Hur firar ni jul?

[Philosophia]

Fira jul i fjällen står på min julefirar önskelista Bara vara ute hela dagarna i massa snö, spela spel och dricka varm choklad. Inte så mkt klappar, kanske en var till barnen... Låter hur bra och mysigt som helst

Det rekommenderas starkt! Vi har precis köpt egen stuga men har hyrt stuga på Grövelsjögården i Grövelsjön de senaste fem åren. Snösäkert, avslappnat och helt underbart. Varför inte göra slag i saken?

 

[Tilly_85]

Det rekommenderas starkt! Vi har precis köpt egen stuga men har hyrt stuga på Grövelsjögården i Grövelsjön de senaste fem åren. Snösäkert, avslappnat och helt underbart. Varför inte göra slag i saken?

Så härligt, grattis till stuga Vi ska faktisk hyra en stuga här i norska fjällen till nästa år, inte över julen men under skidsäsongen iaf,.. för att se om det lockar så mkt som jag tror ^^

 

[em76]

Jag har i många år varit hemma hos mina föräldrar över julen. Bäst gillar jag när bara jag och katten är där, jag är inte så förtjust i folk eller julmat. Tills för 5 år sedan brukade vi fira julafton med en morbrors familj, jag hoppas på att få träffa dem lite i jul för de är de minst jobbiga personerna jag känner. De har hus i samma by som min katt bor i.

 

[Daff]

Jag firar så lite som möjligt, även om andra vill ha med mig på julfirande. Vägrar helt enkelt flänga runt. Att jag sedan avskyr "traditionell julmusik" och stor del av vanlig julmat gör det såklart lättare att undvika hela alltihopat

Med det sagt så älskar(!) min mor att fira jul, sambons mor också. Sambon är lagom obrydd, så han och jag firar inte jul. Däremot åker vi till hans mor någon gång under julhelgen för att fira, och jag ser till att på något vis träffa min mor också, om inte annat för att äta saffransbullar och dricka glögg Men, både jag och sambon uppmuntrar våra julälskande föräldrar att fira på det sätt de gillar, och så hakar vi på om vi vill och kan.

Oj vad det här provocerade mig! Jag är själv ensam(stående) och hade blivit så ledsen om mina närmaste släktingar hellre satt hemma tillsammans än att umgås med mig på en dag som är viktig för mig. Jag förstår att det är mina känslor och att mina anhöriga inte är ansvariga för dem men för mig känns det så självklart att om andra blir glada av att jag är med, och jag inte direkt far illa av det, så skulle jag vara med på deras firande. Väldigt intressant hur mycket känlor det väckte hos mig.

Firar inte jul, har inga släktingar utom avkomman. De firar med vänner sedan många år.

Julen har aldrig betytt något speciellt. Mer nåt man "ska" göra.

Skulle du inte kunna vara med dit barn och hens familj och vänner? Om du var min mamma hade jag inte velat att du skulle sitta ensam hemma så det här låter så konstigt för mig.

Just det, julklappar också. Vi brukar inte ge julklappar på min sida av familjen, makens däremot ger julklappar och det får bli årets uppdrag att få dem att lägga av med det

Barnen däremot får alldeles för många. Känner att jag måste styra upp detta också..

Omg jag är så ledsen över att vi har slutat med julklappar i min släkt. För mig är paket och presenter ett sätt att visa att man bryr sig och ser varandra och numer får jag inte en enda julklapp men ger klappar till mina syskonbarn och det känns väldigt trist. Jag har fått anpassa mig till hur resten av familjen vill ha det men om jag fick önska skulle vi ha någon typ av secret Santa så att man köpte till en eller två personer i familjen. Plus barnen då.

 

[Daff]

Som jag skriver ovan väcker julfirande mycket känslor hos mig.

Jag är uppvuxen med att vi på förmiddagen var hos farmor med släkten på pappas sida och efter Kalle anka gick vi hem till oss och hade kvällen själva eller med någon släkting. På juldagen åkte vi till mormor och morfar 1 h bort och träffade mammas sida av släkten. Ingen stress och hann träffa alla.

