Allt mina barn inte får...

[Petruska]

Sv: Allt mina barn inte får...

Men man får ju ändå ta ställning till vad det kostar att ge barnen den hjälp som den där jackan innebär jämfört med att inte ge dem den.

Eller välja en mindre "fin" skola (vilket känns som min lösning, jag har fler saker än kläderna emot "fina" miljöer).

 

[Raderad medlem 94602]

Sv: Allt mina barn inte får...

Det är lite intressant att den ena hästägaren efter den andra säger att barn inte behöver ha dyra grejer och dyra hobbies.

För vuxna tycks det dock vara något av ett livsvillkor. Tex i form av häst/-ar.

Men nu pratar vi ju om barn och hur ser deras uppfattningar ut här i livet egentligen. Barn för mig är man tills man är 12, sen är man tonåring. Så om vi håller oss till barn i resonemanget så tror jag att de har svårt att förstå värdet på pengar. För dem måste inte det bästa vara det dyraste. Det bästa som finns kan också vara väldigt billigt. Men visst ibland kan det vara något dyrt med. Hobbies tycker jag verkligen inte att man ska pruta på för barn. Men de behöver kanske inte två dyra hobbies var. Men resa är nog mer en vuxenhobby.

Nu skulle jag inte låta min blivande 6-åring få styra ekonomin och övriga familjemedlemmars intressen bara för att han har "rätt" att få dyra saker. Gissar att jag rätt snabbt skulle få ett bortskämt barn då. Som sagt så ska alla få sin del av kakan. Jag har ETT intresse, min gamla häst som jag fått gratis. Maken har sina bilar, enda intresset för honom som dock kostar mer men det delar han ju med sonen. Man kan ju göra saker med måtta också. Vi reser vart annat år, har billig häst, bor i en enklare villa, kör en medelklassbil, jag går sällan till frissan, sonen fick en begagnad fyrhjuling i 5-årspresent men lite mindre saker i julklapp så han kan få något dyrare, ev ett tv-spel i 6-års present osv.

Det låter lite på dig som vi hästägare inte unnar barnen något dyrt och ska roffa åt sig alla pengar själv. Och är dyrt bäst? Är det inte så att nöjerna kostar mer med åren. Antar att sonen kommer att kostar mängder i kläder och nöjen om 10 år som tonåring.

 

[Raderad medlem 19815]

Sv: Allt mina barn inte får...

Jag tycker att Petruska förklarade bra att en 6-åring tycker det är superkul att grilla korv i skogen men att en 13-åring förmodligen inte tycker det är lika kul. Så det är ju ingen som sagt emot dig.

Och om man tittar på ursprungsinlägget så skrev faktiskt TS att de inte reser just pga att hon har sina hästar så de har inte råd.

Jag tror inte att resor är en utpräglad vuxenhobby. Jag reste mycket som liten och tyckte det var toppen!

 

[Petruska]

Sv: Allt mina barn inte får...

Men resa är nog mer en vuxenhobby.

Jag kan inte se att du svarar på mitt inlägg öht, men kommenterar det här.

Både jag, min man och mina barn har minnen av resor sedan treårsåldern och framåt, företrädesvis europeiska städer. Jag minns det som kul och spännande och det säger både man och barn att de också gör. En poäng med att resa är ju att alla släpper sin vanliga vardag och kan ägna sig åt varandra och den nya miljön på ett mer jämbördigt sätt än när barnen bara följer med på de vuxnas vardagsbestyr. Det senare blir det ju ändå mest av.

När jag var ensamstående student och sonen liten lyckades jag få ett stipendium (några tusen kronor, lagom för en veckolång resa där vi bodde på vandrarhem) några år i sträck. Vi reste till Paris etc för de pengarna, och sonen sa en dag "Alltid när vi får stipendium tycker jag att vi ska resa utomlands."

 

[Björk]

Sv: Allt mina barn inte får...

Och att få uppleva olika typer av miljöer och sammanhang, så att man kan hantera så många sorters miljöer som möjligt som vuxen. Man kan hjälpa dem med det.

