Hur firar ni jul?

[athena_arabians]

Jag tillbringar julafton med katten Äter det av julmaten jag gillar och slappar ordentligt. I år blir det inte det traditionella tometeuppdraget (de firar här i byn vartannat år) men frågar någon så tomtar jag gärna, jag kommer ihåg hur uppskattat det var när jag var liten. Jag är välkommen både hos mosters familj och hos särbons men jag orkar inte med något större firande, det är bara jobbigt. Jag och särbon är inte så mycket för julklappar heller men hittar vi något som passar köper vi det. Har han möjlighet att mellanlanda här på väg från jobb innan jul så firar vi lite då (dock ingen julmat, det brukar snarast vara skaldjursfrossa och champagne ).

Ingen av föräldrarna är i livet (den här julafton är det fyra år sedan mamma dog, hon dog när jag var i minneslunden hos pappa och berättade att mamma var på väg ). Dvs jag åker och tänder ljus för båda föräldrarna också. Det är till viss del inte så sorgligt, pappa älskade jul så på något sätt var det "rätt" att de fick återförenas på julafton

 

[julgrisen]

Jag älskar jul och har alltid gjort, innan vi fick barn har jag firat med min familj (mamma, pappa, lillasyster och sen vartannat år min storasyster med familj), och min sambo med sin familj. Sen barnen kom firar vi vartannat år hos min sambos föräldrar och vartannat hos mina. Det har blivit så att jag och min storasyster är hos våra föräldrar samma år vilket är trevligt men också resulterar i väldigt många personer samtidigt så det kan bli lite stökigt.
Hos min sambo är det ganska vuxenorienterat och lugnt men jag har lite svårt för det, särskilt när man själv har barn som kanske inte direkt hanterar väntan och vilostunder på dagen särskilt bra . Hos mina föräldrar är det istället fullt hus och fullt upp, men det passar mig bättre. Jag tycker fortfarande det känns som att det inte är en riktig jul när vi inte är hos mina föräldrar.

Annars är jag med på att jag helst vill slippa stress och flängande. Vi har dock börjat göra så att vi är hemma på julaftons morgon och får lite egna traditioner kring det och sedan åker iväg, det tycker jag känns mysigt även om det innebär lite bilande på julafton.
Vi har också funderat på att börja ha julen hos oss, i allafall det år när vi är med min familj eftersom vi bor stort och dessutom nära min syster så vi hade kunnat dela lite på det. Men det kanske kan bli av om två år!

 

[pepp]

Det är jag och mina föräldrar, syrran och hennes dotter har varit upp nångång, men det var flera år sen nu.

Vi äter lunch och middag ihop (inte traditionell julmat) ser Kalle Anka och sen åker jag hem på kvällen.
Hade nog helst "firat" ensam, gillar inte julen. Men mina föräldrar börjar bli gamla och vet att dom uppskattar att jag kommer dit

 

[vemsomhelst123]

Eller rättare sagt, var och med vilka? Och hur planeras det? Samma varje år eller olika? Är alla nöjda med upplägget eller kan det gnissla?

Vi är en stor familj. Både min och makens föräldrar är separerade och alla utom en har ny partner. Jag har fyra syskon, maken har två. Som tur är så är i princip alla ganska flexibla, man gör lite som man vill det gör inget om man inte firar ihop. Nu när det börjar bli barn och nya kusiner här och var så börjar det bli lite svårare. Folk börjar i högre grad ha lite önskemål, inga konstiga sådana men många vill såklart träffa barnen på jul eller har idéer om vilken jul de vill ge sina egna barn. För mig är julen årets bästa högtid (hela december, inte bara julafton) och jag vill såklart inte hamna i stress-fällan med att försöka tillgodose allas behov. I år har vi sagt att vi firar hemma, alla som vill är välkomna. Det är ett skönt sätt att ducka all planering och bara bestämma nåt tidigt, och sen får det bli knytis på julbordet. Jag tror det fungerar bra i år eftersom makens familj ska fira hos svärmor, men kommande år kanske det blir för många.

Hur gör ni?

