Allt mina barn inte får...

Sv: Allt mina barn inte får...

Men försummar jag mina barn för att jag väljer att ha det här intresset, som kostar endel och gör att vi därför inte kan göra sånt "alla andra" gör?


Försumma eller inte försumma. Det är ju upp till var och en familj att välja vad man vill göra och vad man prioriterar. Vill barnen resa och föräldrarna inte vill/kan/vågar/har råd/.../ så kan ju barnen resa som vuxna. Är man som förälder den typen att man gillar att upptäcka världen och uppleva saker så prioriteras det in att fara iväg på resor/solsemestrar/skidresor och då delas de upplevelserna inom familjen.

Även om man reser med sina barn utesluter det inte korvgrillning, bad i sjöar hemma, utflykter i skog och mark, fyrhjulningskörning och hästar hemma på gården. Det är inte så att barn med resande föräldrar övrig tid sitter ensamma hemma på rummet med en biblioteksbok :)

Jag började resa med min son när han började skolan. Innan var det dagsutflykter och äventyr hemmavid. Vi bor i en liten by på landet och utöver att jag gillar att resa och sonen gillar att följa med, så uppskattar jag också mycket att ge honom ett bredare perspektiv över tillvaron så han kan se saker i ett större sammanhang och inte uppfattar lilla hembyn som världens medelpunkt. Och så är det ju himlans roligt att uppleva och se tillsammans med sitt barn.
 
Sv: Allt mina barn inte får...

Sen tror jag att det levene som vi föräldrar lever speglar av sig stort på våra barn och till viss del skapar deras inressen. Som min son tex som är bilnörd som sin far. Om en förälder älskar att resa så kanske det speglar av sig med på barnet? Så för de föräldrar som har gård som levebröd och där fyrhjulingar mm ingår i vardagen och inget utrymme för resor finns kanske resor inte är så viktigt för barnen heller? I deras värld är andra saker kanske fräckare.

Väl uttryckt! Det är precis så jag också menar!
 
Sv: Allt mina barn inte får...

Barn blir väl glada över att få det roligaste/bästa de vet. Jag skulle inte ta risken att låta ett barns högst begränsade kännedom om världen utgöra gränsen för vad jag låter det uppleva. Roligheten är delvis underordnad allmänbildningen.

Men det är ju lite det jag menar. Vet ex en sjuåring att resa är det bästa som finns om det inte finns som ett intresse från början hos föräldrarna?

Och varför skulle inte alla dessa saker man kan uppleva på billigare och närmare håll vara minst lika allmänbildande och nyttiga?

Vad jag förstår så reser du på ett mer spontant och nyfiket sätt. Men merparten av de som reser med barn åker till ett all-inklusivhotell och lämnar knappt området. Ser ingen större allmänbildning i det. Då ser jag mer allmänbildning i den svenska naturen med korvgrillning.

Men jag älskar att resa så jag är inte på något sätt emot det men jag får erkänna att det har inte gett min son några wowupplevelser som han pratar om trots sköldpaddssafari, båtutflykter, vandringar i ruiner, mysiga restauranger och härliga stränder. Det fräckaste han minns från Turkiet var att det fanns så många påskkärringar där och att en i personalen hette Morot :o

Sen måste man ju inte resa för att få en liten inblick i andra kulturer. Vi har vänner från andra kulturer och som fd kock lagar jag mat från världens alla hörn.
 
Sv: Allt mina barn inte får...

Just nu ser man "alla andra" åka på dyra skidresor med sina barn eller åka till varmare länder på solsemester. Själva sitter vi kvar här hemma i sverige - för jag har mina hästar. Vi bor på en gård och jag har två hästar (och en man och två barn) och då detta kostar en hel del pengar så kommer vi inte iväg på det där "alla andra" gör. Så istället för en två veckors solsememester så får mina barn grilla korv i skogen, för vi har massa pinnar som måste bort. Och istället för att lära sig åka slalom får dom åka runt med oss på fyrhjuligen, när vi måste kolla över staketen. Men har de ju allt annat de behöver, mat på bordet och rena kläder att ta på sig varje dag. Men försummar jag mina barn för att jag väljer att ha det här intresset, som kostar endel och gör att vi därför inte kan göra sånt "alla andra" gör?

