07:orna del 19

Status
Stängd för vidare inlägg.
Skönt att medryttaren finns när orken tryter. Ta det lugnt och lyssna på dig själv. :heart

Ja hon är guld värd!
Det där med att ta det lugnt är inte min starka sida. När cancern var som värst höll jag på att klättra på väggarna så de fick ge mig lugnande på sjukhuset. Alla andra läg pall men inte jag O_o
 
Har köpt nya stållhätte skor idag. Mina MH har hängt med i 6 år nu. Igår gav de upp. En av stallets hästar praktiskt taget hoppade på min högerfot och stålhättan gick i sönder. Har rätt ont och är svullen :(:crazy:
 
Jag har tankat rejält med energi idag. :love:

Åkte iväg till klubben för att hinna hoppa några hinder från helgens tävling innan det byggs bort. Någon hade sänkt hindren, så vi hoppade fram på 50 cm först. Mest travhoppning, men så roligt att känna hur Ariel verkligen bjöd mot hindren. :banana:

Höjde sedan upp till 70 cm, liiite tveksam då jag tyckte det såg stort ut (ingen mätsticka, så ungefärlig höjd). Men väl uppe i sadeln var det inga tveksamheter. Som hon hoppade! :love: Jag är fortfarande lite för sjuk för att orka en hel bana, men vi tog några linjer med 2-3 hinder åt gången och det var så förbaskat roligt. Nästan så jag tänkte höja upp lite till, men samtidigt vill jag inte experimentera för mycket när det var så himla, himla roligt.

Det är nog hoppning som är vår grej ändå. :angel:
 
I väntan på att jag får börja rida C igen (i nästa vecka) så red jag med på en lektion igår med en lektionshäst. Det är en klar fördel med att stå där jag står. Blir jag ridsugen så är det bara att boka en lektion på någon av de andra. Igår blev det en gubbe född -98 som är på väg tillbaka efter skada. En riktig läromästare är han. I början känns det typ som att rida på en legohäst som gnisslar i alla leder, tappar vänster bak och släpper ut bogarna åt alla håll. Passar jag mig inte lägger han dessutom huvudet lite på sned. Men vad härlig han är när han släpper till! Det känns alltid bra att rida på något annat och tänka att jag inte tappat all möjlig känsla. Det kändes till och med bättre än innan jag köpte C. Nu är jag snabbare i reflexerna och rider mer nyanserat, balanserat och inte lika stressat... Kul var det!
 
Ja, nu är vi inne på fjärde veckan av skritt äntligen. Vi har promenerat korta rundan, långa rundan, tömkört ute, i ridhus och nu senaste veckan skrittat uppsuttet inne...fantasin börjar tryta när det gäller skrittövningar. Men min häst är glad och nöjd och verkar trivas med att vara hemma igen! Hovlederna är inte längre varma och galliga som de var när hon kom, så det känns bra. Det vi inte har gjort är skrittat ut med mig i sadeln, känns som att jag sparar den uppgörelsen tills senare...mot slutet av veckan. Jag får väl helt enkelt sitta av och leda henne när hon inte går från gårdsplanen!:angel: Blir till att träna upp smidigheten lite då jag vanligtvis vill ha pall när jag sitter upp, och stilla lär hon ju inte stå heller....:cautious:

Jag har faktiskt anmält oss till en weekendkurs i sitsträning om några veckor:eek:. Men vi måste helt enkelt komma igång med roliga saker tillsammans! Det är helinackordering och god mat och fin miljö, lite avslappning för mig alltså, ser verkligen fram emot detta nu!
 
Nu har hösten kommit och jag har blivit påmind om varför man inte äger fler hästar än en, även om man får ihop det ekonomiskt... :meh:

Igår em knökfullt i ridhuset, blev bara skritt och några övergångar och när massan skingrades så jag kunde börja göra nånting annat än hålla mig undan så dundrade det in en ridskolegrupp med 10 ponnyer. Jag hade läst fel i schemat och det var alltså inte ledigt i ridhuset de timmar jag trodde. Så det var bara att gå in i stallet igen och skriva "vilodag" på veckoplanen, aldrig att jag rider på sönderregnade snorhala utebanor i spöregn.