Numer så har mina syskon barn, ett av syskonen har separerat så har bara barnen varannan jul, och det finns svärföräldrar med i bilden. Eftersom jag inte har någon partner är jag med våra föräldrar och sen har det varierat hur många av syskonen som är med. Ibland är något syskons svärföräldrar med också. När jag hade partner som hade en ensamstående mamma brukade mamman och lillebror följa med till min familj på julfirande eftersom dom skulle ha blivit ensamma annars.

Jag är varje år orolig för att det bara kommer bli jag och mina föräldrar på julafton, det skulle bara kännas som en vanlig dag och som att jag lika gärna kan vara hemma. Än så länge har det aldrig blivit så och tror inte det kommer bli så i år heller.

 

[Red_Chili]

Oj vad det här provocerade mig! Jag är själv ensam(stående) och hade blivit så ledsen om mina närmaste släktingar hellre satt hemma tillsammans än att umgås med mig på en dag som är viktig för mig. Jag förstår att det är mina känslor och att mina anhöriga inte är ansvariga för dem men för mig känns det så självklart att om andra blir glada av att jag är med, och jag inte direkt far illa av det, så skulle jag vara med på deras firande. Väldigt intressant hur mycket känlor det väckte hos mig.

Intressant. Hos oss är det nämligen så att om man inte vill hitta på en aktivitet, så är det bättre att göra något annat. Det roligaste stunderna har vi om alla trivs och uppskattar det som görs. Det skulle inte bli ett speciellt roligt julfirande om jag åkte till min mor, satt där och ogillade maten, ogillade musiken och allmänt inte trivdes, bara för att hon ska äta något hon tycker om och lyssna på musik hon uppskattar. Då kan vi hellre ses och fika lite när som, och så kan hon åka till vänner eller annat och äta julmiddag med dem.

Själv vill jag inte umgås med någon som inte verkligen ser fram emot umgänget - och det vi ska göra. Då är jag hellre ensam. Vad som räknas som "fara illa av" något kan väl också diskuteras, var den gränsen dras osv.

 

[Daff]

Intressant. Hos oss är det nämligen så att om man inte vill hitta på en aktivitet, så är det bättre att göra något annat. Det roligaste stunderna har vi om alla trivs och uppskattar det som görs. Det skulle inte bli ett speciellt roligt julfirande om jag åkte till min mor, satt där och ogillade maten, ogillade musiken och allmänt inte trivdes, bara för att hon ska äta något hon tycker om och lyssna på musik hon uppskattar. Då kan vi hellre ses och fika lite när som, och så kan hon åka till vänner eller annat och äta julmiddag med dem.

Själv vill jag inte umgås med någon som inte verkligen ser fram emot umgänget - och det vi ska göra. Då är jag hellre ensam. Vad som räknas som "fara illa av" något kan väl också diskuteras, var den gränsen dras osv.

Jag tänker väl att om jag skulle veta att min mamma skulle blir glad över att jag firande med henne så skulle jag kunna fira med henne för att jag vill att min mamma ska få vara glad. Det finns många andra dagar på året då jag inte behöver fira jul och kan vara hemma istället. Sen kanske jag inte skulle vara där hela dagen men ett par timmar iaf. Jag antar också att vi då tillsammans ser till att det finns mat som jag vill äta och kanske inte spelar den värsta julmusiken just då.

 

[Septicemia]

Jag och partnern firar nästan alltid själva hemma. Vi brukar spela tv- eller brädspel, äta god mat och kolla på film. Supermysigt och alldeles lagom.

I år kommer vi spendera julveckan i fjällen med delar av min familj, vilket blir kul och lagom kravfritt. Inget firande mer än julbord på restaurang, annars bara skidåkning!

 

[trazel]

Vi firar hos oss (jag, sambon och två barn/tonåringar). Jag brukar säga att de som vill umgås med oss är välkomna! Det brukar sluta med mina föräldrar, sambons mamma och några av våra syskon med familjer. Några år har vi varit 20 personer och något år 6 personer. Det är olika, men jag vägrar flänga runt sedan vi fick barn. Jag älskar dessutom att julpyssla, julbaka och laga julmat så gästerna brukar uppskatta att kunna sätta sig vid dukat bord samtidigt som jag tycker om att ordna allt.

