Islandshästtråden - bilder, snack & frågor om isisar!

[Dobby]

Jo, jag håller med. Ett lysande undantag på SIHS var dock Rasmus Möller Jensen och Röskur, som kom tvåa. Lite friare form på hästen och HELT lugn i munnen - gillar den typen av ridning!

Ja, Rasmus Möller Jensen stack verkligen ut där, hans häst såg mjuk och nöjd ut medan dom andra allilhop hade gapande munnar. Tråkigt när kommentatorn tyckte att det var såå fint.

 

[Hedinn]

Nu har jag bara sett en liten snutt ännu, men då såg det ut som alla red på tränsbett i alla fall? Var det så i resten av tävlingen också? Det tycker jag ändå är en positiv utveckling.

 

[crazyrabbitlady]

Nu har jag bara sett en liten snutt ännu, men då såg det ut som alla red på tränsbett i alla fall? Var det så i resten av tävlingen också? Det tycker jag ändå är en positiv utveckling.

Många tränsbett i det lilla jag har sett. Håller med om att det är en trevlig utveckling.

Sen är det tråkigt med så oroliga munnar

 

[Human]

Nu har jag bara sett en liten snutt ännu, men då såg det ut som alla red på tränsbett i alla fall? Var det så i resten av tävlingen också? Det tycker jag ändå är en positiv utveckling.

Det var ett par stångbett med också, och tyvärr såg det inte så trevligt ut. Men generellt sett håller jag med om aset det känns som att det blir vanligare med tränsbett även på den här nivån, och det känns positivt!

 

[Roheryn]

Det var ett par stångbett med också, och tyvärr såg det inte så trevligt ut. Men generellt sett håller jag med om aset det känns som att det blir vanligare med tränsbett även på den här nivån, och det känns positivt!

Rasmus red på väl på stång, om jag inte minns fel? Och hans häst var klart lugnast och nöjdast i munnen. Jag ser verkligen ingen anledning att tycka att det ena eller andra bettet är bättre eller sämre, utan man väljer förhoppningsvis det som hästen trivs med och ryttaren kan rida med.

 

[Human]

Rasmus red på väl på stång, om jag inte minns fel? Och hans häst var klart lugnast och nöjdast i munnen. Jag ser verkligen ingen anledning att tycka att det ena eller andra bettet är bättre eller sämre, utan man väljer förhoppningsvis det som hästen trivs med och ryttaren kan rida med.

Ja, det var inte honom jag tänkte på, lade faktiskt inte märke till vad för bett han hade. Så ska inte säga att alla med stång såg otrevliga ut.
Jag har absolut inget emot att man rider på stång, så länge häst och ryttare är utbildade nog för det och trivs med det. Däremot reagerar jag på ekipage som har stång och där det inte ser ut som att de är redo för det. Sen förstår jag också att saker på tävling inte alltid blir som hemma och att det kan bli fel, men jag tycker att det är positivt att stången inte är det självklara valet för alla ryttare på alla tävlingar.

 

[Roheryn]

Ja, det var inte honom jag tänkte på, lade faktiskt inte märke till vad för bett han hade. Så ska inte säga att alla med stång såg otrevliga ut.
Jag har absolut inget emot att man rider på stång, så länge häst och ryttare är utbildade nog för det och trivs med det. Däremot reagerar jag på ekipage som har stång och där det inte ser ut som att de är redo för det. Sen förstår jag också att saker på tävling inte alltid blir som hemma och att det kan bli fel, men jag tycker att det är positivt att stången inte är det självklara valet för alla ryttare på alla tävlingar.

Ja, ska man se till ”saker som händer på tävling” så är väl SIHS lite speciellt med tanke på att det är inomhus och med en stor och engagerad publik, kan tänka mig att vissa hästar reagerar på det och ridningen kanske då blir ”sämre”.