Jag ser ingen principiellt viktig skillnad mellan utlandsresor och resor inom Sverige, för egen del är jag dock så förtjust i städer att Sverige inte riktigt räcker till för mig som semesterland. Och medelhavsmat.

Och jag tänker mig att det är en nyttig erfarenhet att vara någonstans där man inte kan språket och saker verkligen är annorlunda än hemma (kanske inte en charterbadort, då). Man lär sig mer av det än av att laga staket en gång till.

Ja, det kan vara till nytta. Men det är inte så att barn som inte åker utomlands under uppväxten automatiskt får det svårt i främmande miljöer som vuxen. Jag är själv ett bra exempel. Jag har aldrig varit skraj för att resa eller haft svårt att acceptera andra kulturer eller prova ny mat utomlands. Trots att jag nästan bara reste i Sverige som liten.

Det där med öppenhet, tolerans och andra kulturer har nog mest med föräldrarnas grundläggande värderingar att göra.

Jag tror absolut att utlandsresor kan vara till nytta. Men inte att det är nödvändigt för barn.

 

[Björk]

Sv: Allt mina barn inte får...

Apropå märkesprylar...

Jag har en vän vars barn går på "fin skola" i stan. Vännens barn började i skolan i sjätte klass och redan från början så var det lite kärvt att skaffa vänner, men det gick väl hyfsat. När de blev lite äldre så skulle *alla* ha Canada Goose jackor och *alla* hade detta utom då min väns barn. Barnet blev mer och mer utanför. Så småningom så lyckades barnet tjata/gråta sig till en dylik jacka och se, det var som att öppna en dörr helt plötsligt var utanförskapet ett minne blott.

Sånt får mig att fullkomligt spy.

Ledsamt.
Och själv har jag också mest minnen av en urjobbig högstadietid då allt handlade om "rätt" saker (och beteenden). Så; ´vikten märkeskläder/märkesprylar är för mig allra mer ett problem än en tillgång att lägga vikten vid.

 

[Björk]

Sv: Allt mina barn inte får...

Men man får ju ändå ta ställning till vad det kostar att ge barnen den hjälp som den där jackan innebär jämfört med att inte ge dem den.

Men .... nä, nu blev jag riktigt förvånad och lite .... tja, smått besviken kanske. Det trodde jag inte om dig!

Jag kanske misstolkar hur du menar, men ... att ge barnen jackan som "hjälp" istället för att ge barnet hjälpen att inse att det är FEL att utesluta andra pga en (j-la) jacka!? Vad bedrövligt sorgligt. Det kanske är de andra barnen som behöver "hjälp" att inse att hur rolig någon är att vara med inte hänger på ett klädmärke?

 

[feel]

Sv: Allt mina barn inte får...

*delvis kl*

Jag håller med dig, det där är ju nästan skrämmande, att se det som en "hjälp" till att hamna högt upp i rangordningen pga en jacka?

Och ska man nu vara sådan, om föräldrarna måste offra bort sina intressen för att ha råd att köpa dyra jackor till ungarna och för att kunna göra dyra resor som man kan skryta med så är man nog inte så rik så man "hör hemma" i dom fina skolorna...

Jag är så pass säker på mig själv så jag behöver inte köpa dyra saker för att hävda mig. Jag kör en dyr bil, för att jag gillar den, inte för att det ger status. Köper dyra saker om jag tycker att de är snygga, billiga om de är snyggare osv... Jag känner inte att jag måste köpa dyra saker till mitt barn (även om jag har råd med det) för att "kompensera" mitt hästägande...

 

[Calazirya]

Sv: Allt mina barn inte får...

Fast jag förstår Petruska ( tror jag )

Barnet är ju den som lider och kommer i kläm för förälderns val av skola till denne. Hur mycket man än förklarar så så är det ju fortfarande ett faktum att barnet står utanför gemenskapen. Jag förstår det du skriver och ja det må vara helt uppåt väggarna, men man får som Petruska skrev ta ställning till vad som är bäst att göra i situationen som råder.

