Vi dejtar vidare - del 14

[monster1]

Jag finner mig i en aningens prekär situation och hoppas på att ni kloka Bukefalister kanske har någon input till mig. Jag känner mig väldigt ambivalent gällande frukostkillen just nu, det skiftar väldigt hastigt mellan varmt och kallt. Jag gjorde det här testet om anknytningsmönster som fanns i en annan tråd här och fick resultatet otrygg undvikande. Jag brukar inte lägga så mycket tyngd vid nättester men beskrivningen av denna anknytningstyp tyckte jag stämde in väldigt bra för mig. Framför allt den delen att jag har enkelt för första möten (dom första två till tre) samt enkelt för sexuella relationer, men att jag börjar hitta fel på personen eller anser att jag inte får rätt känslor när det går längre än så. Rådet var att ha lite is i magen och inte agera på den första flyktinstinkten som tar vid, utan att acceptera den man träffar som människa med både fel och brister.

Så, jag försöker ha lite is i magen. Att tänka att jag inte behöver ta några beslut just nu utan att låta allt ta sin tid. Att inte stöta bort honom så fort jag får panik utan att förstå att det är min rädsla som talar och inget annat. Men.. det svänger så snabbt just nu att det tär lite på mig. Ena sekunden vill jag inte träffa honom och säger att jag inte kan. Andra sekunden ångrar jag mig och ringer över honom. Ibland vill jag bara kasta mig över honom, och ibland fryser jag till is så fort han rör vid mig. I helgen påbörjade jag ett förspel på eget initiativ, men blev helt stel och det kröp i hela kroppen efter bara några minuter.

Buke, vad händer? Hur ska jag ta mig vidare? En del av mig säger att jag måste fortsätta ha is i magen, att jag jobbar mig igenom mina rädslor just nu. En annan del av mig undrar varför jag pressar mig till något som kanske inte ens är rätt för mig.

Jag kan verkligen rekommendera IPT som tittar just på hur man hanterar sina relationer (inte bara de romantiska). Det hjälpte mig jättemycket när det kom till relationer.

 

[the_connemara]

Jag ÄR ensam. Såpass att folk brukar reagera med "nej men OJ " om jag berättar HUR ensam. Grejen är att jag inte i stort lider av att vara ensam, (oftast) jag trivs bra i mitt egen sällskap, och jag är så van att det är upp till mig att roa mig. Jag kan känna mig nöjd med social interaktion efter att ha umgåtts en dag på jobbet. Eller en heldag på aktivitet någon helg, och sedan vara ensam helgen efter. Men periodvis känner jag mig jätteensam. Och jag skulle vilja förändra det i år. Jag saknar verkligen närhet. Förut var jag var mycket i stallet, och det begränsade ju min tid till övrigt umgänge, men jag umgicks en del med stallkompisar i den mån det fanns stallkompisar där jag hade hästen. Nu har jag tagit ett hästuppehåll av olika skäl. Jag vill ha tid och råd att göra andra saker. Det har på det stora hela varit positivt, men det har också satt fokus på att jag inte finner det superenkelt att knyta nya kontakter.

Jag tror inte att en flytt löser problemet. Jag har flyttat mycket genom åren beroende på studier och jobb, och jag har därför stor spridning på vänskapskretsen. Jag trivs på det stora hela mycket bra här i stan. Bättre än jag gjort på många andra platser jag bott.

Jag tror att lösningen ligger i att jag själv är mer aktiv och drivande i kompis-skaffandet, och att vårda de trådar jag snappar upp. Det finns en hel del sociala aktiviteter man kan gå på, en del kostar pengar, andra inte, och jag har periodvis varit ganska aktiv med det, men på grund av ekonomi och lite deppighet (arbetslöshet) inte orkat med det eftersom det kräver ganska mycket energi att socialisera med främlingar och att ensam gå iväg på olika evenemang. (Av mig iallafall)

Jag har börjat se lite på olika kollektiv för att dels spara pengar för att kunna göra mer av sånt jag gillar, men också för att ha mer social interaktion i vardagen utanför jobb. Meeeen jag värdesätter samtidigt väldigt mycket att kunna slappna av helt och vara själv utan att behöva ta hänsyn till andra, så det kräver ju att jag hittar super-roomies.

