Hur firar ni jul?

Firar inte jul, har inga släktingar utom avkomman. De firar med vänner sedan många år.

Julen har aldrig betytt något speciellt. Mer nåt man "ska" göra. :D
Precis, och min barndoms jular var ett befriat avbrott i den dagliga mobbingen i skolan men då ställde alltid farsan till med nåt bråk istället så julen kan helt kvitta. Jag kanske drar ner en sväng till kyrkan på julafton, det har hänt att en av prästerna och jag fixat lite julmusik bara för att vi just då kände för det, det var inte inplanerat utan hände bara i stundens ingivelse och på juldagsmorgonen kör jag en gammal fin tradition, nämligen sover som en stock och missar julottan. :laugh:
 
Både ja och nej. Jag tror ju inte att det är så enkelt som att folk gör saker som de inte vill, men att göra saker som man vill kan ju ibland innefatta en del stress. Särskilt om planer successivt växer sig större eller mer komplexa än vad man kanske från början tänkte sig.

Bara att läsa här i tråden ger ju tydliga hintar om att folk gör saker de inte vill, till exempel flänger omkring. Vill man stressa runt så är det ett val som görs. Vill man inte fira jul med personerna X och Y så kan man som vuxen säga Tack men nej tack.
 
Jag firar inte alls, jobbar i år och sambon jobbar dygn i år, annars brukar vi åka iväg. Firade i Sälen med sambons familj förra året och åt tacos till julmiddag 👌

Det är inte så viktigt för någon av oss och jag har inte firat jul ordentligt sedan jag var liten med min egna familj så det är lite som de är ☺
 
Bara att läsa här i tråden ger ju tydliga hintar om att folk gör saker de inte vill, till exempel flänger omkring. Vill man stressa runt så är det ett val som görs. Vill man inte fira jul med personerna X och Y så kan man som vuxen säga Tack men nej tack.
Jag tänker att man absolut som vuxen kan säga nej, men att det inte alltid är så bara. Hos oss skulle det få konsekvenser som jag ännu inte vet om jag är beredd att ta. Att frid på julafton kanske inte är värt mot allt annat jag skulle behöva hantera under en betydligt längre period.
 
Vi har förenklat allt. Även maten. Förut var vi varannat år hos en familj och nästa hos andra med en massa mat och rester och stress. Mitt i allt skulle man dessutom åka och tända ljus på kyrkogården, något som tack och lov togs bort när småbarn kom in i firandet. Nu kör vi stallet på morgonen, sen lunch hos dotterns farmor och farfar tillsammans med faster med man och barn. Kalkon istället för julbord. Sen byter vi julklappar och tittar på Kalle. Efter det åker vi till mina föräldrar. Ibland kommer syster med familj dit, då äter vi ett förenklat julbord med bara favoriter, annars bara skinksmörgås och de sista julklapparna. Allt lugnt och skönt!
Den andra familjen vi brukade träffa på jul har vi knytfika med på annandagen istället :up:
 
Bara att läsa här i tråden ger ju tydliga hintar om att folk gör saker de inte vill, till exempel flänger omkring. Vill man stressa runt så är det ett val som görs. Vill man inte fira jul med personerna X och Y så kan man som vuxen säga Tack men nej tack.

Så kan man se det. Själv tänker jag dels att saker oftast inte är bara bra eller bara dåligt. Man får ta det ena med det andra och försöka välja något vettigt därefter. Så kan det vara som @starcraft skriver, att inte göra ett val kan komma med ännu jobbigare konsekvenser. Man kanske egentligen inte vill hälsa på farmor, men det kanske betyder mycket för barnen eller så orkar man inte höra resten av året hur sällan man hälsar på. Allt är såklart aktiva val, så är det ju alltid med oss vuxna. Men med det sagt kan ju saker, framför allt familjerelationer, vara komplicerade.
 
Det upplägget gillade jag!

Samtidigt var min första spontana tanke att det lät som ett klockrent uppslag för ett filmmanus. Hotellet ligger litet remote, inte riktigt The Shining men åt det hållet... ingen mobiltäckning förstås, kanske snöstorm... sanningar skall sägas, familjehemligheter skall upp i ljuset... 😅
Nej, nej, nej! Hotellet bara precis så långt hemifrån att vi inte är hemma. Normalt internet. Snöstorm blir det sällan i december i vår del av landet. Bara lugn och ro och bad och böcker och kaffe och glögg. (Kommer du dragande med två tvååringar, åker vi hem!)
 
Jag tänker att man absolut som vuxen kan säga nej, men att det inte alltid är så bara. Hos oss skulle det få konsekvenser som jag ännu inte vet om jag är beredd att ta. Att frid på julafton kanske inte är värt mot allt annat jag skulle behöva hantera under en betydligt längre period.

I min värld är det människor som jag isf inte har något intresse av att umgås med annars heller.
Men återigen, då har du gjort ett val.
 
Så kan man se det. Själv tänker jag dels att saker oftast inte är bara bra eller bara dåligt. Man får ta det ena med det andra och försöka välja något vettigt därefter. Så kan det vara som @starcraft skriver, att inte göra ett val kan komma med ännu jobbigare konsekvenser. Man kanske egentligen inte vill hälsa på farmor, men det kanske betyder mycket för barnen eller så orkar man inte höra resten av året hur sällan man hälsar på. Allt är såklart aktiva val, så är det ju alltid med oss vuxna. Men med det sagt kan ju saker, framför allt familjerelationer, vara komplicerade.