 

[tanten]

Skulle du inte kunna vara med dit barn och hens familj och vänner? Om du var min mamma hade jag inte velat att du skulle sitta ensam hemma så det här låter så konstigt för mig.

Oj. Vi människor är verkligen olika. Jul är inget speciellt i mitt liv.

Jag har ingen släkt. Barnet har sambo och en nära vänkrets. De samlas sedan ett antal år i ett hus i en annan del av landet där två av dem köpt ett hus de delar på. Så hen firar inte med fadern heller. De har skapat egna (fina) traditioner.

Jul var ingen stor grej i vårt hem heller. Jag har inga glada julminnen från barndomen, så jul är som vilken helg som helst.
Mao har jag ingen sorg över att inte fira jul med familj och släkt.

Du behöver inte känna sorg över att andras jular inte är som dina egna önskningar.

 

[Midsommarblomster]

Som jag skriver ovan väcker julfirande mycket känslor hos mig.

Jag är uppvuxen med att vi på förmiddagen var hos farmor med släkten på pappas sida och efter Kalle anka gick vi hem till oss och hade kvällen själva eller med någon släkting. På juldagen åkte vi till mormor och morfar 1 h bort och träffade mammas sida av släkten. Ingen stress och hann träffa alla.

Numer så har mina syskon barn, ett av syskonen har separerat så har bara barnen varannan jul, och det finns svärföräldrar med i bilden. Eftersom jag inte har någon partner är jag med våra föräldrar och sen har det varierat hur många av syskonen som är med. Ibland är något syskons svärföräldrar med också. När jag hade partner som hade en ensamstående mamma brukade mamman och lillebror följa med till min familj på julfirande eftersom dom skulle ha blivit ensamma annars.

Jag är varje år orolig för att det bara kommer bli jag och mina föräldrar på julafton, det skulle bara kännas som en vanlig dag och som att jag lika gärna kan vara hemma. Än så länge har det aldrig blivit så och tror inte det kommer bli så i år heller.

Det är ju snårigt med relationer och traditioner. Jag är också en sån som blir glad av att göra andra glada, så om julen nu inte betytt så mycket för mig själv så hade jag ändå kunnat ställa upp med firande för någon annans skull.

Men, överlag försöker jag vara försiktig med att att hänga upp min egen tillfredsställelse över saker på andra. Min man sa här om dagen att han alltid hade stora julfiranden tillsammans med alla kusiner när han var barn, och önskar ge sina barn det. Men då har man ju målat upp en bild av vad man vill ha som sätter press på andra. Deras föräldrar kanske vill ha en stillsam jul hemma, och har man då en vision som går i stöpet på grund av det så är ju det en grogrund för gnissel. Framför allt måste det ju vara en stress att veta att ens egen jul hänger på beslut av andra. Så, jul eller inte, så brukar jag försöka lämna allt som involverar andra rätt öppet. För min egen skull, och fokusera på att styra min vilja mot sånt som jag själv kan bestämma över.

 

[astronaut]

Jag har de senaste jularna åkt till min moster och käkat julmat och bara hängt med henne och hennes tre barn (ibland även deras partners). Mamma har egentligen velat komma men alltid sagt att hon får växla mellan sina barn så hennes barnbarn får fira med sin mormor med. Minns hur magiskt det var som liten. Däremot kommer mamma till mig under jul i år. Nytt för i år är dock att vi ska vara hos hennes ena unge som nyss köpt radhus tillsammans med sin sambo. Ska nog bli bra. Vi brukar käka lite, umgås, kanske spela något så inget märkvärdigt.

Julen för mIg, eller om jag ska tänka ett steg längre, dog lite när pappa dog. Såhär efterhand har jag kommit underfund med att pappa var den som höll ihop allt.

