Avlivning älskade katt

[Return_to_the_moon]

@Return_to_the_moon
Storgråter här nu! Beklagar!!

Jag tog bort min älskade Alva i februari.

Jag beklagarcry:

 

[Return_to_the_moon]

En till bild från idag. Fattar ingenting. Hon va ju här nyss. Varför är hon inte bredvid mig nu i soffan? Hon ska ju komma ned från katträdet och knöa in sig mellan armstödet och mig. Avlivningen är ett mörkt töcken. Det var inget fint alls med det. Känns som jag dödade henne. Fast såklart min hjärna vet att det inte va så så är det så det känns i hjärtat. Min fina vän! Det tog flera år tills hon verkligen litade på mig. Hon va en en mans katt. Det var jag som gällde. Å kattvakten mamma. Hon var en hittekatt och va 8 månader när jag fick henne. Mitt första minne va att hon spann så fort jag rörde vid henne. Och det har hon gjort sen dess. En annan egenhet hon hade va att hon alltid svarade när jag pratade med henne. Hur ska jag överleva utan min skrollboll? Hennes lena päls kändes som en förlängning av min arm. Jag är så ledsen. Gråter konstant sedan igår och ögonen är så röda och svullna att de inte går att öppna ordentligt. Jag tittar upp i katträdet och hoppas att hon snart ska komma ner. Tårarna rinner och det finns inget slut.

 

[Sel]

En till bild från idag. Fattar ingenting. Hon va ju här nyss. Varför är hon inte bredvid mig nu i soffan? Hon ska ju komma ned från katträdet och knöa in sig mellan armstödet och mig. Avlivningen är ett mörkt töcken. Det var inget fint alls med det. Känns som jag dödade henne. Fast såklart min hjärna vet att det inte va så så är det så det känns i hjärtat. Min fina vän! Det tog flera år tills hon verkligen litade på mig. Hon va en en mans katt. Det var jag som gällde. Å kattvakten mamma. Hon var en hittekatt och va 8 månader när jag fick henne. Mitt första minne va att hon spann så fort jag rörde vid henne. Och det har hon gjort sen dess. En annan egenhet hon hade va att hon alltid svarade när jag pratade med henne. Hur ska jag överleva utan min skrollboll? Hennes lena päls kändes som en förlängning av min arm. Jag är så ledsen. Gråter konstant sedan igår och ögonen är så röda och svullna att de inte går att öppna ordentligt. Jag tittar upp i katträdet och hoppas att hon snart ska komma ner. Tårarna rinner och det finns inget slut.
Visa bifogad fil 156854

Hon var fantastiskt fin och du gjorde henne rättvisa genom att finnas där hela vägen till slutet. Det sista hon visste var hon och du, det är det finaste vi ger dem.
Jag vet hur det känns, men det är VÅR känsla och vår sorg. Jag vill tro att allt de känner är lättnad, sömn och ro. Iland tycker jag det är orättvist att vi som människor inte får sluta på samma sätt.

Du får gråta hur mycket du vill, och skriva här. Vi är många som varit där. Det gör så väldigt ont.