Idag åkte jag till stallet tidigt på morgonen och var i ridhuset vid 9. Halleluja tänkte jag, idag är det gott om plats. Icket. Efter halva passet kom det två tillresta ekipage samt ett ridskoleekipage som skulle rida en privatlektion. Bara att klämma ihop sig på en av volterna och försöka hålla samma gångart och varv som de övriga. Idag gick det dock bättre, eftersom folk som kan ridhusreglerna har en förmåga att inse att man håller sig i samma varv när det är trångt, samt gör halt i mitten. Tack vare detta kunde jag iaf rida ett hyfsat pass. Repeterade träningen från i måndags, och lyckades iaf få till nån form av känsla på slutet även om det bara var 40% av det i måndags. Men så är det ju alltid när man är ensam.

Tror att jag helt sonika lägger ner mitt hästletande. Inser att det inte är nåt större nöje att försöka få till nån vettig ridning på två hästar när hela kommunen börjar trängas i ridhuset, eftersom det inte längre är kul att rida ute. Trots att man jobbar skift är det trångt. Jag vet att det nog uppfattas som aningen överdrivet, men jag tycker inte att ridningen är rolig när man måste kompromissa bort hälften av arbetet eftersom det är folk i vägen. Så plussa på dubbla stalljourer, dubbla hästutgifter och fattigmansleverne i övrigt så känner jag inte att ridningen kommer att bli så rolig i perioden oktober-maj att det väger upp. Så nej, jag skiter i det där med två hästar. Jag tränar och tävlar den jag har och ser hur långt vi kommer, och är det för oinspirerande om några år då kan jag börja söka jobb söderöver igen. Eller om vi nu skulle råka bli så bra att konkurrensen här uppe inte räcker till, dvs MSVB med under 5 startande... :turd:
 
@stjarnfrugt Det där med många i ridhuset som inte har koll är ju ett meck. Jag fick fostra två barn som red samtidigt som mig häromdagen. Är inte direkt typen som håller tyst och accepterar att det skrittas på spåret eller inte klaras av att hålla till höger. Skickade även ut ett barn som longerade utan att fråga om lov. Tant är hård:p.
 
@Fiorano Ja, värst är inte det där med reglerna. Utan att det är tillåtet med hoppning typ alla tider som är obokade. Är rent omöjligt att rida nåt vettigt när det är hinder och hästar och ungar överallt. Och det hoppas flera dagar i veckan den säsong som man inte villa rida hemma på sina egna banor.

På tal om uppfostran så är jag en riktig surkärring när jag rider ut. Förra veckan blev jag och en kompis uppcyklade bakifrån av en tant som helt plötsligt säger att vi rider väldigt brett...då är hon alltså 1 m bakom röven på min kompis häst. Som tackolov inte är bakskygg. Jag vände mig om och sa att "och du är väldigt nära, det var väldigt tur att ingen av våra hästar är rädda för cyklar...".
Senare under samma ritt möter vi ett par ungar med ponnyer i full galopp rakt emot oss på vägen. Eftersom de inte visar nån anstas till att sakta in ställer jag mig helt enkelt mitt i vägen med min häst och ropar åt dom att "jag hoppas att ni tänker bromsa innan vi möts" och ger ondögat. Jag blir alltså galen av liknande. Värst galen blir jag när hästfolk beter sig som idioter mot annat hästfolk, för att där har jag liksom räknat med att de vet bättre. Dom såg inte glada ut men skitsamma, är liksom på tiden att lära sig då va... vet hut ung-jvlar :angel:
 
@stjarnfrugt ang ridhusregler etc . Just när det gäller hoppning så tycker jag det verkar vara ett vanligt problem som väcker stor irritation på måååånga anläggningar om anläggningen inte tänkt till ang rutiner eller är intresserade av att ha sådana . Samma med longering .
När jag hade inackorderings/anläggningsansvar hade vi jättetydliga regler ang det - både för interna och externa ryttare . (Hade blockade tider då enbart inackorderade fick nyttja ridhuset) . Hoppning måste förbokas och longering /tömkörning om ej förbokats , endast ok om max en ryttare i ridhuset (20x40) .
Funkade väldigt bra och kändes schysst eftersom hoppträning faktiskt ofta innebär att andra faktiskt inte KAN rida vettigt alls samtidigt . Det går däremot på ett helt annat sätt ju att rida flera om alla trimmar .....

