Var träffar ni alla dessa människor som blåser rök i ansiktet på er? Förutom när någon skulle skämta i tonåren har jag aldrig upplevt att någon blåser rök i ansiktet på någon annan. Att blåsa rök i ansiktet på någon är för mig en aktiv handling men ni kanske menar att någon blåser rök i ansiktet på er när de släpper ut röken och den når er? Det gör de ju faktiskt inte.
Jag hade vidrigt ont av rök när jag väntade mitt andra barn. Mötte jag någon var jag tvungen att gå över gatan men ändå spydde jag. Att möta en rökare ansikte mot ansikte vågade jag inte för jag var rädd att spy på dem
Men jag insåg ju ändå att folk inte blåste rök i ansiktet på mig bara för att röken råkade nå mig och jag avskydde ju inte rökarna utan att deras vana fick mig att må så illa. (Jag spydde av allt då, parfym, matlukt, kroppslukt, ja av nästan alla lukter så cigarettrök var inte det enda.)
Har någon rökt bredvid mina barn när de var barn har jag antingen vänligt påtalat olämpligheten att röka bredvid barn eller så har vi gått därifrån. En enda gång har jag mötts av sura miner pga det och vid det tillfället hade det nog inte spelat någon roll vad eller hur jag hade sagt det utan det var snarare att jag tilltalade dem som var fel. De flesta har reagerat typ, -oj, jag såg er inte, eller, -oj förlåt! Jag tänkte mig inte för. Det är bra mycket mer än vad folk sa som snubblade över rullstolen. Möjligtvis vände de sig om och tittade med avsmak.
Rökare tar nog varken mer eller mindre hänsyn till sina medmänniskor än vad alla andra gör och att idiotförklara som vissa i tråden gör tycker jag är direkt osmakligt. Jag upplever att de flesta tänker som @bumpo , dvs. att de försöker visa hänsyn. Att sitta och hosta gör inte automatiskt att folk förstår att det är pga röken. Människor är inga tankeläsare, kommunicera mera! Förklara istället för att idiotförklara.
Jag hade vidrigt ont av rök när jag väntade mitt andra barn. Mötte jag någon var jag tvungen att gå över gatan men ändå spydde jag. Att möta en rökare ansikte mot ansikte vågade jag inte för jag var rädd att spy på dem
Men jag insåg ju ändå att folk inte blåste rök i ansiktet på mig bara för att röken råkade nå mig och jag avskydde ju inte rökarna utan att deras vana fick mig att må så illa. (Jag spydde av allt då, parfym, matlukt, kroppslukt, ja av nästan alla lukter så cigarettrök var inte det enda.)Har någon rökt bredvid mina barn när de var barn har jag antingen vänligt påtalat olämpligheten att röka bredvid barn eller så har vi gått därifrån. En enda gång har jag mötts av sura miner pga det och vid det tillfället hade det nog inte spelat någon roll vad eller hur jag hade sagt det utan det var snarare att jag tilltalade dem som var fel. De flesta har reagerat typ, -oj, jag såg er inte, eller, -oj förlåt! Jag tänkte mig inte för. Det är bra mycket mer än vad folk sa som snubblade över rullstolen. Möjligtvis vände de sig om och tittade med avsmak.
Rökare tar nog varken mer eller mindre hänsyn till sina medmänniskor än vad alla andra gör och att idiotförklara som vissa i tråden gör tycker jag är direkt osmakligt. Jag upplever att de flesta tänker som @bumpo , dvs. att de försöker visa hänsyn. Att sitta och hosta gör inte automatiskt att folk förstår att det är pga röken. Människor är inga tankeläsare, kommunicera mera! Förklara istället för att idiotförklara.
