Dejtingtråden 33

[Tonto]

Igår firade jag och O ett år tillsammans med att officiellt flytta ihop. Känns väldigt rätt men ändå overkligt på något vis.

 

[sorbifolia]

Kan uppdatera med att jag varit på en ny dejt, med en kille som jobbar på skatteverket (heter det så?) - och att det faktiskt kändes lite lovande!

Vi har sagt vi ska ses igen över jul, måste bara hitta på något kul - lite svårt nu som vi fått massa nya Covid-restriktioner igen... Han vill "gå tur" men jag är inte så himla pepp på det pga allmänt trött (och nära på utbränd).

Han har nyss kommit ur ett förhållande, men söker redan långsiktigt, känns nästan lite FÖR seriöst för mig just nu, men vi får se... samtidigt så fick jag inte ens en kram på dejt nr 1, så han verkar inte gå jättefort fram. Får väl börja med att lära känna varandra och se om det uppstår attraktion/känslor...

 

[Wille]

Ser du alla sociala koder som manipulation?

Vilka koder tänker du på då?

Menar du koder så som att man ska fejka omtänksamhet eller ljuga så nej, dessa är jag inte med på.

Om jag är intresserad av att försöka skapa kontakt med någon så bryr jag mig faktiskt om hur den mår.

Och gör man nu inte det så är det väl inte direkt jätteansträngande att ägna 10 sekunder åt vanlig hövlighet. Det är inte manipulativt IOM att det inte behöver tolkas ordagrant.

Hur jag söker kontakt med folk, hur jag pratar/skriver beror mkt på personen jag vill få kontakt med.

Ett ”Hej!” svarade jag i stort sett aldrig på då jag nätdejtade. Det är så fantasilöst och lägger över ansvaret för att driva konversationen vidare på mig.
Jag svarade till folk som själva såg till att det fanns ngt för mig att ”studsa på” i deras meddelanden. De som ställde någon fråga och gärna ihop med lite humor och en udda twist blev jag nyfiken på!

Jag känner ju att en främmande människa inte har med mitt mående att göra. Jag vill varken ljuga fram ett svar eller ge ett ärligt svar. Så frågan sätter mig i en obehaglig sits. Jag brukar svara på frågan med att jag har huvudet upp och fötterna ner. Men tänk så skönt att få slippa svara så. Jag vill bara kunna vara rak och ärlig.

Jag säger inte att Hej är ett vinnande koncept för att starta en konversation, men det fungerar som hälnsingsfras (vilket ju påstods vara vitsen med "Hej, hur är läget"). Och det är ett ord som inte låter påskina en fejkad omtänksamhet.

Hälsningsfras - ja, conversation starter - nej.

Och vad skulle det vara för conversation starter att fråga om läget? Hur tryckt stämning blir det inte att jag berättar om allt elände som mitt liv innehåller? Eller så får man ljuga och säga att allt är bra. Jag föredrar dock ärliga svar framför lögner.

Hur manipulerar man någon genom att fråga hur läget är

Artighet är inte manipulation och ett intetsägande "hej" och inget mer kan du ju prova, men om du bara får ett "hej" tillbaka, vad gör du då för att föra konversationen vidare? Eller om du får frågan hur det är/vad du gör, tänker du då att motparten manipulerar dig och isåfall, till vad?

Man utger sig för att vara omtänksam fast man inte är det egentligen. Och frågan förväntas få ett svar typ som "jo tack, bara bra". D.v.s. en ren lögn. Man kan inte besvara frågan med "Jag har fått hemorrojder, hunden har dött och så har jag fått restskatt". Tror stämningen skulle bli väldigt märklig då.

 

[Tonto]

Vilka koder tänker du på då?

Menar du koder så som att man ska fejka omtänksamhet eller ljuga så nej, dessa är jag inte med på.


