Hur gör folk för att trivas i en långvarig relation?

[Wonderwoman]

Word. På senare år har jag nog insett att det är så det är för mig. Mina relationer har vissa saker gemensamt och det är att jag 1 aldrig kan ta in någon i mitt liv på djupet och med tiden distanserar mig 2 har väldigt svårt för närhet 3 gör mig till en motpart snarare än en medpart.
Så har det varit oavsett vem jag levt med i vuxen ålder. Det måste helt enkelt vara nåt som ligger hos mig. Jag säger inte att det är enda orsaken till att det tar slut, men det är helt klart inte lätt att leva med nån som är så som jag är på de viset.

Min senaste partner är dock den mest accepterande jag nånsin träffat. Han har aldrig känt att han hellre är utan mig än med mig, oavsett hur dåligt jag mått eller hur osams (jag) varit. Jag skäms nästan över att säga att jag inte kan säga det samma, jag är oerhört intolerant. Jag förstår på riktigt inte hur han kan mena det, men jag börjar tro att det är sant...

Ja typ exakt så är det för mig med. Trodde dock att med senaste att det skulle bli bra. Han ville hänga kvar trots mitt beteende. Skulle precis börja i terapi för det när han helt plötsligt dumpade mig istället.

 

[escodobe]

Fast det jag pratar om, och det jag vet att @escodobe i alla fall delvis pratar om, är inte "en släng" av depression.

Ja, jag tror att vi har liknade erfarenheter.
(Det finns väl en orsak till att jag gillar dig

 

[Petruska]

Ja, jag tror att vi har liknade erfarenheter.
(Det finns väl en orsak till att jag gillar dig

Ja, det du skrev om din förra relation, medan den var bra, var mycket bekant.

Sedan ganska många år tillbaka, jobbar min partner numera ungefär 75% på ett vanligt jobb. På sin drömarbetsplats, dessutom. Lågavlönat, men väldigt rätt.

 

[Ramona]

Hur skulle ni göra (eller hur har ni gjort om det skett) om er partner blir sjuk? Både psykiska och fysiska åkommor kan ju tära inte bara på personen utan relationen och då kan det hända att man måste kämpa lite. Å ena sidan blir det ju en annan grej då det inte nödvändigtvis är något fel på "gnistan" men å andra sidan är det ju något som blir påverkat.

I ärlighetens namn hade jag gjort slut om min partner blev så sjuk att han blev personlighetsförändrad till det sämre. Det är tragiskt att säga, men jag hade gjort slut om han blev såsom TinyWiny beskriver sitt liv. Jag vill ju ha kvar det där spontana, jag vill ju ha allt det där roliga tillsammans utan begränsningar.

Sen är ju ingen av oss perfekta. Jag har genomgått en period nu när jag varit väldigt trött. Handikappande trött. Men jag gör någonting åt det och det tror jag min sambo uppskattat. Att jag liksom inte bara låter det vara. Min sambo är väldigt stresskänslig och hade hans mående blivit värre i det syftet hade jag aldrig orkat med honom. Livet ska vara kul att leva!

 

[Angel]

I ärlighetens namn hade jag gjort slut om min partner blev så sjuk att han blev personlighetsförändrad till det sämre. Det är tragiskt att säga, men jag hade gjort slut om han blev såsom TinyWiny beskriver sitt liv. Jag vill ju ha kvar det där spontana, jag vill ju ha allt det där roliga tillsammans utan begränsningar.

Sen är ju ingen av oss perfekta. Jag har genomgått en period nu när jag varit väldigt trött. Handikappande trött. Men jag gör någonting åt det och det tror jag min sambo uppskattat. Att jag liksom inte bara låter det vara. Min sambo är väldigt stresskänslig och hade hans mående blivit värre i det syftet hade jag aldrig orkat med honom. Livet ska vara kul att leva!

Jag tänker lite lika. Jag orkar inte bära andra människor och ta ansvar för hela deras mående. Jag har försökt och det gör att jag går sönder själv. Jag stannar gärna och stöttar och hjälper någon försöka hjälpa sig själv under sämre perioder men om viljan saknas att själv försöka göra någonting åt situationen i längden så har jag lovat mig själv att då går jag.

 

[TinyWiny]

Jag tänker lite lika. Jag orkar inte bära andra människor och ta ansvar för hela deras mående. Jag har försökt och det gör att jag går sönder själv. Jag stannar gärna och stöttar och hjälper någon försöka hjälpa sig själv under sämre perioder men om viljan saknas att själv försöka göra någonting åt situationen i längden så har jag lovat mig själv att då går jag.

Fast det där är något helt annat! Att stanna hos någon som inte ens försöker kan knappast jämställas med någon som jag som kämpar mig blå varenda dag för att bli friskare och gör allt i min makt för att eländet som drabbat mig inte ska gå ut över någon annan.

 

[EmmaBovary]

Fast det där är något helt annat! Att stanna hos någon som inte ens försöker kan knappast jämställas med någon som jag som kämpar mig blå varenda dag för att bli friskare och gör allt i min makt för att eländet som drabbat mig inte ska gå ut över någon annan.

Jag hoppas verkligen att inläggen som nämnde dig verkligen spann vidare utifrån @Exile s fråga och inte insinuerade att du inte aktivt kämpar för att förändra ditt utgångsläge.

 

[monster1]

Jag tänker lite lika. Jag orkar inte bära andra människor och ta ansvar för hela deras mående. Jag har försökt och det gör att jag går sönder själv. Jag stannar gärna och stöttar och hjälper någon försöka hjälpa sig själv under sämre perioder men om viljan saknas att själv försöka göra någonting åt situationen i längden så har jag lovat mig själv att då går jag.

Det går att leva ihop med människor som inte mår tiptop utan att ta över deras lass av livet. Det går ju även bra att må dåligt utan att skyffla över det på andra människor. Men visst lite trist att umgås med kanske man blir, man kanske inte kan göra allt man gjorde innan osv. Man behöver alltså inte bli den andra personens vårdare bara för att den är sjuk/mår dåligt/har en funktionsnedsättning.