Hur stärka bakkärran på gammal hund?

[Blueberry]

Höfter är särskilt dumma kroppsdelar när de inte fungerar som de ska.

Bra grundregel:
Belasta dåliga höfter så lite som möjligt.

Därför är till exempel simning skonsamt och bra. Nedför trappa är bättre än uppför trappa (jag hade undvikit uppför trappa helt med tanke på hundens ålder, storlek och att varje trappsteg "kostar" ganska mycket för hunden)

Jag skulle använda skogen i stället för cavaletti för att jobba på kliven och bygga upp muskulaturen runt omkring. Att röra sig långsamt i fluffig mossa och att skritta i högt blåbärsris är enligt min åsikt bättre träning. Det finns en väldigt enkel och basic övning som kallas "puff med knuff" som inte kräver någon utrustning mer än en hund och en hand. Den aktiverar den led- och skelettnära muskulaturen. Du kan testa den genom att stryka hunden längs sidan på kroppen och när du kommer till länd/lår/höftregionen så pressar du lätt, och vill är att hunden nästan automatiskt ska pressa tillbaka. Släpp efter och upprepa några gånger. Känn efter om hunden pressar lika mycket mot båda sidor.

MEN höfter blir liksom inte bra på en såpass gammal hund, det går att underhålla och lappa och laga men höfterna kommer att fortsätta orsaka smärta och bekymmer.

 

[Lena Furberg]

Nedför trappa är bättre än uppför trappa (jag hade undvikit uppför trappa helt med tanke på hundens ålder, storlek och att varje trappsteg "kostar" ganska mycket för hunden)

Kruxet är, att vi jobbar på övervåningen, har vårt arbetsrum där, finns ingen plats nere för allt. Och hunden skulle bli förtvivlat olycklig om vi blockade honom från att vara med oss när vi jobbar. Det är en del av hans rutin, liksom. Morgonpromenad, kaffe - sen går alla tre upp och vi jobbar medan han ligger under ritborden eller i sin egen soffa. Han går nog uppför trappan 3 - 4 gånger om dagen.... Går vi tillsammans med honom tvekar han inte, men har vi gått upp först och han ska följa efter, står han och trampar och tvekar på första trappsteget och vill men vågar inte förrän vi uppmuntrar honom. Säger vi inget blir han jätteledsen och bara står där och trampar.

 

[Blueberry]

Kruxet är, att vi jobbar på övervåningen, har vårt arbetsrum där, finns ingen plats nere för allt. Och hunden skulle bli förtvivlat olycklig om vi blockade honom från att vara med oss när vi jobbar. Det är en del av hans rutin, liksom. Morgonpromenad, kaffe - sen går alla tre upp och vi jobbar medan han ligger under ritborden eller i sin egen soffa. Han går nog uppför trappan 3 - 4 gånger om dagen.... Går vi tillsammans med honom tvekar han inte, men har vi gått upp först och han ska följa efter, står han och trampar och tvekar på första trappsteget och vill men vågar inte förrän vi uppmuntrar honom. Säger vi inget blir han jätteledsen och bara står där och trampar.

Jag förstår.
Dessvärre behöver ni nog utgå från att han tvekar eftersom det gör ont att gå uppför trappan. Nu är det inte direkt en hund man tar under armen och lyfter upp, men det kanske kan vara idé att prova en kur smärtstillande och se om det gör skillnad på hur han tar sig an trappan.

 

[Trissa]

Kruxet är, att vi jobbar på övervåningen, har vårt arbetsrum där, finns ingen plats nere för allt. Och hunden skulle bli förtvivlat olycklig om vi blockade honom från att vara med oss när vi jobbar. Det är en del av hans rutin, liksom. Morgonpromenad, kaffe - sen går alla tre upp och vi jobbar medan han ligger under ritborden eller i sin egen soffa. Han går nog uppför trappan 3 - 4 gånger om dagen.... Går vi tillsammans med honom tvekar han inte, men har vi gått upp först och han ska följa efter, står han och trampar och tvekar på första trappsteget och vill men vågar inte förrän vi uppmuntrar honom. Säger vi inget blir han jätteledsen och bara står där och trampar.

Jag tänker att det är bättre han får gå i trappan och hellre då ge mer smärtstillande. Visst kanske det kortar livslängden lite, men han är lycklig under tiden.

 

[Lena Furberg]

Jag förstår.
Dessvärre behöver ni nog utgå från att han tvekar eftersom det gör ont att gå uppför trappan. Nu är det inte direkt en hund man tar under armen och lyfter upp, men det kanske kan vara idé att prova en kur smärtstillande och se om det gör skillnad på hur han tar sig an trappan.

Han går på Norocarp 100, 2 ggr om dagen, för resten av livet förmodligen. Vi märkte att han mer eller mindre slutade slicka på frambenen när han fick Norocarp, men tvekar fortfarande i trappan. Jag tror han är lite skraj eftersom han trillat ett par gånger (ing´te fallit handlöst men ändå)...

 

[Tora]

Han går på Norocarp 100, 2 ggr om dagen, för resten av livet förmodligen. Vi märkte att han mer eller mindre slutade slicka på frambenen när han fick Norocarp, men tvekar fortfarande i trappan. Jag tror han är lite skraj eftersom han trillat ett par gånger (ing´te fallit handlöst men ändå)...

Vår hund är opererad för diskbråck och har därför en aning instabil bakdel.

Vad som gjorde enormt stor skillnad på honom var att efter genomgång av veterinär blev vi skickade till deras sjukgymnast.

Där fick han gå i vatten, massage och laser. Just lasern svarar han enormt bra på. Han hade tappat mycket muskler i ryggen och dessutom överbelastat tassarna fram. Hade ont i tålederna.

Så det som gäller nu är:
Korta, korta klor fram
Kortison
Övningar och massage som vi fått från sjukgymnast
Laser på tassar och rygg vid behov (ca var 5-6 v)
Grönläppad mussla
Laxolja
BoT täcke

Från att sakna muskler nästan helt i rygg och vara stel och kantig är han jättefin. Han är tolv år och sjukgymnasten och veterinären säger att han är helt fantastisk fin. Är en dalmatiner.

När han var som värst så funderade vi också på avlivning men med rätt behandling och övningar så har han gjort en fantastisk comeback. Så det går att vända även på gamla hundar om man hittar rätt.

 

[Sleepy]

Kruxet är, att vi jobbar på övervåningen, har vårt arbetsrum där, finns ingen plats nere för allt. Och hunden skulle bli förtvivlat olycklig om vi blockade honom från att vara med oss när vi jobbar. Det är en del av hans rutin, liksom. Morgonpromenad, kaffe - sen går alla tre upp och vi jobbar medan han ligger under ritborden eller i sin egen soffa. Han går nog uppför trappan 3 - 4 gånger om dagen.... Går vi tillsammans med honom tvekar han inte, men har vi gått upp först och han ska följa efter, står han och trampar och tvekar på första trappsteget och vill men vågar inte förrän vi uppmuntrar honom. Säger vi inget blir han jätteledsen och bara står där och trampar.

Låt honom inte gå upp själv. Fy så hemskt att känna att kroppen inte är pålitlig och att en kan ramla. Gå bakom och ge stöd. Eller hitta hellre ett sätt att möblera om så att ni kan vara nere.

 

[vallhund]

Låt honom inte gå upp själv. Fy så hemskt att känna att kroppen inte är pålitlig och att en kan ramla. Gå bakom och ge stöd. Eller hitta hellre ett sätt att möblera om så att ni kan vara nere.

Eller så klipper man upp sidorna på en shoppingkasse o lägger botten under magen på jycken o så stödjer man genom att hålla i handtagen.

 

[Lena Furberg]

Låt honom inte gå upp själv. Fy så hemskt att känna att kroppen inte är pålitlig och att en kan ramla. Gå bakom och ge stöd. Eller hitta hellre ett sätt att möblera om så att ni kan vara nere.

Ja, vi går bredvid honom och då är det ok. Det är bara ibland som han kommer efter oss och det är då han trampar och tvekar och vi måste uppmuntra honom uppifrån.