Jag känner ju att en främmande människa inte har med mitt mående att göra. Jag vill varken ljuga fram ett svar eller ge ett ärligt svar. Så frågan sätter mig i en obehaglig sits. Jag brukar svara på frågan med att jag har huvudet upp och fötterna ner. Men tänk så skönt att få slippa svara så. Jag vill bara kunna vara rak och ärlig.

Jag säger inte att Hej är ett vinnande koncept för att starta en konversation, men det fungerar som hälnsingsfras (vilket ju påstods vara vitsen med "Hej, hur är läget"). Och det är ett ord som inte låter påskina en fejkad omtänksamhet.


Och vad skulle det vara för conversation starter att fråga om läget? Hur tryckt stämning blir det inte att jag berättar om allt elände som mitt liv innehåller? Eller så får man ljuga och säga att allt är bra. Jag föredrar dock ärliga svar framför lögner.


Man utger sig för att vara omtänksam fast man inte är det egentligen. Och frågan förväntas få ett svar typ som "jo tack, bara bra". D.v.s. en ren lögn. Man kan inte besvara frågan med "Jag har fått hemorrojder, hunden har dött och så har jag fått restskatt". Tror stämningen skulle bli väldigt märklig då.

Det låter kanske tyvärr som om du kanske inte borde försöka träffa en partner/dejta om du mår så pass dåligt att du inte kan berätta hur du mår för en person. Blir svårt att kommunicera med människor om en inledande artighetsfras om hur det står till leder till att du känner att man ljuger/spelar ett spel.

 

[Wille]

Det låter kanske tyvärr som om du kanske inte borde försöka träffa en partner/dejta om du mår så pass dåligt att du inte kan berätta hur du mår för en person. Blir svårt att kommunicera med människor om en inledande artighetsfras om hur det står till leder till att du känner att man ljuger/spelar ett spel.

Jag tänker att måendet inte är min identitet. Livet består också av så mycket annat som man kan fokusera på. Och jag söker inte en partnerrelation ändå i första hand.

 

[Tonto]

Jag tänker att måendet inte är min identitet. Livet består också av så mycket annat som man kan fokusera på. Och jag söker inte en partnerrelation ändå i första hand.

Fast hur skall du inleda någon typ av relation till en människa om man inte ens får prata om vardagliga saker, typ som hur det står till pga ditt mående, tills man är bekväm att prata om mer djupa saker för att utveckla vänskapen/relationen?

 

[Sleepy]

Jag svarade till folk som själva såg till att det fanns ngt för mig att ”studsa på” i deras meddelanden. De som ställde någon fråga och gärna ihop med lite humor och en udda twist blev jag nyfiken på!

Fick det här en gång: "Tar med mig snickarbältet i helgen. Rött eller vitt?"

Blev en toppenhelg.

 

[Wille]

Fast hur skall du inleda någon typ av relation till en människa om man inte ens får prata om vardagliga saker, typ som hur det står till pga ditt mående, tills man är bekväm att prata om mer djupa saker för att utveckla vänskapen/relationen?

Man pratar om vardagliga saker, men måendet kan man lämna utanför.

 

[Gnist]

Man utger sig för att vara omtänksam fast man inte är det egentligen. Och frågan förväntas få ett svar typ som "jo tack, bara bra". D.v.s. en ren lögn. Man kan inte besvara frågan med "Jag har fått hemorrojder, hunden har dött och så har jag fått restskatt". Tror stämningen skulle bli väldigt märklig då.

Fortfarande, exakt vad blir du manipulerad till?

En yttrad socialt vanlig och accepterad artighetsfras är liksom inte på något sätt manipulativt.

Tror de flesta -inkl jag- tolkar manipulerad som det betyder nämligen, att någon på ett sneaky sätt förmår någon annan att göra något som manipulatören (men inte den manipulerade) vill utan att vederbörande vet att den är en bricka.

 

[Sagohöst]

Man pratar om vardagliga saker, men måendet kan man lämna utanför.

