vara för stora i midjan och strama över lår/rumpa. Sanslöst obekvämt!!!

Exakt, få byxorna över rumpan och då ha 20 cm tyg över i midjan och inte kunna gå för att låren sitter fast i tyg spänt till bristningsgränsen och knäna sitter på smalbenen och de är uppvikta nederst. Eller sätta på sig tröja small men då inte kunna röra armarna ordentligt för att bysten stramar så hårt i tyget samtidigt som man inte kan böja sig ordentligt och ha armarna nära kroppen för att det är gigantiska mängder sweatshirt tyg i midjan (har gått så en hel mässa, varm och arg) och ärmarna faller ned över händerna hela tiden.

(Eller ridväst, medium är så stor att det är svårt att ha armarna intill midjan och slår i ibak i sadeln och den kommer upp och smäller till hjälmen över hindren, small är så liten över bysten att man inte andas.)

 

[strawberrysylt]

Jag vet inte hur du ska göra. Om något. Om du vill att det ska finnas en medveten rörelse mot jämställdhet i din vardag, så verkar det finnas en del att göra. Om du inte vill det, så är det ju din (er) ensak.

Jag tror inte att jämställdhetsarbete i privatlivet, eller på jobbet, särskilt ofta känns som en trivselhöjare i början, eller före början. Det är två olika saker.

Det är ju det jag vill, vilket jag också skriver att jag vill.

Men vi får nog avsluta här då, jag förstår inte hur du menar.

 

[Sassy]

Jo, jag har förstått att du tog väldigt hårt på det. Man får tycka olika .

Jag är uppvuxen så, det är liksom inget medvetet eller uttalat val från deras sida, det är liksom bara att de fixar det, för de kan. Inte svårare än att jag gör något annat jag kan, istället för att betala någon för det.
Jag skrev att det var 90% av männen i min omgivning som gör det, min man är nog den enda man jag vet som lämnar in cykeln på service och bilen ibland, han byter dock däck och gör mycket annat själv, men ibland lämnar han in.

Sen att flest män kan här, det är ju inte för att jag vill att det ska vara så, men det är så det är, det är inget jag hittat på.
Jag har en kvinnlig kollega som jag är ganska säker på att hon byter både cykel- och bildäck, de andra är jag 98% säker på att de ber sin man eller sina söner allihop, vissa vet jag att de gör det. Mina kvinnliga vänner byter inte heller själva.

Nu ser det kanske ut som att jag slår ner på dig, men jag kan helt enkelt inte riktigt släppa den här verkligheten du beskriver omkring dig. Hur gör folk när de lever ensamma? Vet du varför de "inte vill"? Är det familjer där män tar lika stor del av vab/matlagning/tvätt?

Jag kan liksom inte riktigt ta in att människor skulle välja att inte kunna lösa problem själva öht? Eller inte ge sina barn en grund att klara sig själv på? Jag har definitivt inte speciellt medvetna föräldrar på det normkritiska sättet, men min pappa var ändå pappaledig på tidigt 80-tal, trots betydligt högre lön och "karriär", och både jag och min bror har fått lära oss samma saker hemma eftersom vi uppfostrats till att bli hyggligt kapabla vuxna människor som inte är beroende av andra för att lösa vårt vuxenliv.

 

[strawberrysylt]

Nu ser det kanske ut som att jag slår ner på dig, men jag kan helt enkelt inte riktigt släppa den här verkligheten du beskriver omkring dig. Hur gör folk när de lever ensamma? Vet du varför de "inte vill"? Är det familjer där män tar lika stor del av vab/matlagning/tvätt?

De kvinnor jag vet som lever ensamma lämnar antingen in, eller ber sina söner om hjälp. De som har man eller sambo där fixar han i de allra flesta fall.
Det är inte så svårt att förstå tycker jag, för mig är det det hela tråden handlar om, att de är uppfostrade så och inte behövt/vill lära sig för de är kvinnor.

Hur det ser ut i deras familjer när det gäller vab/matlagning/tvätt kan jag inte uttala mig om, den insynen har jag inte.

Hur ser det ut i era bekantskapskretsar? Det är ju nåt nytt och intressant för mig.

