Hur firar ni jul?

[miumiu]

Själv!

Så jävla underbart, hatar julen. Har familj att fira med men har lyckats ducka alla uppstyrda firanden dom senaste, vad kan det vara, fyra åren? Eller nåt sånt. Sambo + son åker till sambos föräldrar i Småland, dom brukar åka den 23e och då jobbar jag alltid ändå. Sen kommer dom hem den 25e.

I år tänker jag vara helt själv på julafton tror jag. Tidigare år har jag klämt in häng med antingen mor eller far eller båda (separat), men nu känner jag att jag vill vara med min häst, och min katt. Ligga i soffan och dega och kolla på vilka filmer jag vill. Bada badkar i över en timme, meditera, kanske göra något litet yoga-pass. Promenera med musik i lurarna.

 

[Görel]

Så du menar att maten och musiken är så illa att umgänget med din mamma blir negativt?

Man kan ju alltid modifiera julmaten lite. Det är ju ändå en buffé. Man kan ju utan problem ta med nåt man tycker om till ett julfirande. Det har jag gjort. Jag har julmat i min familj som inte är traditionellt svensk (eller svensk överhuvudtaget). Så ett vanligt svenskt julbord är inte juligt för mig utan de rätterna. Det är gott men inte jul på det sättet. Så jag har vid några tillfällen tagit med mig de rätterna till svärföräldrarna. De tyckte att det var roligt att smaka nåt nytt men fokuserade såklart på det som är julmat för dem. Inga konstigheter alls!

Fast det kan bli svårt om en person vill dela glädjen över något med andra som inte alls finner glädje i det. Någon älskar julsånger som får en själv att vilja begå harakiri. Eller vill bara ha kött/fisk när man själv är vegan.

 

[Lingon]

Jag både älskar och hatar julen, älskar för dess stämning men hatar det för hur den får mig att känna. Mina känslor kommer ifrån både att behöva göra någon besviken eventuellt men också för att julen gör mig arg

Ska förklara, vi bor 25 mil från de nära släktingar som bor närmast, 40 mil från där jag är uppvuxen och 80 mil från min kvarvarande förälder. Dvs vi måste välja var vi ska vara på julen och jag upplever att min förälder inte alltid kan acceptera det, vilket kan ge uttryck som "ja, vi förväntar oss inte heller att partnerns barn ska komma så det blir en ensam jul" tack för den - så här jobbar jag med att mildra mina samvetstankar - partnern har massor av syskon som bor på samma ställe och de saknar inte inbjudningar... Jag får också dåligt samvete de jular jag släpar med familjen dit, två hela dagar i bil och visst är det jättemysigt där, verkligen ett drömställe att fira jul på om man har MINA intressen som inte delas av min familj... För dem finns ingenting. Sedan besvikelsen från föräldern när vi inte stannar hela jullovet "ska ni vara så kort tid".

Oftast så firar vi borta med endast någon ytterligare förutom min familj. Barnen hade nog gärna firat på andra sidan släkten där storfamiljen finns, med massor av kusiner. Men, vi har som ingen plats där och då både maken och ena sonen är pälsdjursallergiker så behöver vi en egen plats att dra oss undan på, det finns inte en drös av övernattningsmöjligheter på denna ort. Sonen tenderar också att på just denna plats bli superallergisk så det funkar knappt några timmar innan vi behöver dra oss tillbaka till ett öde och kallt pensionat. Maken blir också extremt allergisk i dessa hus, men han är vuxen och får klara av det på egenhand (Det tråkiga i detta är att det inte finns förståelse för allergin, så även om vi försökt förklara så verkar det som att denna sida av familjen tror att vi undviker dem så de hälsar inte på oss heller )

I år försöker jag stoppa undan alla samvetskänslor och vi ska åka till GranCan och fira med min syster! Så i år kör vi jul med parollen "Bättre att sola bort eksem utanför afrikas kust än andnöd i norrlands inland.

Så jobbiga omständigheter! Man förstår ju flera av sidorna. De går bara inte att kombinera. Jobbigt! Gran Canaria låter som en bra idé!

 

[monster1]

Jag arbetar på att inte hänga upp mitt mående på saker jag själv inte kan påverka men julen är svår eftersom jag har en sån tydlig bild av hur julen ska vara och det bygger på att andra människor är med. För mig är det också väldigt viktigt att se till att alla har någon att fira jul med, om man vill fira, och det är för mig själva meningen med julen - att man är tillsammans och tar hand om varandra. Men jag vet att det inte är allas bild och jag försöker acceptera det, går så där

För mig hänger det nog mycket ihop med att jag inte har en egen familj att fira med och då blir jag beroende av att andra familjer ska vilja fira med mig. Men den här tråden skulle inte handla om mina problem så jag ska släppa den tråden nu.