Men skriv något annat då. Hej, hur har din dag varit? Hej, vad gillar du att prata om? Hej, vad är ditt största fritidsintresse? Det finns ju massor med saker att inleda med som inte handlar om mående

 

[Zpunk]

Och vad skulle det vara för conversation starter att fråga om läget? Hur tryckt stämning blir det inte att jag berättar om allt elände som mitt liv innehåller? Eller så får man ljuga och säga att allt är bra. Jag föredrar dock ärliga svar framför lögner.

En allmänt vedertagen sådan. Jag frågar det ofta, varje dag skulle jag faktiskt tro, och de flesta känner ändå att de kan svara hur svävande de vill. Själv har jag senaste tiden svarat ”jämna plågor” eller ”det går” för det har inte varit så himla bra, tvärtom har jag varit sjukskriven och haft sammanbrott och suttit på toaletten och gråtit under arbetstid. DET behöver jag ju däremot inte berätta som svar på frågan ”hur är det?”

Men min poäng var att bara skriva ”hej” inte är något vidare intressant, på den tiden jag hade Tinder svarade jag oftast inte ens på det för det var så tråkigt, eller så svarade jag själv också ”hej” och så dog konversationen ut.

Mycket bättre att koppla på något mer om man vill inleda en konversation på Tinder t.ex. en fråga om något som står i presentation/visas i bilder, möter jag någon i köket på jobbet så kan det bli en fråga om väder, tiden på dagen, maten jag plockar fram, hur går träningen? eller vad som helst som råkar dyka upp.

Men alla är vi olika, många vägar leder till Rom.

 

[Roheryn]

Man utger sig för att vara omtänksam fast man inte är det egentligen. Och frågan förväntas få ett svar typ som "jo tack, bara bra". D.v.s. en ren lögn. Man kan inte besvara frågan med "Jag har fått hemorrojder, hunden har dött och så har jag fått restskatt". Tror stämningen skulle bli väldigt märklig då.

Om jag försöker lära känna en person för att eventuellt gå på en dejt så är jag ju faktiskt lite intresserad av att känna in den personen, kolla av hur läget är helt enkelt. Allt bara bra och positivt och livet leker? Överlastad med arbete och rätt stressad? Nyss varit i en relation och kommer ur den lite stukad? Varit singel ett tag och nu redo att gå in i ett nytt förhållande? Och allt det där kan man ju komma in på som svar på ”hur är läget”, men knappast genom bara ett ”hej”. Så jag skulle nog påstå att jag (och många med mig säkerligen) frågar av genuint intresse för den andra personen, speciellt i dejtingsammanhang!

Om jag själv får frågan hur jag mår eller hur läget är så svarar jag sanningsenligt, men inte alltid uttömmande. Det är skillnad på hur jag svarar till en nära vän och en ytlig bekant, även om jag inte ljuger för någon.

 

[Modest]

Vilka koder tänker du på då?

Att konversera och intressera sig för andra primärt för att framstå som trevlig, exempelvis.

 

[Sel]

Bäst är väl egentligen att läsa igenom den andra personens presentation och kika lite på bilderna och dra igång något därifrån. "Hej, min katt sitter i mitt spindelterrarie, vad gör din?" eller vad som helst, men känner man sig inte så fantasifullt tycker jag att "Hej, hur mår du/vad gör du?" funkar utmärkt. Man behöver inte ljuga eller bre på för det, det går utmärkt att släta över eller hoppa till ett annat ämne, eller svara selektivt, om man vill.

 

[the_connemara]

Jag frågade ofta vad personen gjort för kul idag, vad som gjort den glad idag. Jag pallar inte med neggon så jag öppnade alltid med något positivt. Fick man gnäll tillbaka eller känslan av att de tyckte en var hurtig så är ser bara att ta bort. Noll matchning liksom.

 

[Ramona]

Jag frågade ofta vad personen gjort för kul idag, vad som gjort den glad idag.

Men jättebra! Det ska jag börja implementera på segproppen och se om jag får bättre respons.

 

[Wille]

Fortfarande, exakt vad blir du manipulerad till?