Är det värt att hålla fast vid att man vill förändra rådande norm genom sitt barn?

 

[Petruska]

Sv: Allt mina barn inte får...

Det kanske är de andra barnen som behöver "hjälp" att inse att hur rolig någon är att vara med inte hänger på ett klädmärke?

Som sagt, man får väga för och emot.

Sannolikheten för att bortskämda rikemansbarn med absurt självgoda föräldrar (jaja, lite fördomar får man väl ha) skulle ändra sig därför att jag vill det, bedömer jag som liten. Då kan jag välja mellan att låta barnen vara där och vara utanför, eller försöka matcha barnen mot miljön (vilket jag inte hade klarat av ekonomiskt, de rikaste i min stora kommun är rejält rika och hyfsat många), eller förklara för barnen att de nog trivs bättre i en annan skola.

Jag valde det sista av de alternativen med acceptabelt resultat. Någon med andra erfarenheter hade valt något annat.

 

[Björk]

Sv: Allt mina barn inte får...

Fast jag förstår Petruska ( tror jag )

Barnet är ju den som lider och kommer i kläm för förälderns val av skola till denne. Hur mycket man än förklarar så så är det ju fortfarande ett faktum att barnet står utanför gemenskapen. Jag förstår det du skriver och ja det må vara helt uppåt väggarna, men man får som Petruska skrev ta ställning till vad som är bäst att göra i situationen som råder.

Ja, jag vet var jag står i den frågan.... Om en "fin skola" inte vill eller kan göra något åt retande/mobbning pga "fel kläder", ja, då skulle jag tycka den skolan är ganska "ful".

....som själv var utsatt/retad på grund av fel kläder, töntstämpel och annat. Men hade en mamma som ingjutit sådan självkänsla i mig att jag till och med då, när det var väldigt jobbigt av och till ändå insåg att det är DE som har fel, INTE jag.

Om hennes hjälp varit att lotsa mig mot "använd de här kläderna istället Björk" eller "låtsas att du INTE är så duktig och pluggar så kanske du slipper bli retad" eller "kanske ska du sluta umgås med N och B som är lite töntiga? och gå ner i uppehållsrummet och försöka anpassa dig till de som är "häftiga" istället?". För det handlade naturligtvis om MER än BARA kläderna, även om de var det synligaste och enklaste att reta mig/oss för.

Jag är så oerhört tacksam att jag INTE fick den "hjälpen" av min mamma. Istället fick jag styrka genom peppning och insikt om vem som egentligen ägde problemet (=tuffingarna).

 

[Björk]

Sv: Allt mina barn inte får...

Jag valde det sista av de alternativen med acceptabelt resultat.

Puh! Skönt! Nu bekräftades min Petruska-syn och det var skönt!

 

[Björk]

Sv: Allt mina barn inte får...

För min del fanns det liksom ingen annan skola att välja på. Det var den enda högstadieskolan på orten, en helt vanlig kommunal skola på den lilla bruksort jag är uppvuxen i. Jag(vi) var inte MOBBADE, men lite ... utanför . Töntarna, plugghästarna = jag och mina två bästisar.
Vi hade ju styrkan i varann och lyckades bibehålla insikten om att det där att vara plugghäst nog skulle löna sig bäst i längden ändå.

 

[Calazirya]

Sv: Allt mina barn inte får...

Ja den skolan är inte bara ganska ful, utan jävligt ful.

Jag förstår absolut och precis vad du menar och sjävklart sitter problematiken inte i kläderna. Problemet är så mycke större än "bara" en jacka. Givetvis är grunden att man genom uppväxten ger barnet sådant självförtroende att barnet bara kan slå dövörat till och se det självklara ( att det inte är barnet som har fel ).

Men vad gör vi med dom barn som även om dom förstår lider något så oerhört pga utfrysning? Dom barn som inte har någon alls?

Frågan är så svår tycker jag, hur ska jag agera som förälder ?