Har inte riktigt lagt märke till, faktiskt, om användandet av stång ökat eller minskat - min upplevelse är nog att det varit ganska konstant över tid. Och ja, man får som sagt hoppas att de som använder stång också vet HUR man använder den. Där tycker jag nog dock att mängden gapande och obekväma munnar på tävling inte är relaterade till typen av bett som används, utan beror mer på ryttarens händer och hästens acceptans för bettet. Isländsk stång är ändå ett ganska ”snällt” bett.

 

[Hedinn]

Ja, ska man se till ”saker som händer på tävling” så är väl SIHS lite speciellt med tanke på att det är inomhus och med en stor och engagerad publik, kan tänka mig att vissa hästar reagerar på det och ridningen kanske då blir ”sämre”.

Har inte riktigt lagt märke till, faktiskt, om användandet av stång ökat eller minskat - min upplevelse är nog att det varit ganska konstant över tid. Och ja, man får som sagt hoppas att de som använder stång också vet HUR man använder den. Där tycker jag nog dock att mängden gapande och obekväma munnar på tävling inte är relaterade till typen av bett som används, utan beror mer på ryttarens händer och hästens acceptans för bettet. Isländsk stång är ändå ett ganska ”snällt” bett.

Absolut, om det används rätt. Grejen med det är ju att du får mycket lättare motstånd i handen vid högre tryck i munnen jämfört med tränsbett. Så för en ovan ryttare kan det vara svårt att veta hur hårt man faktiskt håller. Och grejen är ju att den utrustning som används mest frekvent i toppen kommer bli populär bland de som vill nå dit - oavsett om det är lämpligt för dem. Dvs om alla i toppen rider på stång kommer det tolkas som att man ”måste” lära sig rida på stång för att nå dit. Om majoriteten istället rider på tränsbett så finns liksom inte det ”kravet”.
En stum hand är aldrig bra, men en stum hand på tränsbett är snäppet bättre än en stum hand på stång.

Sen tror jag helt ärligt inte alla hästar som rids på stång går bättre på det. Lika bra, absolut. Men inte bättre. Ändå verkar många välja det framför tränsbett om de är likvärdiga, så jag tycker det är positivt om de istället kan börja använda tränsbett i det läget.

 

[Hedinn]

Vad gäller oroliga munnar tycker jag det är skillnad på ”fipplande” och ”gapar emot trycket”. Det första kan ju vara en reaktion på mycket, ovan miljö, mer runtom att fokusera på som gör att ryttaren behöver påkalla uppmärksamhet lite mer, dvs att det kan bli mer rörelse i bettet än i normala fall och hästen reagerar på det, utan att det innebär att handen är hård/stum. Medan en gapande mun som trycker emot är ju mer en reaktion på hårt tryck/brist på eftergift och absolut inte okej (mer än enstaka situationer/misstag).

 

[Fazeem]

Jag fick en Pivo av sambon när jag fyllde 30 i söndags! SOM jag önskat mig en Pivo! Min stackars sambo (som inte är den mest teknikintresserade direkt) fick leta runt och hittade faktiskt en begagnad, men oanvänd, i rätt modell! Jag har hittills använt den två gånger och första gången fick jag en smärre chock efter att ha sett hur jag sitter Vi har ju ingen spegel någonstans och det var bra länge sedan jag blev filmad. Andra gången jag använde pivon såg det betydligt bättre ut

Jag tycker det är SÅ kul att se på filmerna. Och att se att träningen faktiskt ger resultat, och att jag KAN!

Här är ett klipp från första tölten vid ett pass härom dagen, passtaktig och styv.

Och här efter några minuters töltarbete, och jag tycker mig faktiskt se en mer ren takt! Helt utan sidvärtsrörelser och lösgörande arbete utöver övergångar och fokus på en lätt front. Allt för att ge bakbenen utrymme att komma in under honom.