För att den som ställer frågan utger sig för att bry sig när den inte gör det. Det är falskt. Man kan inte berätta om alla sina svårigheter när en sådan fråga ställs. I stället förväntas man ljuga som svar och säga "Jo tack, bara bra", eller komma på något annat (och det är verkligen jättesvårt). Jag ser det som ett socialt spel som inte ger något. Jag vill ha raka puckar och ärlighet. Det är enklast så. Då slipper man fundera så mycket.

En allmänt vedertagen sådan. Jag frågar det ofta, varje dag skulle jag faktiskt tro, och de flesta känner ändå att de kan svara hur svävande de vill. Själv har jag senaste tiden svarat ”jämna plågor” eller ”det går” för det har inte varit så himla bra, tvärtom har jag varit sjukskriven och haft sammanbrott och suttit på toaletten och gråtit under arbetstid. DET behöver jag ju däremot inte berätta som svar på frågan ”hur är det?”

Men min poäng var att bara skriva ”hej” inte är något vidare intressant, på den tiden jag hade Tinder svarade jag oftast inte ens på det för det var så tråkigt, eller så svarade jag själv också ”hej” och så dog konversationen ut.

Mycket bättre att koppla på något mer om man vill inleda en konversation på Tinder t.ex. en fråga om något som står i presentation/visas i bilder, möter jag någon i köket på jobbet så kan det bli en fråga om väder, tiden på dagen, maten jag plockar fram, hur går träningen? eller vad som helst som råkar dyka upp.

Men alla är vi olika, många vägar leder till Rom.

Jag tycker det är svårt att hitta på ett svävande svar som inte säger hela sanningen men som inte ljuger. Jag upplever det väldigt kravfyllt. Vill inte ställas inför krav när jag ska vara social. Det blir så komplicerat då.

 

[Tonto]

För att den som ställer frågan utger sig för att bry sig när den inte gör det. Det är falskt. Man kan inte berätta om alla sina svårigheter när en sådan fråga ställs. I stället förväntas man ljuga som svar och säga "Jo tack, bara bra", eller komma på något annat (och det är verkligen jättesvårt). Jag ser det som ett socialt spel som inte ger något. Jag vill ha raka puckar och ärlighet. Det är enklast så. Då slipper man fundera så mycket.



Jag tycker det är svårt att hitta på ett svävande svar som inte säger hela sanningen men som inte ljuger. Jag upplever det väldigt kravfyllt. Vill inte ställas inför krav när jag ska vara social. Det blir så komplicerat då.

Fast bara för att du inte bryr dig om hur någon annan har det, så betyder det inte att det är så för alla. Är jag intresserad nog att prata med en person i syfte att lära känna den så bryr jag mig om hur personen har det/mår.

 

[Wille]

Fast bara för att du inte bryr dig om hur någon annan har det, så betyder det inte att det är så för alla. Är jag intresserad nog att prata med en person i syfte att lära känna den så bryr jag mig om hur personen har det/mår.

För mig är frågan faktiskt något oförskämd eftersom jag inte vill lämna ut mig själv och inte heller behöva hitta på ett svar som duger. Och jag räknar inte med att någon annan vill det heller.

Och vad har frågan för nytta när svaret är "jorå", "jovars", "jo, det knallar", "huvudet upp och fötterna ner"? Allt är ju undanflykter från att behöva svara på frågan.

 

[athena_arabians]

För mig är frågan faktiskt något oförskämd eftersom jag inte vill lämna ut mig själv och inte heller behöva hitta på ett svar som duger. Och jag räknar inte med att någon annan vill det heller.

Och vad har frågan för nytta när svaret är "jorå", "jovars", "jo, det knallar", "huvudet upp och fötterna ner"? Allt är ju undanflykter från att behöva svara på frågan.

Men då har du ju gjort ditt val, du vill inte vara med i det sociala.

De sociala artighetsfraserna är smörjmedel för mänsklig interaktion. Det är svårt att vägra dem om en vill ha ett socialt liv.