För mig är det verkligen inte så, jul med familj brukar alltid bestå av ångest. Folk som är sura, stressade och småbitska. Jul ensam med katten är mysigt och ombonat med god mat och trevliga filmer. Vi pratas såklart vid i familjen på julafton. Både min och min exsambos familjer var lite lika där i att det ofta blev dålig stämning. Jag har svårt att förstå hur man kan tycka att alla ska träffas och umgås när det ändå bara blir trist stämning, tjafs och stress.

Nej tack!

 

[Palermo]

Jag både älskar och hatar julen, älskar för dess stämning men hatar det för hur den får mig att känna. Mina känslor kommer ifrån både att behöva göra någon besviken eventuellt men också för att julen gör mig arg

Ska förklara, vi bor 25 mil från de nära släktingar som bor närmast, 40 mil från där jag är uppvuxen och 80 mil från min kvarvarande förälder. Dvs vi måste välja var vi ska vara på julen och jag upplever att min förälder inte alltid kan acceptera det, vilket kan ge uttryck som "ja, vi förväntar oss inte heller att partnerns barn ska komma så det blir en ensam jul" tack för den - så här jobbar jag med att mildra mina samvetstankar - partnern har massor av syskon som bor på samma ställe och de saknar inte inbjudningar... Jag får också dåligt samvete de jular jag släpar med familjen dit, två hela dagar i bil och visst är det jättemysigt där, verkligen ett drömställe att fira jul på om man har MINA intressen som inte delas av min familj... För dem finns ingenting. Sedan besvikelsen från föräldern när vi inte stannar hela jullovet "ska ni vara så kort tid".

Oftast så firar vi borta med endast någon ytterligare förutom min familj. Barnen hade nog gärna firat på andra sidan släkten där storfamiljen finns, med massor av kusiner. Men, vi har som ingen plats där och då både maken och ena sonen är pälsdjursallergiker så behöver vi en egen plats att dra oss undan på, det finns inte en drös av övernattningsmöjligheter på denna ort. Sonen tenderar också att på just denna plats bli superallergisk så det funkar knappt några timmar innan vi behöver dra oss tillbaka till ett öde och kallt pensionat. Maken blir också extremt allergisk i dessa hus, men han är vuxen och får klara av det på egenhand (Det tråkiga i detta är att det inte finns förståelse för allergin, så även om vi försökt förklara så verkar det som att denna sida av familjen tror att vi undviker dem så de hälsar inte på oss heller )

I år försöker jag stoppa undan alla samvetskänslor och vi ska åka till GranCan och fira med min syster! Så i år kör vi jul med parollen "Bättre att sola bort eksem utanför afrikas kust än andnöd i norrlands inland.

Jag sympatiserar helhjärtat med er resa över jul i år!

Det är andra, helt annorlunda men lika absurda familjeomständigheter som gör att vi är en mindre skara som rymmer till hotell i år.

 

[MJLee]

Precis så menar jag.

Buffé, med julmat till max två personer? Nädu. Så mycket tid, pengar och ork finns inte. Inte heller möjlighet att spara allt det som inte äts upp i sådana fall.

Jag gör julbord till en person + katten. Men jag gillar julmat och äter det sedan gärna i några dagar. 3 skivor skinka, två skivor pressylta (som jag verkar vara den enda i typ Sverige som gillar) från delikatessen. Kalvsylta äter jag till vardagen. Sill, ägg och lax 100 g. Några köttbullar och några prinskorvar där jag fryser in (prinskorven, köttbullarna är redan frysta) och tinar och äter till påsk. Megara får färdiggrillad kyckling som är det bästa hon vet och en liten bil lax.

 

[MayGrace]

Jag har blivit lite allergisk mot julen pga av min uppväxt. I år ska jag för första gången fira med min pojkvän sedan 1 år tillbaka. Han firar alltid med sin mormor och morfar och resterande släkt. Det vill ha en lugn julafton av olika orsaker så vi ska ha lite julklappslek och mat. Vilket passar mig utmärkt för jag vill inte ha massa ståhej runt julen.

Min mor och mina två ena syskon plus systerdotter brukar jag fira med innan jul.

 

[Mia_R]

Jag firar inte jul generellt, jobbar för det mesta så kollegor kan vara lediga. Har bara mamma kvar och vi bor långt ifrån varandra, så lite tråkigt ändå att jag kommer missa en av hennes få jular i år.

 

[Anna]

Vi är en liten familj - jag, maken, vår dotter och min mamma firar tillsammans. Jag har inga syskon och min pappa gick tyvärr bort för några år sedan. I år är vi hemma hos henne. Makens stora dotter firar alltid julafton med sina morföräldrar och så firar vi lite med henne i mellandagarna eller när det passar. I mellandagarna brukar vi också ses hemma hos makens moster med hans syskon och syskonbarn och eventuellt kusin.