Såklart långt ifrån perfekt men jag har ÄNTLIGEN hittat nyckeln till det här med islandsridning/gångartsridning. För första gången har jag kunnat ta mig till renare takt på egen hand. För en-två månader sedan kunde vi varken tölta rent eller trava på hjälpen. Nu kan vi till och med det här:

 

[Roheryn]

Vad gäller oroliga munnar tycker jag det är skillnad på ”fipplande” och ”gapar emot trycket”. Det första kan ju vara en reaktion på mycket, ovan miljö, mer runtom att fokusera på som gör att ryttaren behöver påkalla uppmärksamhet lite mer, dvs att det kan bli mer rörelse i bettet än i normala fall och hästen reagerar på det, utan att det innebär att handen är hård/stum. Medan en gapande mun som trycker emot är ju mer en reaktion på hårt tryck/brist på eftergift och absolut inte okej (mer än enstaka situationer/misstag).

Håller helt med om detta, även om "fipplande" också föralldel kan bero på att bettet inte är bekvämt (men då är det kanske snarare bettet i sig än ryttarens hand/hårt tryck, tänker jag?)

 

[Roheryn]

Absolut, om det används rätt. Grejen med det är ju att du får mycket lättare motstånd i handen vid högre tryck i munnen jämfört med tränsbett. Så för en ovan ryttare kan det vara svårt att veta hur hårt man faktiskt håller. Och grejen är ju att den utrustning som används mest frekvent i toppen kommer bli populär bland de som vill nå dit - oavsett om det är lämpligt för dem. Dvs om alla i toppen rider på stång kommer det tolkas som att man ”måste” lära sig rida på stång för att nå dit. Om majoriteten istället rider på tränsbett så finns liksom inte det ”kravet”.
En stum hand är aldrig bra, men en stum hand på tränsbett är snäppet bättre än en stum hand på stång.

Sen tror jag helt ärligt inte alla hästar som rids på stång går bättre på det. Lika bra, absolut. Men inte bättre. Ändå verkar många välja det framför tränsbett om de är likvärdiga, så jag tycker det är positivt om de istället kan börja använda tränsbett i det läget.

Ja, alltså, jag tycker det är rätt svårt att rida på stång och då har jag ändå ridit i över 40 år och haft egna islandshästar i 25

Men det är ju egentligen grundläggande för användande av ALL sorts utrustning att man kan använda den på ett korrekt sätt. Personligen skulle jag ju inte sätta på stång på en häst om det inte tillförde något, men det kanske är andra som resonerar annorlunda, vad vet jag? (min enda egentliga tävlingserfarenhet på stång är på min gamle häst som tävlade T2 - och där tillförde det MYCKET)

 

[FengurLaugar]

Ja, alltså, jag tycker det är rätt svårt att rida på stång och då har jag ändå ridit i över 40 år och haft egna islandshästar i 25

Men det är ju egentligen grundläggande för användande av ALL sorts utrustning att man kan använda den på ett korrekt sätt. Personligen skulle jag ju inte sätta på stång på en häst om det inte tillförde något, men det kanske är andra som resonerar annorlunda, vad vet jag? (min enda egentliga tävlingserfarenhet på stång är på min gamle häst som tävlade T2 - och där tillförde det MYCKET)

Jag har inte ridit riktigt lika länge som dig men i snart 30 år iallafall, alltså sen jag var 5 år och jag tycker också det är svårt att rida på stång. Islandsstång har jag testat en gång men det kändes inte alls bra. Ridit lite på jaktkandar och det kändes väl mer okej men ändå svååårt! Och på en svår och känslig häst blev det ännu svårare haha.

Jag hade heller inte satt en stång i munnen på en häst bara för att. Men jag tror absolut det finns dom som kanske kommer från storhästvärlden eller annat och tror att det är så det ska vara och gör det utan att det egentligen är nödvändigt.