 

[Daff]

Det är ju snårigt med relationer och traditioner. Jag är också en sån som blir glad av att göra andra glada, så om julen nu inte betytt så mycket för mig själv så hade jag ändå kunnat ställa upp med firande för någon annans skull.

Men, överlag försöker jag vara försiktig med att att hänga upp min egen tillfredsställelse över saker på andra. Min man sa här om dagen att han alltid hade stora julfiranden tillsammans med alla kusiner när han var barn, och önskar ge sina barn det. Men då har man ju målat upp en bild av vad man vill ha som sätter press på andra. Deras föräldrar kanske vill ha en stillsam jul hemma, och har man då en vision som går i stöpet på grund av det så är ju det en grogrund för gnissel. Framför allt måste det ju vara en stress att veta att ens egen jul hänger på beslut av andra. Så, jul eller inte, så brukar jag försöka lämna allt som involverar andra rätt öppet. För min egen skull, och fokusera på att styra min vilja mot sånt som jag själv kan bestämma över.

Jag arbetar på att inte hänga upp mitt mående på saker jag själv inte kan påverka men julen är svår eftersom jag har en sån tydlig bild av hur julen ska vara och det bygger på att andra människor är med. För mig är det också väldigt viktigt att se till att alla har någon att fira jul med, om man vill fira, och det är för mig själva meningen med julen - att man är tillsammans och tar hand om varandra. Men jag vet att det inte är allas bild och jag försöker acceptera det, går så där

För mig hänger det nog mycket ihop med att jag inte har en egen familj att fira med och då blir jag beroende av att andra familjer ska vilja fira med mig. Men den här tråden skulle inte handla om mina problem så jag ska släppa den tråden nu.

 

[Lingon]

Intressant. Hos oss är det nämligen så att om man inte vill hitta på en aktivitet, så är det bättre att göra något annat. Det roligaste stunderna har vi om alla trivs och uppskattar det som görs. Det skulle inte bli ett speciellt roligt julfirande om jag åkte till min mor, satt där och ogillade maten, ogillade musiken och allmänt inte trivdes, bara för att hon ska äta något hon tycker om och lyssna på musik hon uppskattar. Då kan vi hellre ses och fika lite när som, och så kan hon åka till vänner eller annat och äta julmiddag med dem.

Själv vill jag inte umgås med någon som inte verkligen ser fram emot umgänget - och det vi ska göra. Då är jag hellre ensam. Vad som räknas som "fara illa av" något kan väl också diskuteras, var den gränsen dras osv.

Så du menar att maten och musiken är så illa att umgänget med din mamma blir negativt?

Man kan ju alltid modifiera julmaten lite. Det är ju ändå en buffé. Man kan ju utan problem ta med nåt man tycker om till ett julfirande. Det har jag gjort. Jag har julmat i min familj som inte är traditionellt svensk (eller svensk överhuvudtaget). Så ett vanligt svenskt julbord är inte juligt för mig utan de rätterna. Det är gott men inte jul på det sättet. Så jag har vid några tillfällen tagit med mig de rätterna till svärföräldrarna. De tyckte att det var roligt att smaka nåt nytt men fokuserade såklart på det som är julmat för dem. Inga konstigheter alls!

 

[Lingon]

Jag tänker väl att om jag skulle veta att min mamma skulle blir glad över att jag firande med henne så skulle jag kunna fira med henne för att jag vill att min mamma ska få vara glad. Det finns många andra dagar på året då jag inte behöver fira jul och kan vara hemma istället. Sen kanske jag inte skulle vara där hela dagen men ett par timmar iaf. Jag antar också att vi då tillsammans ser till att det finns mat som jag vill äta och kanske inte spelar den värsta julmusiken just då.

Precis så tänker jag också.

 

[Liten]

Själva julafton firar vi hemma, bara jag och sambon och katten. Vi har skalat ner julbordet rejält och har bara våra favoriter. Äter, tittar på nån film och myser. Dricker julmust och äter godis/julfika. Väldigt lugnt, bara fokus på att det ska vara mysigt.

 

[Red_Chili]

Så du menar att maten och musiken är så illa att umgänget med din mamma blir negativt?

