Hur firar ni jul?

[miumiu]

Själv!

Så jävla underbart, hatar julen. Har familj att fira med men har lyckats ducka alla uppstyrda firanden dom senaste, vad kan det vara, fyra åren? Eller nåt sånt. Sambo + son åker till sambos föräldrar i Småland, dom brukar åka den 23e och då jobbar jag alltid ändå. Sen kommer dom hem den 25e.

I år tänker jag vara helt själv på julafton tror jag. Tidigare år har jag klämt in häng med antingen mor eller far eller båda (separat), men nu känner jag att jag vill vara med min häst, och min katt. Ligga i soffan och dega och kolla på vilka filmer jag vill. Bada badkar i över en timme, meditera, kanske göra något litet yoga-pass. Promenera med musik i lurarna.

 

[Görel]

Så du menar att maten och musiken är så illa att umgänget med din mamma blir negativt?

Man kan ju alltid modifiera julmaten lite. Det är ju ändå en buffé. Man kan ju utan problem ta med nåt man tycker om till ett julfirande. Det har jag gjort. Jag har julmat i min familj som inte är traditionellt svensk (eller svensk överhuvudtaget). Så ett vanligt svenskt julbord är inte juligt för mig utan de rätterna. Det är gott men inte jul på det sättet. Så jag har vid några tillfällen tagit med mig de rätterna till svärföräldrarna. De tyckte att det var roligt att smaka nåt nytt men fokuserade såklart på det som är julmat för dem. Inga konstigheter alls!

Fast det kan bli svårt om en person vill dela glädjen över något med andra som inte alls finner glädje i det. Någon älskar julsånger som får en själv att vilja begå harakiri. Eller vill bara ha kött/fisk när man själv är vegan.

 

[Lingon]

Jag både älskar och hatar julen, älskar för dess stämning men hatar det för hur den får mig att känna. Mina känslor kommer ifrån både att behöva göra någon besviken eventuellt men också för att julen gör mig arg

Ska förklara, vi bor 25 mil från de nära släktingar som bor närmast, 40 mil från där jag är uppvuxen och 80 mil från min kvarvarande förälder. Dvs vi måste välja var vi ska vara på julen och jag upplever att min förälder inte alltid kan acceptera det, vilket kan ge uttryck som "ja, vi förväntar oss inte heller att partnerns barn ska komma så det blir en ensam jul" tack för den - så här jobbar jag med att mildra mina samvetstankar - partnern har massor av syskon som bor på samma ställe och de saknar inte inbjudningar... Jag får också dåligt samvete de jular jag släpar med familjen dit, två hela dagar i bil och visst är det jättemysigt där, verkligen ett drömställe att fira jul på om man har MINA intressen som inte delas av min familj... För dem finns ingenting. Sedan besvikelsen från föräldern när vi inte stannar hela jullovet "ska ni vara så kort tid".

Oftast så firar vi borta med endast någon ytterligare förutom min familj. Barnen hade nog gärna firat på andra sidan släkten där storfamiljen finns, med massor av kusiner. Men, vi har som ingen plats där och då både maken och ena sonen är pälsdjursallergiker så behöver vi en egen plats att dra oss undan på, det finns inte en drös av övernattningsmöjligheter på denna ort. Sonen tenderar också att på just denna plats bli superallergisk så det funkar knappt några timmar innan vi behöver dra oss tillbaka till ett öde och kallt pensionat. Maken blir också extremt allergisk i dessa hus, men han är vuxen och får klara av det på egenhand (Det tråkiga i detta är att det inte finns förståelse för allergin, så även om vi försökt förklara så verkar det som att denna sida av familjen tror att vi undviker dem så de hälsar inte på oss heller )

I år försöker jag stoppa undan alla samvetskänslor och vi ska åka till GranCan och fira med min syster! Så i år kör vi jul med parollen "Bättre att sola bort eksem utanför afrikas kust än andnöd i norrlands inland.

Så jobbiga omständigheter! Man förstår ju flera av sidorna. De går bara inte att kombinera. Jobbigt! Gran Canaria låter som en bra idé!

 

[monster1]

Jag arbetar på att inte hänga upp mitt mående på saker jag själv inte kan påverka men julen är svår eftersom jag har en sån tydlig bild av hur julen ska vara och det bygger på att andra människor är med. För mig är det också väldigt viktigt att se till att alla har någon att fira jul med, om man vill fira, och det är för mig själva meningen med julen - att man är tillsammans och tar hand om varandra. Men jag vet att det inte är allas bild och jag försöker acceptera det, går så där

För mig hänger det nog mycket ihop med att jag inte har en egen familj att fira med och då blir jag beroende av att andra familjer ska vilja fira med mig. Men den här tråden skulle inte handla om mina problem så jag ska släppa den tråden nu.