Jag tänker som så att vi ska försöka ge barnen lite av varje, det kommer absolut inte att bli en utlandssemester varje år, men kanske var 3:e eller vart 5:e? Att de ska få prova olika sporter men antagligen med begagnad utrustning. Att de ska få möjlighet att utforska naturen och handskas med djur men att det kanske inte innebär egen häst etc.

Nu har vi turen att ha det så pass väl förspänt att mitt hästintresse visserligen påverkar ekonomin men inte i så hög grad att det omöjliggör annat, jag tror att tidsbristen blir ett större problem (när jag är tillbaka i jobb)än just ekonomin. Och det kommer antagligen att innebära mkt sena kvällar i stallet när barnen gått och lagt sig och där blir det väl ett eldprov för att se hur väl intresset står sig....

Jag reste mkt som barn och har bott utomlands som äldre ungdom men jag känner mig dock fortfarande rätt "mätt", självklart ska våra barn få resa och jag vill gärna ge dem gåvan att inte känna sig bortkomna på främmande flygplatser och se till att de kan klara sig fram i främmande städer. Men det känns ju minst lika viktigt att de har koll på när isarna håller och kan knepen för att inte villa bort sig i skogen.

Jag tror barn formas rätt mkt av föräldrarnas intressen och bor man i en bygd där man tycker snöskotrar är livets guld så är det nog smart att se till att barnen får koll på det. Lever man istället i en miljö där resor anses vara det enda viktiga i livet kanske man får lägga lite mer krut där. Jag tror att uppväxten kan bli onödigt svår för barnen om man inte på något sätt formar sig efter resten av samhället där man bor men det finns förstås någon måtta på allt.

Känner du att ditt intresse verkligen begränsar barnen kanske det kan vara läge att vara hästlös ngt år när barnen är i rätt ålder för att uppskatta ex.vis skidsemestrar (exempelvis en 4-åring tror jag verkligen klarar sig utan skidsemester medan en 14:åring skulle uppskatta det betydligt mer).
 
Senast ändrad:
Sv: Allt mina barn inte får...

Jag tror inte att någon hävdar att en all-inclusive vecka på kanarieöarna är viktigt. Men jag tror att skillnaden i resonemang handlar om att resande för vissa av oss i tråden är inte enbart är en fråga om lyx och nöje i vardagen utan också grundläggande allmänbildning. Det ÄR inte samma sak att spatsera i Göteborg eller Stockholm som att vara i New York, Peking, Moskva eller vad som helst och i de flesta fall ger det helt andra och nya erfarenheter med annorlunda mat, miljöer och språk. Sen kan semestern bli minst lika kul på Gotland som på Maldiverna, men det är en annan sak.
 
Sv: Allt mina barn inte får...

Jag tror inte att någon hävdar att en all-inclusive vecka på kanarieöarna är viktigt. Men jag tror att skillnaden i resonemang handlar om att resande för vissa av oss i tråden är inte enbart är en fråga om lyx och nöje i vardagen utan också grundläggande allmänbildning. Det ÄR inte samma sak att spatsera i Göteborg eller Stockholm som att vara i New York, Peking, Moskva eller vad som helst och i de flesta fall ger det helt andra och nya erfarenheter med annorlunda mat, miljöer och språk. Sen kan semestern bli minst lika kul på Gotland som på Maldiverna, men det är en annan sak.

Bara ett litet yttrande helt appropå:
Jag känner buntvis med föräldrar (kapitalstarka som medelgödda) vilka lägger ned en ansenlig summa pengar på resor/semestrar men jag kan inte påstå att behållningen kan vara särskilt bildande, per min definition.
 
Sv: Allt mina barn inte får...

Men tror du att alla barn gillar att resa runt? Det kanske passade dina barn, men alla? Det tror inte jag. Min man reste runt på alla lov under sin barndom eftersom hans familj hade de möjligheterna, men han hatade det. Han ville bara vara hemma. Det innebär ju en stor stress att resa också. Brad Pitt och hans fru (glömt namnet) drar ju runt med sin ungflock över hela världen, är det eftersträvansvärt? De barnen får ju verkligen uppleva olika miljöer.
 
Sv: Allt mina barn inte får...

