Nettikett och debatklimat vs engagemang i hund(sport)?

[Snurrfian]

Det är ju bra att det finns uppgifter för mindre sociala människor, men mina svårigheter är lite mer "allvarligare" än så, så för mig skulle inte det fungera i alla fall.

Det var inte meningen att pressa, utan vara lyfta att det finns utrymme för de flesta. Men det ska självklart fungera för individen.

 

[Bulldoozer]

Jag önskar att jag kunde hjälpa till på olika aktiviteter/tävlingar men tyvärr sätter mina funktionsnedsättningar stopp för det. Jag klarar inte av det sociala.

Jag bor 5 minuters promenad från "min" brukshundklubb men jag är inte medlem där, utnyttjar inte träningplaner där och tävlar heller aldrig där, för jag får så dåligt samvete att jag inte kan hjälpa till med något inom klubben.

Fast jag tycker man ändå ska ha en förståelse för att folk befinner sig på olika plats i livet. Jag tycker tex att det klart att om man tävlar hund, har uppfödning och ett halvt dussin barn i småbarns åldern så ska man inte känna sig pressad att hjälpa till. Det kan ju vara så att deras tid kommer när barnen blir äldre.
Om man har hinder som gör att man har svårt att hjälpa till så är det inte heller konstigheter. Tycker inte du ska känna att du inte kan träna bara för att du i dagsläget inte känner att du har nåt att erbjuda. Din tid kanske kommer, eller inte men träna hund tycker jag du ska kunna göra utan dåligt samvete .

 

[Red_Chili]

Jag kämpar för att få klubbarna att förstå att om det blir enkelt att hjälpa till, då kommer folk också att hjälpa till.

Tex: Istället för att skriva "Vi behöver funktionärer. Punkt." skriva "Vi behöver 2 personer utbildade till det här, 3 personer som kan hjälpa till med uppgift x som inte behöver utbildning" osv. För de uppgifter som vem som helst kan ta, skriv även upp ungefär vad som krävs i form av tid, förberedelser osv. Är det heldagsuppgift eller något som görs i kanske en timme på morgonen? Kan man dela uppgiften med andra om man hittar ännu fler intresserade eller ska det vara enbart en som utför uppgiften?
Ju mer man vet, desto lättare är det för nya att våga testa, och desto lättare blir det också för personer med tex NPF-diagnoser.

Själv är jag duktig på att organisera, hjälpa till, få igång folk osv. De gånger jag får någon slags teamleaderuppgift på jobbet eller i ideella uppdrag, jäklar vilken fart det blir och så bra det blir! Jag vet det. Men jag vet också att så fort någon bestämmer som är mer av åsikten "det löser sig nog på något vis" och det inte kommer just tydliga instruktioner i god tid, så att man kan förbereda sig mentalt osv, ja då klarar jag inte av att göra något alls istället.

Jag har som exempel varit funktionär på en tävling där jag fick veta mitt schema typ 1-2 dagar innan tävlingen, vilket för mig var för nära inpå. Det fanns nämligen oklarheter i själva schemat som behövde redas ut innan tävlingsdagen, och jag upplevde att ansvariga inte riktigt brydde sig om mina frågor utan tänkte att det löser sig på plas. Som oerfaren funktionär var det en mardrömsstart, jag blev sjukt nervös inför det hela och kunde knapp sova på nätterna. Det var ju så många fler än jag som skulle påverkas om jag gjorde större misstag. Sedan visade det sig också att man som funktionär skulle bli bjuden på lunch på plats. Det var ju trevligt. Om man bortser från att jag fick den informationen efter att alla hade gått iväg och ätit lunch.

Det blev därmed inte så lockande för mig att vara funktionär igen när samma personer var huvudansvariga. Och sedan dök det såklart upp irriterade inlägg i sociala medier om att ingen vill hjälpa till. Fortfarande utan att uppmärksamma de som faktiskt hjälper till. Fortfarande utan att förtydliga vad man vill ha hjälp med.

Allt det i kombination med att man gärna förväntas hjälpa till en hel dag eller inte alls, dvs inte dela upp en uppgift mellan ett flertal olika personer trots att det skulle vara fullt möjligt... Nä. Det är inte så lockande.