Vi hade riktiga flängjular när jag var liten, halva dagen hos mormor och morfar och halva dagen hos farmor och farfar, olika kusiner på olika ställen. De bodde förvisso nära varandra men ändå. Jag älskade det såklart men jag kan förstå nu att det var rätt slitigt för de vuxna.

 

[Amha]

Folk börjar i högre grad ha lite önskemål, inga konstiga sådana men många vill såklart träffa barnen på jul eller har idéer om vilken jul de vill ge sina egna barn. För mig är julen årets bästa högtid (hela december, inte bara julafton) och jag vill såklart inte hamna i stress-fällan med att försöka tillgodose allas behov.

Det här var något som fick mig att sluta vilja fira jul under mina barns första år (börjades redan när min äldsta var bebis). Folks önskemål, ryckande och dragande. Det var vidrigt. Usch. Min mor hade precis likadant när vi var små men hon stod inte på sig utan pinade sig igenom julen i så många år.

Vår lösning blev att aldrig åka iväg julafton. De som vill fira julafton med oss är välkomna hem till oss och ta med sig det de vill äta. Då släpptes automatiskt kraven på specifika dagar och julhetsen. Efter några år återfick jag suget efter julfirande igen och har börjat orka göra det till barnens högtid med allt vad det innebär för oss. Min familj har kommit till oss på julafton några gånger och då har vi hjälpts åt med matlagning. Jag har stenhårt vägrat att laga äcklig mat. Vi har några få rätter vi serverar och saknar man något får man ta med sig.

Stå på dig om att hålla ner stressen!

 

[niardasp]

Jul har alltid varit otroligt oladdat för mig och min släkt. Har förstått på andra att många har det kämpigt och körigt av flera anledningar men jag känner mig verkligen förskonad från det.

När jag var liten var vi alltid hemma hos oss. Folk kom dit från båda sidorna av släkten och det var då man träffade alla som man kanske inte träffade så ofta annars. När jag blev lite äldre hade jag fått ett helt gäng kusiner så sedan dess har julfirandet och därmed hela släkten flyttat på sig mellan de familjerna, ungefär vartannat år på vardera ställe. Ett gäng år har jag varit utomlands.

Nu är jag vuxen och har skaffat partner och hus så nu har stafettpinnen gått över till mig och alla är hitbjudna till oss för första gången i år.

Det är ett ”gäng” som nästan alltid är med, mostrar och mammor och pappor och så vidare. Sen byts det partners ibland, barn föds och någons svärföräldrar eller någons kompis hakar på ibland.

Jag tycker det känns väldigt opretentiöst, alla tar med nån mat och julklappar till barnen och värden fixar resten. Ibland stannar folk länge, ibland åker folk hem tidigt för att dom ska hem till hunden eller iväg på något annat och så vidare. Inga konstigheter utan alla gör det som passar för året

 

[Lingon]

Det här var något som fick mig att sluta vilja fira jul under mina barns första år (börjades redan när min äldsta var bebis). Folks önskemål, ryckande och dragande. Det var vidrigt. Usch. Min mor hade precis likadant när vi var små men hon stod inte på sig utan pinade sig igenom julen i så många år.

Vår lösning blev att aldrig åka iväg julafton. De som vill fira julafton med oss är välkomna hem till oss och ta med sig det de vill äta. Då släpptes automatiskt kraven på specifika dagar och julhetsen. Efter några år återfick jag suget efter julfirande igen och har börjat orka göra det till barnens högtid med allt vad det innebär för oss. Min familj har kommit till oss på julafton några gånger och då har vi hjälpts åt med matlagning. Jag har stenhårt vägrat att laga äcklig mat. Vi har några få rätter vi serverar och saknar man något får man ta med sig.

Stå på dig om att hålla ner stressen!

Men alltså? Står folk verkligen och lagar äcklig mat på julen??!

 

[Amha]

Men alltså? Står folk verkligen och lagar äcklig mat på julen??!

I min värld: ja jag har varit på såååå många julbord där det tagits en liiiiten liten bit från ena hörnet på flera rätter men de måste finnas med för att de hör till inte heller så att någon verkar känna att wow, det här äter vi dagarna efter utan de ska liksom hänga med bara för att. Antingen kastas de eller så lyckas någon få i sig det några dagar efter julafton.

 

[Lingon]

I min värld: ja jag har varit på såååå många julbord där det tagits en liiiiten liten bit från ena hörnet på flera rätter men de måste finnas med för att de hör till inte heller så att någon verkar känna att wow, det här äter vi dagarna efter utan de ska liksom hänga med bara för att. Antingen kastas de eller så lyckas någon få i sig det några dagar efter julafton.

