Allt mina barn inte får...

[Björk]

Sv: Allt mina barn inte får...

Men försummar jag mina barn för att jag väljer att ha det här intresset, som kostar endel och gör att vi därför inte kan göra sånt "alla andra" gör?

Nej. Ni har ju hästar istället! Och era barn får lära sig/uppleva närheten till djur.

 

[Raderad medlem 94602]

Sv: Allt mina barn inte får...

Vår son har varit utomlands 3 ggr och han har väl inte varit så jätteimpad precis. Vid andra resan frågade han från morgon till kväll om vi inte skulle resa hem snart för han ville heldre vara i pappas verkstad och meka

Han hade svimmat av lycka över en fyrhjuling, denna snart 6-årig killes stora dröm! Men sånt beror väl på vilket intresse de har. Men få barn har nog som största intresse att resa.

Att ge sina barn tid, kärlek och engagemang är aldrig att försumma dem. Vi kan ju aldrig ge dem allt. Vi kan bara göra vårt bästa. Dina barn verkar ha en vardag nära sina föräldrar där de får dela era vardagliga sysslor. Många barn är dagisbarn från tidig morgon till sen eftermidag ( som vårat ibland) och ser mest sina föräldrar städa och fixa käk innan läggdags. Tror inte att en skidresa eller en repa till solen är den universala lyckan. I vårat fall så har resan varit mer nöje för oss vuxna och sonen har så vackert fått följa med och så har man försökt göra det så kul som möjligt även för honom. Skulle han få göra en 10-i topp-lista skulle solsemester nog inte ens komma med. Nummer ett hade varit en heldag i verkstaden med pappa och nummer två en heldag med legobygge med mig

Nu har både jag och min sambo dyra hobbys, hästar och bilar, men jag har verkligen inte dåligt samvete mot sonen för det. Vi ska ju alla tre ha kul och må bra. Visst, det blir inte massa pengar över precis men vi får istället vara lyhörda för vad vår son vill göra och "skämma bort honom" med de små sakerna som känns greppbara. I helgen var vi på bio hela familjen för första gången och bjöd även med hans bästis och sen gick på lyxhaket Mac Donalds. Killarna var helt lyriska. Sen har han tjatat om bowling rätt länge så det får det bli lite längre fram när det blir dax att lyxa till det igen.

Korvgrillning, sleepovers hos kompisar, en sväng på fyrhjulingen, meka med pappa, en heldag i pulkabacken med varm choklad, Kojbygge, ja det finns massor med kul vardagslyx som inte är dyr.

 

[Hyacinth]

Sv: Allt mina barn inte får...

*kl*

....Och vi reste masor när jag var liten och så länge jag bodde hemma, och tycker det har gett mig massor! Jag lärde mig uppskatta olika kulturer, äta "konstiga saker", jag har varit på mängder av museeum, badat i havet både här och där, se massor av saker och vi hade roligt nästan jämt.
Vi tycte det var fantastiskt kul att flyga, äta på restaurang, bada, uppleva sandstränder och värme, bo på hotell, bila genom Europa osv.
Jag älskar fortfarande att resa, flygplatser ocg tågstationer är toppenställen

På semestern gjorde vi saker ihop, och umgicks hela tiden. Vi hängde inte bara med när våra föräldrar gjorde saker. Jag är vuxen nu, men jag åker foirtafarnde på semester med mina föräldrar och syskon (plus eget barn och sambo) bara för att det är så kul.

 

[feel]

Sv: Allt mina barn inte får...

*delvis kl*

Jag har rest en del både som liten och som vuxen, men trivs allra bäst hemma med mina djur. Så det är ju verkligen en smaksak och från person till person vad som uppskattas och inte.

Det största och bästa minnet jag har från min barndom var när jag som 6-åring fick "min" hund, som sedan hängde med mig i 13 år. Men jag älskar djur och har alltid gjort det, har hellre djur än att åker på resor.

 

[mino]

Sv: Allt mina barn inte får...

Jag håller med dig, vi reste också en del i min familj och jag tycker att det gav en hel del livserfarenhet som har varit bra att ha. Jag tycker att det är bra att ha djur också, men om djuren skulle begränsa våra liv så till den grad att jag aldrig skulle kunna visa mina barn London eller ens Köpenhamn, då skulle jag se över mina prioriteringar.

 

[Calazirya]

Sv: Allt mina barn inte får...

Jag håller med dig, vi reste också en del i min familj och jag tycker att det gav en hel del livserfarenhet som har varit bra att ha. Jag tycker att det är bra att ha djur också, men om djuren skulle begränsa våra liv så till den grad att jag aldrig skulle kunna visa mina barn London eller ens Köpenhamn, då skulle jag se över mina prioriteringar.