Man kan ju alltid modifiera julmaten lite. Det är ju ändå en buffé. Man kan ju utan problem ta med nåt man tycker om till ett julfirande. Det har jag gjort. Jag har julmat i min familj som inte är traditionellt svensk (eller svensk överhuvudtaget). Så ett vanligt svenskt julbord är inte juligt för mig utan de rätterna. Det är gott men inte jul på det sättet. Så jag har vid några tillfällen tagit med mig de rätterna till svärföräldrarna. De tyckte att det var roligt att smaka nåt nytt men fokuserade såklart på det som är julmat för dem. Inga konstigheter alls!

Precis så menar jag.

Buffé, med julmat till max två personer? Nädu. Så mycket tid, pengar och ork finns inte. Inte heller möjlighet att spara allt det som inte äts upp i sådana fall.

 

[strawberrysylt]

Jag tycker vi har löst det rätt bra i min familj. Vi är ganska flexibla och firar jul den dagen det passar. Jag brukar ofta jobba på julafton, tänker jag kan ta den dagen för andra som den är "heligare" för. Beror också på att min bror har småbarn och de firar med hennes sida på julafton, fler barn på den sidan.
Sen hela tiden i december fram till jul tycker jag man kan ses o ha mysigt på olika sätt, t ex julbord på IKEA, julfika hemma, handla tsm osv.

Pratade lite med mina två bästa vänner om detta för typ en månad sen och båda upplevde mkt press på hur man "ska göra" kring jul, lät jättetråkigt.

 

[Lingon]

Precis så menar jag.

Buffé, med julmat till max två personer? Nädu. Så mycket tid, pengar och ork finns inte. Inte heller möjlighet att spara allt det som inte äts upp i sådana fall.

Självklart kan man ha buffé till två personer! Blir ju färre valmöjligheter och mindre mängder men visst går det, om man vill. Men vill man inte så går ju ingenting. Och man måste ju inte.

 

[Derivata]

Jag både älskar och hatar julen, älskar för dess stämning men hatar det för hur den får mig att känna. Mina känslor kommer ifrån både att behöva göra någon besviken eventuellt men också för att julen gör mig arg

Ska förklara, vi bor 25 mil från de nära släktingar som bor närmast, 40 mil från där jag är uppvuxen och 80 mil från min kvarvarande förälder. Dvs vi måste välja var vi ska vara på julen och jag upplever att min förälder inte alltid kan acceptera det, vilket kan ge uttryck som "ja, vi förväntar oss inte heller att partnerns barn ska komma så det blir en ensam jul" tack för den - så här jobbar jag med att mildra mina samvetstankar - partnern har massor av syskon som bor på samma ställe och de saknar inte inbjudningar... Jag får också dåligt samvete de jular jag släpar med familjen dit, två hela dagar i bil och visst är det jättemysigt där, verkligen ett drömställe att fira jul på om man har MINA intressen som inte delas av min familj... För dem finns ingenting. Sedan besvikelsen från föräldern när vi inte stannar hela jullovet "ska ni vara så kort tid".

Oftast så firar vi borta med endast någon ytterligare förutom min familj. Barnen hade nog gärna firat på andra sidan släkten där storfamiljen finns, med massor av kusiner. Men, vi har som ingen plats där och då både maken och ena sonen är pälsdjursallergiker så behöver vi en egen plats att dra oss undan på, det finns inte en drös av övernattningsmöjligheter på denna ort. Sonen tenderar också att på just denna plats bli superallergisk så det funkar knappt några timmar innan vi behöver dra oss tillbaka till ett öde och kallt pensionat. Maken blir också extremt allergisk i dessa hus, men han är vuxen och får klara av det på egenhand (Det tråkiga i detta är att det inte finns förståelse för allergin, så även om vi försökt förklara så verkar det som att denna sida av familjen tror att vi undviker dem så de hälsar inte på oss heller )

I år försöker jag stoppa undan alla samvetskänslor och vi ska åka till GranCan och fira med min syster! Så i år kör vi jul med parollen "Bättre att sola bort eksem utanför afrikas kust än andnöd i norrlands inland.