Nu står jag ju uppstallad på gård med enbart dressyr och western så problemet finns inte ang hoppning öht det är sjukt bekvämt haha ;) finns lite hindermaterial och ibland travar någon lite bommar eller om det är dressyrkurs kan några balansövningar i fråga om krysshinder komma fram men det är typ det enda . Har ett ponnyekipage som tävlar hoppning men de tränar alltid hoppning på annan anläggning i grannskapet .

Ibland vissa kvällar vintertid kan det bli 4 ekipage inkl ngn som dressyrtränar för tränaren i ridhuset 20x40 . Men det går bra det med och är sällan det blir så trångt .
Man vet dessutom fasta kvällar som det är träning .

Westernträningen är bara en kväll i veckan på fast tid och startar sent så tillochmed de som jobbar extrema kontorstider hinner rida innan .
Jag är nöjd och tycker det funkar bra iallafall :)
 
Vi var på terrängträning igår! Dock satt en sko jättelöst när vi var klara, och vi hade inte hovslagartid förrän 7 Oktober... Slängde iväg ett sms och sa att vi gärna hoppade in om de fick återbud, och de hade precis fått en strykning imorgon eftermiddag! Ibland har man tur :up:

 
@mackan Detta är en kommunal anläggning där allas intressen ska tas till vara. Ridskolan kan inte själva bestämma allting hur de vill ha det tyvärr för då hade det nog varit bättre ordning. Jag tror att det tidigare fanns speciella hopptider men det väckte tydligen stora protester eftersom det är ett utbrett hoppintresse i socknen. Dvs alla kunde inte samsas på två tider eller hur det nu var. Jag är ju relativt ny här så jag har inte helt koll på det där, men jag vet att det fanns en anledning till att det togs bort till att istället heta att hoppning får bedrivas om det är obokat och okej för alla. Men kommer man in för sent är ju hindren redan framme oavsett man tycker det är okej eller inte...

Longering och tömkörning finns tydliga regler men de följs sisådär.

Och jag låter som en bortskämd dressyrstropp men jag har ännu inte bott här tillräckligt länge för att jag ska ha glömt bort hur det var att stå på en privat anläggning där ridhuset enbart var till för oss privatryttare, hade särskilda tider där utomstående fick rida, speciella hopptider, underlaget sköttes om och inte behövde det heller dras i långbänk kommunalt för att göras förändringar utan det investerades av gården... Känner en annalkande tid av "u-landshysteri" från min sida. Igen :o Det har ju hållits lite borta nu när jag löst tränarfrågan, hovslagaren återuppstått från semestern och min häst flyttades till en vettig hage så allt blev bra...
 
Det där med att ta det lugnt är inte min starka sida. När cancern var som värst höll jag på att klättra på väggarna så de fick ge mig lugnande på sjukhuset. Alla andra läg pall men inte jag O_o

Jag kan relatera till det där!!
I lördags kväll kom nattsköterskan på mig med att gå runtrunruntrunt i mitt lilla rum. Nu klättrar jag på väggarna här hemma. Samtidigt som jag blir yr om jag är ute för länge, så jag har inte vågat mig på att köra bil än. Annars hade jag tänkt åka och hälsa på Chatsi.
Inte kan jag använda den plötsliga energin (innan var jag så trött så trött?) till nåt vettigt heller, finns en massa saker som skulle behöva göras, men har inte ro att sitta still. :crazy:

Så skönt att du mår bättre!
 
Jag kan relatera till det där!!
I lördags kväll kom nattsköterskan på mig med att gå runtrunruntrunt i mitt lilla rum. Nu klättrar jag på väggarna här hemma. Samtidigt som jag blir yr om jag är ute för länge, så jag har inte vågat mig på att köra bil än. Annars hade jag tänkt åka och hälsa på Chatsi.
Inte kan jag använda den plötsliga energin (innan var jag så trött så trött?) till nåt vettigt heller, finns en massa saker som skulle behöva göras, men har inte ro att sitta still. :crazy:

Så skönt att du mår bättre!

Ja med cancern är det bättre :). Nu har jag stora problem med sköldkörtlen så jag mår rätt kasst :cry:

Nej det där med att göra nåt vettigt med energin är inte lätt :cool:
Men ta det lugnt så du läker bra och helt rätt att du inte ska ut och köra nu!
 
@stjarnfrugt nej jag förstår verkligen frustrationen , och det ironiska är nog att jag tror i min erf även hoppekipagen faktiskt varit nöjdare i slutänden med struktur och att veta tider som exklusivt tillägnats dem osv , men det är en process alltid oavsett ämne när folk ställs inför nya rutiner och oavsett är det ju tydligen inte aktuellt för din anläggning om ngn förändring, så min reflektion är en passus i sammanhanget då jag som sagt upplever att problemet är vanligt på anläggningar (oavsett privat/kommunalt) om man inte tänkt till/inte tycker problemet är tillräckligt stort .

Tycker det är synd att inte det prioriteras att tänka över upplägg som skulle gynna samtliga "kunder" på bästa sätt . Innan jag tex kunde bidra med position i fråga om att strukturera upp tydliga regler, fanns det rätt mycket märkliga företeelser i ridhuset där enskilda ryttare började "kasta ut" andra ekipage på eget bevåg etc när hoppning/longering etc förekom . Trots att de som "kastade ut" öht inte hade licens att göra så .
Tydliga regler och alla vet vad som gäller = nöjdare folk i slutänden när ändringarna etablerat sig .
Men jisses så opoppis det var i början efter ändringarna när externa ryttare ffa behövde förhålla sig till tider/regler och inte bara hade ett ridhus nära att dyka upp i och rida i närhelst och hursomhelst det passade dem ;)
 
Senast ändrad:
Heureka! Jag har hittat den!!!! Den samlade galoppen vill säga. Bada bam, bada bam bada bam i typ 3 varv.
Tog 40 min av extremt fokuserad ridning och att lita på sitt system och att verkligen rida henne i ramen. Det var ett jädra salsadansande med rumpan i traven så det var bara att korrigera, korrigera och korrigera igen men sen!!! Halleluja!
Jag kan rida lite iallafall :p
 
I väntan på att jag får börja rida C igen (i nästa vecka) så red jag med på en lektion igår med en lektionshäst. Det är en klar fördel med att stå där jag står. Blir jag ridsugen så är det bara att boka en lektion på någon av de andra. Igår blev det en gubbe född -98 som är på väg tillbaka efter skada. En riktig läromästare är han. I början känns det typ som att rida på en legohäst som gnisslar i alla leder, tappar vänster bak och släpper ut bogarna åt alla håll. Passar jag mig inte lägger han dessutom huvudet lite på sned. Men vad härlig han är när han släpper till! Det känns alltid bra att rida på något annat och tänka att jag inte tappat all möjlig känsla. Det kändes till och med bättre än innan jag köpte C. Nu är jag snabbare i reflexerna och rider mer nyanserat, balanserat och inte lika stressat... Kul var det!

Möjligtvis den gullige gule farbrorn? Min kompis uppfödning:D
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Hästmänniskan Hej! Vill nog egentligen mest skriva av mig, det känns tungt och jobbigt och vet inte hur jag ska tänka. Jag har haft egen häst...
Svar
15
· Visningar
1 077
Senast: Bison
·
Hästmänniskan Hej på er! Jag är ny på detta forum och jag hoppas att jag postar i rätt del. Jag behöver ventilera och resonera lite med andra...
9 10 11
Svar
219
· Visningar
9 357
Senast: ako
·
Övr. Barn Lite osäker på om tråden hamnar rätt nu, då frågeställningen gäller ett mera helhetsomfattande perspektiv än själva barndomen. Mod får...
5 6 7
Svar
126
· Visningar
6 885
Senast: Badger
·
Hästmänniskan Hej! Jag är 14 år och älskar hästar över allt annat (förstås);) Jag behöver tips och råd om hur vida jag ska göra med en svårhanterlig...
2
Svar
25
· Visningar
2 148
Senast: ameo
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp