Avlivning älskade katt

[Return_to_the_moon]

Nu börjar det dra ihop sig efter att katten plötsligt blivit mycket sämre i sin artros och spondylos i höft och rygg. Hon är bara 8 år men fick diagnoserna när hon var 6 år. Hon går på solensia och metacam så hon verkar bra smärtlindrande men har fått ett fult skov.

Jag har inte behövt avliva ett djur innan så jag skulle behöva lite råd. Jag är t.ex. orolig för att inte kunna jobba samma dag och dagarna efter avlivningen. Jag har nytt jobb så måste prestera och visa mig från min bästa sida. Kan inte jobba hemifrån heller.

Sedan vet jag inte hur jag ska lyckas ringa och boka in det och ta henne dit. Jag kommer få sjuss men hur ska jag klara det. Jag behöver vara stark.

Så ni som gått igenom detta. Hur gjorde ni och hur gick avlivningen till?

 

[sthu]

När jag tog bort min Smokie pga njursvikt sjukskrev jag mig hela den dagen. Hade en chef med noll förståelse, så det blev ganska jobbigt på det planet också. Det var en fredag, så jag var ju ledig hela helgen sen.
Hon fick en spruta och somnade in lugnt och stilla på kliniken tillsammans med oss.

Boka är skitjobbigt. Jag tog ju bort min ponny i somras, efter 22 år tillsammans. Grät mig igenom hela samtalet.

Det är helt okej att vara ledsen när man bokar och pratar med jobbet. De allra flesta är så mänskliga att de förstår vad man går igenom.

 

[Cattis_E]

Nu börjar det dra ihop sig efter att katten plötsligt blivit mycket sämre i sin artros och spondylos i höft och rygg. Hon är bara 8 år men fick diagnoserna när hon var 6 år. Hon går på solensia och metacam så hon verkar bra smärtlindrande men har fått ett fult skov.

Jag har inte behövt avliva ett djur innan så jag skulle behöva lite råd. Jag är t.ex. orolig för att inte kunna jobba samma dag och dagarna efter avlivningen. Jag har nytt jobb så måste prestera och visa mig från min bästa sida. Kan inte jobba hemifrån heller.

Sedan vet jag inte hur jag ska lyckas ringa och boka in det och ta henne dit. Jag kommer få sjuss men hur ska jag klara det. Jag behöver vara stark.

Så ni som gått igenom detta. Hur gjorde ni och hur gick avlivningen till?

Avlivningen är väldigt odramatisk.
De får en spruta så de somnar in. Och när de sedan sover djupt får de en avlivningsspruta som gör att hjärtat slutar slå.
En bit ned på den här sidan kan du läsa om hur en avlivning går till:
https://www.anicura.se/vara-tjanster/katt/avlivning-och-kremering/
Man måste inte vara med när de somnar. Man kan be dem göra det i annat rum om man inte vill se det hela.

Jag tycker nog "transportsträckan" fram till avlivning är värre än efteråt. Det vill säga tiden från när det är bestämt tills det att avlivningen är gjord.

Om man orkar jobba samma dag beror på hur man är som person. Jag brukar kunna det men det är individuellt.
Jag tycker snarare det är skönt att vara distraherad.

Valen du har är ju att sjukskriva dig (utan att uppge orsak), prata med chefen om det går att ta ledigt någon dag, förklara situationen och varför din prestation kan vara sämre, eller försöka vara som vanligt och sjukskriva dig under arbetsdagen om du känner att du trots allt inte klarar det.

Oavsett vilket så är det faktiskt okej att smita in på toa och grina lite om situationen så kräver, även på jobbet.

 

[Tarnin]

Jag och min dotter var med 2 våra när de avlivades. Satt och höll tassen på min Snuffe och storgrät. Samma med dotterns katt. Helbröder, båda blev svårt sjuka

 

[Kilauea]

Har du nån annan som kan ringa och boka åt dig?
Annars lovar jag dig att den som svarar på mottagningen kommer ha full förståelse för att du är ledsen (annars är det fel person på fel plats), du är inte den första. Har pratat med så många som gråter när de ringer in och vet du, det är inget konstigt för jag vet hur jävligt det kan vara att ta beslutet.

Vad gäller jobbet har jag, trots förstående kollegor (jobbar i djursjukvården) varit sjukskriven samma dag. Man behöver heller inte uppge orsak till att man är sjuk till arbetsgivaren.

Angående själva avlivningen så gör olika kliniker olika.
Hos oss får man komma in på ett rum där man sen kan smita ut bakvägen så man slipper gå genom väntrummet. Om man vet hur man vill göra med kremering redan innan så är det helt ok betala innan, annars kan vi ta med betaldosan till rummet efter.
Katten får en spruta med lugnande, som ges under huden (som en vaccination). När katten är trött får den en pvk (kanyl med plastslang) i ett blodkärl. Sen får den narkosmedel i denna, innan man ger den sista medicinen.
Det hela är väldigt odramatiskt, framförallt för katten som bara märker det första sticket.

 

[chiiliacanth]

Lider med dig, vet hur jobbigt det är
Finns det ingen vet som kan komma hem till dig och göra det? När vi avlivade vår gammelkatt, 16 år med diabetes, artros mm, så kom veterinären hem och gav han sprutan. Det var väldigt fridfullt. "Det kom en konstig tant och så blev jag sömnig", så beskrev veterinären det och det kändes lite så. Han märkte inte mycket, han låg redan och vila och hon kom lugnt in, satt och klappa honom en stund tillsammans med mig och min mor innan han fick sprutorna. Inga ryckningar, ljud eller något annat från kissen, ändå sa veterinären att han måste varit ganska uttorkad och sliten för det tog tid innan hjärtat stannade. Men det var inte läskigt på något sätt. Jag satt med honom länge i knäet efteråt. Sen begravde vi honom i trädgården.

Ta en semesterdag eller sjukskriv dig. Man vet aldrig hur man reagerar när man inte har dem där längre. En bra arbetsgivare förstår "när livet händer" och att detta självklart påverkar din prestation och inte är något du kan styra över.

 

[Return_to_the_moon]

När jag tog bort min Smokie pga njursvikt sjukskrev jag mig hela den dagen. Hade en chef med noll förståelse, så det blev ganska jobbigt på det planet också. Det var en fredag, så jag var ju ledig hela helgen sen.
Hon fick en spruta och somnade in lugnt och stilla på kliniken tillsammans med oss.

Boka är skitjobbigt. Jag tog ju bort min ponny i somras, efter 22 år tillsammans. Grät mig igenom hela samtalet.

Det är helt okej att vara ledsen när man bokar och pratar med jobbet. De allra flesta är så mänskliga att de förstår vad man går igenom.

Tack för att du delar med mig och beklagar . Ja en fredag kommer jag också boka och kommer ta en semesterdag. Har bestämt att jag ska fråga chefen och förklara kort varför. Borde inte vara något problem.

 

[Return_to_the_moon]

Avlivningen är väldigt odramatisk.
De får en spruta så de somnar in. Och när de sedan sover djupt får de en avlivningsspruta som gör att hjärtat slutar slå.
En bit ned på den här sidan kan du läsa om hur en avlivning går till:
https://www.anicura.se/vara-tjanster/katt/avlivning-och-kremering/
Man måste inte vara med när de somnar. Man kan be dem göra det i annat rum om man inte vill se det hela.

Jag tycker nog "transportsträckan" fram till avlivning är värre än efteråt. Det vill säga tiden från när det är bestämt tills det att avlivningen är gjord.

Om man orkar jobba samma dag beror på hur man är som person. Jag brukar kunna det men det är individuellt.
Jag tycker snarare det är skönt att vara distraherad.

Valen du har är ju att sjukskriva dig (utan att uppge orsak), prata med chefen om det går att ta ledigt någon dag, förklara situationen och varför din prestation kan vara sämre, eller försöka vara som vanligt och sjukskriva dig under arbetsdagen om du känner att du trots allt inte klarar det.

Oavsett vilket så är det faktiskt okej att smita in på toa och grina lite om situationen så kräver, även på jobbet.

Jag har tyvärr lätt till gråt och börjar jag gråta så är det mängder av tårar och snor. Kommer inte kunna nämna katten tiden efter avlivning utan att börja gråta. Hade jag inte haft det problemet hade jag ev kunnat hålla ihop bättre och jobba någorlunda. Min plan är nu att göra det en fredag och ta ledigt den dagen och sedan ligga under täcket och gråta hela helgen men den andra katten som gråtkudde.

Jag kommer nog bara vilja vara med när hon somnar. Resten vill jag inte se.

 

[Return_to_the_moon]

Har du nån annan som kan ringa och boka åt dig?
Annars lovar jag dig att den som svarar på mottagningen kommer ha full förståelse för att du är ledsen (annars är det fel person på fel plats), du är inte den första. Har pratat med så många som gråter när de ringer in och vet du, det är inget konstigt för jag vet hur jävligt det kan vara att ta beslutet.

Vad gäller jobbet har jag, trots förstående kollegor (jobbar i djursjukvården) varit sjukskriven samma dag. Man behöver heller inte uppge orsak till att man är sjuk till arbetsgivaren.

Angående själva avlivningen så gör olika kliniker olika.
Hos oss får man komma in på ett rum där man sen kan smita ut bakvägen så man slipper gå genom väntrummet. Om man vet hur man vill göra med kremering redan innan så är det helt ok betala innan, annars kan vi ta med betaldosan till rummet efter.
Katten får en spruta med lugnande, som ges under huden (som en vaccination). När katten är trött får den en pvk (kanyl med plastslang) i ett blodkärl. Sen får den narkosmedel i denna, innan man ger den sista medicinen.
Det hela är väldigt odramatiskt, framförallt för katten som bara märker det första sticket.