 

[Petruska]

Sv: Allt mina barn inte får...

Jag är så oerhört tacksam att jag INTE fick den "hjälpen" av min mamma. Istället fick jag styrka genom peppning och insikt om vem som egentligen ägde problemet (=tuffingarna).

Fast det är skillnad på tuffingar och tuffingar också.

De som retar en för att man är en plugghäst - ja, ärligt talat, hur många av dem har det lika bra som du har det nu?

De som tror att de måste vara så jäkla snygga och fräscha hela tiden - ärligt talat, verkar de inte lite väl stressade från ca 30?

Detsamma gäller som jag ser det även de mest könsstereotypa, det är inte så ofta ett tecken på utbildning och sådant.

De grupperna kan du, jag och mina barn (och säkert dina också) tänka att vi "vinner" över i det långa loppet.

Det gäller inte när vi drabbas av rikemansbarnen. De vinner i både det korta och det långa loppet oavsett hur de uppför sig, nästan.

Jag fattade inte varför de där barnen med jackan gick i en "fin" skola, men om jag hade ansett att mina barn måste gå i en sådan skola, då hade jag bannemig varit skyldig dem vettiga förutsättningar att klara sig socialt. Det får vara någon måtta på vad man utsätter de stackars små liven för. (Nu är det ju inte alls min stil att tycka att de måste det, men det är en annan fråga.)

 

[JeayL]

Sv: Allt mina barn inte får...

Hoppar in från ÄU

Här är en som inte åkte utomlands (släktträff i Finland som 4-åring räknar jag inte) fören jag var 20!
Dock hade vi en sommarstuga som små, och åkte på husvagnssemester då mina föräldrar bodde ihop, sen separerade dom och mamma tog ihop det med en ny och vi blev för stor familj för att åka längre än till stugan!

Inte har jag dött av det!

 

[Raderad medlem 94602]

Sv: Allt mina barn inte får...

Jag menar att vid 13 så räknas man väl inte direkt som ett barn och därmed hör inte den kategorin riktigt in i diskusionen. Därför tyckte jag inte att det var relevant med att 13-åringar inte tycker korvgrillning kanske är så kul.

 

[Kattennizze]

Sv: Allt mina barn inte får...

Jag kan inte se att du svarar på mitt inlägg öht, men kommenterar det här.

Både jag, min man och mina barn har minnen av resor sedan treårsåldern och framåt, företrädesvis europeiska städer. Jag minns det som kul och spännande och det säger både man och barn att de också gör. En poäng med att resa är ju att alla släpper sin vanliga vardag och kan ägna sig åt varandra och den nya miljön på ett mer jämbördigt sätt än när barnen bara följer med på de vuxnas vardagsbestyr. Det senare blir det ju ändå mest av.

När jag var ensamstående student och sonen liten lyckades jag få ett stipendium (några tusen kronor, lagom för en veckolång resa där vi bodde på vandrarhem) några år i sträck. Vi reste till Paris etc för de pengarna, och sonen sa en dag "Alltid när vi får stipendium tycker jag att vi ska resa utomlands."

Men resa är ju ditt och din familjs intresse, knappast något som ger en bra uppväxt generellt. Eller menar du det? Vore intressant att få veta hur du tänker där. Alla har ju inte råd att resa runt. Jag kommer inte att kunna resa med mitt barn, kanske inte pga ekonomiska skäl, utan andra. Hur stort är egentligen behovet av stimulering, byta miljö etc? Jag får lite ångest när jag inser att min son inte kommer se så mkt av världen tillsammans med mig, får skicka pappan på resor känner jag...

 

[Raderad medlem 94602]

Sv: Allt mina barn inte får...

Jag kan inte se att du svarar på mitt inlägg öht, men kommenterar det här.

Både jag, min man och mina barn har minnen av resor sedan treårsåldern och framåt, företrädesvis europeiska städer. Jag minns det som kul och spännande och det säger både man och barn att de också gör. En poäng med att resa är ju att alla släpper sin vanliga vardag och kan ägna sig åt varandra och den nya miljön på ett mer jämbördigt sätt än när barnen bara följer med på de vuxnas vardagsbestyr. Det senare blir det ju ändå mest av.

När jag var ensamstående student och sonen liten lyckades jag få ett stipendium (några tusen kronor, lagom för en veckolång resa där vi bodde på vandrarhem) några år i sträck. Vi reste till Paris etc för de pengarna, och sonen sa en dag "Alltid när vi får stipendium tycker jag att vi ska resa utomlands."

När du skrev att hästägare inte verkade tycka att deras barn behövde dyra saker så ifrågasatte jag om barnen förstår om det är dyrt eller billigt. Mao, spelar prislappen på vad vi ger dem någon roll för dem? Och då menar jag barn, inte tonåringar.

För mig är glädjen hos min son "prislappen". Han blir lika glad över en heldag på vattenpalatsen för 80:- som för en dag i Turkiet som kostar ca 1000:- dagen.

Sen tror jag att det levene som vi föräldrar lever speglar av sig stort på våra barn och till viss del skapar deras inressen. Som min son tex som är bilnörd som sin far. Om en förälder älskar att resa så kanske det speglar av sig med på barnet? Så för de föräldrar som har gård som levebröd och där fyrhjulingar mm ingår i vardagen och inget utrymme för resor finns kanske resor inte är så viktigt för barnen heller? I deras värld är andra saker kanske fräckare.

Mitt förra inlägg kanske spretade iväg lite (precis som detta). Med grunden med det menade jag om barnen förstår och värdesätter vad som är dyrt? Och är det isf nödvändigt?

Som en liten OT kan jag berätta att vi ska förverkliga sonens drömresa i sommar. Vi ska under vår husvagnssemester ta vägen om Örebro för att besöka "Svampen" Sonen är helt insnöad på vattentorn och när han fick se bild på detta vattentorn där man dessutom kunde FIKA så höll han på att svimma. Så olika kan barn vara, 3 resor till Turkiet vad är det när man kan fika i ett vattentorn i Örebro

 

[Petruska]

Sv: Allt mina barn inte får...

Men resa är ju ditt och din familjs intresse, knappast något som ger en bra uppväxt generellt. Eller menar du det? Vore intressant att få veta hur du tänker där. Alla har ju inte råd att resa runt.

Jag blir lite kluven vid argumentet om ont om pengar, när det är formulerat som om det inte kan vara viktigt med diverse dyra grejer inkl resor eftersom en del inte har råd med det. Betyder det att man inte anser att det är ett problem att det finns fattiga barn i Sverige, för det är lika bra för barn att vara fattiga som att inte vara det?

Jag tror inte så.

Sen är väl inte direkt fattigdom problemet i hästägande familjer.

Jag tror som Mino om resor. Det är bra, bildande etc etc. Men nödvändigt? Tja, det beror väl på vad man vill ge sina barn.

Jag skulle säga att jag anser det så pass viktigt att visa barnen olika miljöer, att jag utan minsta tvekan skulle prioritera det framför häst till mig själv. Jag skulle inte låta ett barn få en egen häst om det omöjliggjorde miljöombytena heller, jag anser att jag vet bättre än barn i den frågan.

Han blir lika glad över en heldag på vattenpalatsen för 80:- som för en dag i Turkiet som kostar ca 1000:- dagen.

Jag kan ta honom till Turkiet för en tredjedel av den kostnaden!

Jag hänger verkligen inte med i dina utläggningar får jag erkänna, men jag ser inget vettigt skäl att dra gränsen för barndomen vid 13. Och jag skulle inte vänta till 13 med att visa barn världen heller, om jag inte var tvungen.

Barn blir väl glada över att få det roligaste/bästa de vet. Jag skulle inte ta risken att låta ett barns högst begränsade kännedom om världen utgöra gränsen för vad jag låter det uppleva. Roligheten är delvis underordnad allmänbildningen.