+1

Du tog orden ur min mun. Men så är resande också ett av mina intressen ( bland massa annat ).

Längtar jag tills jag får "visa världen" för min dotter

 

[hallonsaft]

Sv: Allt mina barn inte får...

När jag var barn så var det inte en massa semester resor dock åkte vi på sportlovet och åkte skidor och en del resor inom landet till olika släktingar när det passade med skörden.
mina föräldrar har gård och vi hade hästar och en hel del andra djur som jag trivdes väldigt bra med.

Jag har aldrig varit på solsemester och saknar inte heller något som jag inte testat, visst har tanken slagit mig som vuxen men vi har sol på sommaren i Sverige med och ibland mer än man vill ha.
Är det inte för kallt, så är det för regnigt eller blåsigt eller för varmt..

Min största dröm är en egen gård och jag offrar inga pengar på resor och onödig shopping utan jag sparar så gott jag kan till mitt mål och kollar frenetiskt på hemnet och andra sidor och hoppas lite på en storvinst.

Du försummar inte dina barn något tycker jag(om nu inte din hobby påverkar barnen negativt), man har ju många år kvar i vuxen ålder att göra det man vill sen, jag har valt att uppleva London men fler resor har jag inte suktat efter.

 

[kisse]

Sv: Allt mina barn inte får...

mitt spontana svar är nej, självklart inte. De behöver inte resor, dyra aktiviteter, kläder osv... MEN! sen kommer jag på att det är precis så jag själv tänker! Jag har haft 8 hästar som mest, dyra, svårfödda fullblod. Alla pengar och lite till gick åt till att föda dem... Nu är jag äntligen nere i 2 hästar, coh en ponny till barnen, och jag är så glad för det! Funderar på att göra mig av med en till, eller båda, men då förlorar jag ju hela grejen med varför jag bor där jag bor (på gård), grunden till min verksamhet (som hittills inte gått plus), mitt största intresse och andningshål i vardagen.

Jag VILL resa, jag VILL ligga vid poolkanten o dricka paraplydrinkar osv. Men jag vet också att jag blir en dålig mamma om jag inte har hästarna, sist jag var utan bad min man mig att åka o köpa en ny häst, för jag var tjurig o tvär mest hela tiden...

Har en fantastisk tur som har ganska täta svärföräldrar som bjuder på solsemester då o då, och snart stundar en skidresa. Utan dem hade jag nog inte haft hästarna kvar.

 

[Petruska]

Sv: Allt mina barn inte får...

KL

Det är lite intressant att den ena hästägaren efter den andra säger att barn inte behöver ha dyra grejer och dyra hobbies.

För vuxna tycks det dock vara något av ett livsvillkor. Tex i form av häst/-ar.

 

[Humelibumlan]

Sv: Allt mina barn inte får...

KL

Det är lite intressant att den ena hästägaren efter den andra säger att barn inte behöver ha dyra grejer och dyra hobbies.

För vuxna tycks det dock vara något av ett livsvillkor. Tex i form av häst/-ar.

Menar du att barn behöver dyra saker och resor utomlands etc?

För det kör ju ihop sig helt för väldigt många familjer som varken har råd med märkeskläder, resor eller häst...

 

[Armani__]

Sv: Allt mina barn inte får...

Jag har också funderat en del på detta. Vi (jag) har också hästar och har precis köpt en mindre gård. Vi har en pojke på 8 månader och jag ska börja studera till hösten.
Under min uppväxt var vi utomlands en gång (förutom Danmark). Andra somrar åkte vi med husvagnen inom Sverige = Astrid Lindgrens Värld, High Chaparall, Ölands Djurpark, Kolmården, Stockholm, Göteborg etc. och jag och min syster älskade det. Detta kommer jag vilja ge vår son också. Inte för att det är gratis att semestra inom Sverige heller längre, men lite billigare blir det väl och lättare att ta sig hem, om det händer något.

Vi har alltid hästvakt, om behovet finns, vilket klart är en fördel. Dock vill vi gärna åka utomlands i framtiden med sonen/barnen, just för att jag vill och för att det kan vara roligt för dem att se världen lite mer. Men jag tycker inte det är ett måste så länge barnen är små.
Vi har heller aldrig åkt skidor och något vi har överlevt, även om det hade varit jätteroligt, men det är något jag och sambon har pratat om när Milton blir några år äldre.

Tycker inte alls att du TS är en sämre förälder, ni ger ju era barn kvalitetstid hemma. Och om jag ska vara ärlig så kommer jag ihåg varenda gång vi har åkt ner vintertid till havet och grillat korv och promenerat, medan charterresan minns jag mest flyktigt. Ett exempel bara =)

 

[Petruska]

Sv: Allt mina barn inte får...

Menar du att barn behöver dyra saker och resor utomlands etc?

För det kör ju ihop sig helt för väldigt många familjer som varken har råd med märkeskläder, resor eller häst...

Nej, de klarar sig säkert ändå. Det jag reagerar på är den där moralistiska attityden att barn inte behöver dyra grejer, när det kommer från vuxna som unnar sig kolossalt dyra grejer, tex häst, gård, fyrhjuling.

Det är också relativt små barn tråden verkar handla om. Att grilla i skogen är TOPPEN med en sexåring, men jag kan lätt tänka mig trettonåringar som är mindre förtjusta.

Jag fick ha dyra grejer som barn, företrädesvis i form av en ponny, vilket jag är glad för. Det är klart att det hade varit sämre ur den aspekten för mig om mina föräldrar inte hade haft råd med det.

Att det är sämre på flera sätt att växa upp i direkt fattiga familjer, trodde jag att vi var överens om? Det är väl ett av problemen med de ökande inkomstklyftorna - att de ger barn mer olika förutsättningar än förut? Det är inte exakt samma sak som att säga att barn behöver dyra grejer, men att grejer spelar roll tycker jag inte att det råder något tvivel om.

Jag känner mig ibland snyggare i dyra, välsittande kläder och jag kan tycka att det känns bra att fin utrustning. Det finns till och med en del märken som jag tycker det känns bra att ha, både vad gäller kläder och saker. Varför skulle inte barn - och än mer tonåringar - ha samma känslor?

Barn behöver precis som vuxna ha något att komma med. Detta något kan vara väldigt olika saker, men det spelar roll. Och det är ofta "ytliga" yttre saker, jag tycker inte man behöver hymla om det.

 

[No1]

Sv: Allt mina barn inte får...

KL

Det är lite intressant att den ena hästägaren efter den andra säger att barn inte behöver ha dyra grejer och dyra hobbies.

För vuxna tycks det dock vara något av ett livsvillkor. Tex i form av häst/-ar.

Menar du att resonemanget skulle vara specifikt för hästägande föräldrar?
Det är långt ifrån sällsynt att föräldrar prioriterar sig själva när det gäller ekonomi så pass att ungarna inte får smaka kapitalism genom dyra grejer och hobbies.
Ex dyrt boende anpassat efter föräldrarnas önskemål, bilar, teknisk utrustning, föräldrarnas hobbies.

Om vi ska resonera utifrån reella behov så behöver väl ingen dyra grejer och dyra hobbies?

 

[Björk]

Sv: Allt mina barn inte får...

Jag känner mig ibland snyggare i dyra, välsittande kläder och jag kan tycka att det känns bra att fin utrustning. Det finns till och med en del märken som jag tycker det känns bra att ha, både vad gäller kläder och saker. Varför skulle inte barn - och än mer tonåringar - ha samma känslor?

Barn behöver precis som vuxna ha något att komma med. Detta något kan vara väldigt olika saker, men det spelar roll. Och det är ofta "ytliga" yttre saker, jag tycker inte man behöver hymla om det.

Fast handlar inte det där väldigt mycket om normer? Normer som vuxna och samhället i stort är bärare av?

När jag var 10-11 år så hade en klasskompis mamma sagt till min mamma (har fått detta berättat för mig) "nu är det ju lite jobbigt när de har kommit i den här åldern och där märken börjar vara så viktiga. Det är ju BARA Levis-jeans som gäller!". Och min mamma kände sig helt frågande. Jag hade aldrig nämnt och hade inte den blekaste aning om att man "skulle ha" Levisjeans. Men denna nämnda mamma hade ju själv märkeskläder och var väldigt "modern". I den åldern älskade jag de hemsydda kläder mamma gjorde åt mig och i vår klass var nog tjejen med "Levis-behovet" i minoritet i den åldern.

Några år senare ville även jag ha Levis-jeans. Tyvärr var jag sent ute med "behovet" och det uppstod därför mest ur känslan av att inte passa in och bli utsatt för diverse viskande bakom ryggen av "de tuffa och coola" i klassen... behovet handlade alltså mest om att passa in och inte behöva känna mig utsatt.

Jag kan dock nu i vuxen ålder hålla med om att vissa märken (även om jag är väldigt LITE sån jämfört med många andra jag känner) ger mig också "en känsla". Jag vet dock inte direkt om jag tycker det är något som är viktigt eller rimligt att uppmuntra ens barn att känna; att det är viktigt med såna attribut.

 

[Björk]

Sv: Allt mina barn inte får...

Gällande resor så kan jag förstå er som rest mycket när ni var små och vill ge samma upplevelser till era barn. Men de som INTE rest mycket som små känner utan istället fått andra upplevelser känner ju inte nödvändigtvis att de gått "miste" om något. En del kanske tycker det är ni som gått miste om andra upplevelser som DE har haft.

Vi reste mycket när jag var liten. Men med husvagn och i Sverige. Vi åkte mycket skidor på vintern; hade vagnen stående vid en backe. Jag fick rida, men ingen egen häst. När jag var liten var min högsta dröm en häst (såklart). Om JAG fått bestämma hade jag säkert valt en häst istället för några slalomresor (även om jag gillade det också) och campingvistelser. Men, som vuxen så ser jag ju att jag hade många roliga upplevelser med min familj just tack vare det där campinglivet och vår skidåkning.

Jag tror helt enkelt att det viktiga är att barnen får tid och att få uppleva saker med sina föräldrar. Om det sen handlar om resor i Europa, Sverige eller till närmaste sjöarna och badplatserna i närheten av där man bor eller om det handlar om gemensamma strövanden i skog och mark, fågelskådning, skidåkning över en frusen myr, hundpromenader med familjens hund eller musei-besök, poesikvällar eller teaterföreställningar. Det spelar kanske inte SÅ stor roll? Att få prova mycket finns det ju dock en slags pedagogisk vits med ur utbildningsperspektiv. Visst finns en poäng med resor utomlands; det ger förhoppningsvis ganska bra inblick i hur livet kan vara i andra länder och kulturer. Jag som då inte rest utomlands som liten mer än en resa till Jugoslavien när jag var 12 (husvagn där också!) och sen några skidresor till alperna i tonåren tycker nog att våra föräldrar lyckades få oss tämligen toleranta och öppensinnade ändå. Om jag får säga det själv...

 

[Mitten]

Sv: Allt mina barn inte får...

Menar du att resonemanget skulle vara specifikt för hästägande föräldrar?
Det är långt ifrån sällsynt att föräldrar prioriterar sig själva när det gäller ekonomi så pass att ungarna inte får smaka kapitalism genom dyra grejer och hobbies.
Ex dyrt boende anpassat efter föräldrarnas önskemål, bilar, teknisk utrustning, föräldrarnas hobbies.

Om vi ska resonera utifrån reella behov så behöver väl ingen dyra grejer och dyra hobbies?

Jag håller med om det här. Många som tycker att barnen 'klarar sig' köper själva dyra teknikprylar och leksaker. Barnens rum innehåller möblerna som blev över.

Jag kan överkompensera ibland och köpa överdrivet dyra saker åt min dotter, men det kommer från mitt eget samvete. Vi har inte hästarna kvar, de gjorde vi oss av med när dottern var 1 år, för stallturerna blev mer jobbiga än roliga. Jag tyckte det var ett bra beslut för vår familj, för det gav oss tid och pengar till annat. Men både jag och maken har fortfarande dyra hobbies, och det tänker jag på rätt ofta. Alla i familjen måste ju få föda sin kreativitet och sina intressen, både barn och vuxna, men ibland blir det så polariserat. Antingen ska barnen ha ALLT och föräldrarna blir martyrer, eller så köper föräldrarna dyra leksaker men barnen får inte gå på dans för att man måste köpa specialskor då (som kostar pengar). Det är fö ett exempel ur verkligheten, pappan köpte en fjärrkontroll (!) för 5000 kronor veckan innan, men dottern fick inte gå på dans. Gympa gick bra för då behövde de inte köpa något nytt.

 

[Gnist]

Sv: Allt mina barn inte får...

KL

Det är lite intressant att den ena hästägaren efter den andra säger att barn inte behöver ha dyra grejer och dyra hobbies.

För vuxna tycks det dock vara något av ett livsvillkor. Tex i form av häst/-ar.

Vilken tur att inte vi alla som tycker att dyra prylar, resor osv Inte är livsviktigt för våra barn bara för att "alla andra" har så är hästägare då

Vi som vuxna i den här familjen har heller inte dyra prylar, bilar, kläder, "leksaker", lyxigt hus etc.

Vi har bra grejor som vi behöver/vill ha, både vuxna och barn men ser ingen nytta med att måsta ha det dyraste och finaste..

 

[mino]

Sv: Allt mina barn inte får...

Men frågan är väl om barnen förlorar något på prioriteringarna du nämner och i så fall vad? För min del är det inte fråga om millimeterrättvisa för barnen (det kan det ju aldrig bli, självklart måste föräldrarna skapa sig ett liv utifrån sina behov) utan just resandet tycker jag ger människor viktiga erfarenheter och självförtroende, och då pratar jag inte om charter till mallis utan att ha sett andra städer och kulturer. Min erfarenhet är att de som stannar hemmavid och aldrig provar att bo eller plugga utomlands är just de som aldrig rest mer än nån enstaka charter och mitt intryck är att de inte har fått med sig det modet hemifrån att prova främmande miljöer. Jag minns en vän som inte vågade komma och hälsa på mig när jag bodde i Köpenhamn för hon hade aldrig rest så långt eller varit utomlands och var rädd att gå vilse. Det måste vara väldigt begränsande.

Sen är det en sak att man kanske inte alls har råd med sånt, men jag tycker att det är viktigt att resor prioriteras om man har möjlighet.

 

[Petruska]

Sv: Allt mina barn inte får...

Menar du att resonemanget skulle vara specifikt för hästägande föräldrar?

Om vi ska resonera utifrån reella behov så behöver väl ingen dyra grejer och dyra hobbies?

Nej, det tror jag inte att det är.

Utifrån idéer om "reella behov" kan vi ju resonera bort allt utom lite skydd för vädret och lite nödtorftig mat. Varför skulle vi göra det?

Fast handlar inte det där väldigt mycket om normer? Normer som vuxna och samhället i stort är bärare av?

Jag kan dock nu i vuxen ålder hålla med om att vissa märken (även om jag är väldigt LITE sån jämfört med många andra jag känner) ger mig också "en känsla". Jag vet dock inte direkt om jag tycker det är något som är viktigt eller rimligt att uppmuntra ens barn att känna; att det är viktigt med såna attribut.

Jo, det handlar väl om normer, men det gäller väl allting? Om vissa normer är förhärskande, och om man lyckas identifiera dem och resonera om dem som just normer (vilket verkar kräva att de inte är helt oreflekterat internaliserade), så får man väl ta ställning till vad man vill bryta och vad man vill anpassa sig till och vad priset resp vinsten av de olika valen är.

Jag unnar tveklöst barnen att få "pråla" lite på de områden som är/känns viktigast för dem, och som ryms i familjeekonomin. Och jag unnar mig själv samma sak. Man skapar social tillhörighet delvis genom sina kläder och grejer, jag ser egentligen inget problem med att det är så. Och det är inte alla sociala tillhörigheter som kräver de dyraste grejerna (jag har barn som "livsstilsshoppar" på Myrorna).

För mig handlar det alltså om att unna, inte om att tillgodose "behov" av märkesprylar.

Människor har väl alltid "visat upp sig" för varandra med tex fina saker, det är inget ont kommersiellt påfund, utan äldre än så, skulle jag säga.

Och resor är tveklöst viktigare än prylar.

Jag tror helt enkelt att det viktiga är att barnen får tid och att få uppleva saker med sina föräldrar. Om det sen handlar om resor i Europa, Sverige eller till närmaste sjöarna och badplatserna i närheten av där man bor eller om det handlar om gemensamma strövanden i skog och mark, fågelskådning, skidåkning över en frusen myr, hundpromenader med familjens hund eller musei-besök, poesikvällar eller teaterföreställningar. Det spelar kanske inte SÅ stor roll?

Och att få uppleva olika typer av miljöer och sammanhang, så att man kan hantera så många sorters miljöer som möjligt som vuxen. Man kan hjälpa dem med det.

Jag ser ingen principiellt viktig skillnad mellan utlandsresor och resor inom Sverige, för egen del är jag dock så förtjust i städer att Sverige inte riktigt räcker till för mig som semesterland. Och medelhavsmat.

Och jag tänker mig att det är en nyttig erfarenhet att vara någonstans där man inte kan språket och saker verkligen är annorlunda än hemma (kanske inte en charterbadort, då). Man lär sig mer av det än av att laga staket en gång till.

 

[cirkus]

Sv: Allt mina barn inte får...

Apropå märkesprylar...

Jag har en vän vars barn går på "fin skola" i stan. Vännens barn började i skolan i sjätte klass och redan från början så var det lite kärvt att skaffa vänner, men det gick väl hyfsat. När de blev lite äldre så skulle *alla* ha Canada Goose jackor och *alla* hade detta utom då min väns barn. Barnet blev mer och mer utanför. Så småningom så lyckades barnet tjata/gråta sig till en dylik jacka och se, det var som att öppna en dörr helt plötsligt var utanförskapet ett minne blott.

Sånt får mig att fullkomligt spy.