Men jag håller ju med dig och känner mig inte klankad på. Jag vill ju och hade velat att även fler kvinnor skulle vilja klara de sakerna själv. Jag skulle inte vilja köra bil utan att veta att jag kan byta däck själv eller inte kunna laga punka på cykeln själv.

Fast samtidigt tycker jag det svänger väldigt här, nyss var byta däck en droppe i havet och inget kvinnan behövde kunna, men nåde den kvinna vars man byter däck några ggr om året för att han kan.

Jag kan liksom inte riktigt ta in att människor skulle välja att inte kunna lösa problem själva öht? Eller inte ge sina barn en grund att klara sig själv på? Jag har definitivt inte speciellt medvetna föräldrar på det normkritiska sättet, men min pappa var ändå pappaledig på tidigt 80-tal, trots betydligt högre lön och "karriär", och både jag och min bror har fått lära oss samma saker hemma eftersom vi uppfostrats till att bli hyggligt kapabla vuxna människor som inte är beroende av andra för att lösa vårt vuxenliv.

Mina bröder växte upp i garaget, vilket inte jag och min syster gjorde. Men jag har tänkt lära mig meka nu på "äldre dar" istället.

 

[strawberrysylt]

Vi lever verkligen i olika normsystem. Bland mina vänner (många av dem är män) provar vi kläder från alla möjliga avdelningar för att se vad som sitter bäst. Mitt ex har tex både damjacka och byxor i dammodell för att han tyckte den satt bättre än motsvarande herrmodeller, och min fd sambo har sneakers i dammodell för att de både sitter bättre på honom och finns i fler färger. Själv går jag ofta i herrskjortor och herrtröjor om de finns i tillräckligt små storlekar, men ogillar herrbyxor eftersom det brukar vara massa överflödigt tyg i skrevet.

Majoriteten av mina parfymer är "herrparfymer", och männen i min närhet använder en och annan "damparfym", osv.

Jo, precis, det var så jag tänkte mig min imaginära klädaffär också, det finns olika former på kläderna och så hittar man det man vill ha. Inte "byxa för kvinnor" utan "byxa för dig med breda höfter" t ex. Så inte bara massa oformliga unisexkläder utan att alla kläder som finns nu finns bara det att de är blandade och inte könade.

 

[Sassy]

De kvinnor jag vet som lever ensamma lämnar antingen in, eller ber sina söner om hjälp. De som har man eller sambo där fixar han i de allra flesta fall.
Det är inte så svårt att förstå tycker jag, för mig är det det hela tråden handlar om, att de är uppfostrade så och inte behövt/vill lära sig för de är kvinnor.

Hur det ser ut i deras familjer när det gäller vab/matlagning/tvätt kan jag inte uttala mig om, den insynen har jag inte.

Hur ser det ut i era bekantskapskretsar? Det är ju nåt nytt och intressant för mig.

I mina kretsar, både bland vänner och kollegor, har alla bott ensamma ett gäng år och därmed löst sina egna problem på det sätt som passar bäst. Alla är alltså kapabla att laga mindre prylar, få sitt hemmanätverk att rulla, tapetsera och måla om det skulle vara aktuellt, och ta reda på hur man gör om man behöver göra något nytt någon gång.

Sen lämnar de flesta in tex bil och cykel, för att det är tråkigt, tar tid och man ofta saknar arbetsytor som inte är köksbordet eller vardagsrumsgolvet.

Bilen faller ju också på att det ofta behövs verkstad och specialverktyg för moderna bilar, och däcken måste ofta förvaras på hotell och då ingår byte. Det är liksom inte så smidigt att göra ett oljebyte stående i vägkanten eller i en parkeringsruta om man har hyrd parkering. Garantierna på bilen (eller elcykeln för all del) gäller inte heller om man gör servicen själv.

Men jag håller ju med dig och känner mig inte klankad på. Jag vill ju och hade velat att även fler kvinnor skulle vilja klara de sakerna själv. Jag skulle inte vilja köra bil utan att veta att jag kan byta däck själv eller inte kunna laga punka på cykeln själv.