Så märkligt! Varför? Det finns ju så många rätter att välja bland. Varför inte bara välja de man tycker om?

 

[Amha]

Så märkligt! Varför? Det finns ju så många rätter att välja bland. Varför inte bara välja de man tycker om?

Den frågan ställer du nog till fel person.

 

[Snubbelfot]

Oftast så firar vi borta med endast någon ytterligare förutom min familj. Barnen hade nog gärna firat på andra sidan släkten där storfamiljen finns, med massor av kusiner. Men, vi har som ingen plats där och då både maken och ena sonen är pälsdjursallergiker så behöver vi en egen plats att dra oss undan på, det finns inte en drös av övernattningsmöjligheter på denna ort. Sonen tenderar också att på just denna plats bli superallergisk så det funkar knappt några timmar innan vi behöver dra oss tillbaka till ett öde och kallt pensionat. Maken blir också extremt allergisk i dessa hus, men han är vuxen och får klara av det på egenhand

Det lät verkligen nedslående och frustrerande, hela situationen.
Tänker bara på boendebiten hos storfamiljen - jag hade vantrivts något katastrofalt på ett öde och kallt pensionat över jul. Jag förstår att det inte finns mycket att välja på, säkert inte heller airbnb, men kanske skulle det gå att hyra husvagn och ställa hos släkten? Antingen där i närheten, eller någonstans på vägen? Det skulle ju kanske kunna ge en annan upplevelse av resan, med ett eget krypin och trivsammare än på pensionat.

 

[MJLee]

Jahapp, jag som vill vara hemma i jul med mitt lilla julbord och katten kommer fira jul i flera dagar. Först med min pappa och mina två systrar. De vill vara i Åre på julafton så då firar de med familjen den 22. När pappa mådde dåligt och opererades fick jag lite panik över hur länge han finns kvar och tänker därför åka ut dit. Den 24 firar jag med min syster på andra sidan. Det blir knytis i hennes nya lägenhet, hon har skilt sig.

Meeeen jag vill ha mitt julbord med Megara! Det får bli på annandag, och sedan äta det mellandagarna.

 

[Marita73]

Jahapp, jag som vill vara hemma i jul med mitt lilla julbord och katten kommer fira jul i flera dagar. Först med min pappa och mina två systrar. De vill vara i Åre på julafton så då firar de med familjen den 22. När pappa mådde dåligt och opererades fick jag lite panik över hur länge han finns kvar och tänker därför åka ut dit. Den 24 firar jag med min syster på andra sidan. Det blir knytis i hennes nya lägenhet, hon har skilt sig.

Meeeen jag vill ha mitt julbord med Megara! Det får bli på annandag, och sedan äta det mellandagarna.

Jag är ledig juldagen så då ska jag fira/mysa hela dagen med djuren.

 

[bollen__]

Efter att pappa dog har vi skapat en ny tradition, vi började med det redan första julen han var borta. Min pappa var lika julgalen som jag, så julen är rätt tung utan honom. Men tack vare mina brorsbarn så känner jag faktiskt glädje inför julen igen.
Vi har uppesittarkväll med Bingolotto hos min bror där vi sedan firar jul I år blir det även min svägerskas bror + barn så vi blir fler i år men det ska bara bli mysigt. Vi brukar köra knytis på jul men i år blir det lite annorlunda, iom att det är fler från svägerskans släkt och bara jag + maken på brorsans sida så tyckte svägerskan att vi inte skulle behöva ta så mycket till julbordet. Spelar inte mig någon roll, vi bidrar gärna men maken ska göra sin Jansson iallafall.
Mamma jobbar så hon kommer dit den 25e och gör sin julgröt som vi alla älskar. Blev en bra kompromiss, vi tyckte inte det kändes bra att hon skulle ge sig ut i trafiken så pass sent på dagen, barnen hinner ju nästan lägga sig ändå.

Vi har aldrig haft någon tradition av uppesittarkvällen före detta, så det är riktigt mysigt. Till och med maken går all in på bingon haha!

 

[bumpo]

Vi har alltid kört varannan jul jag och sambon. Firar vi med min familj så är det antigen (oftast) hos mamma och pappa eller hos lille storebror. Vi är massor människor och hundar där med traditionellt julbord och på senare år antingen julklappsspel eller lottdragning om vem som ska köpa till vem. Juljlappsspel blir krångligt när man är runt 20 personer.

Den julen vi firar med sambons familj så har vi varit i svärföräldrars stuga ute vid Gullmarn men nu när de sålt den så ska svärföräldrar komma hit den 23e och stannar till 25e sedan blir det att träffa resten av hans familj på annandagen. Paketutbyte med mina föräldrar sker antingen någon dag före julafton iår eller i mellandagarna.

Tidigare så har vi alltid firat nyår med svärföräldrarna i stugan men får se vad som sker i år...