Jag har funderat mycket på det där. Jag är själv lång, strax över 180 cm och de få gånger jag vägt mig (endast hos läkare och oftast utan att jag får reda på siffran pga tidigare anorexi) har jag väl legat på knappt 80 kg med kläder. Min oro för att vara för stor för islandshästarna har mest legat hos mig själv. Hästägare har glatt låtit mig rida deras hästar så länge de är över ~142 cm i mankhöjd. Själv skämdes jag i början för att jag var så stor, men med pepp från hästägarna fortsatte jag rida. Jag har fått insikten att jag har en sjujäkla bra balans i alla fall, annars hade jag definitivt varit för tung enligt mig.
Ja, balansen är viktigare när man rider islandshäst och är lång. Jag är ju själv ganska lång (174 cm) och känner rätt stor skillnad på olika hästar. Min egen är väl stor D-ponny med rejäla ben, djup bål och ganska lång och högt ansatt hals, så han känns som "mycket häst" som trollar bort mina långa ben och jag känner mig aldrig obalanserad på honom. Hade utan att tveka satt upp dig på honom - känns absolut inte som att han är på "max" med mig, utan klarar både längre och tyngre ryttare (köpte ju honom från vår tränare som är man och 190 cm liksom....).
Stallets minsta häst, min dotters sto, är runt 135 cm, nätt i kroppen, lite överbyggd och med lägre ansatt hals. På henne känner jag mig absolut för stor, inte nödvändigtvis viktmässigt men jag känner mig obalanserad (lyckligtvis är min dotter betydligt kortare än jag, så de blir ett mer proportionerligt ekipage).
De andra två vi har ligger väl mellan 140 och 145 cm i mankhöjd. Jag rider bara den ena (vitnäsan) och känner mig inte stor på honom.
Viktmässigt så kommer jag upp i 17-18% på min häst som jag rider regelbundet och kanske något mer på vitnäsan (marginellt, han väger kanske 15-20 kg mindre än min).
Och ja, jag är kluven och fortfarande stundtals orolig för att jag är för stor, då jag troligen är 25% av S vikt med all utrustning. Men ja... jag vet inte. S bär upp mig superfint och visar inga tecken på att min ridning skulle vara obekväm för honom rent viktmässigt. Sen är han ju större, nog strax över ponnymåttet, men ädel och sportig i typen. Jag rider sällan några långturer och koncentrerar mig till kortare men effektiva pass.
På individnivå måste det ju vara det rimliga - att se till om och hur hästen reagerar på ryttarens vikt eller balans eller vad som.
Men till tävlingen då. Som du säger är det ju många topphästar som rids av tyngre ryttare (oftast män) och som håller sig, mig veterligen, fräscha under lång tid. Jag ser inga problem med att dessa ekipage startar, men jag hade gärna sett att det diskuterats mer hur man ska träna sin häst hållbart när man själv är större, oavsett om det är på grund av vikt eller längd. För vi kommer ju inte ifrån att många ÄR på gränsen, om inte över till och med. Uppenbarligen klarar många hästar av det, men det måste ju finnas de som inte klarar av det. Vad skiljer dem åt? Hur ska vi träna för att få hållbara hästar? Den diskussionen saknar jag.
Det hade jag också tyckt var väldigt intressant! Både ur forsknings- och diskussionsperspektiv. Jag kan ju tydligt se vår tränares strategi här - han rider inte hästarna varje dag själv, han är inte den som först sitter på unghästarna vid inridning, han rider (som du) ganska kort och intensivt när han tränar hästarna, alla hästarna tränas 1-2 dagar i veckan helt utan ryttare (med fyrhjuling eller i rundcorall) och hans egna tävlingshästar är ganska rejäla och i de flesta fall runt eller över 150 cm. Men det här vet jag ju för att jag varit där tillräckligt mycket för att kunna observera hur de tränar - det finns ju inte tillstymmelse till diskussion om detta i islandshästvärlden vilket jag tycker är synd. Viss forskning i ämnet bedrivs på Hólar, dock, och jag vet att det samlades in uppgifter om hästars och ryttares vikt under senaste VM, så kanske att forskningen kan "sätta fart" på diskussionen?
)