Fast samtidigt tycker jag det svänger väldigt här, nyss var byta däck en droppe i havet och inget kvinnan behövde kunna, men nåde den kvinna vars man byter däck några ggr om året för att han kan.

För mig är skillnaden att det jag anser är kritiskt för jämställdheten i ett förhållande är hur ansvarsbörda och kontinuerlig tidsåtgång ser ut. Därför blir bilar och cyklar marginellt, det är inte en hushållssyssla som tar tid eller kräver samordning (de flesta av mina vänner har inte ens bil, en hel del har inte heller cykel). Den som äger en bil tar själv ansvar för att den är i skick att köra, liksom. Det är inte ett kontinuerligt jobb som behöver pusslas in tillsammans med matlagning, städning och tvätt.

Att klara av sina mer basic tekniska prylar ser jag mer som ett kompetensproblem än som ett jämställdhetsproblem. Det är helt enkelt inte något som existerar på det sättet i mina kretsar så det känns som en icke-fråga. När jag köper en ny dator frågar jag mina mer intresserade vänner om råd, för att det kan bli ett lite bättre val än om jag som är totalt ointresserad ska lägga tid på att kolla. Men jag kan lika gärna göra det själv om det skulle vara så. Sånt tar också mindre än en timme om året i anspråk, så det väger väldigt lätt mot "vad ska vi äta idag"-problemet som måste lösas varje dag.

Om det i en relation är så att den ena parten hela tiden är beroende av den andra för att hen inte själv har kompetens att fatta beslut om sitt eget så skulle jag se det som ett jämställdhetsproblem, men det är så främmande för mig att jag inte ens kan tänka mig att folk i allmänhet lever så nu för tiden?

Hade jag haft barn hade jag tänkt på hur vi som föräldrar kan visa att "alla kan göra allt i hushållet", men nu finns det inga barn i min vardag så jämställdhet för mig handlar om hur ansvar och makt är fördelat mellan de vuxna parterna.

 

[strawberrysylt]

I mina kretsar, både bland vänner och kollegor, har alla bott ensamma ett gäng år och därmed löst sina egna problem på det sätt som passar bäst. Alla är alltså kapabla att laga mindre prylar, få sitt hemmanätverk att rulla, tapetsera och måla om det skulle vara aktuellt, och ta reda på hur man gör om man behöver göra något nytt någon gång.

Sen lämnar de flesta in tex bil och cykel, för att det är tråkigt, tar tid och man ofta saknar arbetsytor som inte är köksbordet eller vardagsrumsgolvet.

Bilen faller ju också på att det ofta behövs verkstad och specialverktyg för moderna bilar, och däcken måste ofta förvaras på hotell och då ingår byte. Det är liksom inte så smidigt att göra ett oljebyte stående i vägkanten eller i en parkeringsruta om man har hyrd parkering. Garantierna på bilen (eller elcykeln för all del) gäller inte heller om man gör servicen själv.



För mig är skillnaden att det jag anser är kritiskt för jämställdheten i ett förhållande är hur ansvarsbörda och kontinuerlig tidsåtgång ser ut. Därför blir bilar och cyklar marginellt, det är inte en hushållssyssla som tar tid eller kräver samordning (de flesta av mina vänner har inte ens bil, en hel del har inte heller cykel). Den som äger en bil tar själv ansvar för att den är i skick att köra, liksom. Det är inte ett kontinuerligt jobb som behöver pusslas in tillsammans med matlagning, städning och tvätt.

Att klara av sina mer basic tekniska prylar ser jag mer som ett kompetensproblem än som ett jämställdhetsproblem. Det är helt enkelt inte något som existerar på det sättet i mina kretsar så det känns som en icke-fråga. När jag köper en ny dator frågar jag mina mer intresserade vänner om råd, för att det kan bli ett lite bättre val än om jag som är totalt ointresserad ska lägga tid på att kolla. Men jag kan lika gärna göra det själv om det skulle vara så. Sånt tar också mindre än en timme om året i anspråk, så det väger väldigt lätt mot "vad ska vi äta idag"-problemet som måste lösas varje dag.