För mig är det verkligen inte så, jul med familj brukar alltid bestå av ångest. Folk som är sura, stressade och småbitska. Jul ensam med katten är mysigt och ombonat med god mat och trevliga filmer. Vi pratas såklart vid i familjen på julafton. Både min och min exsambos familjer var lite lika där i att det ofta blev dålig stämning. Jag har svårt att förstå hur man kan tycka att alla ska träffas och umgås när det ändå bara blir trist stämning, tjafs och stress.

Nej tack!

 

[Palermo]

Jag både älskar och hatar julen, älskar för dess stämning men hatar det för hur den får mig att känna. Mina känslor kommer ifrån både att behöva göra någon besviken eventuellt men också för att julen gör mig arg

Ska förklara, vi bor 25 mil från de nära släktingar som bor närmast, 40 mil från där jag är uppvuxen och 80 mil från min kvarvarande förälder. Dvs vi måste välja var vi ska vara på julen och jag upplever att min förälder inte alltid kan acceptera det, vilket kan ge uttryck som "ja, vi förväntar oss inte heller att partnerns barn ska komma så det blir en ensam jul" tack för den - så här jobbar jag med att mildra mina samvetstankar - partnern har massor av syskon som bor på samma ställe och de saknar inte inbjudningar... Jag får också dåligt samvete de jular jag släpar med familjen dit, två hela dagar i bil och visst är det jättemysigt där, verkligen ett drömställe att fira jul på om man har MINA intressen som inte delas av min familj... För dem finns ingenting. Sedan besvikelsen från föräldern när vi inte stannar hela jullovet "ska ni vara så kort tid".

Oftast så firar vi borta med endast någon ytterligare förutom min familj. Barnen hade nog gärna firat på andra sidan släkten där storfamiljen finns, med massor av kusiner. Men, vi har som ingen plats där och då både maken och ena sonen är pälsdjursallergiker så behöver vi en egen plats att dra oss undan på, det finns inte en drös av övernattningsmöjligheter på denna ort. Sonen tenderar också att på just denna plats bli superallergisk så det funkar knappt några timmar innan vi behöver dra oss tillbaka till ett öde och kallt pensionat. Maken blir också extremt allergisk i dessa hus, men han är vuxen och får klara av det på egenhand (Det tråkiga i detta är att det inte finns förståelse för allergin, så även om vi försökt förklara så verkar det som att denna sida av familjen tror att vi undviker dem så de hälsar inte på oss heller )

I år försöker jag stoppa undan alla samvetskänslor och vi ska åka till GranCan och fira med min syster! Så i år kör vi jul med parollen "Bättre att sola bort eksem utanför afrikas kust än andnöd i norrlands inland.

Jag sympatiserar helhjärtat med er resa över jul i år!

Det är andra, helt annorlunda men lika absurda familjeomständigheter som gör att vi är en mindre skara som rymmer till hotell i år.

 

[MJLee]

Precis så menar jag.

Buffé, med julmat till max två personer? Nädu. Så mycket tid, pengar och ork finns inte. Inte heller möjlighet att spara allt det som inte äts upp i sådana fall.

Jag gör julbord till en person + katten. Men jag gillar julmat och äter det sedan gärna i några dagar. 3 skivor skinka, två skivor pressylta (som jag verkar vara den enda i typ Sverige som gillar) från delikatessen. Kalvsylta äter jag till vardagen. Sill, ägg och lax 100 g. Några köttbullar och några prinskorvar där jag fryser in (prinskorven, köttbullarna är redan frysta) och tinar och äter till påsk. Megara får färdiggrillad kyckling som är det bästa hon vet och en liten bil lax.

 

[MayGrace]

Jag har blivit lite allergisk mot julen pga av min uppväxt. I år ska jag för första gången fira med min pojkvän sedan 1 år tillbaka. Han firar alltid med sin mormor och morfar och resterande släkt. Det vill ha en lugn julafton av olika orsaker så vi ska ha lite julklappslek och mat. Vilket passar mig utmärkt för jag vill inte ha massa ståhej runt julen.

Min mor och mina två ena syskon plus systerdotter brukar jag fira med innan jul.

 

[Mia_R]

Jag firar inte jul generellt, jobbar för det mesta så kollegor kan vara lediga. Har bara mamma kvar och vi bor långt ifrån varandra, så lite tråkigt ändå att jag kommer missa en av hennes få jular i år.

 

[Anna]

Vi är en liten familj - jag, maken, vår dotter och min mamma firar tillsammans. Jag har inga syskon och min pappa gick tyvärr bort för några år sedan. I år är vi hemma hos henne. Makens stora dotter firar alltid julafton med sina morföräldrar och så firar vi lite med henne i mellandagarna eller när det passar. I mellandagarna brukar vi också ses hemma hos makens moster med hans syskon och syskonbarn och eventuellt kusin.

Vi hade riktiga flängjular när jag var liten, halva dagen hos mormor och morfar och halva dagen hos farmor och farfar, olika kusiner på olika ställen. De bodde förvisso nära varandra men ändå. Jag älskade det såklart men jag kan förstå nu att det var rätt slitigt för de vuxna.