Hursom, detta behöver inte ta över trådtemat. Det berör till viss del datingen, på så vis att jag ju inte är ute efter att träffa någon för att fylla ut ensamheten, men den påverkar mitt förhållningssätt till datingen. Jag har en spärr som säger att jag borde ha ett jobb och vänner för att kunna inleda en vettig relation. Jag varken vill eller önskar att den personen skall vara min enda regelbundna sociala kontakt förutom eventuella arbetskamrater. Men det förstår jag ju att jag inte borde fokusera på nu utan ta det som det kommer. Dessutom ser det ut att kunna lösa sig med jobb snart! Yay!

Men jag swipar inte höger på Tinderprofiler som skriver att de vill träffa någon "med ordning på livet" eftersom jag tolkar det som att man har grundläggande ordning typ fast jobb...

Ville bara ge dig en för ett så himla bra och välskrivet inlägg om din situation, vilken förmåga att reflektera och skriva du har!!

 

[the_connemara]

Jag finner mig i en aningens prekär situation och hoppas på att ni kloka Bukefalister kanske har någon input till mig. Jag känner mig väldigt ambivalent gällande frukostkillen just nu, det skiftar väldigt hastigt mellan varmt och kallt. Jag gjorde det här testet om anknytningsmönster som fanns i en annan tråd här och fick resultatet otrygg undvikande. Jag brukar inte lägga så mycket tyngd vid nättester men beskrivningen av denna anknytningstyp tyckte jag stämde in väldigt bra för mig. Framför allt den delen att jag har enkelt för första möten (dom första två till tre) samt enkelt för sexuella relationer, men att jag börjar hitta fel på personen eller anser att jag inte får rätt känslor när det går längre än så. Rådet var att ha lite is i magen och inte agera på den första flyktinstinkten som tar vid, utan att acceptera den man träffar som människa med både fel och brister.

Så, jag försöker ha lite is i magen. Att tänka att jag inte behöver ta några beslut just nu utan att låta allt ta sin tid. Att inte stöta bort honom så fort jag får panik utan att förstå att det är min rädsla som talar och inget annat. Men.. det svänger så snabbt just nu att det tär lite på mig. Ena sekunden vill jag inte träffa honom och säger att jag inte kan. Andra sekunden ångrar jag mig och ringer över honom. Ibland vill jag bara kasta mig över honom, och ibland fryser jag till is så fort han rör vid mig. I helgen påbörjade jag ett förspel på eget initiativ, men blev helt stel och det kröp i hela kroppen efter bara några minuter.

Buke, vad händer? Hur ska jag ta mig vidare? En del av mig säger att jag måste fortsätta ha is i magen, att jag jobbar mig igenom mina rädslor just nu. En annan del av mig undrar varför jag pressar mig till något som kanske inte ens är rätt för mig.

Jag vill minnas att du haft en del hjälp med ditt mående tidigare men har det varit i andra situationer? När du skriver såhär tänker jag direkt att detta hade jag om jag varit du velat ha professionell hjälp med. Svårt och viktigt ju. Även du skriver så himla väl om din situation

 

[Hero]

Hemmet ska skötas även om man inte har barn.

Men hemmet ska skötas även som singel. Sen finns det väl olika grader av hur städat man vill ha det i hemmet och där kan jag tänka mig att det har mer med personlighet än kön att göra.

 

[ekra]

Ville bara ge dig en för ett så himla bra och välskrivet inlägg om din situation, vilken förmåga att reflektera och skriva du har!!

Tack så mycket, jag älskar att skriva, och har gjort det hela livet. Jag ser framför mig att jag som pensionär sitter och skriver böcker på min veranda och blickar ut över min lilla hästflock som betar med snöpudrade berg som fond.

 

[ptr]

Skippar det där tindreriet - tog bara en massa tid och så funkar det inte heller som det är nu. Det får vara. Nu har jag sett vad det är för något iallafall.
Köra mera häst och åka på skogshästdagar och prata med trevligt hästfolk är nog mera min melodi.

 

[Hero]

Skippar det där tindreriet - tog bara en massa tid

Jag kan skriva under på att det tar tid .

 

[Singoalla]

Jag vill minnas att du haft en del hjälp med ditt mående tidigare men har det varit i andra situationer? När du skriver såhär tänker jag direkt att detta hade jag om jag varit du velat ha professionell hjälp med. Svårt och viktigt ju. Även du skriver så himla väl om din situation

Jag kan verkligen rekommendera IPT som tittar just på hur man hanterar sina relationer (inte bara de romantiska). Det hjälpte mig jättemycket när det kom till relationer.

Tack snälla @the_connemara Ja, jag har fått en del hjälp tidigare. Då var det dock fokus på depression och traumabearbetning så när jag kände att jag började må bra igen så avslutade jag kontakten med psykiatrin. Jag red lite på vägen att jag började känna mig frisk igen och ville inte älta mer, och det gick fint. Jag blev frisk och lycklig. Det är först nu som jag börjat uppleva och förstå att jag kanske har fått lite efterkommande problem med relationer efter allt som skett. Kanske har jag tagit mig vatten över huvudet när jag tänker att jag kan gå vidare utan hjälp? Jag vet faktiskt inte, jag kanske borde kika lite på IPT @monster1 . Samtidigt är jag ju lycklig som singel, så jag har inte sett någon anledning att börja rota runt och riva upp när singellivet och mer ytliga relationer hittills inte varit ett problem för mig.

 

[athena_arabians]

Men hemmet ska skötas även som singel. Sen finns det väl olika grader av hur städat man vill ha det i hemmet och där kan jag tänka mig att det har mer med personlighet än kön att göra.

Så du ser absolut ingen skillnad på att städa enbart din egen skit jämfört med att städa för två?

 

[monster1]

Tack snälla @the_connemara Ja, jag har fått en del hjälp tidigare. Då var det dock fokus på depression och traumabearbetning så när jag kände att jag började må bra igen så avslutade jag kontakten med psykiatrin. Jag red lite på vägen att jag började känna mig frisk igen och ville inte älta mer, och det gick fint. Jag blev frisk och lycklig. Det är först nu som jag börjat uppleva och förstå att jag kanske har fått lite efterkommande problem med relationer efter allt som skett. Kanske har jag tagit mig vatten över huvudet när jag tänker att jag kan gå vidare utan hjälp? Jag vet faktiskt inte, jag kanske borde kika lite på IPT @monster1 . Samtidigt är jag ju lycklig som singel, så jag har inte sett någon anledning att börja rota runt och riva upp när singellivet och mer ytliga relationer hittills inte varit ett problem för mig.

Man ska ju inte laga något som inte är trasigt . Men om du vill ha hjälp så rekommenderar jag verkligen IPT, sen vet jag ju inte om alla IPT-psykologer är som min.

 

[Hero]

Så du ser absolut ingen skillnad på att städa enbart din egen skit jämfört med att städa för två?

Jo, såklart. Men hur städat man vill ha det kan jag inte se att det skulle vara könsrelaterat ? De flesta tjejer jag har träffat har haft mer ostädat än vad jag brukar ha det.

 

[the_connemara]

Tack snälla @the_connemara Ja, jag har fått en del hjälp tidigare. Då var det dock fokus på depression och traumabearbetning så när jag kände att jag började må bra igen så avslutade jag kontakten med psykiatrin. Jag red lite på vägen att jag började känna mig frisk igen och ville inte älta mer, och det gick fint. Jag blev frisk och lycklig. Det är först nu som jag börjat uppleva och förstå att jag kanske har fått lite efterkommande problem med relationer efter allt som skett. Kanske har jag tagit mig vatten över huvudet när jag tänker att jag kan gå vidare utan hjälp? Jag vet faktiskt inte, jag kanske borde kika lite på IPT @monster1 . Samtidigt är jag ju lycklig som singel, så jag har inte sett någon anledning att börja rota runt och riva upp när singellivet och mer ytliga relationer hittills inte varit ett problem för mig.

Vill inte outa för mycket men om du känner att det börjar bli för mycket att ta dig igenom själv så finns det tydligen bra hjälp. Jag som hade noll koll på psykiatrin mm tidigare (och var typ livrädd) börjar nästan kunna tänka mig att se det som en resurs även i situationer där man egentligen "bara har ett helt vanligt liv" utan problem som inverkar på ens arbetsliv (så snäv var mitt tankesätt innan).

 

[Singoalla]

Man ska ju inte laga något som inte är trasigt . Men om du vill ha hjälp så rekommenderar jag verkligen IPT, sen vet jag ju inte om alla IPT-psykologer är som min.

Vart hittar man en bra sådan, tro? En del av mig är ändå intresserad av att reda ut om något gått snett, oavsett om jag väljer att vara i en relation framöver eller inte.

 

[the_connemara]

Så du ser absolut ingen skillnad på att städa enbart din egen skit jämfört med att städa för två?

Och att i detta tvingas ta hänsyn till någon som uppenbarligen inte bryr sig lika mycket. Men säkert har åsikter ändå.

 

[the_connemara]

Vart hittar man en bra sådan, tro? En del av mig är ändå intresserad av att reda ut om något gått snett, oavsett om jag väljer att vara i en relation framöver eller inte.

Läste om det lite kort och blev nyfiken för egen del! @monster1 var i Sverige finns den du rekommenderar?

 

[mandalaki]

Jo, såklart. Men hur städat man vill ha det kan jag inte se att det skulle vara könsrelaterat ? De flesta tjejer jag har träffat har haft mer ostädat än vad jag brukar ha det.

Det finns hur mycket som helst skrivet om kvinnor som hemmets projektledare och undersökningar om vem som gör vad hemma, det är bara att börja googla. Så kan ju andra i tråden diskutera trådämnet.

 

[monster1]

Vart hittar man en bra sådan, tro? En del av mig är ändå intresserad av att reda ut om något gått snett, oavsett om jag väljer att vara i en relation framöver eller inte.

http://interpersonellpsykoterapi.se/lista1/ Här kanske det går att hitta någon eller de kan tipsa om någon? Jag gick ju egenltligen som en del av min behandling av en utmattning och GAD. Fokus var inte på kärleksrelationer utan på alla relationer och främst på att jag skulle lyckas lyfta fram mina egna behov i de olika relationerna med andra människor.

 

[Petruska]

Jag tycker det låter väldigt konstigt att säga att äktenskap är en nackdel för kvinnor och positivt för män.
Visst finns det kvinnor som råkar ut för våld, osv. Riskerna är större för kvinnor. Men varför skulle kvinnor förlora inkomst och ha fler sjukdagar tex ? Är inte det en logisk reaktion av att fler gifta kvinnor skaffar barn. I så fall är det mer relaterat till barnafödandet. Barn som springer på dagis och sprider sjukdommar och man är hemma mer med barnen istället för att satsa på karriären?

Hade varit intressant att läsa vad denna Jonasdottir skrev .

För det är ju bara kvinnor som får barn. Därför påverkas endast kvinnor av dagisbaciller.

 

[Hero]

Hittade en bra profil om man inte är ute efter nåt seriöst :

"Vill du ha nått seriöst? Tryck Röd."
"Vill du leka? Tryck Grön."

 

[monster1]

Läste om det lite kort och blev nyfiken för egen del! @monster1 var i Sverige finns den du rekommenderar?

Jag vet inte riktigt, hon har på landstinget här och jag kommer inte heller ihåg vad hon heter mer än förnamnet.