Om det i en relation är så att den ena parten hela tiden är beroende av den andra för att hen inte själv har kompetens att fatta beslut om sitt eget så skulle jag se det som ett jämställdhetsproblem, men det är så främmande för mig att jag inte ens kan tänka mig att folk i allmänhet lever så nu för tiden?

Hade jag haft barn hade jag tänkt på hur vi som föräldrar kan visa att "alla kan göra allt i hushållet", men nu finns det inga barn i min vardag så jämställdhet för mig handlar om hur ansvar och makt är fördelat mellan de vuxna parterna.

Jätteintressant!
Jag har inte tänkt på att geografi skulle spela så stor roll i jämställdhetsfrågan faktiskt. Men det verkar den ju verkligen göra!

Det här med att laga grejer, nätverksstrul och hemmafixande som att skruva upp hyllor och sånt tänker jag som en jämställdhetsfråga. Det verkar också bero på geografin.

 

[Badger]

Det här med att laga grejer, nätverksstrul och hemmafixande som att skruva upp hyllor och sånt tänker jag som en jämställdhetsfråga. Det verkar också bero på geografin.

Ja alltså hemmafixande är ngt som bara inte gjordes.

Möbler ställdes in, tavlor sattes upp, någon gardin, sedan satt de där för alltid. Hela min familj fungerade så. Min man verkar ha en lite mer dynamisk attityd till hemmet.

Ngn IKEA grej och ngt inhamrande av en tavelkrok kanske, av mamma och mig i lika delar, ingen herre i huset.

 

[Badger]

Jag tycker det är svindyrt att lämna in cykeln! Det är ju typ värre än att ta hunden till veterinären!
Bil har jag inte längre men jag bytte gärna själv där också, jag tänker att det beror lite på hur ekonomin ser ut.

Huh? typ 200 kr punka?

 

[Sassy]

Jo, precis, det var så jag tänkte mig min imaginära klädaffär också, det finns olika former på kläderna och så hittar man det man vill ha. Inte "byxa för kvinnor" utan "byxa för dig med breda höfter" t ex. Så inte bara massa oformliga unisexkläder utan att alla kläder som finns nu finns bara det att de är blandade och inte könade.

Det finns friluftsmärken som gjort så, men jag kommer inte ihåg hur det funkat för dem?

För min del hade jag verkligen velat ha mer info än "dammodell" eller "herrmodell" kanske för att jag proportionsmässigt inte riktigt passar i något av "typfallen" av det? (Liten och kort, med för bred rygg och överarmar för "min" storlek, smal midja och smala höfter men höjd på rumpan. Om herr hade funnits i strl 34-kort med stretch över brösten hade det förmodligen varit relativt rätt. )

Jätteintressant!
Jag har inte tänkt på att geografi skulle spela så stor roll i jämställdhetsfrågan faktiskt. Men det verkar den ju verkligen göra!

Det här med att laga grejer, nätverksstrul och hemmafixande som att skruva upp hyllor och sånt tänker jag som en jämställdhetsfråga. Det verkar också bero på geografin.

Jag vet inte om det är geografi, eller om min bubbla är mer ett extremfall också? Storstad, högutbildade människor mellan 25-50, så gott som alla har bott på lite olika ställen genom livet, alla har bott ensamma minst ett par år. Många har bott i kollektiv ett tag också. Ingen är intresserad av att ha en partner som inte är en egen kapabel vuxen. Det är inte speciellt ovanligt att man väljer att vara särbo av olika anledningar också. Familjen består i den meningen av två oberoende vuxna, som tar hand om sitt eget vuxenliv och sina egna prylar.

Om det är så pass utbrett att rätt unga människor faktiskt inte "kan" ta hand om det som ingår i ett hushåll utan en partner så har jag helt stått med helt fel ingångsvärden i diskussionen. För mig är det något som gällde min farmor född 1920 som hela sitt vuxna liv fått manegen krattad av min farfar, men inte för folk som är vuxna nu. (Men å andra sidan, min mormor var född 1922 och helt utan utbildning, men flyttade ensam till Sverige med 9 barn och skötte hela sitt vuxenliv själv till de sista åren. Bilen rullade, huset var underhållet och iPhonen funkade, liksom.)