Jag hjälper gärna till. Det gör jag ofta. Och jag sitter med i arbetsgrupper, drar igång olika projekt hit och dit, olika aktiviteter osv. Men ja. Jag är tveksam till att hoppa på andras projekt. Tyvärr.

 

[Migo]

Jag försökte i många års tid engagera mig både i styrelser, som funktionär, hålla öppna träningar osv, men insåg rätt snabbt att klappar man inte den inre klicken medhårs så är man inte önskvärd. Och om nu den befintliga klicken är nöjd med tingens befintliga ordning, varför ska jag lägga kraft på att ändra dem?

Mängden hot, mobbing, skitsnack, "otur vid lottning", trakasserier (inkl mycket läskiga anonyma sms) som kommer mot den som är obekväm, är helt sanslöst.

Jag har sedan några år släppt allt engagemang i rasklubben, och engagerar mig i den internationella organisationen istället.

 

[YlvaG]

Jag är en sån där som undviker att vara medlem i föreningar öht. Jag har en förmåga att bli indragen i styrelser och att totalt slita ut mig på evenemang. Har svårt för att säga nej när jag vet hur mycket hjälpen behövs. Nu har jag både fysiska och grova psykiska problem så en funktionärsdag kräver upp mot en veckas återhämtning. Därför undviker jag att ens vara medlem.

MEN- om klubbarna lägger ut exakt vad dom behöver folk till, samt räknad tidsåtgång så är det mycket lättare för mig att avgöra om jag kommer orka eller inte. Men oftast är det vara ”vi behöver funktionärer” och det kan betyda vadsomhelst så då tar jag inte ens kontakt.

 

[Ainon]

Vår vallhundsklubb är föredömlig när det gäller funktionärer till tävlingar, Det annonseras tydligt i medlemsforumet vilka funktionärer som behövs och man placeras ut efter kunskap och önskemål. Sägs dessutom uttryckligen att vissa platser är utmärkta till nybörjare/nya för att som bjuda in.
Är inte inne i den sk ’klicken’ som finns i alla klubbar men man känner sig välkommen.

Svårare med brukshundsklubben då det är väldigt otydligt vad som efterfrågas och iaf jag lite känner mig som en inkräktare eftersom klicken som hänger där konstant är så tajt.

Jag har inte tid att engagera mig så mycket men ställer gärna upp på punktinsatser men det gör att man hamnar utanför det sociala lätt.

En lätt grej för att folk ska känna sig delaktiga och trygga med att komma och hjälpa till är att alla ska samlas vid en viss specifik plats och tidspunkt innan man startar. Då slipper folk som kanske inte känner andra känna sig vilsna.

 

[Bulldoozer]

Jag är inte heller inne i "klicken" i min bk och försöker hålla mig borta från att hamna där, jag vill kunna köra och engagera mig i de frågor jag känner att jag har tid, ork och intresse att rodda i. Jag skulle säga att vi har ett gott klimat på klubben och den sk inre klicken gör ju verkligen ett hästjobb men är duktiga på att lägga ut vad de behöver hjälp med och vilken dag så det lätt att ställa upp om man känner att man orkar och om har den dagen fri. Känner inget dåligt samvete över att jag inte alltid kan ställa upp utan är nöjd med att hjälpa till i sånt som jag inte är superengagerad i idag nån gång ibland.

 

[escodobe]

Har inget intresse för människor och är inte pedagogisk för fem öre

Så andra ska arbeta gratis för att du inte har intresset?

 

[tanten]

.

 

[IngelaH]

Det spelar ingen roll vilken sport vi pratar om... "kattsport", hundsport, danssport, bilsport, bollsport, kampsport, konståkninssport, E-sport (internetspel), ridsport eller travsport. Debattklimatet hårdnar mer och mer, både för att man tror att man genom att kränka andra vare sig det är IRL eller bakom en skärm, skaffar man sig själv fördelar och skrämmer bort alla andra (konkurrenter).

Även om det är på det viset mycket okunskap kommer fram, vilket slår mot en själv.

Det är sociala medier och internets genomslagskraft, som har exploderat.