Eftersom det är aktiva val så är det ju så.
Jag personligen hade valt att stänga av öronen, om någon skulle gnälla på att jag jobbar på julafton och inte ens söker semester. Till exempel.
 
I min värld är det människor som jag isf inte har något intresse av att umgås med annars heller.
Men återigen, då har du gjort ett val.

Jag känner lite så jag också. Om folk inte respekterar att jag vill fira jul utan stress så respekterar de nog inte andra val jag gör så mycket heller. Då känner jag att för min del är det dags att ha de personerna på lite lagom avstånd. Men så är jag rätt bra på att sätta gränser också.
 
Jag vägrar flänga längre än till min föräldrar som bor 10min bort så vi brukar köra lite varannan jul hos dom och varannan hos mig. Vill man träffa mig så får man ta sig hit med andra ord. Brukar vara jag, mina föräldrar, min moster och ibland min bror med familj. Mitt barn firar varannan hos mig och varannan hos sin pappa.

Den 23 är egentligen min favoritdag för då äter jag massa tacos och spelar Bingolotto i pyjamas.
 
I min värld är det människor som jag isf inte har något intresse av att umgås med annars heller.
Men återigen, då har du gjort ett val.
Klart jag gjort ett val, har aldrig påstått något annat. För mig är valet mellan pest eller kolera dock och därför kan det hända att jag firar jul på ett sätt jag kanske inte helst önskar. Nu är ju jag en av dem som faktiskt sagt nej till att flänga runt i år trots konsekvenser, men kan se att det finns nyanser och anledningar till varför man inte bara säger nej. Familjerelationer kan vara knepiga.
 
Eftersom det är aktiva val så är det ju så.
Jag personligen hade valt att stänga av öronen, om någon skulle gnälla på att jag jobbar på julafton och inte ens söker semester. Till exempel.

Ja, jag fattar det, och jag kan inte svara för hur det är för andra. Vissa skulle nog behöva sätta fler gränser. Vi har två demenssjuka i familjen som är inne på sina sista år som vi försöker klämma in firande med. Visst är det tufft för flera att både hinna med allt och även umgås med familjemedlemmar som blivit personlighetsförändrade. Men det är värt det, även om det kan föra med sig jobbiga känslor. Andra kan ju ha problem med att sätta gränser överlag på grund av uppfostran eller strukturer i familjen. Jag säger bara att man kanske ska vara försiktig med att döma andras val eller icke-val. Det kanske inte är enkelt, alls.
 
I min barndom var julen en stor grej, det hängdes upp julgardiner, pyntades, lagade mat, bakade - jag bakade alltid pepparkakor enligt min mormorsmors (tror jag) recept med konjak. Olika kryddor smälts tillsammans med smör, mjöl hälls i och sedan ska den röras tills allt är helt kallt. Det brukade ta några timmar. Sedan bakade jag också mandelmusslor, lussekatter och lite annat.

Nu som vuxen där det bara är jag och katten är min absoluta favoritjul när jag kan vara hemma ensam. Och eftersom jag verkar vara en av de få som älskar julmat, göra mitt egna lilla julbord med allt jag tycker om på. Megara får finna sig i att ta på sig ett julhalsband och sedan fotar jag och skickar till resten av familjen. Jag ger mig själv en julklapp som jag verkligen vill ha.

Sedan har vi de jular jag brukar göra. Dvs, fira tillsammans med någon av släkten. Nu är alla stora och många firar som familj och jag blir alltid bjuden. Det är trevligt men ja, ensam jul är ljuvligt.
 
Vi har alltid firat hos mamma och pappa.
De bjuder på maten för att de vill.
Jag och min syster är där största delen av dagen och mitt syskonbarn firar med sin pappa på dagen och med oss på kvällen. Hon är nöjd med det och då är vi det också.
De senaste åren köper vi bara julklappar åt henne.
 
Ok, jag som frivilligt firar jul ensam tycker ändå att det är ganska trevligt och framför allt stressfritt. Men jag gillar ändå julen och pyntar och bakar och det som är trevligt med den även om ingen annan än jag och katten är hemma :).

Ja jag kanske tolka de lite fel. Tänkte mer på själva julafton 🙂 men ja. De är skönt o ha de stressfritt.
Drömmen är att fira i stugan. Ska bara vinter”säkra” den först
 

Liknande trådar

Relationer Träffade min nuvarande sambo för ca 4 år sedan och vi har ett barn tillsammans som nu är ca 2 år. Förhållandet är inte alls bra och de...
4 5 6
Svar
101
· Visningar
7 620
Relationer Tänkte från början göra ett anonymt nick men orkar faktiskt inte. Ni som känner mig irl kan ju hålla låg profil. Igår släppte min sambo...
2 3
Svar
57
· Visningar
5 446
Senast: Svartkatt
·
Mat Jag firar ju egentligen aldrig jul, tycker julen tappade sin mening för mig redan innan jag var 12 år, men nu blir det kanske min sista...
Svar
19
· Visningar
1 553
Senast: Acto
·
Gnägg Snart är det jul! Jag är redan i julmode och lyssnar ivrigt på julmusik och planerar för julen tillsammans med Halle. Hur brukar ni...
Svar
16
· Visningar
1 337
Senast: Fiorano
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp