30kr/dagen till mat

[Enya]

Alltså min gubbe är så kass i köket att jag får koka tevatten som han kan värna dagen efter.
Är så glad att båda mina barn kan laga mat och lagar bra mat.

Det är min erfarenhet också.... Min bror till och med berömmer sig själv när han lyckas med det enklaste och jag skäms över hans dumhet.... men det är ju en annan sak.
Det ÄR positivt att barnen kan laga mat, har yngre syskon som fick lite annorlunda uppfostran än vad jag och andra av mina syskon fick och kan säga att det kändes jättedumt att höra mamma berätta om att hon fick laga mat som syskonen kunde värma eller när hon fick skynda sig hem för att laga mat åt dem.

 

[Enya]

Skulle inte äta fodermorötter frivilligt, sjukt träiga. Men ja, kanske i morotssoppa iofs.
Däremot skulle jag aldrig göra av med en stor morotssäck innan den hann mögla, hinner inre ens göra av med det själv åt min häst liksom.

Jag åt sånna när jag var tonåring och i stallet, de smakade som vanliga, inte de vackraste att se på dock, men morot som morot typ. Skulle helt klart fungera för mig i min matlagning. Dock skalade....

 

[Unafraid]

Jag har inte frågat mina barn eller brytt mig om deras eventuella intresse för matlagning som anledning till att lära dem. Jag har krävt att de hjälper till i köket de också. Något som verkar rätt utdöende.... Det ingår i att bli vuxen helt enkelt. Att kunna servera sig själv och de sina enkel mat utan att vänta på att någon annan kommer hem och gör det. Att hjälpa till i det gemensamma hemmet.

Men det förstås, har du haft råd att äta ute varje dag mellan 18 och 35 så förstår jag vilken stor skillnad det är mellan dig och mig redan där. Du har ju haft en helt annan ekonomi, en helt annan ekonomi än vad min familj haft i generationer.

Jag är lärt mina barn att förstå hur man handlar ekonomiskt och bra och tillagar bra rätter på både rester som blir kvar och på saker man köper och jämfört varor i affären- tex samma varor men olika märken, köpa när det är rabatt och att ha vissa saker hemma osv.

De kan laga mat, de kan välja ekonomiskt (det är något som kommer slipas med åren dessutom) och är förberedda för studentlivet som inte består i lyx eller annat tillfälle där man får snåla med pengarna. Visst kan man skita i att lära sina barn det och låta dem lista ut det när de är vuxna, men det är inget jag står bakom. Dessutom är matlagning inte det enda man kan lära barnen, och det är ju inte så att det är fullt bara för att man lär dem det, man kan fortfarande lära dem saker i livet som "inte kan googlas fram".

Jag har varit 100% ointresserad av mat, fram tills jag var kanske 25 år? Mamma kunde ha försökt lära mig bäst hon ville, det hade gått in genom ett öra och ut genom det andra. Det hänger nog ihop med att jag har varit extremt kräsen, åt inga grönsaker eller frukter innan jag var 23-24?

Jag är fortfarande mer intresserad av att äta mat än att laga den

 

[Enya]

Jag har varit 100% ointresserad av mat, fram tills jag var kanske 25 år? Mamma kunde ha försökt lära mig bäst hon ville, det hade gått in genom ett öra och ut genom det andra. Det hänger nog ihop med att jag har varit extremt kräsen, åt inga grönsaker eller frukter innan jag var 23-24?

Jag är fortfarande mer intresserad av att äta mat än att laga den

Jag avskyr matlagning och är totalt ointresserad av densamme, men kan ändå laga basic mat till min familj. Det lär man sig för att man måste. Jag har svårt att tro att man inte snappar upp något av det man står och gör när man lagar mat som tonåring, om det så bara är att fixa spagetti och köttfärssås på enklaste vis.

 

[Unafraid]

Jag avskyr matlagning och är totalt ointresserad av densamme, men kan ändå laga basic mat till min familj. Det lär man sig för att man måste. Jag har svårt att tro att man inte snappar upp något av det man står och gör när man lagar mat som tonåring, om det så bara är att fixa spagetti och köttfärssås på enklaste vis.

När jag var tvungen stekte jag en grillkorv eller tog en macka. Något annat var inte intressant. Ville mina föräldrar att jag skulle äta något så lagade dom det. Annars "lät jag bli" och levde på mackor. Det gick alldeles utmärkt tyckte jag.

Nu är jag hyfsat intresserad och kan laga det mesta. Men som ungdom låg intresset på minus.

 

[monster1]

Jag avskyr matlagning och är totalt ointresserad av densamme, men kan ändå laga basic mat till min familj. Det lär man sig för att man måste. Jag har svårt att tro att man inte snappar upp något av det man står och gör när man lagar mat som tonåring, om det så bara är att fixa spagetti och köttfärssås på enklaste vis.

Det är ju bra att kunna basala saker som att, skala, skiva eller hacka. Öppna en burk, koka upp vatten och lägga saker där i som ska kokas tills färdiga. Steka saker osv. Sen om man är en gourmetkock eller är ju rätt ointressant. Men att kunna steka något utan att det bränns vid eller att köket brinner upp är ju alltid bra. Har man aldrig använt en spis eller skalat eller skivat något blir det ju väldigt lång startsträcka. Att förstå hur man läser ett recept samt vad saker i receptet betyder är det ju också bra.

 

[Enya]

När jag var tvungen stekte jag en grillkorv eller tog en macka. Något annat var inte intressant. Ville mina föräldrar att jag skulle äta något så lagade dom det. Annars "lät jag bli" och levde på mackor. Det gick alldeles utmärkt tyckte jag.

Nu är jag hyfsat intresserad och kan laga det mesta. Men som ungdom låg intresset på minus.

När jag var tonåring var mackor frukostmat eller mellanmål och fick inte ätas som middag. Som tidigare nämnt var mamma fattig, bröd är dyrt, pålägg också. Jag fick helt enkelt inte äta mig mätt på mackor till middag utan fick laga mig lite mat. Och visst har jag trotsat mamma i del saker och jag var också kräsen i perioder, men där trotsade jag inte utan förstod. Skulle fem barn äta sig mätt på mackor så skulle det inte bli ekonomiskt försvarbart. Och jag var än mindre intresserad av matlagning då. Det kommer jag nog aldrig att bli. Matlagning suger!

 

[Enya]

Det är ju bra att kunna basala saker som att, skala, skiva eller hacka. Öppna en burk, koka upp vatten och lägga saker där i som ska kokas tills färdiga. Steka saker osv. Sen om man är en gourmetkock eller är ju rätt ointressant. Men att kunna steka något utan att det bränns vid eller att köket brinner upp är ju alltid bra. Har man aldrig använt en spis eller skalat eller skivat något blir det ju väldigt lång startsträcka. Att förstå hur man läser ett recept samt vad saker i receptet betyder är det ju också bra.

Jag stöter ibland på de som är lite över 20 och fortfarande bor hemma och inte kan laga mat. Alls. Min man var ett sådant exempel tex. Nu är min äldsta son 19 och jag ser samma bland hans vänner. Syskons vänner när de var i den åldern. Vissa nästan skryter om hur lite de kan- matlagning, städning, disk och tvätt... och säger bara "äsch, mamma fixar ju".

 

[Alandia]

Jag har inte frågat mina barn eller brytt mig om deras eventuella intresse för matlagning som anledning till att lära dem. Jag har krävt att de hjälper till i köket de också. Något som verkar rätt utdöende.... Det ingår i att bli vuxen helt enkelt. Att kunna servera sig själv och de sina enkel mat utan att vänta på att någon annan kommer hem och gör det. Att hjälpa till i det gemensamma hemmet.

Men det förstås, har du haft råd att äta ute varje dag mellan 18 och 35 så förstår jag vilken stor skillnad det är mellan dig och mig redan där. Du har ju haft en helt annan ekonomi, en helt annan ekonomi än vad min familj haft i generationer.

Jag är lärt mina barn att förstå hur man handlar ekonomiskt och bra och tillagar bra rätter på både rester som blir kvar och på saker man köper och jämfört varor i affären- tex samma varor men olika märken, köpa när det är rabatt och att ha vissa saker hemma osv.

De kan laga mat, de kan välja ekonomiskt (det är något som kommer slipas med åren dessutom) och är förberedda för studentlivet som inte består i lyx eller annat tillfälle där man får snåla med pengarna. Visst kan man skita i att lära sina barn det och låta dem lista ut det när de är vuxna, men det är inget jag står bakom. Dessutom är matlagning inte det enda man kan lära barnen, och det är ju inte så att det är fullt bara för att man lär dem det, man kan fortfarande lära dem saker i livet som "inte kan googlas fram".

Håller med om det du skriver, känns för mig självklart att föra vidare hur en lagar sin egen mat. Annars kan en leva på hämtmat, vilket jag inte förespråkar. Men då gillar jag att laga maten från grunden, eller ibland med hjälp av halvfabrikat, men jag klarar mig utan Google ett bra tag. Nu kräver jag inte att min partner ska kunna fixa mat för 30 kr per dag (för att återgå till TS), men det är, för mig, rejält osexigt med någon som inte en ens kan koka ägg eller fixa en enkel middag utan hämtmat.

 

[Unafraid]

När jag var tonåring var mackor frukostmat eller mellanmål och fick inte ätas som middag. Som tidigare nämnt var mamma fattig, bröd är dyrt, pålägg också. Jag fick helt enkelt inte äta mig mätt på mackor till middag utan fick laga mig lite mat. Och visst har jag trotsat mamma i del saker och jag var också kräsen i perioder, men där trotsade jag inte utan förstod. Skulle fem barn äta sig mätt på mackor så skulle det inte bli ekonomiskt försvarbart. Och jag var än mindre intresserad av matlagning då. Det kommer jag nog aldrig att bli. Matlagning suger!

Grejen är att jag var kräsen när jag var liten. Mycket! Passade inte maten så åt jag inte. Punkt. Jag svälte nog hellre. Sen hade vi det bra ekonomiskt, så det blev mycket av det jag åt. Jag gillade makaroner och korv till exempel. Och mackor. (Och ett gäng maträtter till, men bara en bråkdel av vad jag äter idag). Så min mammas val var att laga grejer jag åt eller så åt jag helt enkelt inte. Sen låg jag nog under "kurvan" då jag växte som tusan på längden, vilket gjorde att det blev extra viktigt att jag fick i mig mat.

Som ung vuxen kommer jag faktiskt inte ihåg vad jag lagade själv. Kan vara för att jag nog inte lagade mat. Vet att jag flyttade hemifrån (19 år) runt 50 mil bort och kommer bara ihåg att jag åt mackor om jag inte blev bjuden på mat. Rent logiskt så borde jag ha lagat mat någon gång på det halvåret. Men jag kan inte komma ihåg det. Jag vet att jag inte hade råd att köpa snabbmat (typ pizza) och att jag ibland blev bjuden på sån mat.

 

[MJLee]

Matutmaning!
Handla och laga en dags mat åt dig själv.
Du har 30 kr. Skåpen gapar tomma.

Du har ett kök med spis och ugn
salt och peppar samt en liten flaska matolja står på bänken.
Lyckas du laga 3 måltider? Frukost, lunch och middag med någorlunda näringsinnehåll?

Vad lagar du?

Ramennudlar med morötter

 

[dobbis]

Grejen är att jag var kräsen när jag var liten. Mycket! Passade inte maten så åt jag inte. Punkt. Jag svälte nog hellre. Sen hade vi det bra ekonomiskt, så det blev mycket av det jag åt. Jag gillade makaroner och korv till exempel. Och mackor. (Och ett gäng maträtter till, men bara en bråkdel av vad jag äter idag). Så min mammas val var att laga grejer jag åt eller så åt jag helt enkelt inte. Sen låg jag nog under "kurvan" då jag växte som tusan på längden, vilket gjorde att det blev extra viktigt att jag fick i mig mat.

Samma här,men jag har utökat maträtterna o slutat med andra,men min pappa trodde till sin död att jag bara åt makaroner o falukorv jag äter inte falukorv så gud vet var han hade fått det ifrån.
Däremot är jag en jävel på att laga mat pga att jag är kräsen.

 

[Enya]

Håller med om det du skriver, känns för mig självklart att föra vidare hur en lagar sin egen mat. Annars kan en leva på hämtmat, vilket jag inte förespråkar. Men då gillar jag att laga maten från grunden, eller ibland med hjälp av halvfabrikat, men jag klarar mig utan Google ett bra tag. Nu kräver jag inte att min partner ska kunna fixa mat för 30 kr per dag (för att återgå till TS), men det är, för mig, rejält osexigt med någon som inte en ens kan koka ägg eller fixa en enkel middag utan hämtmat.

Ja, när jag mötte min man var jag ärligt chockad över att han 22 år gammal aldrig använt en tvättmaskin och inte kunde laga mat.... Jag var inte imponerad, och sa det också.

 

[Matt]

Om du bara hade 30kr/dagen att köpa mat för (till bara dig själv) vad hade du köpt då?
Hade det varit någon skillnad om du bara kan spendera de 30kr den dagen eller om du kan samla ihop en veckas ranson á la 210kr?
Hade du bakat? Något annat?

Ägg, havregryn, frysta bär, morötter, broccoli, potatis, olivolja, linser, bönor & valnötter.

 

[Enya]

Grejen är att jag var kräsen när jag var liten. Mycket! Passade inte maten så åt jag inte. Punkt. Jag svälte nog hellre. Sen hade vi det bra ekonomiskt, så det blev mycket av det jag åt. Jag gillade makaroner och korv till exempel. Och mackor. (Och ett gäng maträtter till, men bara en bråkdel av vad jag äter idag). Så min mammas val var att laga grejer jag åt eller så åt jag helt enkelt inte. Sen låg jag nog under "kurvan" då jag växte som tusan på längden, vilket gjorde att det blev extra viktigt att jag fick i mig mat.

Som ung vuxen kommer jag faktiskt inte ihåg vad jag lagade själv. Kan vara för att jag nog inte lagade mat. Vet att jag flyttade hemifrån (19 år) runt 50 mil bort och kommer bara ihåg att jag åt mackor om jag inte blev bjuden på mat. Rent logiskt så borde jag ha lagat mat någon gång på det halvåret. Men jag kan inte komma ihåg det. Jag vet att jag inte hade råd att köpa snabbmat (typ pizza) och att jag ibland blev bjuden på sån mat.

Vi har vuxit upp på olika vis helt enkelt.

Jag fick höra att "Ät eller var utan och gå hungrig, valet är ditt". Jag var kräsen också, inte många gånger jag valde att gå hungrig dock, jag valde att äta det jag gillade i maten och åt mig ohungrig. I dag är jag inte kräsen alls. Det finns mat som inte är lika god som annan mat, men ingen mat är äcklig eller oätlig i mina ögon.
Hon skulle dock inte göra så i dag, beteendet förändrades när yngsta syskonen närmade sig tonåren, så de har inte fått samma uppfostran.

 

[Uttern]

Förlåt för en dum fråga, men går det att överleva på 30kr/dag en längre tid? Jag tänker så att mat är ju väldigt dyrt nuförtiden tiden? / från en dom inte kan laga mat från grunden. Fast jag önskade att jag kunde det men hjärnsn orkar inte.

 

[Zinfernia]

Jag har inte frågat mina barn eller brytt mig om deras eventuella intresse för matlagning som anledning till att lära dem. Jag har krävt att de hjälper till i köket de också. Något som verkar rätt utdöende.... Det ingår i att bli vuxen helt enkelt. Att kunna servera sig själv och de sina enkel mat utan att vänta på att någon annan kommer hem och gör det. Att hjälpa till i det gemensamma hemmet.

Men det förstås, har du haft råd att äta ute varje dag mellan 18 och 35 så förstår jag vilken stor skillnad det är mellan dig och mig redan där. Du har ju haft en helt annan ekonomi, en helt annan ekonomi än vad min familj haft i generationer.

Jag är lärt mina barn att förstå hur man handlar ekonomiskt och bra och tillagar bra rätter på både rester som blir kvar och på saker man köper och jämfört varor i affären- tex samma varor men olika märken, köpa när det är rabatt och att ha vissa saker hemma osv.

De kan laga mat, de kan välja ekonomiskt (det är något som kommer slipas med åren dessutom) och är förberedda för studentlivet som inte består i lyx eller annat tillfälle där man får snåla med pengarna. Visst kan man skita i att lära sina barn det och låta dem lista ut det när de är vuxna, men det är inget jag står bakom. Dessutom är matlagning inte det enda man kan lära barnen, och det är ju inte så att det är fullt bara för att man lär dem det, man kan fortfarande lära dem saker i livet som "inte kan googlas fram".

Och jag är uppvuxen under andra former, har aldrig behövt laga mat eller hjälpa till i köket och tycker att jag lyckats bli vuxen ändå. Jag har skaffat mig ett välbetalt arbete trots att jag hoppade av gymnasiet, jag köpte min första lägenhet för egna pengar, jag har körkort och kör en tjusig tjänstebil, har massor av fritidsintressen och vänner och är självständig i det mesta. Jag tycker bara inte att brist på matlagning är en big deal om man har ekonomiska möjligheter att äta ute istället

Och självklart har jag (uppenbarligen) haft en annan ekonomi men jag har ju också skapat den åt mig själv. Det var liksom inte någon annan som vann årets säljliga åt mig på mitt första jobb, det var jag som hade drivet och som därefter kunde avancera uppåt till bättre och mer välbetalda jobb.

Jag är väldigt glad över att min mamma inte prioriterade matlagning som något jag var tvungen att lära mig, hon gav mig så mycket annat istället som jag haft enormt mycket större nytta av. Jag har aldrig påstått att kunskapsbanken blir full men för min del är inte matlagning någon livsavgörande del eftersom jag alltid kunnat lösa det ändå.

 

[Matt]

Vi har vuxit upp på olika vis helt enkelt.

Jag fick höra att "Ät eller var utan och gå hungrig, valet är ditt". Jag var kräsen också, inte många gånger jag valde att gå hungrig dock, jag valde att äta det jag gillade i maten och åt mig ohungrig. I dag är jag inte kräsen alls. Det finns mat som inte är lika god som annan mat, men ingen mat är äcklig eller oätlig i mina ögon.
Hon skulle dock inte göra så i dag, beteendet förändrades när yngsta syskonen närmade sig tonåren, så de har inte fått samma uppfostran.

Vet intte vad bästa sättet är för att uppfostra disciplinerade barn. Att bara äta det man känner för är en så garanterat usel livsstrategi. 80-90 procent av kalorierna vi behöver bör ses som föda. 10-20 procent max till njutning.

 

[Matt]

Förlåt för en dum fråga, men går det att överleva på 30kr/dag en längre tid? Jag tänker så att mat är ju väldigt dyrt nuförtiden tiden? / från en dom inte kan laga mat från grunden. Fast jag önskade att jag kunde det men hjärnsn orkar inte.

Det är nog inte särskilt svårt om man lever på rotsaker, olivolja, ägg och frukt/bär

Man glömmer att nästan alla västerlänningar äter för mycket.

 

[Uttern]

Matt: Jag tänker också lite på dom som behöver lite mer specialkost som tex. GlutenfRi kost. Som jag tex. Det är lite dyrare vad jag kan förstå.