Vi har firat väldigt olika de senaste 10 åren. Innan var vi alltid hos mina föräldrar med en del släkt, sen flyttade de utomlands och sålde huset och efter det har har vi ingen riktig tradition. 4 av dotterns fem jular har vi firat hemma, ett år med massa folk, ett år med bara svägerska, hennes sambo och hund och ett år (då vi var sjuka) bara vi tre, förra året kom mina föräldrar hit, i år åker vi nog till min bror och kanske till barnets farmor på vägen dit eller hem. Jag gillar egentligen jul, men så många jular i mitt liv har varit så pretentiösa och materiella.

 

[starcraft]

Vi har firat hos både mina föräldrar och sambons föräldrar samma dag då de bott nära. Men förra året blev dagen så sjukt lång då alla ville träffa oss så länge som möjligt så var igång från typ 8/9 på morgonen-midnatt. Det har jag sagt stopp till. Vi har inte bestämt vad vi gör, men det är absolut någon som lär vara besviken att vi inte firar med dem så jag är sugen på att strunta i det helt. Har egentligen inga särskilda känslor för julafton, men avskyr konsumtionshetsen kring julklappar. För mig är typ juldagen bäst när man går runt i mjukiskläder, käkar godis och lägger pussel och spelar brädspel.

 

[Fetaost]

Slipper gärna julen och brukar försöka jobba. I år är jag dock ledig.
Sonen är vuxen och får välja själv hur och var han vill fira. Kanske hannkommer. Mina föräldrar döda så det bli jag, sambo och svärmor. Kanske blir det här hemma, kanske åker vi till min bror alla tre.

Avskyr kravet på umgänge och traditioner och alla påtvingade måsten med julen.

 

[Avalbane]

Jag gillar principen julfirande och det brukar vara jättemysigt, men känner varje år en stor press över att jag måste flänga då merparten av julafton brukar gå ut på att sitta i bilen och köra flera mil.

Först är det jag som bor 30 mil bort så måste först ta mig till "hemstaden". Beroende på jobbtid kan jag nu åka dit några dagar innan. (På gamla jobbet jobbade jag (oftast) på morgonen och hade tur kom jag iväg senast kk 10/11 för att då åka vidare. I nästan 10 års tid.)

Sen väl på julafton brukar det vara ett firande med hela pappas släkt. Är väl typ huvudfirandet för min del. Har jag"tur" är firandet hemma hos någon i stan. Har jag otur så är firandet hos en kusin eller farbror som bor flera mil utanför.

Däremellan ska jag (helst) vara till mamma (som bor i stan) också i flera timmar ch äta julmat och dela ut julklappar och tvunget se på när min syster öppnar sina i slowmotion så jag aldrig kommer därifrån.

Nu har jag inte varit dit de senaste åren pga ena året var jag helt slut pga mycket jobb och helst stannat hemma, och andra år pga dom varit sjuka.
Det har varit jätteskönt för min sinnesfrid.

Med nackdel att jag brukar få något inte så positivt meddelande från min syster att jag borde hälsa på oftare osv. Men det är en annat större problem. Har lite i bagaget med den sidan ev släkten...

Sen brukar vi på kommande dagar ha det lugnare. Äter mat hos min farmor en dag. Hos farbror (bjuder på den obligatoriska lutfisken som bara han o farmor äter typ. Resten äter köttbullar. ) en annan.
Och beroende på dag/ tid brukar det bli en fika hos mormor också.

Och att hitta dessa julklappar ger mig massa ångest inför jul som vanligt. Vad ska jag ge. Total idetorka. Som vanligt...

 

[monster1]

Jag firar lite olika från år till år. Jag gillar generellt jul, bakning, ljusslingor, mystv, pyssel etc. Men oftast blir det för jäktigt ändå. Så förra året avbokade jag min resa hem till familjen och firade själv i mitt hus, det var väldigt trevligt, sen kom mina föräldrar över och firade nyår hos mig. Andra år har jag åkt hem till min familj (40 mil), då är det firande hos min syster på julafton med mina föräldrar hennes man och barn och hennes svärmor, sen firas det en jul till med min bror m familj några dagar senare. När jag var sambo firade jag med hans familj, vilket var ganska kort och de är inte så sams heller. Nu tror jag jag håller fast vid traditionen att fira i mitt hus så jag slipper resa och bo hos andra och bli helt stressad. Då kan jag mysbaka lite på julafton och mysa ner mig i soffan med katten och titta på julfilmer i lugn och ro. Oftast så jobbar jag rätt nära inpå julen med så det är skönt att få några dagar för sig själv innan man ska umgås.

 

[Bulldoozer]

Olika från jul till jul, nån jul var vi bara hemma och åt god middag (ej julmat) ibland har vi varit hos makens familj, några jular har vi bjudit folk till oss och nån jul varit hos min familj. I min familj är vi dock vana att fira jul "fel dag" vilket gör det väldigt flexibelt, så vi brukar träffas och fira "julafton" allihopa fast inte nödvändigtvis (och sällan) på julafton.

I år har vi inte planerat nåt alls än. Jag ska jobba natt och jobbar ofta kring jul så det anpassas efter det., jag vill absolut inte stressa när jag har jobbat eller ska jobba utan vill ha en lugn och skön julafton. Så julstök överlämnas med varm hand över till maken eller om man går över och hälsar på nån. De flesta bor ju nära så det är smidigt.

 

[Nepenthe]

Inte alls. Finns ingen mening med det längre.

 

[Mineur]

För att vara en rätt traditionsbunden familj där alla älskar julen så brukar det vara förvånansvärt lugnt och friktionsfritt i min familj - kanske för att vi alla är överens om vilka traditioner som är viktiga och hur allt ska gå till. Den största "krisen" var för tre år sedan när min bror fick barn och de började fira hemma hos hans frus familj vartannat år. De bor flera timmar ifrån våra föräldrar, så det blev att vi startade en "vartannat år"-tradition där vi firar allihop hemma hos mina föräldrar vartannat år, och vartannat år kommer mina föräldrar hit till Skottland medan min bror firar med sin fru och hennes familj. Det kändes lite konstigt första året eftersom det var första gången jag firade jul utanför Sverige och utan min bror, men oj vilken skön jul det var! Det har definitivt sin charm att få stanna hemma hela julhelgen istället för att flyga till Sverige runt den 20-21 och tillbaka före nyår, och eftersom mina föräldrar är så himla härliga och avslappnade kändes det inte stressande alls att plötsligt vara "värd".

Nu ser jag det som att jag har det bästa av två världar - vartannat år får jag åka hem till Sverige och fira jul på samma sätt som jag gjort sedan jag föddes, vilket är otroligt mysigt, och vartannat år får jag stanna hemma och ha en extremt lugn julhelg helt utan flängande och stress

 

[monster1]

För att vara en rätt traditionsbunden familj där alla älskar julen så brukar det vara förvånansvärt lugnt och friktionsfritt i min familj - kanske för att vi alla är överens om vilka traditioner som är viktiga och hur allt ska gå till. Den största "krisen" var för tre år sedan när min bror fick barn och de började fira hemma hos hans frus familj vartannat år. De bor flera timmar ifrån våra föräldrar, så det blev att vi startade en "vartannat år"-tradition där vi firar allihop hemma hos mina föräldrar vartannat år, och vartannat år kommer mina föräldrar hit till Skottland medan min bror firar med sin fru och hennes familj. Det kändes lite konstigt första året eftersom det var första gången jag firade jul utanför Sverige och utan min bror, men oj vilken skön jul det var! Det har definitivt sin charm att få stanna hemma hela julhelgen istället för att flyga till Sverige runt den 20-21 och tillbaka före nyår, och eftersom mina föräldrar är så himla härliga och avslappnade kändes det inte stressande alls att plötsligt vara "värd".

Nu ser jag det som att jag har det bästa av två världar - vartannat år får jag åka hem till Sverige och fira jul på samma sätt som jag gjort sedan jag föddes, vilket är otroligt mysigt, och vartannat år får jag stanna hemma och ha en extremt lugn julhelg helt utan flängande och stress

Det låter ju jättemysigt med en skottsk jul!

 

[monster1]

Inte alls. Finns ingen mening med det längre.

Vad är det som får dig att känna så?

 

[Otherside]

När jag var liten firade vi jul hemma, bara mina föräldrar, brorsan och jag. Det var underbart, magiskt och mycket lyckligt. Vi bodde i Norrland så där fanns alltid snö, hästar med släde och facklor och bjällerkrage, norrsken.... Min barndoms jular formade mig i mångt och mycket.

Nu bor jag i södra Sverige, mina föräldrar är borta och min brittiske man avskyr julen. Så jag och den vuxna dottern får dra hela maskineriet om det ska bli nån jul. De senaste två åren har hon inte varit hemma, så i år blir lite speciell - nästa jul är hon förmodligen i Australien.

Så, jag jul:ar på allt jag kan, i år tänker jag gå all in, struntar i mannens negativitet och bara kör. Vi äter indisk mat till julmiddag - inte traditionellt mao men fungerar utmärkt. Mannen tycker inte om nåt på det svenska julbordet, dottern och jag äter vegetariskt så det blir ingen kalkon heller - då blir indisk, doftande, färgstark mat perfekt. Det har blivit tradition faktiskt!

Julklappar öppnas på morgonen, enligt brittisk tradition.

I fjol hade vi ingen julgran ens, då dottern var bortrest, men i år ska den inhandlas och kläs. Jag verkligen älskar julgranen, har samlat dekorationer hela livet.

Julmusik får jag väl lyssna på med poddar i öronen...!

(Det är inte så illa som det låter, liiite trist kanske..... )

 

[Nepenthe]

Vad är det som får dig att känna så?

Det lät nog värre än var det är men det finns inga barn i närmaste familjen eller någon som uppskattar julen. Det finns inget intresse från något håll. Att fira ensam känns konstigt.

 

[LadyCovergirl]

Varannat år ensam. Gärna på jobbet men annars hemma i lugn och ro.
Varannat år med dottern och oftast då också mina föräldrar. Gärna på resande fot. De senaste barn-jularna har varit i fjällen, i Tyskland och på kryssning i Karibien.

Har aldrig förstått varför folk ofrivilligt stressar. Det är ju bara att säga nej till det man inte vill.

Som barn firade jag varannat år med mina föräldrar. Varannat år med mina föräldrar plus mormor och morfar.
Har en gång firat jul även med morbror, moster och två kusiner.
Den övriga släkten är jag inte så intresserad av och har inte träffat sedan farmors begravning 2008.

 

[nejlica]

Min egentliga favoritdel av firandet är dagen innan julafton. Då åker vi hem till mina föräldrar, jag (med familj) och mina syskon. Klär granen, provsmakar julskinkan osv. i lugn och ro. Så mysigt!

Julafton har det blivit lite olika olika år och det innebär ofta lite väl mycket flängande, åsikter från flera håll mm. I år har vi inte spikat något men misstänker att det blir ungefär samma. Brukar bli mysigt ändå, men är lite mer stressande!

 

[crazyrabbitlady]

Så lite som möjligt. Jag träffar min mamma och syster med familj för minimalt julfirande någon av helgerna innan jul och sen brukar jag skylla på hästen för att komma undan eventuella saker som jag bjuds in till på själva julafton. Väldigt lagom för mig, jag gillar extra ledighet men gillar inte jul i sig.

 

[Midsommarblomster]

Har aldrig förstått varför folk ofrivilligt stressar. Det är ju bara att säga nej till det man inte vill.

Både ja och nej. Jag tror ju inte att det är så enkelt som att folk gör saker som de inte vill, men att göra saker som man vill kan ju ibland innefatta en del stress. Särskilt om planer successivt växer sig större eller mer komplexa än vad man kanske från början tänkte sig.

 

[monster1]

Det lät nog värre än var det är men det finns inga barn i närmaste familjen eller någon som uppskattar julen. Det finns inget intresse från något håll. Att fira ensam känns konstigt.

Ok, jag som frivilligt firar jul ensam tycker ändå att det är ganska trevligt och framför allt stressfritt. Men jag gillar ändå julen och pyntar och bakar och det som är trevligt med den även om ingen annan än jag och katten är hemma .