Zoya
Trådstartare
Väcker liv i en gammal tråd, som dök upp när jag Googlade på ämnet svaghet i bakdelen.
Min Beauceron blir 11 i år och har alltid varit superfrisk och aktiv. Han är fortfarande aktiv och fin. Men vi märker att han blivit klen i bakkärran - han är motvillig att gå uppför trappan t.ex. och ibland - speciellt om han funderat på saken - liksom snubblar han på första trappsteget och måste börja om. Det händer inte ofta men det märks att han tycker det är läskigt. Upp vill han, eftersom vi jobbar hemifrån och har arbetsrummet på övre våningen (nej, det går inte att flytta ner det...).
Ute, när han leker och jagar saker, ser man ibland att bakbenen verkar svaga och han till och med sätter sig. Han verkar inte ha ont, ska understrykas.
Han har D-höfter (...) men har aldrig visat tecken på smärta därifrån. Han är dock stor, säkert 73, 74 i mankhöjd och väger lite drygt 50 kilo.
Det är jättejobbigt. Jag kan inte föreställa mig tillvaron utan honom, men samtidigt vill jag verkligen inte att han ska må dåligt. Hur länge brukar de hänga med sedan dessa symptom visat sig? Hur gick det för din hund @Zoya ?? Fick den något tillskott som fungerade?
Har du varit hos vetten och kollat honom? Avseende smärta så visar ju hundar oftast inte smärta i sådana där lägen (när de blir gamla och lite klena) eftersom det signalerar svaghet. Därför kan din hund mycket väl ha ont och att det är därför han beter sig som han gör. Att sätta honom på smärtstillande kan ju vara en ide för att se hur han regerar.
Min tik gick på omeprazol och låg dos Norocarp (smärtstillande) ända fram till sin bortgång 1:a juli 2015 . Förutom det fick hon inga tillskott av något slag. Hon hade dock A-höfter och 0/0 armbågar så hon hade ju inga "fel" mer än åldersartros och sin spondylos som också är åldersrelaterat så vitt jag vet.
Vi tog bort henne då när vi gjorde det eftersom hon började visa att hon tyckte det var jobbigt med värmen och eftersom bakkärran inte fungerade så bra längre så när hon t ex la sig på klinkergolvet i köket så hade hon ibland svårt att resa sig eftersom golvet var lite "halt". Dessutom så hängde hon ju verkligen inte med på några längre promenader i slutet. Dessutom skulle vi utomlands i mitten på juli och tanken på att lämna en halvskruttig hund hos hundvakten var inte särskilt lockande. Så summa summarum av allt ihop så blev det då när det blev. Hon hade dock aldrig ont utan hon blev bara för svag till slut.
Det var trist eftersom hon var helt klar i knoppen, bara kroppen som gav vika. Hon blev 12 år och nästan 5 månader vilket ju får ses som en ganska bra ålder att avsluta när man är en stor ras.