Jag kommer få ringa och boka själv. Har frågat partner om han kan köra mig dit och hem men han behöver inte vara med på resten.

Låter bra om man kan betala innan och gå ut bakvägen. Annars tänkte jag ha på mig solglasögon.

Har bestämt nu att avliva på klinik och inte hemma. Hemma är hon skygg mot främlingar så blir svårt för vetten. Hon hatar att åka bil trots att hon gör det ofta. Tänkte ge bonqat innan så hon ev blir lite lugnare.

 

[Return_to_the_moon]

Lider med dig, vet hur jobbigt det är
Finns det ingen vet som kan komma hem till dig och göra det? När vi avlivade vår gammelkatt, 16 år med diabetes, artros mm, så kom veterinären hem och gav han sprutan. Det var väldigt fridfullt. "Det kom en konstig tant och så blev jag sömnig", så beskrev veterinären det och det kändes lite så. Han märkte inte mycket, han låg redan och vila och hon kom lugnt in, satt och klappa honom en stund tillsammans med mig och min mor innan han fick sprutorna. Inga ryckningar, ljud eller något annat från kissen, ändå sa veterinären att han måste varit ganska uttorkad och sliten för det tog tid innan hjärtat stannade. Men det var inte läskigt på något sätt. Jag satt med honom länge i knäet efteråt. Sen begravde vi honom i trädgården.

Ta en semesterdag eller sjukskriv dig. Man vet aldrig hur man reagerar när man inte har dem där längre. En bra arbetsgivare förstår "när livet händer" och att detta självklart påverkar din prestation och inte är något du kan styra över.

Tack för att du delar med dig . Vad bra att det gick lugnt och fridfullt till. Tycker det är viktigt att det inte tillkommer något oväntat i den stunden som senare kan försvåra sorgen efter.

Jag har bestämt att göra det på klinik eftersom min katt är skygg för främlingar hemma och gömmer sig i sitt katträd.

 

[Return_to_the_moon]

Nu ska jag samla mod att bestämma datum. Om hon inte blir lite bättre måste det bli innan jul, helst november. Jag har iallafall bestämt att det blir en fredag och att jag ska ta ut en semesterdag. Den helgen ska jag inte ha något inplanerat. Sambon ska köra och jag har bestämt vilken klinik. Hon ska få lugnande innan resan dit.

Men nu ska jag försöka inte gråta utan bara njuta av henne. Hon är som ett klister på mig. Jag har aldrig haft en katt tidigare vars favoritsyssla är att gossa med mig. Den andra katten älskar att vara ute, medan denna skulle välja min famn alla gånger. Hon var upphittad när jag fick henne så tog många år tills hon blev så här. Det tog tid att bygga upp förtroendet och är så beroende av att ha henne nära. Fy fan säger jag bara .

 

[Sassy]

Jag har blivit tvungen att avliva fyra av mina själsfränder genom åren, tre mer eller mindre akut (även om en av dem var nästan 19 år och det inte direkt kom som en överraskning men det var också min första). Den fjärde liknade din situation, min tant var 18 och fick mer och mer ont och kroppen svarade inte längre bra på medicin.

Alla gånger har det varit en väldigt fin upplevelse. De har somnat lugnt i min famn eller i underdelen av sin transport beroende på hur de är tryggast, och det har varit väldigt uppenbart och skönt att känna att de är fullständigt borta innan jag lämnat dem.

"Min" veterinär vill att man är nära och pratar med dem tills han verkligen är säker på att de är döda om man klarar det, hörseln finns ju kvar tills hjärnan släcker ner helt och katten ska få ha sin människa där hela vägen.

Ta gärna med en filt som du kan lämna eller slänga/tvätta, de släpper ju ofta urin och ev avföring efteråt. När vi var på den större kliniken sist så fick vi lämna honom insvept i sin egen filt och de skickade honom till kremering i den. (Om det är möjligt beror på klinik och krematorium, det andra stället kan inte göra så.)

Det har alltid gått bra att betala och göra klart allt innan, så att man bara kan gå när man känner sig färdig. Den större kliniken här skickar faktura på avlivning och kremering som man ska betala innan man hämtar urnan (om man väljer separat kremering, vet inte hur det funkar annars).

För mig har att ringa och boka varit det värsta. Och det har som sagt varit väldigt lugna och fina upplevelser, inte alls lika jobbigt som med en häst tex. Man känner verkligen att kroppen bara är ett "skal" när de är helt borta, och det gör det lite lättare att lämna. Alla, precis alla jag har träffat i djurvården har varit väldigt fina i hela processen från beslut till hämtning av urnan. Min egen veterinär sitter med och pratar och fäller en tår, de på kliniken har lämnat oss i fred en stund.

Ta hand om dig! Sorg efter ett djur är väldigt mycket på riktigt, men det är väldigt skönt att kunna ge dem det avslutet innan livet gör för ont och det är verkligen min upplevelse att de har förstått och varit tacksamma att få hjälp.