Vist är det lärorikt. ALLT i livet är lärorikt, mer eller mindre. Det ifrågasätts inte. Utan om det är så nödvändigt eller lärorikt så att föräldrar som väljer en annan livsstil ska ha dåligt samvete för att de inte väljer en promenad på Manhattan före en promenad i Haga i Göteborg?

Min tro är Nej- Jag tror inte barn har ett sådant behov även om de tycker att båda alternativen är kul. Jag tror inte en åttaåring har en vansinnig önskan om att få en kultur eller kunskapsdos från Indien, New york eller något annat land. Möjligtvis så vill de flyga flygplan,bada och käka glass men var det sker tror jag inte är så viktigt ännu. När vi har rest så sitter vi inte på något hotell eller strand hela tiden utan vill se och uppleva saker och jag kan inte se någon större behållning av det hos sonen ännu. Ännu så är bada och glass viktigast.

Våra barn har det så oerhört bra i Sverige att det här med att välja bort saker som upplevs som dyrt för att föräldrarna har en viss livsstil är nog ingenting som kommer ligga den i fatet i framtiden.

Mvh Voff
 
Sv: Allt mina barn inte får...

Som en liten OT kan jag berätta att vi ska förverkliga sonens drömresa i sommar. Vi ska under vår husvagnssemester ta vägen om Örebro för att besöka "Svampen" :D Sonen är helt insnöad på vattentorn och när han fick se bild på detta vattentorn där man dessutom kunde FIKA så höll han på att svimma. Så olika kan barn vara, 3 resor till Turkiet vad är det när man kan fika i ett vattentorn i Örebro :angel:

Jag var inte insnöad på vattentorn men mitt besök i Svampen som barn var ett av mina coolaste minnen i åratal.
Jag har "bara" rest runt hela Sverige som liten och min första utlandsresa var till London när jag var nitton. Det var jag som letade rätt på rätt väg, tjatade in oss på uteställen, fick kompisarna att beställa grekisk maträtt (och den smakade gammal tacka tyvärr - dom har inte glömt det är och det är 25 år sedan).
Jag tror inte något barn far illa av att inte resa utomlands - men UPPLEVELSER - det behöver barn.
 
Sv: Allt mina barn inte får...

Alla barn gillar definitivt inte att resa, min gamla barndomsvän blev släpad runt hela jorden av sina föräldrar under sin uppväxt, hon grinade i flera veckor innan de skulle åka...
 
Sv: Allt mina barn inte får...

Men tror du att alla barn gillar att resa runt?

Min poäng handlar inte om att barnen nödvändigtvis skulle tycka att resandet är det roligaste. Jag är ute efter allmänbildning. Jag kräver inte att barnen ska tycka att just resandet har varit det roligaste under uppväxten, eller att nöjet måste stå i relation till kostnaden (fast jag reser så billigt så bara vi är ute ur Skandinavien minskar i princip våra kostnader, i alla fall skulle resor inom Sverige bli betydligt dyrare). Resandet är en av många delar i den allmänbildning jag vil ge dem.

Sen måste det ju vara någorlunda trevligt för att bli en bra allmänbildning av det, så klart. Får man inte till det så pass stressfritt att alla mår någorlunda bra, förfelar det kanske sitt syfte. Men det kan man ju säga om sagoläsning och deras musikaliska bildning också.

Att jag tycker att det är viktigt för barn att lära sig hantera och fungera i olika miljöer betyder inte nödvändigtvis "ju mer desto bättre", även om jag inte har någon detaljerad insikt i Brad Pitts liv.
 
Sv: Allt mina barn inte får...

Jag tror inte en åttaåring har en vansinnig önskan om att få en kultur eller kunskapsdos från Indien, New york eller något annat land.

Som sagt. Jag frågar inte barn vad de tycker är kul innan jag sätter igång med att allmänbilda dem. Jag allmänbildar dem efter förmåga därför att jag vill vidga deras vyer och deras kunskap. Frågar jag dem vad de vill göra kommer de ju att svara med något de känner till. Jag allmänbildar dem för att visa/lära dem saker de inte känner till.
 
Sv: Allt mina barn inte får...

*kl*

Jag skulle aldrig kunna lägga en massa pengar på mig själv och försaka mina barn, men det beror ju även på vad man tycker att barn ska ha. För mig är tiden tillsammans med barnen det viktigaste, sen har vi valt att åka på solsemster, även om all inclusive aldrig har varit ett alternativ för oss, jag höll på att bli knäpp den veckan vi var fast på hotellet med ett sjukt barn, vilken vidrigt tråkig mat.

