Ny bekantskap för mig, Ólafur Ásgerisson, det var upplagt som en clinic med unghästtema, så jag lånade ut min Spökis (svartvita) som demonstrationsobjekt. Han är sex år och ligger efter i utbildningen eftersom jag varit skadad till och från sista 2 åren och knappt ridit över huvud taget, om sanningen ska fram. Så Spökis är insutten (=jag har lett runt honom i skogen med barnet på ryggen, men bara suttit själv i stillastående på gården) Ólafur använde honom för att demonstrera lite hur han tänker med hjälper från marken, och vad han vill ska sitta innan han sitter upp.
Röskva tog jag till en lektion på eftermiddag, vi är ju lika rostiga båda två och jobbade i första hand med stelhet i höger sida och tölt, som inte är hennes starkaste kort precis.
Båda två visade upp sig från bästa ”jag-har-aldrig-varit-utanför-gården-i-mitt-liv” och skrek och stojade runt, men taggade ner och kunde lyssna nåt så när en liten stund på slutet.
Jag är i första hand nöjd med att ha kommit iväg! Lastade båda själv och de gick nästan rätt in både dit och hem, bara det!
Sen har jag alltid tyckt om att jobba med unghästar, ridit in alla mina hästar själv, men man blir ju inte modigare med åren, och ett par jobbiga luftfärder så sitter jag fast rätt ordentligt på marken. Men försöker nu bygga upp modet igen, kroppen är nästan på banan.
Det var också intressant att få en islännings perspektiv, där är det ju ord och inga visor. Inget våld, men hästen ska stå still och göra som man säger utan att protestera. Ett synsätt vi jobbar oss bort ifrån på många sätt, inte minst här på buke, där vi funderar mycket på vad våra hästar försöker kommunicera till oss, och uppmuntrar att de uttrycker ”åsikter”. Jag har anammat det till en del här hemma, men grundprincipen är ju att man ska göra som matte säger. Kändes faktiskt lite skönt att höra någon säga, och visa utan våld, att hästar lugnt och fint följer oss när vi visar vägen med tryck och bort med tryck.
Intressant det där sista du skriver om. Angående ord och inga visor. Min 16 åring skulle behöva träffa en sånn person. Hon traskar gärna omkring och ska titta på allt. Ofokuserad helt enkelt och lite uppe i det blå. Alltid varit.
Mist är mycket bättre.
Och jag förstår absolut din glädje i att ha lastat bägge hästarna själv.