 

[Fazeem]

Jag rider ju på stång ibland. Har testat att rida med nosgrimma men föredrar helt klart att rida utan nosgrimma när jag rider på stång. Jag gillar tyngden i tygeln som blir, det påminner mig bra om eftergiften som behövs. Gillar även tekniken som behövs vid ridning på stång, jag måste vara kvick med eftergiften och blir mer medveten om det. Gillar att när jag rider på stång måste bärigheten komma utan effekt av stången. Det är svårt att beskriva Har även ridit på babypelham men föredrar islandsstång då. Tycker pelham blir stumt på min häst och häst är betydligt mindre tillfreds med det än med islandsstången.

 

[Roheryn]

Jag har inte ridit riktigt lika länge som dig men i snart 30 år iallafall, alltså sen jag var 5 år och jag tycker också det är svårt att rida på stång. Islandsstång har jag testat en gång men det kändes inte alls bra. Ridit lite på jaktkandar och det kändes väl mer okej men ändå svååårt! Och på en svår och känslig häst blev det ännu svårare haha.

På en svår och känslig häst hade jag aldrig använt stång - jag tycker att stången tenderar att "förstärka" allting. Har man en i grunden bra och stabil häst, så tillför stången "det lilla extra", men har man en känslig och lite stökig häst riskerar det liksom att bli pannkaka av alltihop

Min häst som jag tävlade T2 på var åt det stabilare hållet, på gränsen till okänslig, och på honom gjorde stången att jag kunde rida med lättare hand och kom till ridning bättre. Tror dessutom att bara tyngden av stången gjorde att han bar upp sig bättre i släppet än vad han gjorde med tränsbett

Islandsstång är ju helt annorlunda än t.ex. jaktkandar, kimblewick osv. Det är ju helt rörligt i alla delar vilket gör att man måste ha superkoll på sin egen hand och inverkan för att inte råka ta mer i ena sidan eller liknande. Men när det funkar kan det kännas fantastiskt!

Jag hade heller inte satt en stång i munnen på en häst bara för att. Men jag tror absolut det finns dom som kanske kommer från storhästvärlden eller annat och tror att det är så det ska vara och gör det utan att det egentligen är nödvändigt.

Så kan det kanske vara, men man kan ju hoppas på att det finns en tränare nånstans som ser vad som är lämpligt och inte!

 

[FengurLaugar]

På en svår och känslig häst hade jag aldrig använt stång - jag tycker att stången tenderar att "förstärka" allting. Har man en i grunden bra och stabil häst, så tillför stången "det lilla extra", men har man en känslig och lite stökig häst riskerar det liksom att bli pannkaka av alltihop

Min häst som jag tävlade T2 på var åt det stabilare hållet, på gränsen till okänslig, och på honom gjorde stången att jag kunde rida med lättare hand och kom till ridning bättre. Tror dessutom att bara tyngden av stången gjorde att han bar upp sig bättre i släppet än vad han gjorde med tränsbett

Islandsstång är ju helt annorlunda än t.ex. jaktkandar, kimblewick osv. Det är ju helt rörligt i alla delar vilket gör att man måste ha superkoll på sin egen hand och inverkan för att inte råka ta mer i ena sidan eller liknande. Men när det funkar kan det kännas fantastiskt!

Så kan det kanske vara, men man kan ju hoppas på att det finns en tränare nånstans som ser vad som är lämpligt och inte!

Nej precis det var helt klart inget som passade den hästen

 

[crazyrabbitlady]

Absolut, om det används rätt. Grejen med det är ju att du får mycket lättare motstånd i handen vid högre tryck i munnen jämfört med tränsbett. Så för en ovan ryttare kan det vara svårt att veta hur hårt man faktiskt håller. Och grejen är ju att den utrustning som används mest frekvent i toppen kommer bli populär bland de som vill nå dit - oavsett om det är lämpligt för dem. Dvs om alla i toppen rider på stång kommer det tolkas som att man ”måste” lära sig rida på stång för att nå dit. Om majoriteten istället rider på tränsbett så finns liksom inte det ”kravet”.
En stum hand är aldrig bra, men en stum hand på tränsbett är snäppet bättre än en stum hand på stång.

Sen tror jag helt ärligt inte alla hästar som rids på stång går bättre på det. Lika bra, absolut. Men inte bättre. Ändå verkar många välja det framför tränsbett om de är likvärdiga, så jag tycker det är positivt om de istället kan börja använda tränsbett i det läget.

Vad jag tycker är jättetråkigt är att jag har sett tränare pusha elever till att köpa och rida på stångbett. Elever som inte nödvändigtvis borde rida på stångbett.

Ingen av de tränare som jag tycker om (av flera anledningar) och de som är värst är inga stora namn iaf men det är tråkigt.

 

[Roheryn]

Jag rider ju på stång ibland. Har testat att rida med nosgrimma men föredrar helt klart att rida utan nosgrimma när jag rider på stång. Jag gillar tyngden i tygeln som blir, det påminner mig bra om eftergiften som behövs. Gillar även tekniken som behövs vid ridning på stång, jag måste vara kvick med eftergiften och blir mer medveten om det. Gillar att när jag rider på stång måste bärigheten komma utan effekt av stången. Det är svårt att beskriva Har även ridit på babypelham men föredrar islandsstång då. Tycker pelham blir stumt på min häst och häst är betydligt mindre tillfreds med det än med islandsstången.

Ja, när det funkar och hästen gillar det kan det vara riktigt bra med stång. Jag gillar att kunna rida med väldigt lätt kontakt! Instämmer i att det blir mycket stummare med pelham (och kimblewick m.fl. hästångsbett), det är inte alls samma typ av mekanik i och med att islandsstången är så rörlig!

 

[Hedinn]

Ja, alltså, jag tycker det är rätt svårt att rida på stång och då har jag ändå ridit i över 40 år och haft egna islandshästar i 25

Men det är ju egentligen grundläggande för användande av ALL sorts utrustning att man kan använda den på ett korrekt sätt. Personligen skulle jag ju inte sätta på stång på en häst om det inte tillförde något, men det kanske är andra som resonerar annorlunda, vad vet jag? (min enda egentliga tävlingserfarenhet på stång är på min gamle häst som tävlade T2 - och där tillförde det MYCKET)

I T2 finns det ju ett klart syfte med stång! Du får ju mer effekt av mindre rörelse så att folk rider med stång i T2 har jag full förståelse för.

Det är ju just detaljen att man inte känner hur mycket man har i handen som är den ”läskiga” biten med stång. T.ex kan hästen gå emot lika mycket på båda betten, men med stång känner du inte det mottrycket som ryttare förrän det blir extremt hårt för hästen.

 

[Roheryn]

I en annan tråd här på forumet har viktförhållandet islandshäst/ryttare diskuterats (igen), och där fanns rätt många röster för att det skulle införas antingen viktgräns eller en liknande skrivning som i ponnysporten om "proportionerligt ekipage" för att i princip få bort "vuxna män som rider ponny". Hur tänker ni andra som rider islandshäst kring detta?

Jag har väl alltid på något sätt duckat för frågan, eftersom jag själv visserligen är lång, men också smal, så har alltid med viss marginal legat under de där 20% av hästens vikt som många hävdar är "gränsen". Jag gissar att samma sak gäller flera av er här eftersom jag tror att de flesta av oss är kvinnor, som ju oftast är lite mindre. Men någonstans kan jag känna att det här faktiskt borde diskuteras på ett någorlunda sansat sätt även INOM vår sport. Ska det finnas någon gräns för hur stor man får vara för att tävla islandshäst? Hur ska den gränsen i så fall se ut?

Jag har själv ingen aning, hade verkligen välkomnat mer forskning kring hur hästen påverkas av en tyngre ryttare, särskilt över lång tid. Det som talar till de större ryttarnas fördel här är ju att jag tycker man ser många topptävlingshästar som håller sig i eliten många år även med större ryttare. Men någon regelrätt forskning om hur det belastar hästen över tid vet jag inte om det finns?