Vi har hållt oss till kanarieöarna och medelhavet eftersom vi inte har haft möjlighet pga jobb att vara borta längre än 1 vecka, men det finns mycket att upptäcka där ändå medans barnen har varit små. Sen har en stor del av semestern för oss varit möjligheten att kunna sitta en hel dag på stranden med barnen, leta fina stenar, bada i havet, gå och äta en glass och inte ha en massa måsten.

Sen har inte solsemstern betytt att vi inte har gjort något annat, vi har min syster i göteborg, mamma i stockholm, sommarstuga utan vatten, men med el. Så vi har varit i Göteborg varje sommar sedan barnen har varit små, ibland har vi varit ner flera gånger under året, Stockholm fler gånger på år, även om vi ibland inte gör stockholm utan "bara" hälsar på mormor och gör barnens favoritsak, dvs leka på lekplatserna på mormors innegård..
Sen grillar vi korv året runt på olika ställen, åker ut och fiskar hela familjen eller bjuder hem vänner på middagar.

Maken längtar efter att åka husvagn upp till norrland för att fiska, jag känner mig rätt tveksam till idén om fiske, men husvagn semester är något jag vill testa på eftersom jag aldrig gjorde det som barn.

Sen skulle jag kanske kunna ha råd att ha häst oxå, men jag känner att ska jag ha häst vill jag kunna rida ordentligt och faktiskt komma någonstans, inte alltid lida av dåligt samvete om jag ger hästen tillräckligt mycket tid, om barnen får tillräckligt mycket tid osv... för mig känns det inte värt det när jag ändå har tillgång till häst om jag vill, kanske inte obegränsat men så jag blir nöjd.

Vad man gör med barnen tycker jag kanske inte är så viktigt, bara man gör det bästa av den situation man själv är i, för någon kanske vardagslyx med barnen är att kunna ta en dag ledig och åka ut i skogen, för någon annan är det att åka en månad jorden runt, det viktiga är att man gör det tillsammans med barnen, inte bara drar med dem utan någon eftertanke.
 
Sv: Allt mina barn inte får...

Min poäng handlar inte om att barnen nödvändigtvis skulle tycka att resandet är det roligaste. Jag är ute efter allmänbildning. Jag kräver inte att barnen ska tycka att just resandet har varit det roligaste under uppväxten, eller att nöjet måste stå i relation till kostnaden (fast jag reser så billigt så bara vi är ute ur Skandinavien minskar i princip våra kostnader, i alla fall skulle resor inom Sverige bli betydligt dyrare). Resandet är en av många delar i den allmänbildning jag vil ge dem.

Sen måste det ju vara någorlunda trevligt för att bli en bra allmänbildning av det, så klart. Får man inte till det så pass stressfritt att alla mår någorlunda bra, förfelar det kanske sitt syfte. Men det kan man ju säga om sagoläsning och deras musikaliska bildning också.

Att jag tycker att det är viktigt för barn att lära sig hantera och fungera i olika miljöer betyder inte nödvändigtvis "ju mer desto bättre", även om jag inte har någon detaljerad insikt i Brad Pitts liv.
vilka platser bör man ha besökt för att bli allmänbildad?
Bangkok, Nairobi och Guatemala? Eller duger allmänbildningen man kan få på Varbergs fästning, Vadstena kloster och utmed Kungsleden i fjällvärlden?

(våra barn tyckte det var jättespännande när vi träffade på både Bockstensmannen och "Ötzi" på varbergs fästning, de pratade om dem länge efteråt!)
Jag tycker att semester i Sverige är underskattat! Det funkar utmärkt att lära sig hitta på flygterminaler och tågstationer även i vårt lilla land. Och vårt eget land har så väldigt mycket som är unikt, att utforska. Varför måste resandet nödvändigtvis ske utomlands?
 
Senast ändrad:
Sv: Allt mina barn inte får...

Alla barn gillar definitivt inte att resa, min gamla barndomsvän blev släpad runt hela jorden av sina föräldrar under sin uppväxt, hon grinade i flera veckor innan de skulle åka...

Min man reste också mycket som barn, men tyckte inte om det. Han har dessutom utvecklat fobi mot det och vill inte åka alls nu... så jag tänker mycket på det här, om jag och dottern skall resa själva - för hennes skull, jag är inte så sugen att åka utan min man faktiskt. Semester betyder för mig tid med alla familjemedlemmar.
 
Sv: Allt mina barn inte får...

KL

Som sagt, just solsemester pa en turistort ger ju inte sa mkt allmanbildning :D bade jag och maken alskar att resa men har valt att semestra i England och Sverige medans barnen ar sapass sma (3 ar) for att det ar enkelt att packa bilen och aka till t.ex. Cornwall, det finns sand, hav, skog, intressanta utflyktsmal osv - och sa Sthlm for flyg-och storstadsupplevelsen i denna aldern. Det racker just nu kanns det som (aven om vi tog dem till Mauritius forra aret men DET var ju for var skull inte deras).

Jag reste flera ggr/ar nar jag vaxte upp (vi hade eget flygplan) och jag har lite blandade minnen av det. Antagligen mest for att min familj ar lite dysfunktionell - men jag uppskattar anda att jag sett och upplevt stora delar av varlden, och det vill jag ge mina barn ocksa. Sa summa summarum, om vi inte haft rad att resa for att vi har hast, da hade jag salt hasten.
 
Sv: Allt mina barn inte får...

Det funkar utmärkt att lära sig hitta på flygterminaler och tågstationer även i vårt lilla land. Och vårt eget land har så väldigt mycket som är unikt, att utforska. Varför måste resandet nödvändigtvis ske utomlands?

Jag har ju skrivit att jag inte direkt tror att det är någon viktig skillnad mellan resande inom och utom landet, förutom att man utomlands får pröva sin vingar och gränser mer, förutsatt att miljön och situationen liknar hemmamiljön mindre. Bara att prova på att inte kunna språket, och att lära sig några enstaka ord, tror jag är en nyttig erfarenhet. Och "konstig" mat etc.

Jag håller dock inte med om att man kan lära sig hantera stora, internationella flygplatser och stationer i Sverige, för de finns ju knappt. Och man har dessutom hela tiden stödet av att allt är på svenska.

Men jag tycker alltså att man ska allmänbilda barnen så mycket som möjligt, och att resandet i när och fjärran är en del av det. Varför inte både Nairobi och Bockstensmannen?
 
Sv: Allt mina barn inte får...

Har en bekant som har tre barn. 3,6,12 år. Dessa barn far o flyger på ALLT. Det är tennis, gymnastik, slalom, resor. Nästan varje fredan så är ungarna så trötta att dom sitter och gråter, speciellt den lilla. Dom orkar helt enkelt inte men alla aktiviteter. Mycket tragiskt tycker jag.
På en månad var dom iväg på tre weekendresor... Dessa barn hade gärna stannat hemma och bara myst i soffan och smulat chips..
 
Sv: Allt mina barn inte får...

Jag hade också valt bort skolan. Eller jag hade aldrig valt skolan in the first place.
 
Sv: Allt mina barn inte får...

½ kl

Men det måste finns ett mellanting ?

Eller är det så illa att antingen har föräldrar så dyra intressen så dom inte har råd med annat alt föräldrar som far och flyger mest hela tiden med förstörda barn som följd?
 
Senast ändrad:

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 836
Senast: Anonymisten
·
Skola & Jobb Någon som är mer insatt än vad jag är nu för tiden? Om det är ok för PA att jobba dygn, och om det får fortsätta vara ok? Jag har i...
2
Svar
23
· Visningar
2 031
Senast: Wingates
·
Småbarn Vår femåring är så sjukt kräsen när det kommer till mat 😩 När hon var liten åt hon allt, sen blev hon lite mer återhållsam när det kom...
2 3 4
Svar
68
· Visningar
11 562
Senast: Guldaskig
·
Kropp & Själ Hej! Jag har efter en sjukgymnast och otroped felbehandlat mig fått förlorad inkomst och sjukskrivning i 7 månader. Jag fick första...
2 3 4
Svar
66
· Visningar
4 107
Senast: Sassy
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Valp 2024
  • Kattraser bomba mig med info
  • Målbilder för trubbnosar.

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp